Sex veckor har passerat. Det verkar lite men ikväll gäller det. Det är öppningsföreställningen och Louis, resten av ensemblen och jag ska framföra Grease framför en producent från L.A. Jag är väldigt nervös! I alla fall, det är en vecka till julafton. Av någon anledning är jag inte ens spänd. Jag har varit så stressad med att tänka över hur min framtid ska se ut. Jag vill inte behöva lita på ikväll. Jag sökte till ett dussin college och blev endast antagen på ett. Och även om jag väljer att gå där kommer jag inte att vara lycklig. Det finns bara en väg jag vill gå, artisteri. Det är de jag alltid velat och något annat är jag inte intresserad av. Dock kanske jag inte har något val.

Att praktiskt taget avlägsna Delilah från mitt liv har inte varit lätt. Hon är konstant i närheten av mig och jag kan inte göra någonting åt det. Jag måste lotsas att jag gillar henne och i musikalen måste jag lotsas att hon är min bästa vän. Det är inte lätt! I varje fall vet alla nu att hon är en bitch. Kanske inte alla… Du skulle aldrig gissat på vem hennes nya BFF är. Christina. Ärligt talat är dem perfekta för varandra. Båda två är bitchar och gillar att förstöra andra människors liv.

Men någonting hände som jag inte förutspådde. Jag har faktiskt blivit riktigt bra vän med Meg. Du kanske inte tror det men hon har förändrats totalt. Hon har inte försökt döda mig som jag trodde hon skulle. Hon må vara min efterträdare men hon verkar inte vara intresserad av huvudrollen. Hon och Louis är i princip de enda jag kan lita på.

När man talar om trollen. Louis har inte flirtat med mig alls. Jag lovar att han inte ens gillar mig. Det känns som om han är rädd för att vara nära mig nu för tiden. Jag förstår det inte.

’’I´m just at your house now, last dress rehearsal is in half an hour so be ready!’’ Påminde Meg mig på andra sidan luren medan jag rusade runt i mitt rum, letandes efter sista minuten saker som behövdes inför showen. ’’Yeah I´ve got everything. Louis called too. He said he´s already there with the boys.’’ Jag höll telefonen mellan kinden och högra axeln medan jag satte på mig mina slitna Converse så snabbt jag kunde. ’’Ok, come out. I´m waiting outside.’’

Jag sprang ner för trappen, sa hej då till alla utan att lägga för stor tanke i det eftersom jag skulle träffa dem senare. Ärligt talat var de ända jag ville skulle vara där Tyler, Charlie och Leila. Jag ville inte ha mina föräldrar eller den nyfödda bebisen där. Allt de gjort är att bråka sedan hon kom.  Cora, kallar de henne. Pappa har inte spenderat en hel dag hemma på flera veckor och mamma blir galen på grund utav stressen. Hur mycket hon än irriterar mig klarar jag inte av att se henne så här sliten. Det ser ut som om hon inte sovit en blund sen Cora kom.

’’There you are! We really need to hurry up!’’ Meg startade bilen så fort jag hoppat in och vi gasade mot skolan. Ridån gick upp klockan sju så vi hade fem timmar till genrep. Perfekt. ’’So are you excited yet?’’ Frågade Meg när hon började hoppa upp och ner i sätet, vilket jag kan tillägga inte är det säkraste man kan göra när man kör på motorvägen. ’’You know what, I actually am! I´ve just never felt so nervous in my life. I guess I´m sort of counting on this show. If this producer likes what he sees then this could be my future.’’ Jag log för mig själv över tanken på kändisskapet. Allt jag någonsin velat är att underhålla folk. ‘’You deserve it Rosie. You really do. If anyone should get spotted then it´s you.’’ Snart var vi framme vid skolan och vi gick mot aulan där Ms. Teasy sprang runt som en galning.

’’Everyone, twenty minutes until rehearsals begin! So get everything sorted! Change into your costumes and look over any lines you haven´t memorized.’’ Ms. Teasy såg ut som om hon skulle explodera vilken sekund som helst och jag ville inte vara i närheten när det hände. Snart såg jag Lou och grabbarna och skyndade mig till dem med Meg vid min sida.

’’Afternoon Boobear!’’ Skrek jag till min bästa vän och kramade honom hårt. Han kramade direkt tillbaka och släppte mig sedan. ’’Someone´s in a good mood?’’ Louis skrattade lätt och tittade på mig medan jag hoppade upp och ner och fnittrade som en galning. ’’I´m pretty sure that´s the nerves.’’ Retades Niall och rufsade till mitt hår medan han skrockade. ‘’Hey stop it!’’ Jag slog bort Niall´s hand från mitt hår men kunde inte kontrollera fnittret. ’’Where´s Hallie?’’ ’’Doing her make-up in the bathroom.’’ Svarade Liam, fortfarande road över mina fasoner. ’’Ok, I´ll be right back. I better start on mine too.’’ Jag rusade mot badrummen bakom scenen. Snart hittade jag Hallie som skakigt målade sina ögonlock.

‘’Hallie, are you ok?’’ Hallie tappade sminkborsten som om en maskerad mördare precis kommit in i rummet och hotat med att döda henne. Hon fumlade med att försöka ta upp den innan hon vände sig mot mig. ’’Oh Rosie, It´s you. Sorry I´m just not feeling too well. Actually that´s a lie. I have something to tell you, well everyone really.’’ Jag blev  orolig medan Hallie talade och hennes händer skakade vilt. Mitt hyper var borta och jag kunde inte vara mer orolig över vad som hade hänt. ’’Hallie, what happened?’’ Frågade jag sakta medan min handsvett kom. ‘’Oh god you´re not pregnant are you? Oh Jesus Hallie. You are aren´t you? How could you be so stu-‘’

‘’Rosie! I´m not pregnant! Actually it´s really good news! I got a college acceptance letter this morning.’’ Jag var förvirrad. Vad var hon så nervös över? ‘’That´s great! That´s so great! I´m so proud of you Hallie.’’ Jag rörde med hennes axlar lätt men såg hur hennes leende bleknade. ’’Well, the college is in Ireland. It´s one of the best there. Trinity College. It´s an opportunity I just can´t turn down. But it means-‘’ Jag avbröt henne den här gången. ‘’Leaving Harry. He´s going to be devastated Hallie. He´s been telling me how serious you guys were getting.’’

‘’I know. I don´t want to leave him. I really don´t, but it´s for the best Rosie.’’ ‘’You´re right. Just… just at least wait until after the show.’’ Jag erbjöd henne ett uppmuntrande leende och vänte mig sedan mot spegeln för att sminka mig. ’’Thanks Rosie.’’ ’’Hey come on. You should be happy. You´re going to one of the best colleges in Europe. You don´t realize how lucky you are!’’ Snart hade hon ett leende på läpparna och vi lämnade badrummet när vi var färdiga.

’’Is Mackenzie coming tonight?’’ Frågade Zayn ängsligt när jag och Hallie kommit tillbaka till alla. Mackenzie var fortfarande ledsen över uppbrottet mellan dem. Hon kunde knappt vara i närheten av honom längre. Zayn å andra sidan vill att de ska vara vänner, dock har han varit med ett dussin tjejer sedan de gjorde slut. ’’Yeah she is.’’ Jag log svagt och han såg skyldig ut som vanligt när jag pratade om henne. ’’Just try talking to her Zayn, you can´t expect her to automatically forgive you when you haven´t even said two words to her.’’ Han nickade. ‘’I guess you´re right, I´ll talk to her after the show. Just make sure she stays will you?’ Jag nickade och han meddelade att han skulle gå för att byta om.

Efter showen. Direkt efter showen. Då ska jag göra det. Jag ska definitivt fråga henne. Det här har tagit för lång tid. Hon tror säkert att jag hatar henne nu… Det är endast fem ord.

Vill du bli min flickvän?

Där, det var inte så svårt. Nu måste jag bara säga det till henne. Det är allt jag tänkt på de senaste veckorna. Nerverna inför musikalen är ingenting jämfört med vad jag känner över att prata med Rosie.

’’Everyone! Everyone! Calm down now! On stage! Last dress rehearsal is starting in two minutes. We´re going to need Louis Tomlinson and Rosie Moore here please.’’ Befallde Ms. Teasy där hon stod på kanten av scenen med en megafon och en regissörshatt. ’’Come on then Sandy!’’ Retades jag, tog Rosie´s hand och drog upp henne på scenen. Jag kände samma gnistor som jag alltid känt när jag rörde vid henne. Det är som om kulor skuts upp i armarna.

~~

’’Rosie!’’ Skrek Mackenzie när hon hittat mig och Rosie bakom ridån. Vi kunde se producenten sitta i mitten på första raden och Rosie praktiskt taget sket på sig. Ridån drogs upp om tio minuter och alla var redo. ’’Mackenzie! You made it!’’ ’’I wouldn´t miss this for the world! It´s your big show!’’ Spänningen var lite för mycket för mig så jag bestämde mig för att gå till grabbarna.

‘’Hey Nialler.’’ Jag la min hand på den blonda pojkens axel när jag kom fram till honom. Det var dags att ta snacket med honom. Jag är lite över ett år äldre än honom även om vi är i samma årskurs men jag behandlar honom alltid som en lillebror. ’’Hey Lou, what´s up?’’ Han fingrade på en flaska vatten, antagligen för att fightas med nerverna. ’’I just want to talk to you about Meg.’’ Rosie hade berättat att Mig fortfarande har känslor för Niall. Hon har bara varit rädd för att prata med honom sen incidenten på karnevalen. ’’Meg?’’ Han verkade förvirrad över att jag ens nämnde henne och han ställde ner vattenflaskan på golvet.

’’Yeah. Look, you´re not still mad at her right? I mean, she likes you. She didn´t mean for that to affect you.’’ Jag har varit så seriös på sistone. Jag har tappat mitt spontana, roliga jag. Jag önskar att jag kunde hitta tillbaka till det… ’’She likes me? I just… I thought she was using me. I didn´t realize she actually liked me.’’ Niall drog handen genom håret men kunde inte gömma leendet som växte på läpparna. ‘’She´s been afraid to even talk to you. She thinks that you think she´s a bully. She´s changed.’’ Jag bjöd på ett säkert leende. ‘’I didn´t even realize. So, do you think I should ask her out?’’ Om Niall var nervös innan, har det definitift ökat med tusen nu. ‘’I´d say give it a shot, lad. I can almost guarantee she´ll say yes!’’ Jag blinkade och gick sedan snabbt tillbaka till de andra.

’’Wait, Australia?’’ Jag kunde känna hur tårarna vällde upp i ögonen och min puls gick upp. ’’W-why?’’ ’’My mum lost her job, we have nothing else Rosie. She says there´s loads of jobs there and right now it´s our only option. She doesn´t want me staying in London on my own.’’ ‘’Mackenzie, you´re my best friend.’’ Jag kunde hantera Hallie´s flytt till Irland av två anledningar. Ett; Irland är en timme med plan härifrån och två; jag är inte lika nära Hallie som jag är Mackenzie.

’’I know Rosie, and you´re mine. If there was any way of me staying I would take it but… mum needs me. She never really got over dad. I´m still not over him dyeing either. I´m the last thing she has.’’ Jag förstod henne helt och hållet och det var ingen chans att jag skulle tvinga henne att stanna. Istället drog jag in henne i en hård kram.

‘’When are you leaving?’’ Viskade jag i hennes öra. ’’Christmas break.’’ ’’That´s so soon Mickey. I´m never going to get to see you anymore.’’
‘’Mum says you can come visit whenever you want as soon as we get a house. Besides, you´re gonna be so busy with exams and college and your whole life that you´ll probably forget about me.’’

‘’I´ll never forget about you Mackenzie.’’

~~

‘’Welcome everyone to the opening night of Grease the musical! Performed by the wonderful and talented drama class of Year Twelve! Remember to turn off all electrical devices and just enjoy yourselves!’’

Du vet när man är så nervös att allt man kan höra är sina egna hjärtslag dunka i sina öron. Hela min framtid hängde på den här kvällen. Det enkla alternativet.

Jag hörde introt till musikalen börja och jag trodde jag skulle kräkas. Jag vände mig mot Louis och han mimade ’’You´ll do great Rosie.’’ Han tog min hand i sin och jag visste att jag var redo.

Jag kunde göra det här. Jag fixade min blonda peruk och rätade ut femtiotals skjortan. Det är dags. Louis´ hand lämnade min när han och resten av killarna gick till andra sidan scenen. Jag stannade kvar med Hallie, Christina, Delilah och Willow. Oh herre gud, jag kommer spy.

Sen hörde jag Louis´ änglalika röst på andra sidan ridån. Allt han sjöng var i perfekt ton. ’’Summer lovin´ had me a blast.’’ När Louis avslutat sin första mening visste jag att det var min tur att gå på scenen. ‘’Summer lovin´ happened so fast.’’ Jag gick upp på scenen men mid arm motvilligt länkad i Delilahs arm. Delilah spelade Frenchy så hon var praktiskt taget Sandy´s bästa vän. Perfekt.

Så fort jag såg Louis igen kände jag mig mer bekväm. ’’I met a girl crazy for me.’’  Louis låste sin blick i min och blinkade. ‘’Met a boy cute as can be.’’ Jag har aldrig spelat så söt och tjejig i hela mitt liv. Det var ganska konstigt om jag ska vara ärlig. ’’Summer days driftin´ away to uh-oh those summer nights.’’ Vi sjöng tillsammans i perfekt harmoni och allt kändes perfekt.

Sången fortsatte och tog tillslut slut, det kändes bättre och bättre att stå på scenen.

Det var ett hav av visslingar och applåder från publiken när vi var klara med första scenen. Jag försökte mitt bästa att inte ens titta på producenten vilket var ganska svårt eftersom han inte kunnat vara mer osynlig.

~~

Alla sprang runt bakom scenen inför sista numret. Jag hade faktiskt inte gjort bort mig en enda gång. Jag var mer än stolt över mig själv och det var kul att se alla som stöttade mig. Mamma log faktiskt genom hela showen och pappa la armen om henne. Jag såg Mackenzie också men hon såg ut som om hon fightades mot tårarna. Jag ville krama henne men det gick ju uppenbarligen inte.

Det svåraste var ändå att lotsas gilla Delilah. Några gånger försökte hon förstöra för mig genom att försöka förvirra mig under låtar men på något sätt gjorde jag inga misstag.

’’You´re all doing brilliantly well. Everyone wait behind after the show. I will be speaking with the producer afterwards and he might want to talk to some of you too.’’

‘’I want to talk to you too Rosie.’’ Lou drog sin axel mot min och log flirtigt. Jag ignorerade Louis´ vaghet när sista låten började spelas. Alla tog åter sina platser. Jag sjöng mina rader perfekt och de gjorde alla andra också, tills vi kom till slutet.

Jag kunde se Delilah och Christina i ögonvrån, de försökte göra allt för att jag skulle misslyckas. Två rader kvar. Jag var så nära slutet, Delilah sprang nära kanten och fick det att se ut som en olycka. Hon stötte till mig i sidan och jag ramlade.

Jag har aldrig varit så generad i hela mitt liv. Jag ville springa av scenen och gråta. Louis kom upp vid min sida och hjälpte mig upp medan ridån gick ner. ’’Are you ok?’’ Frågade han så seriöst som möjligt men jag var inte på humör. ‘’Just leave me alone Louis!’’ Han verkade tagit illa vid av mitt utbrott och plötsligt kände jag mig skyldig. Jag bad inte om ursäkt dock. Istället drog jag av mig peruken och sprang till omklädningsrummen.

Det var min chans. Allt är förstört. Jag förstörde min enda chans, nej stryk det, Delilah förstörde min enda chans. Jag vet inte ens varför hon hatar mig så mycket.  Vad har jag gjort mot henne?

Jag ville springa efter henne men Ms. Teasy lät mig inte. Jag kände mig så hemsk att jag ville strypa Delilah för vad hon gjort. Det var ingenting jag kunde göra dock.

’’Harry Styles, Niall Horan, Zayn Malik, Louis Tomlinson and Liam Payne, can you please come over here?’’ Hörde jag en mans röst ropa och jag tittade upp. ’’Yeah?’’ Harry verkade lika förvirrad som vi andra. ’’Boys, this is Simon Cowell.’’ Att jag inte tänkt på det innan. Jag kunde inte riktigt se honom från scenen. Jag visste att han så bekant ut, jag kunde inte bara sätta fingret på det. Jag tittade på killarna och alla var lika starstruck som jag.

’’Nice to meet you.’’ Jag försökte låta så självsäker som möjligt när jag sträckte fram handen. ’’As to you. Now boys, I see a lot of potential in each of you. Truth is, I´ve been looking for a new boy band for a while. It seems like you five would fit the bill perfectly.’’ Så fort jag hörde ordet pojkband ville jag skratta.

Jag… I ett pojkband? Alvarligt?

’’A boy band?’’ Frågesatte Zayn medan jag kliade mig i nacken och tänkte över alternativen jag hade. ’’I know it may be a little hard to take in but if you want, we´d love you to book you five into an appointment with Sony in the morning. If they see the same talents I see then we´ll sign you.’’ Det kändes som om jag skulle börja hyperventulera. Men det enda som hela tiden ploppade upp i mitt huvud vad Rosie.

Jag kan inte bara lämna henne. Jag lovade att jag skulle vara med henne hela vägen. Meningen var att hon skulle få det här skivkontraket! Inte jag! Jag kan inte göra det här.

’’We´ll do it!’’ Sa Liam. Jag kvävdes nästan av mitt egna saliv. Jag visste att Liam skulle svara ja. Han har alltid velat ha en sångkarriär och det här var hans stora chans, det var alla våras stora chans. ’’Woah woah woah Liam. Can we please discuss this? Skyndade jag ut medan jag försökte hålla kvar mig själv stående. Jag kände mig så yr, som om jag skulle svimma.

Vi fem gick sedan mot ett hörn och ställde oss i en ring. Jag hade inte ännu fått tillbaka andningen men jag försökte vara lugn. ’’Lads, are you sure about this?’’ Min röst var knappt högre än en viskning. ‘’Louis, this is something everyone dream of. That´s freaking Simon Cowell over there!’’ Förklarade Harry med ett stort flin på läpparna. ’’We could get signed to Syco!’’ La Niall till. ’’I know but… a boy band?’’ La jag skeptiskt till och alla ögon var på mig. ‘’I just think if we let this go we´re going to regret it for the rest of our lives.’’ Zayn´s visa ord var de som fastnade hos mig. Han hade rätt. Jag menar jag har själv sagt det.; ‘ Live life for the moment because everything else is uncertain.’ Det är något jag lever efter så jag kan inte glömma bort det en tid som denna. ’’Ok.’’ Sa jag innan grabbarna slängde sig över mig. det var skrik av lycka och glädje medan alla andra gratulerade oss.

Det var så jag såg henne.

Hon stod i hörnet med tårar i ögonen men samtidigt hade hon ett svagt leende på läpparna.

Vet du vad? Jag bryr mig inte längre. Ögonblicket Louis´ läppar nuddade mina kysste jag direkt tillbaka. Alla mina känslor blandades och jag kunde inte hålla tillbaka dem längre. Jag hörde Louis stöna medan våra läppar slogs med varandra. Det var det här jag ville. Innan jag visste ordet av var vi på väg att fördjupa kyssen. Nyckelordet där är ’på väg att’.

’’Hey Rosie who owns the fancy red ca-’’ Taylor kom flygande in i rummet med Charlie balanserande på sina axlar.

Perfekt. Har jag berättat hur mycket Taylor hatar Louis? Ord kan inte beskriva hur mycket Tyler ville döda honom efter hela mobbningen. Han har inte sett Louis sedan dess…

Jag drog mig snabbt tillbaka, mina ögon vidgades i chock när jag tänkte på vad Tyler skulle kunna tänkas göra mot Louis. Jag hörde hur Louis stönade eftersom han fortfarande tänkte på kyssen, han hade antagligen inte registrerat det faktum att min 22 åriga storebror stod framför oss. ’’Eww, gross they were kissing!’’ Charlie suckade och höll för ögonen. Tyler hade inte sagt ett ord utan bara stirrade på Louis.

’’Tyler, I can explain.’’ Jag höll ut mina armar mot honom och försökte få honom så lugn som möjligt. ’’Rosie, what is this asshole doing in your room.’’ Taylor blick lämnade inte Louis´ medan han försiktigt plockade ned Charlie från sina axlar och ställde ner honom på golvet. ’’Look Tyler, it´s not what it looks li-.’’ Började Lou men Tyler avbröt honom. ‘’Oh I can tell you exactly what it looks like. It looks like you were making out with my sister. The same sister that you bullied all through primary school. The same sister that you managed to turn anorexic. Does any of this ring a bell to you?’’ Jag har aldrig sett Tyler så här arg. Hans nävar var knutna så hårt att jag trodde de skulle ramla av. Hans ansikte var så rött att jag föreställde mig hur blod sipprade ut ur porerna men hans röst vad det som skrämde mig. Den var så djup men tyst på samma gång.

Jag ställde mig upp från där jag satt på sängen och sprang fram till Tyler. ’’Tyler please calm down. You don´t know the full story. Don´t do anything stupid.’’ Som jag berättade tidigare, Tyler är väldigt överbeskyddande. Tillslut vände han bort sin intensiva blick från Louis och tittade på mig. ’’Rosie, what is he doing in your room?’’
’’Charlie can you go show Louis your toys please?’’ Frågade jag fyraåringen som oskyldigt stod vid min dörr. Jag gav Louis en varnande blick som han löd och följde efter Charlie ut ur rummet.

’’You know Louis goes to my school. You know what he did. You know everything. But for the last two weeks Louis and I have been doing a project. The one where you look after a baby doll with a partner. I didn´t know anything like this would happen. I´ve lost most of what I thought were my friends. Louis has been the only one really there for me. He´s the only one I can trust. Please understand that Tyler.’’ Hans ansikte förblev känslolöst ‘’Rosie, why do you always have to get yourself into situations like this? I swear if you get hurt once more by this guy, I´m going to break him. Promise me you´ll be careful. Remember I won´t always be here to help you out.’’ Jag vet att Taylor bara bryr sig om mig. Han är en bättre papa än min egen. ‘’I promise, now go tell Louis you´re sorry for scaring the living daylights out of him.’’ Krävde jag med ett leende och pekade mot Charlie´s sovrum. Han suckade och rufsade till mitt hår innan han gick mot dörren.

Jag antar att vi klarade av min familj, nu återstår skolan. Jag menar inte det att vi är tillsammans eller någonting, det var bara en kyss… för tredje gången.

~~

’’Is it just me or do you feel like everyone is staring into your soul?’’ Viskade jag genom telefonen, Jag vägrade att prata öppet med Louis på fredagsmorgonen så vi pratade genom telefonen istället. När jag gick in i skolbyggnaden kändes det som om allas blickar låg på mig. Det är oftast ett dåligt tecken har jag lärt mig de senaste veckorna. För att inte säga för mycket, jag har fått några fiender. Personer jag trodde var mina vänner ljög för mig. Förtroende är verkligen någonting jag inte kan lita på längre.

’’Come on, it´s not that bad. You´re just being paranoid!’’ Louis försökte övertala mig på andra sidan luren men det fungerade verkligen inte. ’’Where are you anyway?’’ Frenetiskt tittade jag över korridoren tills jag blev chockad av att se Hallie le brett i ansiktet på mig. ’’Who are you talking to?’’

’’No one. No one at all!’’ Sa jag och slängde mobile i väskan så fort jag kunde. Du vet känslan när du vet att du gjort någonting fel så du tror automatiskt att alla vet du gjort det? Jag känner så, gånger tusen. Jag menar, Hallie vet att jag och Louis är vänner, hon borde inte ha något emot att jag pratar med honom i telefonen. Louis har rätt jag är bara paranoid.

’’Ok then…’’ Sa Hallie obekvämt medan hennes leende bleknade. Sen blev det pinsam tystnad innan hon började le som en idiot igen. Om det inte var fredag skulle jag ha känt behovet av att slå henne i ansiktet. ’’Oh my god guess what?!’’ Jag visste redan vad hon skulle säga men jag valde att spela med. ’’What?’’ Jag försökte lägga in så mycket entusiasm i rösten som möjligt medan jag letade genom den fyllda korridoren efter Louis. Han hade Louise och det sista jag behövde var att tappa bort henne sista dagen av projektet.

’’Harry finally asked me out!’’ Efter det kom Hallie på att hon pratade med hans ex och åter igen försvann hennes leende. ’’I mean… I´m sorry. Sorry Rosie, I forgot.’’ ’’Hallie, it´s fine. We were never serious anyway.’’ Det är saningen. Harry är definitivt bara min vän. Vi var inte ens nära varandra. ’’Oh thank god. So where´s your doll? Today´s the last day right. Zayn still has ours. I don´t think we did too bad.’’ Jag slutade lyssna på hennes babbel när jag kom fram till mitt skåp där Mackenzie väntade. Det såg ut som om hon gråtit. Riktigt mycket.

’’Mickey, what´s wrong?’’ Jag har bara sett Mackenzie gråta två gånger sen vi blev vänner. När hennes kanin dog och när hon tappade sin Marc Jacobs väska i sjön på vår skolutflykt. ’’He broke up with me. I knew it was coming. I told you Rosie.’’ Hon lät så hjärtekrossad. Jag har aldrig sett henne falla så hårt för en kille. Jag antar att jag underskattade deras relation. Hallie verkade ha tappat intresset och trippade iväg mot Harry som stod bredvid Liam och Delilah. ’’I´m so sorry Mackenzie. I really am.’’ Jag höll om henne hårt medan hon torkade ögonen och snörvlade. ’’It´s not your fault. I obviously wasn´t good enough for him. He´ll probably go off to Christina or Meg. He was getting pretty cozy with the two of them during rehearsals. Pigg!’’ De följande tjugo minuter spenderade jag med att trösta Mackenzie och försöka få henne att se lite presentabel ut för lektionen.

När jag stängde min skåpsdörr kom en blond pojke fram till mig och jag log av lättnad. ’’Look Rosie, I´m sorry. I didn´t mean to act so distant to you and Louis. I just found it so hard to accept what he did to you and for you to forgive him. Before I came to London, I was bullied in Ireland. I guess it was difficult for me, to see someone else go through that. I didn´t think one of my best friends was capable of threating a girl like that.’’ Jag drog in Niall i en björn kram. Efter att han tystnat. ‘’I didn´t need the sympathy Rosie. School´s going great for me now. I don´t need the reminder.’’ Jag log lätt. ‘’I´ve talked to Louis. He really likes you Rosie. Forget what everyone else thinks. Just don´t forget to sort out everything else first.’’ Jag antar att det här är dagen då jag förlåter mina finder. ‘’Thanks Niall. It really means a lot.’’ Jag stoppade honom innan han började gå. ’’And remember, any girl would be lucky to have you. Don´t settle for anyone.’’ Han log och tackade mig innan han sprang mot Zayn som tankspritt smsade medan han vandrade med blacken över elevhavet. Jag undrar om han ens är ledsen över uppbrottet.

Plötsligt kände jag behovet av att kissa och bestämde mig för att gå förbi toaletterna innan lektionen började. Men självklart, med tanke på min vanliga tur, var jag tvungen att gå förbi Delilah. Hon stod bredvid Liam som hade sin arm runt om henne och dom pratade med Hallie och Harry. Du vet när man ska gå förbi en person man hatar och man försöker se så cool och självsäker ut som möjligt? Ännu en gång, så gjorde jag. Jag la mitt hår över axeln och stoltserade förbi. Eller försökte i alla fal.
Delilah drog ut sin fot i sista sekunden och jag föll. Det är det äldsta tricket i boken med det fungerar på mig.

’’Oh my god Rosie, I am so sorry! Are you ok?’’ Delilah ´s äckligt söta leende grävde sig in i mitt ansikte och hon sträckte ut sin hand mot mig. Liam avvisade och istället hjälpte han mig upp. ’’I´m fine.’’ Sa jag barskt och stirrade på henne medan jag fixade mina kläder. Jag var så frestad av att slå henne i ansiktet. Tillslut klarade jag inte av det längre. ’’Actually do you know what. No I´m not ok. I´ve taken enough of your bullshit. Today has just been one step further into the pile of bullshit you´re feeding Liam. He thinks you´re so innocent when the fact is that you´re the one who caused all this drama. From the canteen to the car to now, all you´ve done is lie, lie, lie. Liam deserves so much better than you. I actually thought you were one of my best friends. Well life´s a bitch. I´ve had to deal with too much of it.’’ Jag kunde känna hur jag blev varmare och knogarna vitnade. Tillslut tittade jag på den chockade Liam. Keep hurting yourself Liam, But I won’t be there to pick up the pieces.’’

Efter det gick jag helt enkelt till toaletten och grät. Jag skulle inte ha gått och burit på det här. Jag lät alla styra över mig så länge. Jag låste in mig i närmsta bås och lät tårarna falla. Efter några sekunder hörde jag dörren öppnas. Jag försökte höra hur många det var men jag hörde ingenting. Uppenbarligen hörde personen mig snörvla eftersom hen började prata. ’’Hey, are you alright in there?’’ Oh perfekt, en till person jag bråkar med. Meaghan Banks. Är det någon som kastar alla de här personerna på mig? ’’I oh, I´m fine.’’ Jag försökte sätta på min maskulina röst vilket jag antar bara var konstigt med tanke på att vi var inne på tjejtoaletten. Men min röst är väldigt klar och alla känner igen den, Till och med Meg.

’’Rosie?’’ Jag både stönade och suckade över att min täckmantel inte fungerade. ’’Rosie, can you come out please?’’ Jag klarade av att öppna dörren men stelnade över tanken på att jag antagligen såg hemsk ut och jag ville inte att supersnygga Meg skulle se mig. ’’Look, I´m really not in the mood to listen to you talk about your perfect life. I´ve had a pretty hard day already and it´s only
half eight.’’
‘’You don´t understand, I want to apologize. For real.’’ Jag tittade in i hennes ögon. ‘’I had no reason to do what I did. I was jealous. I know that´s still no excuse but I was jealous. I wanted the friendship you had with Louis. I wanted him all for myself. I was just a kid. I guess I kind of paid for that now. I´m sure Louis told you about my dad?’’ Jag nickade för att hon skulle fortsätta. ‘’I´m sorry. That´s all I can say. I´ve made no friends since I came back and honestly I´d love one last chance to be yours again. I mean, if you´d forgive me?’’ Jag torkade mina ögon en sista gång och log medan jag nickade. Utan tvivel var hon en bitch men jag behövde en vän och för en tid var Meg just det.

Wow det var en hektisk morgon. Och dagen har inte ens börjat ännu. Dags för resultatet av de två senaste veckorna.

~~

’’There you are!’’ Skrek jag i lättnad när jag äntligen såg Louis springa genom korridoren med Louise så försiktigt lagd i armarna som möjligt. ’’I´m so sorry! You´re probably not gonna believe me but I actually managed to get my foot stuck in a manhole outside my house.’’ Jag bara himlade med ögonen och drog in Louis i det nästan fyllda klassrummet. ‘’Once again we have Mr. Tomlinson and Ms. Moore late. Is this becoming a regular habit?’’ Vi stapplade fram till våra platser medan alla stirrade på oss som om vi mördat 27 personer. ‘’I´ll let you of today as it´s the last day of The Marriage and Baby Project.’’
‘’You´re too kind!’’ Mumlade jag sakrastiskt för mig själv.

‘’So class, first of all I would like to congratulate you all. You all seem to have managed to bring back your dolls in one piece. The only thing you have to worry about now is your grade. This will be decided by the footage contained on your doll.’’ Mr. Walters glodde på mig och Louis när han sa det sista.

Jag kände någon knacka mig på axeln och jag vände mig om för att se Zayn som hade en lapp i handen, han gav den till mig utan att säga något och vände sedan tillbaka uppmärksamheten mot läraren. Jag vek upp den snabbt under bordet och började läsa.

*Rosie. I´m sorry I didn´t believe you about Delilah when I should have. She told me she was sending you these texts. Something about threatening you. I broke up with her. I´ll talk to you after class but for now please don´t be angry.*
~ Liam.

Jag märkte inte att läraren fortfarande pratade när jag läste lappen. Jag bestämde mig för att putta bort hans ursäkt och istället lyssna på Mr. Walters.

’’Now everyone please bid farewell to your projects and hand them up!’’ Är det konstigt att jag faktiskt är ledsen. Jag vill inte släppa taget om den sak som återfört mig och Louis. ’’Well here it goes.’’ Sa Louis motvilligt och reste sig upp medan han visade att jag skulle följa med. ’’It´s done, I guess we did it Lou.’’ Vi log svagt mot varandra. ‘’This is so sappy. It´s just a doll.’’ Jag skrattade åt hur barnsliga vi var. ’’Yeah let´s just give it over with. We failed anyway.’’ Vi stod bakom alla andra i ledet men tillslut var det vår tur. Jag tog ett djupt andetag innan vi la Louise på Mr. Walters kateder med händerna över varandras. ’’You get an ’A’.’’ Viskade Mr. Walters och stirrade på dockan. ’’Wait, what?’’ Frågade Louis osäkert.

’’You get an ’A’. You two were the only people who actually understood this project. It wasn´t about looking after a doll. It wasn´t about learning responsibility or even about learning what a human baby s like. It was about putting aside your differences and getting along. Doing your project together and actually managing to come out a better person because of it. That is why I put you two together. You two couldn´t have done this project better. Både jag och Louis tillsammans med resten av klassen stod där i chock med munnarna öppna. Aldrig i livet hade jag förväntat mig ett ’A’ på ett projekt med Louis Tomlinson.

’’Congratulations you two. This is an actual congratulation. You managed to successfully complete the real Marriage and Baby Project.’’

Det här kapitelet är 4 A4 sidor långt så det tog längre tid att översätta än vad jag trott.

Det var sista kapitelet ;( Men det kommer en epilog.

Jag älskar det här kapitlet för alla bitar faller på plats!

Vad tror ni epilogen handlar om?

En ledtråd: - Grease is the word!

-          SLUT! Epilog, vad tror ni den handlar om? Ledtråd. Grease is the word.

‘’He just pays no attention to me anymore. I feel like I´m not good enough for him you know?’’ Jag himlade med ögonen för tusende gången genom det här telefonsamtalet och Mackenzie fortsatte att babbla på om hur hon och Zayn saka gled ifrån varandra.
Hon tror allvarligt talat att hon har det jobbigt. Jag då? Hon har åtminstone en pojkvän. Det här är den längsta tiden jag vart singel och det har bara gått en vecka! ’’Look Mackenzie, of course you´re good enough for him! If anything you´re too good for him! He just need some time to see that, and if he can´t the-‘’ Jag stannade mitt i meningen av att min telefon började vibrera mot mitt öra. ‘’Oh I got to go Mickey, good luck with Zayn anyway.’’ Jag la på innan hon hann svara och svarade på det andra okända samtalet.

De senaste dagarna har jag fått många nummerlösa meddelanden från ~Revenge men jag vägrar att titta på dem. Plus att det är sista dagen med projektet imorgon. Om man bortser från det att vi kommer bli underkända, så skulle ingenting ha hänt om det inte vore för den plastiga dockan. Nu har allt förändrats. Det har gått två veckor. Två helvetes veckor och ändå ångrar jag ingenting. Det är tråkigt att jag efter det här antagligen går tillbaka till mitt gamla jag. Jag kommer självklart fortfarande jobba med Louis i musikalen, men det är allt. Ingenting mer. Ingenting som håller oss ihop längre!

Jag kom tillbaka till verkligheten efter att jag kommit på att jag redan tryckt på svara. ’’Rosie?’’ Louis röst ekade genom telefonen. ’’Sorry, Louis is that you?’’ Frågade jag, lät antagligen förvånad över hur han fått mitt nummer och över andledningen till att han ringde. ’’Yeah, so I was wondering, we should probably run through our lines tonight or something. You know just to get them right. I mean the show is in a couple of weeks and that producer will be there. It has to be perfect.’’ Han lät så nervös på andra sidan linjen och jag kunde inte hjälpa det faktum att jag log. ‘’Sure, why don´t you come over to mine?’’ Frågade jag honom och bet mig i underläppen, i hemlighet hoppades jag på att han skulle svara ja. ‘’Great, I´ll be over in like ten minutes!’’ Jag kunde nästan känna hur han log.

Jag la på och kastade mig på sängen och stirrade på Louise som låg bredvid mig. Hon har verkligen varit snäll på sistone. Hon tar numra raster mellan gråtpassen och håller mig inte uppe på nätterna men hon irriterar mig väldigt mycket under skoltiden. ’’Do you know how much trouble you´ve caused me?’’ Frågade jag dockan även om jag visste att jag inte kunde få något svar. Jag kom på att det fanns en liten kamera i dockans öga och jag slog mig själv i pannan. Allvarligt jag har ingen lycka alls när det gäller gömda videokameror
På tal om det. Mr. Walters lyckades radera filmen och gav mig och Louis en varning precis som Mrs. Hudson gjorde. Vi kom undan väldigt enkelt måste jag säga.

Jag bara låg där i vad som kändes som en evighet och funderade över om jag skulle byta kläder eller inte. Innan jag visste ordet av det, hörde jag dörrklockan ringa.
Jag fick panik då jag kom på att jag inte berättade för mamma att Louis skulle komma. Sanningen är, min mamma har inte sett honom sedan vi var tolv. Hon vet inte om att vi gör projektet ihop och hon vet definitivt inte att han är på väg hit. Hon kommer flippa.

Snabbt som ljuset hoppade jag ner från sängen och sprang mot min dörr så fort jag kunde. Jag visste att jag var för sen när jag hörde ytterdörren öppnas.

 Jag var tvungen att hindra mig från att göra en seger dans när Rosie bestämde sig för att jag fick komma över. Ärligt talat rodde jag inte att hon skulle gå med på det.

Jag parkerade på hennes uppfart med ett flin från ena örat till det andra även om jag skakade på grund utav nerverna. Jag har besökt hennes hus ett antal gånger över de senaste två veckorna men jag har inte vart på insidan på flera år. Jag stängde minbildörr och gick fram till ytterdörren innan jag lätt tryckte på ringklockan och väntade på svar. Obekvämt stod jag framför den stora dörren och gungade fram och tillbaka när jag äntligen hörde rörelse från andra sidan.

’’Louis? Is that you? Louis Tomlinson?’’ Han jag kände igen som Rosie´s mamma stod framför mig, uppenbarligen höggravid. Jag kunde inte såga om hon var glad över att se mig eller inte. Jag bara log svagt och hoppades på att den här obekväma situationen snart skulle vara över och att hon skulle släppa in mig. ’’Uh… yeah it´s me. How are you Mrs. Moore?’’ Jag hostade några gånger och försökte låta trevlig men självklart misslyckades jag. ’’I´m fine. Uhm… why don´t you come in?’’ Hon flyttade på sig åt sidan och tillät mig att kliva in i deras massiva hem jag kommer ihåg från att jag var liten. Rosie´s mamma såg riktigt chockad ut. Det hade jag också varit. Hon vet vad jag gjorde mot Rosie och hon vill antagligen inte att jag ska vara i närheten av hennes dotter. Hennes pappa är en annan historia… ’’If you don´t mind me asking Louis, why are you he-’’

‘’Louis! Mother!’’ Jag tittade mot trappan och såg Rosie komma ner för den i full fart. Men självklart, Rosie är inte den mest graciösa person som finns, ramlade hon ned för de sista trappstegen. ’’Jeez Rosie are you ok?’’ Frågade jag oroligt medan jag hjälpte henne upp. Hon log lätt mot mig innan hon tittade på sin förvirrade mamma. Efter det blev allt väldigt obekvämt.

’’Ok mum, I know you´re probably confused. Truth is. Louis and I are working on a project together. We have been for the past two weeks. I guess you could say we´re sort of… getting along.’’ Rosie log obekvämt och vi väntade på hennes mammas reaction. ‘’No wonder you´ve been acting so weird young lady.’’ Hon korsade sina armar över bröstet och rynkade pannan. ‘’Honestly it´s a relief, I thought you were pregnant or something.’’ Hon började skratta som om det var världens roligaste sak. ’’Well, I´m happy you two have fanially decided to make up.’’ Jag kunde se hur tårar formades i hennes mammas ögon och hon torkade snabbt bort dem. ’’It´s just like old times aye? I´m sorry, excuse me. Pregnancy hormones!’’ Hon skrattade medan hon vände sig om och gick in I köket.

’’I´m sorry… about her.’’ Rosie skrattade lätt, kliade sig i nacken och vände sig mot trappan. ’’You still know where my room is?’’ Hon flinade mot mig och jag nickade. ‘’It´s fine. If my mum knew she´d probably make even more of a fuss! And how could I forget where our castle is?’’ Jag började skratta när jag tänkte på alla minnen vi delade i hennes gigantiska rum. ’’Oh god yeah! King Louis and Queen Rosie! Inseparable rulers of Rolou kingdom!’’ Hon skrattade så mycket att hon vek sig dubbelt och hennes ansikte fick samma färg som hennes hår.

Ibland saknar jag hennes bruna hår. Hon färgade det efter att vi slutade prata. Självklart ville hon förändras. Hon ville vara annorlunda och inte se ut som den gamla Rosie, men hon kanske kommer tillbaka.

’’I miss then…’’ Jag stannade när vi kom fram till hennes dörr. Hon stannade också och tittade på mig, jag såg tårarna som bildades i hennes ögon. Mitt hjärta sjönk när jag såg hur ledsen hon var. ’’Hey, don´t cry! The last thing we need is for a beautiful girl like you to cry about memories that can be recreated. Mjukt strök jag hennes kind med min tumme och tittade in i hennes blodsprängda ögon som jag fortfarande tyckte var underbara. ’’We can do all those things again. Everything is going to be ok. High school is over soon. We have the rest of our lives to be together.’’ Jag log svagt men hon skakade huvudet ut ur mitt grepp. ’’You don´t understand Lou. Once we leave high school, that´s it. It´s over. We´re both gonna lead separate lives. We both want different things and I just don´t think I´m going to be able to handle it. I´m gonna lose my best friend again.’’ Hennes röst sänktes till en viskning och hon tittade ner i marken. Jag lyfte upp hennes haka så att hon tittade in I mina ögon. ’’You listen to me Rosemarie Moore! No matter what happens, we can always take time to see each other! I know for a fact you´re gonna make it big! You´re gonna make it to Broadway! Live your dreams Rosie don´t you understand that? I´ll be right beside you the whole way. Well I´ll be one phone call away.’’ Mina försök till att få henne gladare verkade ha fungerat eftersom hon nu log generat mot mig.

’’Promise?’’ Hennes ögon var glansiga men jag kunde se att hon log ett genuint leende. ’’I promise. Now come on, if we don´t rehearse you´re never going to get spotted by that fancy producer now are you?’’ Jag blinkade och öppnade sovrumsdörren.

Träningen gick ganska bra. Jag kan höra att Louis är mer självsäker I sin roll nu och det är jag med. Jag kan fortfarande inte fatta att jag bröt ihop framför honom. Och han fick mig att må bra.
Men längst bak bland tankarna kan jag inte sluta undra över, vad som kommer hända nu tills skolan är slut? Ska vi bara ljuga för alla och lotsas som att vi inte är vänner?

Jag menar det är inte som om vi dejtar eller någonting.

’’Tomorrow´s the last day.’’ Louis tittade på mig och jag log svagt. Jag bara mumlade ett ’’Yeah’’ som svar. ’’As much as she only caused us hassle, I´m actually going to miss this piece of plastic.’’ Sa Louis med dockan i händerna och ett busigt flin på läpparna. ‘’It certainly managed to get us in trouble.’’ Jag skrattade tillsammans med Louis. Sedan gick jag över till min säng och tog fram lådan med mina barndomsminnen som jag hittade för en vecka sedan.

’’Hey, come here and look at this.’’ Jag log mot den stängda lådan och öppnade den när Louis satte sig bredvid mig på golvet. ’’Is that?’’ ’’Yup!’’ Jag skrattade edan vi började gå igenom innehållet. Lou visste precis vad det här var. Han var den som hjälpt mig fylla den över åren. ’’I can´t believe you kept yours all these years.’’ Sa han förvånat. ‘’I was sure you would have thrown it away.’’

‘’How could I throw away our memories?!’’ Sa jag och höll upp två kronor som jg och Louis gjotr när vi var fem år. ’’Do you still have yours?’’
’’Of course. That box was the only thing I had left of you.’’ Hans röst tystnade till knappt en viskning medan han strök fingrarna över den slarvigt dekorerade lådan.  Jag tittade upp och mötte hans ögon och ännu en gång kände jag hur vi båda lutade oss in.

Gör det inte Rosie.

Jag tittade på hans ögon och sedan ner på hans läppar.

Nej.

Mina läppar var bara någon centimeter från hans och jag kunde känna hand andetag.

Sluta nu!

Sedan hände det…

Vad tycker ni?

Ni har blivit riktigt dåliga på att kommentera! Kom igen nu!

Det är bara 1 kapitel kvar och sedan en Epilog

Hela situationen blev roligare för varje sekund som passerade. Jag vet att Rosie snart kommer explodera på grund utav hur segt det här går. Nästan alla hennes ’vänner’ gör henne galen. Jag lovar att vår popularitet är på väg ned. Men allvarligt talat… jag bryr mig inte. Vad jag bryr mig om är Rosie. Flickan jag brukade mobba och förakta. Men flickan som jag nu tror att jag älskar. Det är dock någonting hon inte ser eller förstår. Hon ser inte hur mycket jag bryr mig om henne. Hur mycket jag vill hålla om henne och kalla henne för min. Men det kan jag inte. Hon är orolig över vad andra tycker även om hon inte borde behöva vara det. Jag vill skrika ut över hela världen att Rosemarie Moore är min flickvän. Jag vet dock att hon känner någonting. Jag kan känna spänningen mellan oss när vi är nära och det är ganska flirtigt om något. Det är bara några människor som är i vägen för oss.

’’Oh! I almost forgot! On opening night, a music producer from L.A will be visiting our school and sitting in on our performance! He will be looking for some raw talent and might just scout one of you. So maybe this will drive you to put a little more effort into rehearsal!’’ Skrek Ms. Teasy med ett läskigt leende på läpparna.
Många elever flämtade i publiken men jag stod bara där med ett flin på läpparna. Det här är min chans. Jag kände hur Rosie spände sig bredvid mig och jag försökte hålla hennes hand, hoppades på att få trösta henne men hon drog undan sin hand. Hon gav mig en varningsblick ännu en gång och jag höll upp mina händer i försvar och oskyldighet. Jag vet att Rosie förtjänar det här mer än någon annan. Om någon skulle bli upptäckt och signerad skulle det vara hon. ’’You´re gonna get this.’’ Viskade jag i hennes öra och ännu en gång spände hon sig.

Hans varma andedräkt gav mig rysningar ända ner till ryggslutet men jag försökte dölja det. Jag var ärligt talat nervös. En producent från L.A. skulle komma till vår skola. Jag menar, skådespeleri är mitt första val men sången är inte långt efter.

Varje gång jag tittade på Lou kunde jag knappt kontrollera mig. På senare tid har han försökt att komma närmare mig och försökt röra mig. Det gjorde mig galen! Folk började märka det också… Jag måste erkänna. Jag vill inte att folk ska tro att jag är svag. Jag vill inte vara tjejen som viker sig för en kille. Jag har hatat honom så länge och nu ser det ut som om jag är en av de där bimborna som inte bryr sig om vem man är med. Jag är inte en av dem. Om Louis vill vara med mig kommer han få kämpa hårt, riktigt hårt.

Jag vet att den här repetitionen inte kommer att bli lätt. Louis kommer att göra det så obekvämt som möjligt. Ingen av oss är den romantiska typen men den här låten och musikalen är det, gånger tio! ’’The stage production will be set up later in the month so for today we will be practicing various songs from Grease. Summer nights is first.’’

‘’Rosie and Louis. You two were madly in love over the summer but when you came back to school Danny pretended he didn´t even know Sandy. Sandy was devastated and decided to forget about him. She made friends with the Pink Ladies a.k.a. Delilah-‘’ Min kropp spände sig av att bara höra hennes namn. Det var meningen att jag skulle vara arg på henne men jag var mer sårad över det faktum att hon ljög för mig och lotsades att vara min vän. Varför? Hon var den enda jag berättade i förtroende om mig och Louis för. Jag trodde att jag kunde lite på henne men hon har konspirerat mig hela tiden. Helt ärligt så hatar jag många personer som står på den här scenen.

’’Now Louis, you start of the song. Let´s get some chemistry going on between you and Rosie. I know you don´t get along ver-‘’ Jag hörde några på scenen fnittra och Ms. Teasy stannade upp i hälften av meningen. Jag vände mig om och såg Delilah och Christina fnittra i hörnet. Jag knöt mina nävar och hindrade mig från att springa dit och kasta ner dem båda från scenen. Det var någonting jag endast kunde drömma om. Jag tittade på Louis och kände hur hjärtat började slå snabbare precis som det gjort varje gång jag tittat på honom sen i fredags kväll. Kvällen vi kysstes. Han ser alltid så naturligt sexig ut. Hur hans morgonfrisyr alltid fungerar för honom och hur hans blågröna ögon glittrar när han är glad. Jag önskar att saker och ting inte var lika komplicerade som dom är.

Ibland kan jag inte vänta på att få komma ut ur den här helvetes hålan. Det verkar inte menat att jag ska bli kär. Jag måste få komma iväg från min familj. Jag vet att de flesta inte vill det men hur mycket jag än vill så kan jag bara inte förlåta min pappa för vad han gjorde. Det känns som om min mamma har någon slags bitterhet i hjärtat som hon inte kan släppa. Hon och Valeria verkar ta ut allt på mig. Jag kan inte ta det längre. Om jag blev signerad av det där bolaget skulle allt bli bra. Jag skulle kunna glömma allting. Komma iväg här ifrån och starta upp ett eget liv.

’’Rosie? Rosie?!’’
’’Oh…uh sorry miss. I guess I just zoned out.’’ Jag fnittrade lätt men hon såg inte road ut. ‘’Are you ok?’’ Viskade Louis i mitt öra ännu en gång. ‘’Just peachy!’’ Svarade jag sarkastiskt och han himlade lekfullt med ögonen. ‘’Mr. Walters told me that we have to collect Louise after school. Apparently he wants to delete the footage of us.’’ Jag hade helt glömt bort dockan. Jag hade varit så inne i mina tankar att jag glömt bort projektet. Saken som startade det hela.

Jag skakade snabbt av mig tankarna och nickade åt vad Louis berättat. ’’Have you gotten anymore texts?’’ Viskade jag osäkert och han frös innan han långsamt skakade på huvudet. ’’None. You?’’ ’’I got one just before the video. It was nothing important though.’’ Jag skakade av mig det även om det sårade mig. ‘’Are you sure?’’ Han såg orolig ut där han stod och tittade in I mina ögon. Jag skakade på huvudet ännu en gång. ‘’Do you have any idea who it is?’’ Frågade han och såg rädd ut. ’’I have a pretty good idea…’’ Sa jag och glodde på Delilah.

’’Mr. Tomlinson and Ms. Moore, when you two are quite finished with your daily dose of gossip, I would actually like to try and get some work done.’’ ‘’Sorry miss.’’ Sa vi som två fem åringar som hamnat i trubbel. ’’We´re going to start the music.’’ Sa Ms. Teasy när hon gick fram till det bruna pianot vid sidan av scenen och satte sig ner. ’’Then all of you will sing your parts.’’

Jag gjorde mitt bästa för att inte sucka men någon annan gjorde det åt mig. De första tonerna av Summer Nights hördes och jag försökte vara seriös när Louis satte på sig sitt förföriska leende. ’’Summar lovin´ had me a blast.’’ Louis sjöng helt perfekt och stirrade på mig. ‘’Summer lovin´ happened so fast.’’ Det var min tur och jag hade svårt att hålla mig för skratt när Louis kom närmare. ‘’I met a girl, crazy for me!’’ Louis luftjuckade rakt i ansiktet på mig men behöll ett sexigt uttryck i ansiktet, drev mig till vansinne men jag fortsatte sjunga. ’’Met a boy, cute as can be!’’ Jag placerade min hand på hans axel och knuffade iväg honom medan jag blinkade förföriskt. ’’Summer days driftin´ away. To uh-oh those summer nights.’’ Vi sjöng tillsammans och det lät helt fantastiskt.

Våra ’grupper’ hade ställt sig i position bakom oss och var redo för deras bitar medan Louis och jag förlorade oss in i sången. Hur töntigt det än låter så tyckte vi att det här var kul.
Delilah hade ett sjukt flin på läpparna när hon sjöng sina bitar och Liam såg ut som om han ville äta upp henne.

Har du hatat någon så mycket att allt den gör är kränkande? Det är så jag känner just nu.

’’Tell me more, tell me more.’’ Liam, Harry, Niall och Zayn sjöng tillsammans deras bit och jag trodde ärligt talat att jag skulle dö av garv men jag höll det inne. ’’Did you get very far?’’ Och på beställning kom Harry´s luftjuck.

Resten avlåten gick hyfsat bra förutom att jag ville mörda några personer, annars hade jag faktiskt kul.

’’Well done! All of you, well done! I´ll see all of you tomorrow for our next rehearsal and we should get some of the other characters in too!’’ Vi klev av scenen på ett led. Jag blev lite paranoid och trodde att Meg skulle knuffa ner mig eller att Delilah skulle slå mig i bakhuvudet.

’’Have you spoken to Niall?’’ Frågade jag Louis när vi gick mot matsalen. Jag tycker verkligen inte de ska bråka över någonting som hände för så länge sedan. Jag låter antagligen som en riktig hycklare just nu men jag gillar faktiskt Niall. Han är den minst jobbiga i Louis´ gäng. ’’No. He hasn´t spoken to anyone.’’ Svarade Louis och lät ledsen. ‘’No-one? Why is he taking this so hard? I´m not even close with him.’’ Sa jag helt förvirrad över Niall´s bettende. ‘’It´s not just you Rosie. It´s Meg too. Apparently he really liked her. He was going to ask her to be his girlfriend. He´s always had a hard time trusting people and now I´ve just gone and wrecked that trust he had with me.’’ It´s not your fault Lou.’’ Jag försökte trösta honom även om jag visste att det inte fungerade. ‘’No it is Rosie. I can apologies all I want but I´ve done the damage. There´s no changing what´s did.’’ Han drog ena handen genom sitt rufsiga hår och rufsade till det ännu mer när vi kom fram till matsalen.

Ärligt talat så ville jag kyssa honom just då. Jag ville berätta att allt skulle bli bra. Men det kunde jag inte.

Jag kände hur vi båda lutade oss mot varandra. Mina andetag var hackiga och åter igen slog hjärtat snabbare. Jag avbröt det dock innan någonting hände. Louis suckade. ’’Shit Rosie, I´m sorry.’’ Ursäktade han sig och drog åter igen handen genom håret. ’’It´s fine.’’ Svarade jag. Tårarna höll på att komma så jag skyndade mig in i matsalen för att möta upp Mackenzie och Jason. Jag torkade snabbt mina ögon för att få bort tecken på att jag varit ledsen när jag såg mina två vänner. Varför måste allting vara så komplicerat?

Matsalen var fortfarande inte helt ren. Det fanns några hörn som stank skit och behövdes tvättas. Vi har blivit informerade om att om vi sköter oss kanske vi får slippa vår kvarsittning tidigare om vi blir klara.

’’Rosie!’’ Mackenzie log brett när hon såg mig och drog in mig i en björnkram. ’’I haven´t seen you since the carnival! I thought you were dead! I did see that video though… naughty girl, how could you not tell me?!’’ Mackenzie ville inte sluta prata och Jason försökte sluka sin mat med händerna. ’’Oh jeez you saw that?’’ Frågade jag nervöst men kom sedan på att hon går i min klass. ‘’Yeah…’’ ‘’Can we please just find a table? I´m bloody starving!’’ Jason suckade och jag gick mot matdisken för att hämta min lunch.

’’Is now a good time?’’ Frågade Harry I mitt töra och jag blev så rädd att jag näsan kastade min bricka på honom. ’’Jesus Harry! You gave me a blooming heart attack!’’ Förklarade jag och tog ett djupt andetag. ’’Sorry.’’ Han skrockade lätt och kliade sig obekvämt i nacken. ‘’Look I know about you and Louis.’’

Fan.

‘’W-what?’’ Stammade jag nervöst och min lunch skakade i mina händer. ’’I know you two like each-other. It´s obvious and even a blind person could see it!’’ Vart är han på väg med det här? ‘’Which is why… I´m breaking up with you.’’ Hans röst var mjuk och snäll. Han lät inte arg eller ledsen men jag kände mig skyldig, Vem som helst skulle vara överlycklig över att ha Harry Styles som sin pojkvän. Men inte jag. ’’Thank you Harry.’’ Det var knappt en viskning men jag ställde ner brickan på närmaste bord och la armarna om hans hals. Han kramade mig tillbaka efter några sekunder innan han släppte mig. ’’And I know you like Hallie.’’ Jag blinkade åt honom och såg hur han rodnade. ‘’Go after her.’’ Jag log och tittade mot den svarthåriga flickan som stod i hörnet av salen. ‘’Ok, I will.’’ Han flinade och kysste mig i pannan. ‘’Thanks Rosie.’’ Sedan sprang han över till Hallie.

Varför kan inte mitt liv vara så enkelt?

Det var ett långt kapitel !

Tycks?

Vad hände med alla kommentarer ni som var så duktiga på de...

Kommentera mer den här gången :S

‘’So let me just get this straight. You not only barged into a lesson, cursing at one of the students but you then proceeded to, and I quote ‘Pull her hair and knock her teeth in’. Do you think this is acceptable behavior Rosemarie Moore?’’
Okej, jag hanterade kanske inte den här Delilah situationen så moget. Låt oss bara säga at Delilah ska vara glad att hon inte hamnade på intensiven… Jag var tvungen att bli buren ut ur aulan av både Harry och Louis. Självklart kom Delilah undan med att vara den oskyldiga i det här. Självklart är jag ’The bad boy’.

’’Look miss you don´t understand. Delilah lied to me. She did things that a so-called ‘friend’ shouldn´t do. I think she´s been blackmailing me too!’’ Jag gjorde allt jag kunde för att inte låta arg men jag tror inte att jag lyckades. Mrs. Hudson vred sig lite där hon satt, bysten tryckte ihop sig inne i den tighta gråa dressen. Mrs. Hudson är absolut ingen supermodell… Hennes gråa hår är alltid uppsatt i en stram bulle och hon har en vårta på ena kinden. Den är omöjlig att missa och när jag var yngre hamnade jag alltid i trubbel för att jag stirrat på den. Vilken trettonåring skulle inte stirra på en hårig vårta? Den är GIGANTISK! Jag ville bara ta bort den från hennes kind och stampa på den tills den gick sönder.

Okej det där var helt utanför ämnet…

’’That is no excuse of dislocating a fellow students shoulder! Your social life should never interfere with your school work. And that is not the only reason you´re here is it?’’ Hon kämpade för att inte höja rösten när hon kom fram till den delen av samtalet jag var mest rädd för. Obekvämt vred jag mig i trästolen och drog en hand genom mitt toviga röda hår. ’’No.’’ Svarade jag envist, korsade armarna och sjönk längre ner i stolen. ’’Excuse me?!’’
’’No miss!’’ Svarade jag lite högre den här gången och betonade ordet ’miss’. ’’You and Mr. Tomlinson have been causing a lot of trouble since you have been partnered together! First there was the fact the canteen was destroyed. Then I have heard about you two misbehaving during classes and now I hear that you and Mr. Tomlinson have been having sexual relations together.’’

Herre gud. Kan jag inte bara få gå och gräva ner mig just nu? Snälla gud hjälp mig ur det här.

’’You cursed at a teacher and now one of our students is at the nurses office because of you. I just don´t know what I´m going to do with you Ms. Moore. You were never this wild.’’ Jag kliade mig obekvämt i nacken och väntade på mitt straff. ‘’So do I have another months detention or something?’’ Frågade jag tveksamt och förväntade mig det vanliga. ’’You´re not going to be punished Rosie. I don´t believe you´re a bad kid. I just believe you´re making the wrong decisions at the moment, but one more wrong turn and your role in the school musical will be taken away. Do you hear me?’’ Jag nickade. ‘’So you’re just going to let me leave?’’ Min röst hade mjuknat men jag var väldigt förvirrad. ‘’Just try to get along with the other students Ms. Moore.’’ Hon log svagt och visade sedan att jag skulle gå.

Wow. Mrs. Hudson kanske inte hatar mig ändå… Jag tror bara inte hon fattar att alla är ute efter mig. Jag kan inte lite på någon längre. Det sista jag vill är att behöva bli paranoid över det här.

Jag gick ut från rektorns kontor, fortfarande chockad över vad hon sagt. Det var fortfarande en halvtimme kvar av dramalektionen så jag bestämde mig för att gå tillbaka till aulan där jag antagligen kommer få några blickar från eleverna.

När jag öppnade dörren till aulan vände sig alla om, inkluderat Delilah som kommit undan det här hur enkelt som helst. Hon såg helt oskyldig ut som att hon inte ens kunde göra en fluga förnär och Liam hade sin arm runt om henne. Han glodde på mig innan han vände sig om.
Även om jag inte vill att Liam ska hata mig så ångrar jag ingenting. Hon är den som förstör allting just nu och jag bryr mig inte om jag ska bryta en arm på henne för att få henne att sluta.

’’Now that Rosie has decided to join us, let´s continue with our preparation!’’ Pep Ms. Teasy och klappade glatt sina händer. Jag suckade och gick mot en plats så långt ifrån Delilah det gick. Ett eko av viskningar ven genom hela aulan och jag satte mig obekvämt ner bredvid Harry. ’’We need to talk.’’ Viskade han. Jag svalde tyst och funderade över vad det kunde vara som han ville prata med mig
om. ’’Anyway we have now held auditions for all places in the school musical! Grease! We have also assigned understudies to each of the main roles, one of which is a new student at our school.’’

Oh nej.

‘’Can we please welcome Meaghan Banks who will be the understudy for Rosie Moore. Meaghan will take over Rosie´s place is she is sick, injured or simply unable to perform.’’ Förklarade Ms. Teasy och jag förstod att jag aldrig skulle kunna klara av det här.
Meg ställde sig upp och log mot alla innan hon satte sig ner igen. Jag ville kräkas. Hon kommer mörda mig… och sedan kommer hon begrava min kropp i bergen.

Jag tittade mot Louis som hade svårt att hålla sig för garv och jag skakade på huvudet.
Det här inte kul!

’’Why are you laughing?!’’ viskade jag hårt, det var lite pinsamt eftersom vi var tvungna att luta oss över både Niall och Harry för att höra vad den andra sa. ’’She´s going to try and kill you!’’ Han hade nu börjat skratta och var vikt dubbelt, ansiktet blev allt rödare.

Ser ni? Till och med Louis vet att hon kommer döda mig!

’’Nice to know I have your support!’’ Han skrattade ännu mer. ‘’It´s not funny!’’
’’Rosie and Louis! Be quiet!’’ Det fick alla att stirra på oss ännu en gång. Direkt sträckte vi på oss men vi kunde inte sluta fnittra. ’’So today we will be starting rehearsals! There is six weeks until opening night so all preparation must be done by then. Rosie and Louis. We need you on stage now please.’’

Oh hjälp mig.

Tveksamt ställde jag mig upp och gick tillsammans upp på scenen med Louis som log brett. Han försökte ta min hand men jag drog bort den. ’’Stop it!’’ Viskade jag genom stängda käkar även om jag gärna ville brista ut i garv. När vi äntligen kom fram till scenen var jag inte långt ifrån att börja skratta men jag höll in attacken eftersom Ms. Teasy började prata. ’’In the first scene we will be showing the summer love between Danny and Sandy.’’ Alla I rummet antingen drog efter andan eller började fnittra. Lou och jag stod bara där klarröda i ansiktena. ’’Come on don´t be shy! I haven´t even told you what to do yet!’’ Grubblade hon och tog upp två manus ur sin väska och gav dem till oss.

’’Harry Styles, Liam Payne, Zayn Malik, Niall Horan, Christina Martinez, Meaghan Banks, Delilah Chase and Willow Broks could you all please come up here. As you all know you have been chosen as the Thunder Birds and the Pink Ladies. You will all have a part in the first song which is called Summer Nights.’’ De åtta personer som blivit uppropade hasade sig upp på scenen till mig och Louis medan resten av klassen helt enkelt tittade på.
Niall undvek antagligen Meg och Louis eftersom han försökte vara så långt ifrån dem som möjligt. Meg försökte dock vara så nära Louis som möjligt.

Man kunde smaka på spänningen mellan oss nio på scenen. Willow har ingenting med det här att göra och hon tittade på oss med ett förvirrat uttryck.

Jag tycker synd om henne. Eller jag tar tillbaka det. Jag är avundsjuk på henne.

Den här repetitionen kunde inte sluta bra.

Åh den är snart slut :(

Kommentera!

‘’Sometimes your ‘Best Friends’ are really enemies in disguise…’’ – Unknown

Mr. Walters gjorde det sig bekvämt när filmen startades, vilket fick mig mer nervös. Louis tog min hand under bordet och strök ovansidan med sin tumme. Ingenting hade kunnat få mig må lika bra i just den stunden. Jag slappnade av en liten stund men gick snabbt tillbaka till orolig när Mr. Walters började snabbspola genom bitar som var ointressanta. Han spolade förbi första lektionen och stannade när den kom fram till lunchen och när dockan försvann.

Jag fick se någonting ingen av oss vetat om. Från kameran kunde man se att dockan låg på bordet. Det här var precis innan matkriget började. Någon tog upp dockan och kastade iväg den och bröt benet av den i processen. Någon med ask blont hår. Någon med blåa ögon och ett stort flin på läpparna. Någon med namnet Delilah.

’’That bitch!’’ Skrek jag med full hals och glömde helt bort att jag var i ett fullsatt klassrum när jag ställde mig upp. ’’Ms. Moore sit down!’’ Röt Mr. Walters och jag löd. Jag kunde känna hur ilskan fyllde min kropp. Jag kände att jag behövde slå någon. Hårt! Synd att Delilah inte läser biologi. Hon ska få när dramakursen börjar.

Hur kunde hon? Hon praktiskt taget startade hela matkriget. Hon bröt benet av mitt projekt, antagligen sänkte hon just mitt betyg ännu mer och hon lyckades att ge mig en kvarsittning.

Jag satt tyst i ren frustration till filmen blev tyst. Tystnaden kom från när Louise satt i min tomma bil, i väntan på att jag och Louis skulle göra entré. Tystnaden var öronbedövande och det kändes som om jag skulle explodera.
Plötsligt hördes ett ljud från min bildörr och mina ögon var fastklistrade på skärmen. Jag kunde se hur vår lärares och klassens ögon vidgades över bilden av mig och Louis hånglandes i baksätet på min bil.

Mitt ansikte övergick till samma färg som mitt hår medan hångelscenen fortsatte. Mr. Walters började mixa med tangentbordet och försökte antagligen stänga av filmen, men ingenting verkade fungera. Han började skrika i frustration och jag gjorde mitt bästa för att inte börja skratta.

Den mest pinsammaste händelsen någonsin!

Jag tittade på Louis som inte ens tittade på skärmen. Hans huvud var gömt i händerna men jag kunde inte se om han krattade eller inte.
Sedan tittade jag bakom mig och såg hela klassen i chocktillstånd. Självklart var de det. Jag menar de tror alla att jag hatar Louis. Vilket jag gjorde. Men nu är jag inte säker längre.

Jag vred tillbaks min blick mot skärmen. Mr. Walters tryckte nu på olika knappar men ingenting fungerade. I den sekunden hade han börjat svära åt skärmen och han drog även i sitt hår. Bildörren öppnades ännu en gång och Delilah´s röst spred sig i våra öron. ’’Louis!’’ Delilah var helt klart full och hon verkade snubbla in i bilen och landa på oss. Hon började dra Louis i armen bort från mig och ut ur bilen.

Jag visste inte ens att hon var på den där festen. Hur kunde jag ha missat det? Nu höll jag på att brista. Men jag visste att om jag skulle göra en dålig sak till skulle Mr. Walters få mig avstängd från skolan, så jag försökte kontrollera min ilska medan han tillslut fick bort videon.

Han vände sig mot mig och Louis med ren hat i blicken. ’’You two. Up here. Now!’’ Klockan ringde och resten av klassen snubblade ut ur klassrumet, viskandes om mig och Louis. Motvilligt ställde jag mig upp och gick fram till katedern med Louis tätt bakom. På något sätt lyckades Louis hålla sig tyst på vägen till katedern. Men vi vet vid det här laget att Louis aldrig kan vara tyst. Han hostade obekvämt när vi stod framför vår rasande biologilärare. Han blängde först på Louis och sedan på mig.

’’Do you two know how much trouble you have both caused me throughout this project? Never in all my years of teaching have I come across two students so disruptive as yourself. You fight all day long, you are both cheeky and sarcastic, you always cause trouble, you both managed to ruin the canteen with a food fight-‘’ Självklart var Louis tvungen att avbryta. ‘’Actually as you might have gathered from the footage shown on screen. Delilah Chase actually started said food fight.’’ Jag kände faktiskt för att smälla till honom i huvudet just här och nu. Han vet verkligen hur han ska få oss i mer trubbel.

Mr. Walters stirrade på honom till en början men ignorerade honom sedan och fortsatte med sin lista med saker vi gör som gör honom irriterad. ’’You both constantly answer me back, you managed to make this project a living hell and then you both have the nerve to practically make a sex tape using a camera on a baby doll!’’ I det ögonblicket ville jag gå och dö i en grop. ‘’Mrs. Hudson is going to deal with you two after school. You both need to get your acts in order and leave whatever is going on with you two out of it. This is school not a social playground. Do you hear me?

Vi bara nickade innan vi var fria att gå. Jag väntade inte ens på Louis. Istället sprang jag snabbt mot aulan. Jag skulle mörda henne.

När jag slog upp dörrarna till aulan vände sig alla mot mig inklusive Delilah. Hon såg så oskyldig ut ändå ville jag möblera om hennes ansikte. Hon såg att jag tittade på henne och hon ställde sig upp. Med full fart hoppade jag på henne.

’’You BITCH!’’

Det där trodde ni inte ?! Tror ni att Delilah är ~Revenge

Det var droppen.

‘’I´m done’’ Mumlade jag tyst när de separerades från varandra. Louis fick ögonkontakt med mig och hans blick var fylld av skuld och vemod. Han öppnade munnen, antagligen för att hitta de rätta orden att säga men jag lät honom inte.
Jag kastade den plastiga dockan i marken. Jag hoppades på att den skulle gå sönder i tusen bitar och att den här veckan bara var en slags dröm som jag snart skulle vakna upp ifrån.
Min blick var hård och jag visade ingen smärta när jag stormade ut med Delilah bakom mig.

’’Rosie please wait!’’ Hörde jag Louis ropa bakom mig men Delilah stoppade honom. ’’No Louis! You´ve done enough. You´ve caused her enough pain. Just leave her alone.’’ Beordrade Delilah och mötte mig med en tröstande kram. ‘’I know you love him Rosie.’’ Viskade hon i mitt öra. ‘’You´d want to be blind not to see it.’’ Hon fnittrade lätt. ‘’Both you have the exact same personality. You´re both oblivious shits. He´ll come around. Just give him time. You´ve got to play hard to get.’’  Jag lyfte mitt huvud och tittade henne i ögonen. Hon verkade anstränga sig för att inte skratta och det gjorde jag med. Bara Delilah kan få mig att må bättre två sekunder efter att han gjorde det där.

’’I didn´t kiss her!’’ Hörde jag Louis skrika bakom oss. Jag vände mig om och såg honom längre ned på gatan helt gråtfärdig. Jag kisade mina ögon i förvirring. Varför skulle han inte kyssa henne? Meg är riktigt vacker. Meg är smart och allt han skulle kunna önska sig.

Men hon är inte jag.

’’I was comforting her. Rosie her dad is dead.’’ Dem orden högg mig som ett svärd. Hennes pappa är död. Jag trodde min familj var hemsk.

Men man behöver inte hångla bara för att trösta någon.

’’What?’’ Sa jag när han kommit fram till oss. Jag behövde inte ens titta för att veta att Delilah hade lämnat oss ännu en gång. ’’He was in a car crash. Meg was upset. I gave her a hug and… well she wanted more. I´m so sorry…’’ Jag visste att han talade sanning. När han ljuger undviker han ögonkontakt och börjar blinka onormalt mycket, men nu tittade han rakt in i min själ.

Jag ville förlåta honom Jag ville krama honom och kyssa honom precis som Meg gjorde men Delilah´s ord ekade inne i huvudet på mig. ’You´ve got to play hard to get!’ Jag är verkligen trött på att spela svårflörtad…

’’I forgive you…’’ Det var första gången jag berättat det för honom. Till och med när han bad om ursäkt på karnevalen sa jag ingenting.
Han drog in mig i en kram vilket jag älskade… medan den varade.
’’I have to tell you something.’’ Sa han och släppte mig. Han såg verkligen orolig ut och jag blev rädd. ‘’I got a text that night. I don´t know who it´s from. I don´t know what they want but they know everything Rosie. It´s like they´ve been stalking us.’’ ‘’What does it say?’’ Jag hade inte helt tagit in vad han nyss sagt tills han tog fram sin telefon och visade mig meddelandet.

’’Louis I don´t think I can deal with this anymore.’’ Jag fick panik. Mina andetag blev allt tyngre och skakigare. ’’I don´t think I can handle being bullied again.’’
’’Shh it´s not going to come down to that.’’ Han drog in mig i ännu en kram och strök bort håret från mitt ansikte. ‘’I´ll do what they want. I´ll do whatever they want me to do. You don´t deserve this.’’
Självklart var jag orolig. Om folk såg mig kyssa Louis och visste vad han hade gjort mot mig skulle allt bli som förut. Folk skulle kalla mig desperat, en förlorare, de skulle tro att jag var svag. Jag är allt förutom svag!

Plötsligt pep Louis´ telefon till som en signal på att han fått ett nytt sms. Mitt hjärta stannade när han öppnade det.

*Well well well. Look who actually cares about Rosie? It wasn´t too long ago when you would bully her day after day. You don´t get off that easily Lou. Anyway it´s time for some fun. I´ve given you enough time to think about it. You know the consequences. Either you do what I say or everyone finds out about you and Rosie. Simple.

First challenge. I´m sure you´re going to love this one Rosie. The video. We all know It exists. What you have to do is easy. Just make Zayn take the virus off. Volunteer your video on Monday. Embarrass yourself. I´ll be watching.

~Revenge

‘’You don´t have to do this if you don´t want to. I´ll stand by you no matter what.’’ Berättade jag ärligt. Självklart ville jag inte att videon skulle komma ut men jag ville inte heller ha allt det här traumatiserade. ’’We were drunk. We don´t remember anything. For all we know we might not have done anything. I´m calling Zayn.’’

*MONDAY MORNING*

På något konstigt sätt slutade inte Louise att fungera. Jag kastade henne ganska hårt i marken. Inget tvivel om att jag kommer bli underkänd.

Jag kunde inte ha varit mer nervös när jag gick in i byggnaden. Det kändes som att alla stirrade på mig även om de antagligen inte gav mig någon uppmärksamhet alls. Vem det nu var verkar inte berättat det för någon. Han eller hon måste veta om att Louis har pratat med Zayn om videon. Hur mycket jag än fruktade biologi lektionen fruktade jag ett till sms mer.

Jag pratade inte med någon när jag gick in i klassrummet. Klockan hade inte ringt ännu men jag var inte på humör för att små prata. Jag var rädd för att stöta ihop med Louis för då var jag tvungen att prata med honom, Harry för att jag inte ville ljuga för honom, Niall för att jag skulle vara tvungen att genomlida skulden, Hallie för att jag skulle vara tvungen att lyssna på henne när hon skryter om Lou. Vem jag än skulle prata med skulle få mig att vilja gå och dö i en grop. Så jag bestämde mig för att inte prata med någon.
Jag satte mig i det tomma klassrummet och gosade in mig i min marinblå jumper för att få värme. Jag vilade mitt huvud i mina händer och stirrade på väggen ända tills min telefon vibrerade.

*Don´t forget. I´m watching. Don´t pull any funny business. Make sure that video gets played or your sad story gets told to the whole school. Your family troubles will go straight back to square one. You´ll be the unpopular girl who was always on her own. No friends no-one to talk to. Just a broken heart and a stolen best friend.

~Revenge.

Jag kände hur mina ögon fylldes med tårar som jag vägrade låta falla. Hur vågar de blanda in min familj i det här?! Det spelar ingen roll vad min pappa gjorde, min mamma förtjänade inte att bli inblandad i det här!

Jag knöt min näve med ilskan som började fylla min kropp. Tillslut ringde skolklockan och klassen började fylla salen. Louis satte sig bredvid mig och placerade sin hand över min under bordet. Jag kände en stöt när vi rörde vid varandra och jag ville aldrig släppa. Vi kanske inte kan vara vänner öppet men kanske i hemlighet. Efter lektion ska jag berätta för honom om meddelandet jag fick han kanske också fått ett.

’’Now class! Because last week we weren´t able to get any videos played we are going to try again this week! So first up is…’’ Mr. Walters blev snart avbryten av Louis. ‘’Uhm sir…’’ Vräkte han skeptiskt ur sig. Mr. Walters höjde förvirrat ett ögonbryn men lät honom fortsätta. ’’I´d like to volunteer mine and Rosie´s video to be played.’’ Hela klassen började fnittra och det verkade som att de hade svårt att hålla inne skrattet som hotade att komma ut. Jag hörde några ’This is going to be good.’ och ’This should be funny!’ Jag himlade med ögonen åt de arroganta personerna I vår klass och sjönk ner I min stol, förberedd för det värsta.

’’Ok then Mr. Tomlinson. Please hand up your project.’’ Louis ställde sig osäkert upp och tog upp dockan från bordet. Klassen brast ut i skratt över synen av Louise. Ärligt talat ville jag slå dem allihop på käften. Mr. Walters såg chockad och rädd ut. Han praktiskt taget tog dockan ur Louis händer i avsky och placerade den på sin kateder. ’’I´ll be speaking to the both of you after class. The condition of this doll is a disgrace.’’ Han skällde på oss med en sträng röst och klassen drog efter andan.

Tyvärr var dockan i tillräckligt bra tillstånd för att koppla upp sig till vår magisters dator. På skärmen laddade filmen och det var äntligen dags att få se vad jag fruktat i över en veckas tid…

Vem tror ni ~Revenge är ?

Så fort jag fått meddelandet hittade jag på en ursäkt för att gå hem.
För en gång skull spenderade jag min fredagskväll ensam. Jag gick inte ut och festade eller gjorde någonting olagligt med mina polare. Jag satt rädd inne på mitt rum och kunde inte sova. Jag spenderade hela natten på att fundera över två saker.
Rosie och meddelandet…
Hon har inte lämnat mina tankar en enda gång. Även om den inte varade så länge var det den bästa kyssen i mitt liv. Kanske är hon inte redo att erkänna det ännu men jag vet att hon också kände någonting. Men som vanligt när någonting bra händer mig måste någon komma och förstöra det.

Rosie hade Louise den här morgonen så jag var fri att göra precis vad ville. Vilket betyder att Starbucks är definitivt nummer ett på listan.
Jag drog mig själv upp ur sängen där jag spenderat största delen av natten till att gå över mina tankar och lunkade in i badrummet för att duscha.
Efter att jag klätt på mig tog jag telefonen och gick ner för trapporna där mina fyra systrar gjorde så mycket oväsen de kunde.

’’Louis!’’ Tvillingarna Daisy och Phoebe tog tag i varsitt av mina ben och klamrade sig fast. Jag skrattade lätt när jag försökte bära båda deras vikt till köket. ’’Good morning girls.’’ Jag log svagt och kom äntligen fram till köket där min mamma lagade frukost, Lottie höll på med sin telefon och Fizz tittade på något program på Tv:n.
’’Morning Lou.’’ Min mamma pussade mig på kinden när jag stod bredvid henne och tittade på vad vi skulle få till frukost.
Vad? Vad som än händer kommer jag alltid vara mammas pojke!

Jag bestämde mig för att skippa äggröran och berättade för mamma att jag skulle till Starbucks. Jag spenderar verkligen inte tillräckligt med tid hemma med dem…
Jag kramade mina systrar hej då och gick mot dörren. Det är bara en tio minuters promenad så jag bestämde mig för att jag kunde behöva träningen.
Den kalla oktober vinden träffade mig som och tegelsten och jag begravde huvudet i halsduken för att försöka spara lite värme.

Jag svarade aldrig på meddelandet jag fick. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag menar jag kunde inte bara ’Ah yeah that´s fine, I´ll do whatever you want, sure what´s better than a nice bit of blackmail?’ Jag menar jag vet inte ens vem det är! Jag kan känna den här personen eller inte.

Jag skakade av mig tankarna när jag kom framtill caféet. Lukten av kaffe bönor vällde över mig och den varma luften fick min insida att värmas upp. Jag ställde mig i kön och tittade runt på de alla olika människorna. En affärskvinna, en mamma, en kille med en laptop…
’’Louis?’’ Jag skulle kunna känna igen den där rösten när som helst men det var inte precis den jag ville höra. Jag vände huvudet med ett fejkat leende redan liggande på läpparna, förbered på en obekväm konversation. ’’Meg.’’ Svarade jag mellan sammanbitet, ’’Fancy seeing you here!’’ Hon log brett och betedde sig som om ingenting hade hänt. Vad är hennes problem? ’’Yeah what a funny place to run into someone… Starbucks…’’ Jag försökte mitt allra bästa för att inte låta sarkastisk men jag tror inte att jag lyckades. Jag menar kom igen!
Hon nickade och försökte undvika tystnaden och precis när jag skulle vända mig om talade hon igen. ’’Do you want to sit with me?’’ Frågade hon sött. Jag ville faktiskt höra vad hon hade att säga. Jag har inte sätt flickan på flera år och nu kom hon från ingenstans och förstörde… det måste finnas någon anledning varför.

Louis bara försvann igår kväll. Den enda person han berättat för var Harry och det fick mig misstänksam. Var han upprörd över Niall?

Jag rycktes bort från mina tankar när Louise började gråta ännu en gång. Jag fick nästan ingen sömn. Jag gick precis efter Louis och somnade i min kostym.  Jag vet dock inte hur många gånger jag vaknade.
Kvällen blev verkligen inte som jag tänkt mig…

Jag listade ut att jag skulle mata dockan med flaskor och andra bebis saker… nej jag är inte alltid den smartaste. Jag kom på det när jag såg min mamma komma hem med välling till vår ’nykomling’. Allvarligt talat ser jag inte fram emot att ha en ny bebis i det här huset!
Jag matade Louise en flaska och hon slutade äntligen med sitt gälla skrik och jag fick lite lugn och ro. Jag bestämde mig för att smsa Delilah och fråga om hon ville göra något eftersom hon vad den enda som inte irriterade mig.
* Hey Dee! ;) Wanna hang out today? I need someone to talk to Jx *
Jag skickade snabbt meddelandet och gick till nedervåningen för att äta frukost.

Valeria har äntligen åkt till college så jag var fri från att hon skulle irritera mig varje dag men resten av hushållet återstod tyvärr…

Jag drog mig själv ned för trapporna med Louise i mina armar, förberedde mig själv för de mentala personer jag kallar för familj. ’’Good morning Rosemarie.’’ Min mamma hälsade på mig med mitt förnamn som vanligt. Hon har aldrig gillat att alla kallar mig Rosie. ‘’Morning.’’ Svarade jag och gick in i köket där Charlie satt och lekte med sin frukost, Leila´s ögon var som vanligt fastklistrade på hennes telefon och Tyler tittade på nyheterna, påklädd för en gång skull. ’’So how was the carnival?’’ Tyler försökte starta en konversation även om hans blick fortfarande var fast på Tv:n. ’’Fine’’ Svarade jag ointressant, Jag skulle knappast berätta för honom att Meg kom, fick Louis att berättade för Niall vad som hänt och sedan kysste jag honom… han skulle inte ha fattat någonting och jag var inte på humör för att förklara. ’’Well you´re full of information this morning,’’ Svarade han och tog en sista klunk av sitt svarta kaffe och lämnade köket efter att han sagt hej då. Jag himlade med ögonen så fort han gått och fixade en kopp te till mig själv. Jag är inte riktigt en kaffe drickare. Jag behöver det inte om jag ska vara ärlig.

Allt jag tänkte på var Louis… jag hade så många obesvarade frågor att fråga honom. Jag såg absolut inte fram emot måndag. Jag menar vi har Biologi… den där filmen kan börja fungera när som helst och den har inte lämnat mina tankar. Sen har vi Drama. Det är första genrepet och jag kommer att få reda på vem min inhoppare är. Det betyder också att jag måste göra scener… med Louis. Och sen finns den en chans att Niall har berättat för hela skolan vad som hände med mig. Jag kommer att bli den som alla skrattar åt!

’’Rosie will you shut that thing up!’’ Klagade Leila och jag förstod att Louise ännu en gång grät ögonen ur sig. Jag var beredd på att bryta ihop.
Jag tog ett djupt andetag och försökte glömma hur arg jag var, men jag kunde inte hålla den inne längre. '’Do you have any idea how much stress I have been under for the past week?! Do you have any idea how hard it is to deal with being partnered with the guy who ruined you childhood?! Or look after a plastic baby doll that cries all day long! Do you know how confusing my life is right now?!’’ Jag praktiskt taget skrek huset I bitar och Leila tappade hakan i chock och Charlie såg ut som om han skulle börja gråta. ’’I´m sorry…’’ Sa jag snabbt och sprang ut ur köket och upp till mitt rum.

Jag slängde på mig kläder och skyndade mig ut ur huset. Som tur var gick Delilah med på att träffa mig på Starbucks annars hade jag vart fast här.
Jag hoppade in i bilen och körde mot caféet. Louise var tyst, tack gode gud, och satt i passagerarsätet. Jag kom till Starbucks på mindre än fem minuter och gick in i den varma affären och lämnade den iskalla luften utanför.

’’Look Lou… you have no idea how sorry I am… for everything.’’ Jag visste inte om jag skulle tro på flickan där hon satt framför mig och smuttade på sin latte. Hon stirrade rakt in i mina ögon. Vi satt i hörnet på Starbucks långt bort från alla andra. Jag tog en klunk av mitt heta kaffe och ställde sedan tillbaka koppen på bordet igen. Jag vägrade att titta henne i ögonen. Jag var inte redo för det ännu. Hon gjorde illa Rosie precis lika mycket som jag, om inte mer. ’’Please just hear me out. I was in America. After primary school we moved to California. My dad died Louis.’’ Med det tittade jag direkt upp i hennes ögon. ‘’What?’’ Sa jag chockat och hennes ögon fylldes med tårar. ‘’He was in a car crash. My mum was devastated. We came back to London. I didn´t know you guys go there. I would have never gone. You have to believe me Lou!’’ Bad hon mig med tårar rinnande nedför kinderna. ‘’Don´t cry Meg. I´m so sorry about your dad. Come here´´ Jag gestikulerade åt henne att karma mig och hon svarade direkt med att linda armarna runt min nacke.

’’Hey!’’ Hälsade Delilah när jag tog min heta kopp te från disken, ’’Oh hey!’’ Svarade jag och tog en klunk av mitt te. Väldigt kvinnligt jag vet. ’’Do you want anything?’’ Frågade jag när jag hällde socker i min kopp. ‘’Oh no I´m fine. I´ll get something in a minute let´s just sit down.’’ Sa hon och pekade på ett bord på andra sidan av caféet. ‘’Alright then.’’ Vi gick mot bordet och då såg jag dem.

Meaghan och Louis.
Kyssandes?

- Vad tycker ni om Meg?

Ledsen att jag inte uppdaterat så bra. Som en kommentar sa så kom livet emellan.

Jag har en ide att jag ska översätta allt på lovet då kanske det bli bättre uppdatering... Den är ju snart slut :(

‘’Missing someone is a part of loving them. If you´re never apart, you´ll never really know how strong your love is.’’ – Unknown

Hans läppar på mina kändes som den mest naturliga saken i världen. Kemin och gnistorna jag kände var överväldigande men jag avbröt det. Jag kunde inte förlåta honom så enkelt.
Jag drog mig ifrån honom och placerade mina händer på hans breda axlar med en bedrövad min i ansiktet. ’’Louis…’’ Viskade jag. Mina ögon var ömma efter allt gråtande och min hals sved men ännu en gång kände jag tårarna välla upp i ögonen.

Han såg sårad ut, mest för att jag avbrutit kyssen men också över alla dåliga minnen vi två hade varit tvungna att ta upp under en kväll. Vad jag trodde skulle bli en bra ledig kväll blev till slut den mest förvirrade och känslomässigt jobbigaste dagen i mitt liv.
’’No I´m sorry.’’ Ursäktade han sig där vi stod några centimeter ifrån varandra under pariserhjulet. ‘’I don´t know what came over me.’’ ‘’No Louis… don´t be sorry… I just… I´m not ready yet. You hurt me… I can´t forgive you that easily. Everyone´s going to know now. We have to make this right.’’ Berättade jag, min röst var hes och jag kämpade för att inte snörvla. Han höjde en mjuk hand mot min kind och torkade bort några tårar under mina ögon. Jag log svagt och gjorde samma sak på honom.

’’I´ll do whatever I have to to make it up to you Rosie. I promise. I will never hurt you again.’’ Sa han och tittade mig rakt i ögonen. Jag visste att det han sa var sant. Kanske han verkligen bryr sig… alla dessa år har han kanske brytt sig.
’’So what do we do now?’’ Frågade jag honom när jag förstod att vi faktiskt var tvungna att träffa de andra. Niall har antagligen berättat allting för dem vid det här laget.

Vad hände med Meg då? Jag ville inte ens tänka på henne… På ett sätt kändes det som en stor tyngd lyfts från mina axlar… hemligheterna jag hållit inne i fem år har äntligen kommit ut… typ.
Jag hade inte mött det värsta ännu. Hela skolan skulle veta om det på måndag… Vad skulle de tro om mig? Uppenbarligen skulle all min populäritet vara borta… de skulle alla tänka på mig som en lögnare… ingen kommer att komma till musikalen…
Miljontals olika tankar flög runt i mitt huvud och jag hade inte ans märkt att jag försvunnit för ett tag tills Louis vevade sina händer framför mitt ansikte.

’’Rosie? Love?’’ Han började knäppa med fingrarna och tillslut kom jag tillbaka till verkligheten. ’’’’Sorry I was jut… thinking.’’ Berättade jag sanningsenligt och han skakade på huvudet. ’’Look don´t worry. Everything will be fine.’’ Han har rätt. Det är inte så att vi dejtar eller något…
Han sa bara förlåt.
Och sen kysstes vi… men ingen kommer att få reda på det eller hur?

’’Now come on. Let´s go back.’’ Jag tog ett djupt andetag när han sa det. I hemlighet ville jag hålla hans hand som stöd men det är nog ingen bra ide.
Saker och ting var redan riktigt jobbiga…

Min andning var skakig när jag såg Hallie och Harry sitta mittemot varandra vid bordet där vi åt. De hade uppenbarligen inte rört sig sen jag gick till kyssbåset och det var över en timme sedan.
Jag kände Louis´ hand mot min. Det kändes så bra men hur mycket jag än ville hålla fast i den var jag tvungen att ta bort min hand. Jag torkade mig under ögonen en sista gång och försökte få bort alla spår från oönskade panda ögon men jag visste att jag bara slösade krafter.

Det är i alla fall Halloween, eller hur?

’’Hey!’’ Hälsade Hallie glatt på oss efter att hon dragit sig bort från uppmärksamheten från Harry. Hon ställde sig direkt upp och smällde sina läppar på Louis´.

Jag kunde inte neka det längre. Självklart var jag avundsjuk! Känslorna jag känt de senaste veckorna har varit avundsjuka! Jag har förnekat det fullständigt. Jag ville strypa Hallie eftersom jag visste att hon bara utnyttjade Louis, men då skulle jag vara tvungen att förklara och allting skulle bli till en enda röra… som vanligt.

Plötsligt stod Harry vid min sida och kysste min panna ömt. ’’Have you been crying?’’ Frågade han mjukt och tittade in i mina ögon.
Jag kan inte säga att jag inte gillar Harry. Han bryr sig om mig… det gör han verkligen. Jag ser honom bara inte på det sättet.

Jag log svagt och skakade på huvudet. ’’No. I´m fine Harry.’’ Jag log osäkert ännu en gång och han nickade innan han vände sig mot Niall som var på väg mot bordet.

Här kommer det…

’’Louis what happened to your mouth?’’ Frågade Hallie i chock och började gnugga hörnet av Louis´ mun energiskt. Det kommer verkligen inte att hjälpa… ’’It´s nothing Hallie.´´ All Louis´ koncentration låg på den irländska blonda killen som kom emot oss. Hans uttryck var svart och jag kunde inte se om han var arg eller bara ledsen. Han var dock inte med Meg och det var jag tacksam för.

’’You okay mate?’’ Frågade Harry oroligt men Niall förblev tyst. Han drog argt ut stolen från stålbordet och dunsade ner på den, han undvek ögonkontakt med mig och Louis. ’’Fine.’’ Svarade Niall snabbt innan han klunkade i sig den halvtomma colaburken.

Varför sa han ingenting? Varför hade han inte exploderat och berättat allt redan? Varför gjorde han så här?
Louis tittade på mig med en förvirrad min och jag ryckte enkelt på axlarna. Ingen av oss visste vad vi skulle göra.

’’Niall can I talk to you for a minute?’’ Frågade jag honom och han mötte äntligen min blick, han såg så ledsen ut. Som om han kunde känna smärtan jag kände. ’’Ok.’’ Svarade han och ställde sig upp. Jag ignorerade Louis´ blickar och gick över till sockarvaddsståndet med Niall.
’’Why aren´t you sayin anything?’’ Frågade jag mjukt och han ryckte på axlarna. ’’I just… you don´t deserve it. You´ve been hurt for so long. I don´t think you deserve to go through any more pain of humiliation. Louis however deserves all of it. I don´t think I can forgive him for that.’’ Jag lyssnade intensivt på varje ord han sa och jag kunde inte hjälpa att jag log. ‘’Thank you Niall.’’ Viskade jag och la armarna om honom i en hård kram. Han kramade mig tillbaka lika hårt och log. ‘’Just try not to get hurt.’’ Han blinkade mot mig innan han gick.

Till och med han vet hur det känns…
Jag stod där för mig själv i några minuter och bara tänkte. Jag hade knappt varit själv en enda minut på hela dagen. Jag hade inte haft en chans att tänka igenom saker.
Då slog det mig.
Jag kysste Louis. Jag kysste killen jag retat dag ut och dag in i flera år. Saker och ting har verkligen förändrats.

Precis när jag tänkte den tanken såg jag Christina smyga genom havet av människor. Hon hade ett slugt leende på läpparna och hon tittade på mig i en hundradelssekund innan hon vände sig om.
Det är en till sak, hon har förändrats. Christina har knappt besvärat mig sedan projektet startade. Någonting är verkligen på gång där…

Jag var väldigt förvirrad över Niall… först slår han mig i ansiktet sedan berättar han inte för någon om vad jag gjort? Jag vet inte vad hans problem är?

Hallie har varit på mig ända sedan jag kom tillbaka. Hon är allvarligt talat den klängigaste tjejen någonsin! Hela tiden när jag försökt starta en konversation med Harry börjar hon kyssa och gnida sig mot mig.
En annan sak jag inte kan förstå är att jag har varit här i två timmar och jag har inte åkt en enda berg o dal bana! Jag har en känsla av att jag inte kommer få göra det hellre…
Vilken härlig kväll det har varit! Notera sarkasmen. Nu har det blivit ännu bättre… åter igen mer sarkasm.

Min telefon vibrerade inuti min tighta stålmannen kostym för att berätta att jag fått ett sms. Jag tog fram telefonen ivrigt för att läsa meddelandet. Jag låste upp telefonen och läste tyst för mig själv.

*Niall may have let you off easy but he didn´t do it for you. He´s never going to forgive you and neither will Rosie. You can´t keep that little secret of yours locked up forever. Unless you do exactly as I say I will send out this picture and your secret to the whole school. They´ll know everything Louis. Be careful…*

Med meddelandet fanns en bild på mig och Rosie från tidigare idag… kyssandes.

Vem det här än är vet den allt… det är som om den förföljer mig…

Äntligen får ni ett kapitel...

ps. Om ni undrar varför det tagit så lång tid kan ni läsa inlägget här under!

Louis tittade ursäktande på mig och jag visste precis vad han skulle göra. Allting jag försökt förtränga de senaste fem åren skulle komma tillbaka och bita mig. Allt som generade mig så mycket och fick folk att lämna mig, allt som förstörde mina år i grundskolan. Allt som fick mig att hata en av mina bästa vänner.

Jag tittade på Meaghan och såg ett flin på hennes läppar men hon såg också… ledsen ut? Jag vände min blick från henne mot Niall, som inte kunde bli mer förvirrad. Det skulle jag också vart om jag var i hans skor.
’’Niall… before the project… before school… before everything. Rosie and I used to be best friends.’’ Louis röst var knappt en viskning och han kunde inte möta Niall´s blick vilken hade gått från förvirrad till ren chock. Innan Louis ens hade börjat berätta kunde jag känna klumpen i halsen och hur ögonen fylldes med tårar.

Han och Meg… de förstörde allt.

Niall sa ingenting utan nickade för att visa att Louis skulle fortsätta. ’’We were friends for as long as I can remember. We were inseparable. Then we started school…’ Louis pausade. Allt förändrades när vi började skolan. ‘’I became friends with Meg an a few other kids in school. Rosie didn´t as much… I was selfish. I abandoned her. I abandoned her when she needed me most.’’ Det här är delen som gör mest ont. Jag lät en ensam tår falla från ögat.
’’Her dad… he cheated. He cheated on her mum and Rosie didn´t take it well. She put on weight, she had glasses, braces and people started to bully her. I was the only one that knew what was going on… I didn´t help her. Meg made it worse…’’ Flinet på Meg´s läppar var borta för länge sedan och hade nu ersätts av ånger och skuld… Niall såg ut att blivit tagen av allt eftersom han inte sagt ett ord.

Jag var tio år gammal när allt hände. Jag hade glasögon, tandställning och jag var fet. Min pappa var otrogen men min mamma lät honom stanna. Jag kunde knappt titta honom i ögonen och verkligen inte bo med honom. Han mutade mig med kläder och dyra presenter.
Det var därför när Louis´ mamma och pappa skiljde sig som jag retade honom så mycket. Jag lät honom aldrig glömma det. Men det förändrar ingenting. Louis stod inte upp för mig.
Han stannade med Meg.

’’Meg and I… we encouraged everyone. We only made it worse. Rosie stopped talking to everyone. She stopped eating She cut herself off from everyone and she would ditch school. Anything to stay away from us…’’ Louis röst blev svagare och svagare och jag kunde se tårar i hans ögon. De var glansiga och jag visste att hans syn var suddig. ’’I was a bully. It wasn´t enough for me that I made her lose all her friends… made her stop talking. I just kept at it. I teased her every day. She was ten years old!’’ Louis fylldes med ilska och frustration. Jag förstod att det var första gången han faktiskt pratade om det här när hans händer knöts hårdare och hårdare vilket gjorde hans knogar vita.
Meaghan sprang plötsligt ut ur båset med huvudet i händerna, antagligen förstod hon äntligen hur mycket smärta hon utsatt mig för. Louis märkte ingenting eftersom hans blick var fortfarande fast i marken. ’’She left school… the last thing she told me was that she never wanted to see me again. That she never wanted to know me. It hurt but I deserved it. When we both realized we were in the same high school… we simply pretended to not even know we existed…’’ Jag färgade mitt hår, fixade linser, min tandställning var borta och för ett tag hade jag anorexia…

Tårarna rann fritt ner för mina kinder och jag orkade inte längre. Jag sprang ut ur båset och in i folkmassan utanför.

Hur kunde jag göra så mot henne? Hon var en så söt tjej… jag förändrade henne. Hon blev bitter… hon gick ner i vikt… Hon var inte samma Rosie längre…

Jag tittade upp efter att jag berättat klart och såg att Rosie hade lämnat oss… Jag förtjänade det… allt.

Jag kunde se ilskan Niall kände och jag visste precis vad som skulle hända. Han höjde sin knytnäve och jag kände omedelbart värken på högra sidan av min käke. Han slog mig.
Jag höjde handen till ansiktet och torkade bort blodet från min mun. Jag rös av smärtan och tittade upp på den arga blonda killen framför mig. Hans vanliga leende var ersatt med en blick av ren avsky. ’’How could you Lou…’’ Hans röst mjuknade en aning men han lät fortfarande besviken.
Han vände sig om och lämnade mig själv kvar i båset där jag skulle få en kyss av flickan jag älskar.

Jag fortsatte att spring tills jag krockade med någon.
Delilah.
Jag behövde verkligen henne.

’’’Rosie? What´s Happened?!’’ Sa hon och syftade på att jag grät. Jag tog korta, skarpa andetag för att försöka få tillbaka min normala andning. ’’He… he told Niall… Meg is back.’’ Stammade jag fram. Delilah torkade mina kinder försiktigt och drog in mig i en kram. ’’Ssh.’’ Viskade hon och drog mig tightare in i hennes tröstade famn. Delilah har varit som en syster för mig. Hon har alltid varit där för mig. Till skillnad från Mackenzie vissa gånger. Hon och Hallie kan vara väldigt själviska ibland… men jag kan nog inte klaga. ’’He´s not worth your tears Rosie… neither is she…’’ Lugnade hon mig men jag trodde inte på ett ord av vad hon sa. Louis är värd mina tårar. Louis betydde så mycket för mig för att bara glömma bort honom. Louis betyder så mycket för mig för att bara glömma bort honom.

’’Rosie!’’ Skrek en bekant röst bakom mig och jag vände mig om och såg en stålmannen dräkt kämpa sig genom folkhavet. Hans ögon var fortfarande röda av allt gråtande men han såg mer bestämd ut att få mig nu än någonsin. Delilah gick iväg utan att jag märkte det när Louis kom fram till mig.

Jag visste inte hur jag skulle reagera. Jag kan inte bara smälta så där…

’’Rosie… I´m so sorry. Sorry for everything. I´m sorry for treating you like shit all those years. For forgetting about you and choosing someone over you. You mean everything to me and nothing and no-one can ever change that. You will always be that toothless five year old brunette from our first day of school to me…’’ Tårarna ran mer och mer efter varje ord han yttrade. ‘’I´m sorry,’’ Viskade han en sista gång.

Allting runt om kring oss blev suddigt och det kändes som att vi var de ända människorna på jorden. Ljuden från karnevalen hade försvunnit och jag var förlorad i Louis´ blå ögon.

Innan jag hann registrera vad som hände kolliderade Louis sina grova men ändå mjuka läppar på mina…

Aww, Det här är ett så fint kapitel!

Vad tror ni kommer att hända nu?

Jag kunde så gott som smaka på spänningen mellan oss tre när Katie nämnde kyssbåset. Ja, jag glömde att berätta för Harry men han stirrar på mig som om jag mördat femton personer…
Aja, jag kommer inte komma ut ur det här nu i alla fall. Dags att kyssa häcken av mig… för välgörenhet såklart…

’’So… uhm… Delilah and I are going to go… to play some games.’’ Sa Liam obekvämt när tystnaden praktiskt taget kvävde oss. Än så länge har kvällen varit långt ifrån rolig…

Delilah nickade och tog Liam´s hand, sedan sprang dem snabbt iväg mot vattenpistols spelen.
Direkt gick alla tillbaka till att inte göra någonting och jag orkade inte längre. ’’Ok that´s it! I´m going to start my shift early. I´ll see you guys in half an hour.’’ Jag ställde mig upp och gick fort suckandes ifrån bordet.

Jag kom fram till det röda och rosa målade båset utan problem. Den var täckt av läppar och hjärtan vilket allvarligt talat fick mig att vilja spy. Jag gick in, satte mig på den lilla pallen och väntade på mina första kunder. Jag justerade min sjömanshatt och la lite läppglans på läpparna innan någon kom fram till mig. tyvärr så var det inte en av fotbollskillarna… snarare motsatsen. Norman… tandställning, flottigt hår, finnar… vad mer kan en tjej önska sig?

Det här kommer att bli långa 30 minuter.

Minst femton minuter har passerat sen Rosie gått och jag är uttråkad till döds. Harry och Hallie är fast i en konversation om någonting jag inte bryr mig om. Mackenzie och Zayn gick för att göra saker… så då återstår bara vi tre. Jag tror jag tänkte minst på tio olika ursäkter innan jag bestämde mig för att säga den sämsta av dem. ’’I´m just going to the toilet ok?’’ Berättade jag och reste mig upp från stolen. De nickade även om jag visste att de inte brydde sig och jag himlade med ögonen. Nu ska jag hitta kyssbåset…

Skrik från tonåringar i berg o dal banor och musik ekade runt omkring mig när jag knuffade mig genom människorna för att försöka hitta den person som funnits i mina tankar konstant den senaste veckan.

Rosie.

Hon har inte lämnat mina tankar en enda gång och jag är fortfarande inte säker på hur jag känner för henne. Hon kommer fortfarande ihåg vad jag gjorde mot henne och jag tror inte att jag någonsin kan ta tillbaka det… men jag kanske kan försöka.

Snart såg jag den vackra rödhåriga flickan på håll och hon såg inte alls ut att ha kul. Kön var lång men det verkade ändå som att hon kysst många killar. Jag klandrar dem inte för att de vill kyssa henne…

Jag ställde mig längst bak i kön som mest bestod av de mest opopuläraste grabbarna i skolan. Det här kommer att ta en stund…
Jag tittade längs kön och kunde se saliven i Rosie´s ansikte när hon stängde sina ögon så tight som möjligt. Tillslut drog hon sig bort och torkade snabbt bort saliven från sin mun med armen. Killen gav något som såg ut som tjugo kronor. Jag smålog för mig själv och hon suckade tungt innan hon fortsatte med nästa kille.

Kön rörde sig otroligt sakta och Rosie såg mig inte.
Tills det var min tur…

Hon vände sig om efter att ha torkat sin mun ännu en gång och hennes ögon vidgades när hon såg vem som stod framför henne. ’’Louis?’’ Frågade hon mjukt. Jag förväntade mig att hon skulle vara arg. ’’What are you doing here?’’ Viskade hon. Jag tvekade en stund och försökte komma på en lögn. Inte en chans att jag kunde berätta hur jag kände och hur förvirrad jag var. ’’Just donating money to charity.’’ Jag flinade mot henne och hon himlade med ögonen lekfullt. ‘’Well then hand it over. You´ll get your kiss then Tomlinson!’’ Kommenterade hon fräckt. Jag gav henne pengarna vilket hon direkt stoppade ner i en burk och vände sig tillbaka mot mig.

Det är nu det gäller…
Allt har lett fram till det här… jag är faktiskt nervös. Jag är nervös över att kyssa henne.

Hon stängde sina ögon men jag kunde höra hennes skakiga andetag hur klart som helst. Jag stängde mina ögon och lutade mig försiktigt framåt. ’’Hurry up!’’ ’’You´re not the only one wanting a kiss!’’  Folk bakom oss klagade men jag ignorerade dem. Jag kunde känna hennes varma andetag mot mina läppar och jag var tvungen att kontrolera mitt begär för att inte krascha mina läppar mot hennes.

’’Rosie?! Louis?!’’ Skrek någon bakom oss och min panna krockade i Rosie´s vilket fick oss båda till at tjuta av smärtan. ’’Oww!’’ Skrek vi samtidigt och jag gned mitt huvud med handen. Där försvann all mitt hopp och glädje…

Jag vände mig om och tittade på personen som skrikit och det var någon jag verkligen inte väntat mig skulle stå där. Den brunhåriga, grönögda tjej var någon jag inte sett på sex år.

’’Meg?’’ Jag var inte säker på om jag bara inbillade mig att hon stod där på grund utav mitt huvud men jag var ganska säker på att det var hon. Flickan som hjälpte mig förstöra min vänskap med Rosie…
Hon stod där i en piratkostym, armarna korsade och ett flin låg på hennes läppar. ’’Long time no see aye?’’ Grubblade hon när hon kom närmare oss. Rosie hade fortfarande inte sagt ett ord vilket var ganska ovanligt när det gäller henne men jag var antagligen i lika stort chocktillstånd som hon.

’’What the hell are you doing here?!’’ Sa Rosie och det lät inte trevligt. Man kunde höra allt hat och ilska i hennes röst vid varje stavelse. ’’Oh didn´t you know? I moved school.’’ Hennes flin blev större medan hon pratade. Rosie´s ansikte matchade hennes hår på grund utav ilskan och frustrationen hon kände. ’’What I didn´t know is that you two made up… actually you looked a lot more cozy than last time I saw both of you.’’ Jag kunde känna hur Rosie spände sig bredvid mig när Meg nämnde tidigare händelser. ’’We´re not friends.’’ Sa Rosie men hennes röst var knappt hörbar.

Det kändes…

’’Whatever you say…’’ Kvittrade hon och vevade lekfullt med armarna I luften.
Draperiet öppnades ännu en gång och in kommer ingen annan än Niall. Det var i alla fall en mindre sak jag behöver oroa mig för.
Han la sin arm tight runt om Meg´s midja och kysste henne ömt på kinden.

Super…

’’Let me guess… you two are together?’’ Frågade jag sarkastiskt och Niall tittade på oss helt klart förvirrad. ’’Why do you all look like you want to kill someone?’’ Frågade Niall och höjde ögonbrynen. Vi hade alla vid det här laget glömt bort att det fortfarande var en lång kö av människor som ville bli kyssta och klagomålen blev högre. ’’We´re closed!’’ Röt jag och bad om att de skulle vara tysta. Jag kunde inte ens tänka klart i det ögonblicket. Det var några klagomål innan högen av opopulära försvann. ’’What I would like to know is when you two kissed and made up huh?’’ Frågade Meg och höjde ögonbrynen mot mig och Rosie. ‘’Lous… what is Meaghan talking about?’’ Frågade Niall med en intensiv blick på mig.

Jag antar att det måste komma fram någon gång…

Jag tittade ursäktade på Rosie innan jag öppnade munnen för att förklara precis allting.

Drama, Drama och ännu mera Drama.

Vad tror ni kommer att hända nu?

ps. Tack för alla underbara kommentarer!

Klockan ringde och det var äntligen dags för helg. Jag var ärligt talat rätt så entusiastisk över kvällen och jag visste att jag skulle ha kul. Men det kommer nog också bli mycket drama, det brukar bli det i mitt liv…

’’Are you as excited as I am?!’’ Skrek Mackenzie när hon mötte mig utanför musiksalen och började hoppa upp och ner. Självklart var jag spänd inför ikväll! Jag fruktade bara hela den här kyss-bås grejen… Jag menar vem som helst skulle kunna närma sig mig…
Men för en gång skull kunde jag inte gömma min glädje.

’’Yes! Have you got your costume? You´re still coming to my house right?’’ Jag sköt fråga efter fråga till Mickey som nickade ivrigt. ’’Yes I´ve got everything.’’ Svarade hon när Harry dök upp bredvid mig. ‘’Good afternoon ladies.’’ Sa han flirtigt och la sin arm runt om mig. ‘’Excited for tonight?’’ Han riktade frågan mot mig och jag nickade obekvämt.

Låt oss bara säga att jag inte riktigt ser fram emot att spendera kvällen med Harry…

Precis då gick Louis förbi med sin arm runt om Hallie´s midja och ignorerade oss totalt. Jag kröp närmare Harry och hoppades på att Louis skulle se det men nej…
Jag vände tillbaka min uppmärksamhet mot vår konversation och Delilah kom fram till oss. Hallie skulle möta oss vid mitt hus. ’’Ready to go then?’’ Frågade Delilah och jag nickade, kysste Harry på kinden och jag och tjejerna gick mot utgången. ’’All year 12s don´t forget that you all have permission to leave your projects at home tonight and enjoy yourselves!’’ Det korta meddelandet från Mrs. Hudson fick mig att le. Äntligen skulle Louise stängas av… I alla fall för natten.

************************************************************************************************

‘’Can you get the door?’’  Frågade jag Mackenzie när den höga ringklockan dånade genom huset. Vi tre hade spenderat den senaste timmen med att finputsa våra kostymer som nu låg perfekta på min säng. ’’Sure.’’ Hon log innan hon lämnade rummet för att öppna, det var troligen Hallie.

Hallie har verkligen gått mig på nerverna den senaste tiden. Ända sedan festen har hon varit ute efter mig. Vad har jag gjort henne?!
Oh juste…
Jag typ snodde hennes pojkvän… men det var egentligen inte så! Harry kom till mig.
Men varför använder hon Louis? Det kommer liksom inte göra mig irriterad… eller avundsjuk.

Hallie kom in i mitt rum med samma flin som funnits på hennes läppar de senaste dagarna. I mina tankar ströp jag henne långsamt när ingen annan såg på.

Jag lämnade min lilla dagdröm när Hallie tog ut sin kostym ur sin Chanel påse. ’’What do you think?’’ Hon log och visade oss bokstavligen en hög underkläder.

Allvarligt?

’’It´s… great.’’ Ett fejakt leende prydde mina läppar och jag vände mig snabbt om för att dölja skrattet som hotade att bubbla över. Delilah fnittrade tyst.

Ville hon bli våldtagen?

Hallie tittade konstigt på oss innan hon tog ut sin sminkväska och la den försiktigt på min säng. ’’I guess we should start getting ready then.’’ Föreslog jag och log mot dem alla.

************************************************************************************************

Vi tittade på varandra några gånger innan vi bestämde oss för att lämna mitt trygga rum. Självklart var vi tvungna att täcka över våra kostymer, om mina föräldrar skulle ha sett oss skulle vi nog inte få lämna huset. Tja, Min och Delilah´s är inte så farliga men woah… Mackenzie och Hallie… de hade fått problem.

Med framgång flydde vi huset utan att bli upptäckta och vi var i min bil på nolltid. Ikväll ska det bli kul…

Jag och killarna kom till karnevalen för tjugo minuter sedan och än har vi inte sett Rosie… Jag menar tjejerna. Allt såg riktigt bra ut och jag kunde inte vänta på att få åka de alla berg o dal banorna, prova maten och vinna några priser. Vi stod där obekvämt och väntade på våra dejter… jag är faktiskt inte säker på vem Niall bjudit hit. Han har inte precis berättat för oss.

Jag var klädd i min tighta Stålman kostym och tjejerna kollade redan in mig. Harry hade bestämt sig för att klä ut sig till en Zombie skolpojke, Zayn var en vampyr, Liam var en Cowboy och Niall var självklart utklädd till en pyssling.

Nerverna började komma när jag väntade på att en speciell rödhårig skulle kliva ut ur någon bil. Jag vet inte vad som har hänt med mig den senaste tiden men jag känner mig alltid så konstig när jag är i närheten av Rosie. Det känns som att jag måste imponera på henne hela tiden…

’’Oh look they´re here!’’ Skrek Liam och jag tittade upp för att hitta de fyra tjejerna. Först såg jag hon Delilah, Liam´s dejt, hon var utklädd som en slags sexig fe. Sen kom Mackenzie, Rosie´s bästa vän och Zayn´s flickvän. Hon var utklädd till Catwomen i en väldigt, väldigt tight dräkt. Sedan var det Hallie och hon var nästan inte klädd i någonting. Jag antar att hon skulle likna en kanin eftersom hon hade kaninöron på huvudet men bortsätt från det var det bara underkläder. Normalt skulle jag välja en sådan tjej men jag tände verkligen inte på henne. Hela hennes kropp syntes.

Tillslut kom Rosie…

Du hade svurit på att hon försökt imponera på mig med sin kostym. Självklart var hon klädd som en sjöman i randigt. Jag log över tanken att hon valt ut den kostymen för mig, men det var så klart inte sant.

Hon ignorerade mig totalt och sprang direkt fram till Harry, som la armarna om henne. En dos svartsjuka ven genom mig, hon tittade inte ens. Istället sprang Hallie fram till mig, hennes bröst gnuggades i mitt ansikte när hon kramade mig hårt. Jag var tvungen att gömma min blick av avsky och log mot henne. Jag tittade på dem andra paren och de såg lyckliga ut… inte jag.

’’So do you guys want to go on some rides?!’’ Frågade jag spänt och Rosie nickade ivrigt vilket fick mig att le. ’’But Louis…’’ Stönade Hallie och jag kämpade för att inte himla med ögonen. ‘’I hate rollercoasters !’’ ‘’Me too.’’ Stämde Harry in och tittade ursäktande på Rosie som snabbt rynkade pannan. ’’Well how about we all get some food first and we can figure out something after?’’ Föreslog Liam och vi andra höll med. Lita alltid på att Liam räddar dig ur en obekväm situation.

Niall försvann vilket fick mig fundersam över vart men jag försökte ignorera min ångest och njuta av kvällen. ’’So where do you guys want to eat?’’ Frågade Mackenzie och vilade handen på Zayn´s axel… ‘’Anywhere that I don´t have to eat carbs.’’ Svarade Hallie kinkigt som vanligt. Helt ärligt, ibland får den tjejen mig att bli galen… det får mig att undra varför jag är med henne. ’’Well I´m starving, I don´t know about you guys but I´m getting a hot dog and some chips.’’ Pep Rosie samtidigt som hon klappade händerna och slickade skämtsamt sig om läpparna vilket fick mig att skratta. Hallie gav mig en mördarblick och jag höjde händerna i försvar. ’’I second that!’’ Höll jag med och Harry tittade argt på mig.

Allvarligt vad har jag gjort?

Rosie som var omedveten om blickarna jag fått gick glatt över till varmkorvsståndet där personer från vår skola redan satt och åt. Zayn hostade obekvämt när tystnaden la sig över oss. ’’So do we all want hot dogs?’’ Frågade Delilah och försökte sig på ett leende. Vi alla nickade och hon gick för att beställa med Liam´s hand flätat i sin. ’’Me and Zayn will get the drinks.’’ Pep Mackenzie och drog med sig Zayn till drickvagnen. ‘’And then there were four…’’ Mumlade jag och fick ett skratt från Rosie. Hon täckte över sin mun med handen och en klarröd färg spred sig på hennes kinder när hon förstod vad hon gjorde. Jag kunde inte hjälpa att jag skrattade tillbaka.

Harry sänkte sin arm så att han nu höll i hennes midja och det gjorde att känslan i magen växte. Jag pussade Hallie på pannan vilket hon inte reagerade på och jag hoppades på att den konstigta känslan i magen skulle försvinna. Ingenting hände.

Efter ungefär tio minuter bestående av lätt konversation och ljud från musiken och berg o dal banorna, kom äntligen maten tillsammans med de fyra som varit borta. Fortfarande fanns det inga spår av Niall och jag började bli orolig. ’’Hey have any of you seen Niall? I haven´t seen him since we got here.’’ Berättade jag när vi alla förutom Hallie började skyffla in maten i våra munnar. Jag försökte ignorera henne men hon satt bara där, beundrade sina naglar och det gjorde mig vansinnig. ’’I haven´t seen him.’’ Svarade Rosie fullt med mat i munnen och ketchup på läppen. Harry lutade sig fram för att kyssa bort det och mina händer höll i brödet så hårt att det gick av på mitten. Hoppsan?

’’Lou… are you ok?’’ Viskade Liam när jag försökte torka bort all överskott av ketchup från mig med en servett. ’’Yeah I´m fine… I´m just a little tired is all.’’ Lögner. Lögner kom rakt ut från min mun. men jag vet fortfarande inte vad som är fel på mig.

Jag tittade på Harry och Rosie som tittade kärleksfullt på varandra och Harry kysste hennes näsa.
Jag behöver verkligen ta det lugnt.

Jag tog en bit av min mat precis när Katie, vår klassföreståndare kom fram till oss i sin kostym. Hon visade självklart inte upp lika mycket som de andra tjejerna men hon hade fortfarande en ganska avslöjande kostym. ’’Hey guys! Uhm Rosie I just wanted to remind you that your shift at the kissing booth starts in ten minutes.’’ Hon log innan hon gick iväg. Både Harry och jag började våldsamt kvävas av våra varmkorvar och Rosie smuttade obekvämt på sin dricka. Hallie ignorerade helt mina flämtningar så Liam försökte slå mig på ryggen, tillslut fungerade det och jag kunde andas igen. ’’You´re working at the kissing booth?’’ Frågade Harry efter att han äntligen återhämtat sig. ‘’Yes…’’ Svarade hon tveksamt. ‘’May I ask why?’’ Frågade Harry sarkastiskt och jag himlade mina ögon åt honom.

Han kan inte bestämma över henne! Han har inte ens frågat om hon vill bli hans flickvän ännu!

’’Well it´s not like I signed up for it! Katie came to me at the last minute and she needed someone so I offered to help. Svarade hon defensivt och log svagt innan hon gick tillbaka till att suga på sitt sugrör.

Jag vet inte hur jag känner för Rosie… men det här kanske är det perfekta tillfället för att ta reda på det…

Jag flinade när jag tänkte ut min plan på att äntligen ta reda på mina sanna känslor för Rosie… min barndoms bästa vän.

Vad tror ni händer nu?

Vad tycker ni om novellen så här långt? :D

ps. Sorry för att jag inte uppdaterade i helgen men min pappa fyllde år och vi hade gäster...

Onsdagen var snart här och jag märkte hur sakta den här veckan gick… Det kändes som om det här aldrig skulle ta slut men samtidigt hade jag en känsla av att jag inte ville att det skulle ta slut. Är det konstigt?

Jag lämnade Louise hos Louis igår kväll och allt var väldigt obekvämt. Normalt skulle vi reta eller irritera varandra innan jag gick men istället sa vi ingenting… inte ett ord och det var knappt att vi fick ögonkontakt.

När jag kom in i skolbyggnaden fastnade min uppmärksamhet på meddelandet ur högtalarna. ’’I would like to inform all year 12 students involved in The Marriage and Baby Project this year that on Friday during the Halloween Carnival all you´re doll simulator packs will be switched off giving you a night of freedom. That is all.’’ Jag kunde inte hålla inne hur glad jag var över det Mr. Walters mörka stämma berättat. Jag började hoppa omkring, slog näven i luften och skrek av lycka. Alla tittade på mig som om jag var stöd eller ännu värre… Jenna.

Jag behöver verkligen hjälp… Jag var så rädd över att jag kanske skulle behöva gå och bära på en bit plast.

Precis när jag vände mig om såg jag någonting som verkligen gjorde min dag. ’’Good morning Louis.’’ Sa jag leendes när jag såg den gråhudade pojken med påsar under ögonen släpa sig in genom dörren bärandes på Louise i benet. ’’Please help me!’’ Bönade han och tittade rakt in i mina ögon, hans blodsprängda borrade sig in i min själ men jag kunde ändå inte kväva mitt skratt. ’’Wow finally finding it difficult huh?’’ Jag korsade mina armar och mitt flin växte. Ärligt talat saknar jag det här. När vi båda retade varandra… under de senaste dagarna verkar allt blivit så seriöst. ’’What is Mr. Walters trying to do to us?!’’ Frågade han medan han försökte gnugga bort sömnen ur ögonen. ‘’Ruin our lives maybe?’’ Svarade jag sarkastiskt och höjde på ögonbrynen år honom. Jag tog dockan ifrån honom och la henne i mina armar eftersom hon än en gång börjat gråta. Jag vaggade henne en stund och Louis suckade. ’’She just doesn´t shut up!’’ Skrek han när Hallie kom in och snärtade honom på rumpan innan hon sprang iväg. Jag kisade i förvirring och min blick följde henne. ’’Uhm… what was that?’’ Frågade jag Louis som nu var klarröd i ansiktet. ‘’I don´t know what you´re talking about.’’ Svarade han med ett leende innan han dansade iväg mot sitt skåp. ’’Save those skills for Grease, Tomlinson! What´s going on with you and Hallie?!’’ Det var en stark känsla inuti mig. Jag hade aldrig känt den förut och jag kan inte säga att jag gillade den. Jag kände hur hjärtat slog snabbare inuti bröstet och mina knytnävar var hårdare än någonsin.

Var jag avundsjuk?

’’Not that it is any of your business but I may have asked Hallie to the carnival…’ Han mumlade den sista delen och hoppades antagligen på att jag inte skulle höra men jag hörde vartenda litet ord. ’’Well… that´s great Louis… I´m happy for you.’’ Jag gav honom ett fejkat leende och slog mig själv mentalt när jag gick mot Mackenzie.

Vad är det för fel på mig? Louis har en dejt. Jag har en dejt. Det är allt. Varför bryr jag mig om vem han tar med sig?

Jag bryr mig inte… det gör jag inte!

’’Well someone looks like they want to kill someone…’’

‘’Bloody hell Jason! Why do you do this every time! You nearly gave me a blooming heart attack!’’ Snäste jag mot honom och försökte få tillbaka min andning. ’’Your knuckles are white and you look like smoke is going to start emerging from your ears at any moment!’’ Jason skrattade och ignorerade precis allt jag sagt. ‘’Oh my god you´re so funny!’’ Sa jag sarkastiskt och himlade med ögonen. ‘’But honestly I don´t even know what´s wrong with me today… I´ve been having weird… feelings.’’ Sa jag sanningsenligt medan jag fifflade med mina fingrar och undvek hans blick. ’’Ok I´m sensing you obviously don´t want to talk about it but maybe you should rethink your ’feelings’. You´ll know what to do then.’’ Bra jobbat Jason… tack för du gräver djupt och citerar en tid som denna.

Kanske har han rätt ändå… nej.

’’Good Morning Rosie!’’ Hälsade vår extremt käcka klassföreståndare med ett smickrande leende. Katie är toppen. Hon är bara lite… för mycket… ’’Good morning.’’ Jag försökte matcha hennes intensiva leende men såg antagligen ut som en rädd clown.

Hur som helst, varför pratar hon med mig?

’’I just wanted to talk to you about Friday night. It´s two days from now.’’ No shit Sherlock. Tror hon verkligen att jag är så dum? ‘’Ok what´s up?’’ Frågade jag när jag fortsatte gå mot klassrummet och hon följde tätt efter. ’’Well I was wondering if you were maybe willing to help out on the night?’’ Frågade hon hoppfullt. Jag visste att något skulle förstöra det här för mig. Inget kan någonsin bli som man vill eller hur? What do you have in mind?’’ Jag suckade och vände mig äntligen mot den perfekta blondinen bredvid mig. ’’The kissing booth!’’ Hon log och började klappa sina händer i lycka som om hon gjort mig en tjänst. Det har hon verkligen inte!

Jag trodde faktiskt att jag kunde ha en kväll då jag kunde ta det lugnt och ha roligt, men jag antar att det inte blir så.

Jag höjde mina ögonbryn och hennes leende minskades en aning och jag såg rakt genom hennes falska handlingar. ’’Look, I know it´s short notice and you want to have fun night too but please! I really need someone to do it! Only one other person has applied. You two can take shifts so you´ll only be at the booth for half an hour at the most!’’ Hennes leende växte igen. Jag kunde inte tänka mig all stress Katie gick igenom. Hon var praktiskt taget tvungen att organisera hela karnevalen helt själv. Hon var tvungen att hyra alla attraktioner, clowner, stånd, mat. Allt!

Det minsta jag kunde göra var att bidra med en halvtimme av mitt liv… Jag vet att jag kommer få ångra det här!

I nästa kapitel kommer det ni alla har väntat på... Karnevalen!

ps. Jag hade tänkt att uppdatera igår men det hände mycket på kvällen och jag mådde inte alls bra...

Louise har hållit mig vaken hela natten… Aldrig har hon gråtit så mycket. Allvarligt tala tror jag att Mr. Walters ändrat inställningarna på dockan bara för att göra projektet svårare för mig. Dumma skitstövel… Jag har inte fått någon sömn alls men på något sätt är jag ändå på bra humör. Det är aldrig bra. Alltid när jag är på bra humör kommer någon och förstör det.

Jag sträckte på mig när väckarklockan ringde för tredje gången och berättade att jag verkligen behövde gå upp. Som på beställning började den irriterande dockan gråta. Jag vände mig om för att titta på den skalliga, lena plastdocka som låg framför mig. Hur kan något som inte ens lever irritera mig så mycket?

Jag lovar att Mr. Walters hade en plan. ’’Let´s make it really easy for the first couple of days then suddenly I´m going to make the doll cry, eat, vomit and poo ten times more than any normal baby would. Excellent!’’ Jag kan faktiskt tänka mig att han sagt så. Han gillar verkligen inte mig. Han gör det säkert enkelt för Louis. Det är bara mig han hatar!

Jag kom på nu att jag inte har sett Louis ge någon ömhet mot dockan. Det ska de bli ändring på! Jag tog upp Louise från sängen och vaggade henne i mina armar så att hon skulle lugna ner sig. Efter några sekunder slutade hon gråta och jag skyndade mig till duschen. Konstigt nog blev jag inte avbruten på vägen. Jag duschade snabbt och gjorde sen ordning mig för dagen.

Jag visste redan att jag skulle få rollen som Sandy och Louis rollen som Danny. Det var inte så svårt att lista ut. Efter Louis´ provsjungning har Ms. Teasy gjort allt i sin makt för att få oss tillsammans. Det kommer aldrig att hända!

Jag kan inte fatta hur långt ner jag sänkt min gard under det här projektet. Jag har slutat med att konstant förolämpa och irritera honom. Istället ignorerar vi varandra eller har små konversationer. Saker och ting har helt klart förändrats och jag vet inte om jag tycker om det eller inte…

Jag gick ut ur badrummet och för en gångs skull var det ingen som väntade på att få skälla ut mig.
Jag brukar aldrig äta frukost så jag gick raka vägen till ytterdörren.

’’Morning Rosie!’’ Mackenzie verkade lite för exalterad den här morgonen. Någonting bra har uppenbarligen hänt… ’’Morning?’’ Svarade jag och försökte få henne att berätta vad som hänt. ’’You´re never going to guess what!’’ Hon frestade mig samtidigt som hon hoppade upp och ner. Allt jag ville var att ta mina böcker och gå till lektionen. ’’What?’’ Svarade jag snabbt och log lätt mot henne. Hon fortsatte att hoppa när jag vred in min sifferkombination till skåpslåset. ’’No you have to guess!’’ Driver hon med mig? Fattar hon inte att jag inte orkar vara med på några frågelekar just nu? ’’Did Justin Bieber arrive at your door this morning with a bunch of flowers and ask you to marry him?’’ Jag höjde ögonbrynen med ett flin på läpparna och försökte att hålla masken. Jag vet hur mycket hon hatar Justin Bieber. ’’Haha very funny but no. Zayn asked me to the carnival! Isn´t that great?!’’ Fantastiskt…

‘’Did anyone ask you yet?’’ Frågade hon ivrigt och min engelskabok blev helt plötsligt väldigt intressant. Det blev en lång obekväm tystnad innan hon fortsatte prata. ’’Louis asked you didn´t he?’’ Skrek hon och hela korridoren stirrade på oss i chock. Mina ögon vidgades innan jag viftade mina händer i protest. ‘’No! No! No! He most certainly did not ask me! He doesn´t like me actually Harry does.’’ Svarade jag självbelåtet även om jag inte var fullt så glad över honom heller. ’’Harry Styles asked you out? Is this because of the whole closet thing?’’ Frågade hon nyfiket och jag nickade. Skolklockan ringde och berättade att första lektionen snart skulle börja. Jag höll ett stadigt grepp om Louise och hon började gråta ännu en gång. Jag har inte sätt Mackenzie med sin docka någon gång. Hon måste ha mutat sin ’make’ så att han tog hand om den. Hennes föräldrar är extremt rika. ’’Talk to you at lunch.’’ Jag blinkade flirtigt mot henne och gick sedan med Delilah mot aulan.

’’So have you got a date then?’’ Frågade jag och vickade på ögonbrynen. Delilah pratar aldrig riktigt om sina egna relationer. Hon är definitivt tystade än mina andra vänner men ibland behöver jag det. ’’Not yet… no guy has asked me.’’ Jag skrattade över hennes svar och stirrade sedan på henne i chock. ’’Are you being serious?! Have you seen yourself in the mirror! You are gorgeous! Any guy would be lucky to have you!’’ Sa jag ärligt. Som jag sa förut är Delilah min tjejförälskelse. ‘’Oh stop it Rosie! You are the one all the guys are after!’’ Sa hon innan vi gick in i det stora rummet. Ms. Teasy såg rätt så exalterad ut där hon stod uppe på scenen. Jag såg att Louis stirrade på mig från andra sidan rummet. En rodnad spred sig på mina kinder och jag tittade snabbt bort.

Vad fan var det där? Jag är Rosie Moore! Jag rodnar inte! Och jag rodnar absolut inte för någon jag hatar!

Mentalt slog jag mig själv på kinden men insåg sedan när personer glodde på mig att jag slagit mig på riktigt

.

Jag var allvarligt talat riktigt nervös över att höra namnen som kom ut ur Ms. Teasy´s mun. Jag ville inte ens vara Sandy längre! Kan jag inte bara vara en inhoppare för en hund istället? ’’We´re going to drop this for now but know I am going to set you up with someone and I know exactly who!’’ Jag kisade mystiskt och satte mig på en av raderna.

’’Good morning everyone” I hope you are all excited to hear who got the main roles right?’’ Alla mumlade ett icke entusiastiskt ‘right’ och hon himlade med ögonen åt oss. Vad hade hon förväntat sig klockan nio på morgonen?
’’Anyway I am extremely happy to announce that both Rosie Moore and Louis Tomlinson will be playing the roles of Sandy and Danny.’’ Det här känns lite som deja vu eller hur? Alla applåderade obekvämt förutom Ms. Teasy som applåderade högt och glatt. Det är som om alla lärare tycker att våra namn passa bra tillsammans? Det gör de inte.

Jag himlade med ögonen åt henne och sjönk längre in i stolen. Folk tror säkert snart att vi frågar lärarna om vi får vara med varandra. ’’Now for the rest of the auditions! Everyone please respect each-other! You may chat quietly but not to much noise.’’

Jag vände mig mot Delilah som verkade dregla över Liam. Ooh! ’’Delilah?’’ Jag knackade henne på axeln och hon hoppade till lite. Hon torkade snabbt sin haka antagligen för att se om hon dreglat och rodnade långsamt. ’’You like Liam don´t you?’’ Jag log mitt bästa pedofil leende och knuffade till hennes arm retsamt. Jag lovar att du aldrig sett någon så snygg som jag. Jag såg bättre ut än alla supermodeller. Notera sarkasmen.
’’I do not like Liam!’’ Hon praktiskt tagit skrek ännu en gång vilket fick alla att stirra på oss… inklusive en viss Mr. Payne. Jag log och korsade mina armar nöjt över vad jag gjort. Allt skulle flyta på bra härifrån. Liam blev retad till max av killarna och jag skrattade. Det betyder antagligen att han gillar henne också. Jag är verkligen en matchmaker.

’’You need to go over there.’’ Jag blinkade år Delilah och tittade bort mot en flinande Liam. Hur olycklig jag än är över att jag fått huvudrollen och måste spela som om jag älskar Louis, så har jag en ganska bra dag. ’’What do I say?’’ Frågade hon mig när hon ännu en gång försökte lägga sitt långa hår bakom örat. Jag fixade det åt henne medan jag försökte komma på någonting. ’’Just act cute. But not dumb! Leave the rest to me.’’ Varnade jag och ställde mig upp för att gå med henne.

’’Hello Liam.’’ Ännu en gång visade jag mitt pedofilleende för att visa honom att han skulle ta med Delilah någonstans för att prata privat. Han uppfattade direkt vad jag menade, tog Delilah´s hand och gick mot hörnet av aulan. Jag har aldrig sett henne så lik en tomat förut… Plötsligt tog Harry sin hand i min och drog ner mig i hans knä. Wow… pinsamt… Han log fräckt mot mig och jag fejk log tillbaka. Jag tittade på Louis som såg väldigt förvirrad ut… och kanske lite svartsjuk.

Nah!

’’So babe have you got your costume?’’ Frågade han mig och det blev en obekväm tystnad innan jag bestämde mig för att svara. Jag var upptagen med att tänka på… Louis. ’’Oh… uh… yeah.’’ Svarade jag hastigt men jag behöll min blick på den blåögda, rand-älskande pojken framför mig. han gjorde detsamma och jag kände en slags kontakt som jag aldrig känt förut.

Wow det var konstigt…

’’Rosie?’’ Harry lät förvirrad och jag vaknade ur min dagdröm. ’’Yeah?’’ Svarade  jag men jag var fortfarande i en annan värld. ‘’I said you doll is crying.’’ Oh shit. Innan jag ens hann protestera gick Louis fram till min plats och började vagga Louise. Okej, det där var första gången jag någonsin sett honom göra något sådant. Jag tittade på honom när han vaggade henne fram och tillbaka och tittade på henne med ett mjukt leende.

Okej det var lite sött. Vad säger jag? Saker och ting börjar bli lite för konstiga för mitt tycke just nu…

Snabbt försökte jag få den här situationen mindre obekväm och bestämde mig för att prata med Niall. Jag brukar normalt inte prata med honom men varför inte börja nu? ’’So Niall… who are you taking to the carnival?’’ Frågade jag honom med ett litet leende. Han såg lite tagen ut från början med slappnade sedan av. ’’I actually haven’t asked anyone yet. I´m waiting for the right person. Hans irländska brytning smekte mina öron. Jag log mot honom ännu en gång innan jag tittade mot scenen och såg Delilah stå där uppe. Jag visste inte att hon sökte?

’’I will be auditioning for the role of Frenchy.’’ Sa hon till Ms. Teasy och log stort. Tja, nu vet jag definitivt vem som har en dejt med Liam. Nu när jag tänker på den passar den rollen henne perfekt! Jag undrar om hon kan sjunga?

Okej, hon kan sjunga!
Jag tappade hakan. Varje ton var helt perfekt. Varför sökte hon inte rollen som Sandy? Självklart skulle jag blivit besviken om hon fick rollen och inte jag, men ändå! Jag ville slå till henne när hon blygt gick ner från scenen.

’’Why didn´t you tell me you could sing?!’’ Frågade jag chockat. ‘’Just didn´t think I was good enough?’’ Hon ryckte på axlarna innan hennes ansikte gick tillbaka till det vanliga leendet. ’’Liam asked me to the carnival!’’ Skrek hon ivrigt och vi började dansa på stället. ‘’That´s great! Now we all have a date!’’

Vänta… vem ska Louis gå med?

Slänger ut det här snabbt för jag mår illa!

Nu ska jag lägga mig i soffan med min nya dator :)

Vart är hon? Hon kommer att få så mycket skit för att hon struntar I kvarsittningen!
jag tog fram min telefon och försökte ringa henne för tusende gången idag. ’’Any luck?’’ Frågade Harry mig när han tog ut skurborsten ur städskrubben. Varför har Harry varit så intresserad över Rosie på sistone? Borde inte han oroa sig mer för sin egen fru, Jenna! ’’No.’’ Svarade jag rakt på sak, tog borsten ur hans hand och började skura.

Vänta, varför ska jag bry mig om hon far illa ut eller inte? Det är hennes fel att hon åker och shoppar inte mitt!

’’If Rosie isn´t here than I don´t have to be here either!’’ Började Christina när hon kastade sin svamp på golvet i ilska. Snart höll Hallie med men Jenna var för upptagen med att vagga sin prinsessa för att ens lyssna på dem. Jag har inte sett Christina en enda gång med sin docka. Stakars Niall… han måste ta hand om den där saken helt själv. Zayn verkar dock ha kommit över sin förälskelse i Hallie. Nu är han mer intresserad i Rosie´s vän Mackenzie. Han började bli intresserad av henne efter att de hånglade på min fest. Hallie försöker dock göra Harry avundsjuk genom att flirta med Zayn.

Varför är min skola så förvirrande?

Jag måste ha Louise till ikväll och sedan är jag ledig i ett helt dygn.

Sen är Halloween karnevalen på fredag. Jag har ingen aning om vem jag ska gå med. Ska vi gå med vår projektpartner och dockan? Det skulle bara förstöra hela kvällen om vi alla hade med oss en skrikande unge i berg-o-dalbanorna.

Jag skakade av mig tanken en stund och fortsatte att skura upp överskottet av mat som fortfarande inte hade tagits upp från golvet. Vi hade alla ätit vår lunch i en matsal full med ingrodd rutten mat.

’’This is the one.’’ Sa jag där jag stod för mig själv, tittandes i spegeln i provrummet. Efter en timmes letande har jag hittat den perfekta kostymen. Inte för horigt men inte helt oskyldigt heller. Jag tog snabbt av mig utstyrseln, satte på mig mina normala kläder och gick ut för att träffa tjejerna som inte hade tjafsat en enda gång, konstigt nog. Jag kunde dock se att de inte ville vara nära varandra för länge.

Mackenzie bestämde sig för en kaninkostym, vilket egentligen bara var en vit baddräkt med en rosa kaninsvans och kaninöron. Ärligt talat är det nog inte så farligt om man jämför med vad jag tror Hallie kommer ha på sig. Jag rös vid tanken av det.
Delilah bestämde sig för en oskyldig fekostym. Delilah är definitivt inte den horiga typen och skulle definitivt inte gå runt inför hela skolan och visa upp sina kvinnliga delar. Den räckte ner till halva låret och var i en smaragd grön färg precis som Tingeling. Hon hade tillochmed vingar och ett trollspö, men hon såg inte ut som ett barn.

Jag hade lämnat min telefon utanför provhytten när jag provade alla kostymer så jag bestämde mig för att titta om jag hade några olästa meddelanden medan jag mötte upp tjejerna.

Va?

Jag hade minst tolv missade samtal från okänt nummer så jag ringde snabbt upp numret.

’’Hello?’’ Frågade jag förvirrat. Tjejerna tittade också förvirrat på mig men jag bara skakade på huvudet. ’’Finally Rosie! You never came to detention! If Mrs. Hudson finds out she will kill you! She won´t let you go to the carnival! Just hurry back!’’ Skrek Louis genom telefonen. ‘’Shit!’’ Svarade jag irriterat. Hur fan kunde jag glömma det?! ’’I´ll be there in ten minutes! Just cover for me!’’ Svarade jag snabbt innan jag kastade min kostym och mina pengar mot Mackenzie och sprang ut ur affären.

Vänta… Varför ringde Louis mig? Bryr han sig verkligen om jag hamnar i trubbel? Eller om att jag inte får gå på karnevalen?

Intressant…

Fan, jag har inte ens en bil! Varför kan jag aldrig ha en normal dag? Mitt liv var helt normalt… nästan i alla fall, innan jag började med det här projektet. Aja, det verkar som att min årliga löparrunda startar nu!

Som tur var ligger inte skolan så långt bort från Oxford Street. Om du inte redan har märkt det går jag på en ganska flott skola. Det är därför de har råd att hyra in en karneval varje år till sina elever.

Jag sprang mot stenbyggnaden så fort jag kunde och hoppades på att Mrs. Hudson inte hade upptäckt min frånvaro. När jag kom fram till dörrarna var mitt klarröda hår tovigt och jag var väldigt andfådd. Jag rätade ut min T-shirt innan jag lugnt gick in och försökte se så obesvärad ut som möjligt.

’’Yes I´m going to check on them now.’’ Jag hörde den gåshuds orsakade rösten tillhörande Mrs. Hudson från andra sidan korridoren. Fan. Hon kunde bara prata om oss. Jag rundade hörnet av korridoren och fann henne stå där och prata med Mr. Walters. Hmm… En liten tjuvlyssning kan inte skada.
Jag gömde mig bakom hörnet men stannade tillräckligt nära för att kunna höra allt de sa.

’’So how is the project going? Are they behaving?’’ Frågade Mrs. Hudson med sin mörka röst. Det är skrämmande hur manlig hennes röst är! ’’Well… yes all except for Rosie Moore and Louis Tomlinson. They just don´t get along. They never have in my class.’’ Mr. Walters lät ganska frustrerad och jag kunde tänka mig hur han höll sig för pannan men jag vågade inte titta fram för att bevisa att min teori var rätt. ’’I have a felling there is something else hidden behind that hatred.’’ Mrs. Hudson skrattade.

Va? Vad fan skulle de betyda?

‘’Maybe you´re right. It could be young love.’’ Mr. Walters höll med och de båda skrattade lätt.

Får lärare ens prata om våra privatliv? Hur vågar de?!

Plötsligt gjorde mina Converse skor ifrån sig ett genomträngande skrikigt ljud när de gneds mot golvet. Tillochmed jag ryckte till. ’’What was that?’’ Frågade Mr. Walters. ’’I´ll be right back.’’ Jag hörde fotsteg komma mot mig och jag sprang snabbt tillbaka ut genom huvudentrén och bestämde mig för att gå in bakvägen.
Ingen chans att jag vill springa på henne igen.

Men allvarligt, varför fortsätter alla tro att det är något på gång mellan mig och Louis?! Alla vet att jag hatar honom och att han hatar mig!
Enkelt!

Vi var vänner, saker hände och nu är vi inte det längre. Lätt som en plätt.

För att göra saken bättre så hade det börjat regna också. Perfekt! Mitt hår kommer vara helt genom dränkt. Jag kunde känna hur jag blev mer och mer frustrerad när jag kom fram till matsalen. Jag var genomblöt och iskall så det sista jag behövde var att städa upp rutten mat med de personer i världen jag hatade mest. Någon där uppe har någonting emot mig den här veckan.

Jag slog upp dörrarna till nödutgången och såg hur alla stirrade på mig i chock. ’’Oh look who decided to actually show up?’’ Snäste Christina år mig när jag fixade till håret. Jag var väldigt nära på att slå till henne i just den sekunden.

Jag ignorerade henne och alla andra och tog det första städredskapet jag kunde hitta. ’’Rosie do you need a towel?’’ Frågade Louis snällt och räckte mig en handduk vi använder efter idrotten. ’’Thanks.’’ Jag log svagt och virade handuken runt mig innan jag fortsatte att skrubba ett av borden.

Varför brydde sig Louis?

’’So Jenna what are you wearing to the carnival?’’ Frågade Hallie skeptiskt och jag är säker på att hon var rädd för svaret. Det var ganska enkelt att bli uttråkad när man gjorde det här, men jag var inte på humör för småprat. ’’I was thinking of dressing up as an evil hobbit from the dark ages!’’ Jag var tvungen att hålla in mitt skratt när jag såg hur Hallie sakta backade från den exalterade Jenna.

Tillochmed jag var rädd för den där bruden…

Christina hade inte ens lyft ett finger sen jag kom och jag antar att hon inte var till så stor hjälp innan heller. Hallie försökte bara starta en konversation med alla vilket du såg inte fungerade så bra. Jenna har babblat på om sin ’hobbit’ kostym tack vare Hallie vilket jag mentalt bankar huvudet i bordet åt. Varför?

Harry och Louis är inte till mycket hjälp heller. De har bara slängt bitar av kvarglömd mat på varandra…

Och sen har vi mig… tja, jag väntar bara på att de där två hopplösa timmarna ska vara över. Bara fem minuter kvar…

’’Hey Rosie… you know our little date. How about we take it up at the carnival. What du you say?’’ Harry flirtade skamlöst och avfyrade ett leende, som han var så känd för, mot mig.

Precis när jag trodde att den här dagen inte kunde bli bättre…

Var det någon som tänkte på att hon egentligen skulle vara på kvarsittningen? Eller hade ni helt glömt bort den detaljen? :)

 Skulle egentligen uppdaterat innan men jag råkade somna :S

Var det någon som var på 1D World idag? Jag ska dit på onsdag och jag längtar redan !!!!!!

Precis när jag skulle börja på refrängen såg jag killen som jag sjöng till, sitta längst bak i aulan.

Louis Tomlinson.

Han log och såg ganska glad ut för en gång skull. Mina ögon vidgades när jag såg honom och jag tittade snabbt bort. Inte en chans att han ska få förstöra det här för mig.

Jag sjöng högre och starkare resten av låten vilket bara fick mig att le större. När låten var slut kände jag att det inte kunnat gå bättre. Det känns verkligen som att jag hör hemma på scenen. ’’Thank you Ms. Moore! That was amazing!’’ Berömde Ms. Teasy när hon lätt klappade händerna. Jag log brett över att hon tyckte det var så bra. Plötsligt hörde jag en applåd från bakre raden och såg hur Louis stolt stod upp och applåderade. Jag stirrade på honom och gick sedan av scenen för att hämta en flaska vatten.

Jag orkade inte lyssna på Sarah´s provsjungning eftersom jag var för glad för att tänka på någonting annat än min egen provsjungning. Kommer ni ihåg att jag kände mig skitdålig i morse?  Glöm det! Nu är jag uppe bland molnen. Jag trodde inte att jag skulle älska att sjunga… jag har aldrig tänkt så mycket på det.

Jag tittade på Sarah när hon gick ner från scenen efter sin provsjungning. Hon såg inte alls självsäker ut. Jag log smått mot henne och tittade sedan mot Ms. Teasy för att se vilka som skulle provsjunga här näst.
’’Next we have auditions for Danny Zuko. Would all the guys who put their name down please make their way up to the stage.’’ Sa Ms. Teasy och tre killar gick fram till scenen inklusive ingen mindre än Louis.

Tack så mycket.

Jag hoppas han är dålig. Jag lovar att om vi ska jobba med varandra på något jag faktiskt älskar kommer jag att explodera!

Ingen ur Louis´ grupp av vänner sökte till huvudrollen. Antagligen så pratade han dem ur det. Vad jag har hört är de alla ganska bra sångare. Vår körlärare skryter om dem.

Todd, Louis och Robert stod på en rad och väntade på att få bli uppropade. Louis såg kaxig ut och flinade bak mot grabbarna, antagligen säker på att han skulle få rollen. Oh vad jag kommer skratta om han inte får den! Som tur var blev Louis uppropad först så jag behövde inte vänta länge på att få reda på om han verkligen var så bra som han trodde. Han bar Louise upp på scenen och placerade henne försiktigt vid kanten vilket fick mig att börja skratta.

’’What song will you be auditioning with today Mr. Tomlinson? Frågade Ms. Teasy när hon tog av sig sina katt-glasögon för att få sig en bättre titt på honom. ’’I´m actually singing ’Sandy’ from the musical Grease.’’ Han flinade stort när han pratade och jag himlade med ögonen.

Oh snälla.

’’Very nice choice.’’ Berömde läraren honom och startade bakgrundsmusiken till låten.

Snacka om att fjäska.

’’Stranded at the drive in, branded a fool. What will they say, Monday at school?’’

Okej han kanske inte är så dålig… men bara kanske.

Jag fortsatte att lyssna på varenda ton och plötsligt fann jag mig nickandes till rytmen. Okej han är underbar! Jag erkänner! Men det betyder inte att jag måste gilla honom.

Jag öppnade min vattenflaska igen och började dricka medan jag lyssnade på hans fantastiska röst.

’’I sit and wonder why-y-y oh why you left me, oh Rosie.’’
Jag hostade upp mitt vatten så det hamnade på mina kläder. Plötsligt kom Delilah fram från ingenstans och började klappa mig på ryggen om och om igen.

Va? Nej nej nej nej nej! Låten innehåller namnet ’Sandy’ inte ’Rosie’! Vad fan var det där? Varför händer alltid sådana här saker mig när jag dricker?!

Louis hostade obekvämt medan hans ansikte fick en mörk röd färg. ’’Sorry I uh… meant Sandy. Sorry about that. Can I start over?’’ Frågade han när han återhämtat sig och jag börjat få tillbaka min andning. Ms. Teasy log slugt innan hon startade om låten. Jag tittade på Delilah som också log. Varför tycker alla att det är så kul?

’’This is not funny.’’ Berättade jag envist medan jag korsade mina armar över bröstet. Jag drog bort mitt röda hår från ansiktet och satte upp det med en svart snodd som jag hade haft runt handleden. ’’It actually is pretty funny Rosie. He put your name in a song about wanting you to forgive him. That was hardly just a coincident.’’ Ju längre hon pratade desto större blev leendet. Delilah är den enda person jag berättat om mig och Louis för. Jag har inte ens berättat för Mackenzie. Visst hon är min bästa vän men hon har en ganska stor mun medan Delilah är tystare och skulle inte berätta för någon. ’’Maybe he was thinking about how much he dislikes me and accidentally put my name in the song!’’ Sa jag när jag kom på en ganska osannolik slutsats. Jag vet att det inte var av en slump, men det är jag för envis för att erkänna.

Jag har rätt!

Låten var slut och Louis gick obekvämt av scenen utan att ge mig någon som helst ögonkontakt, vilket jag var ganska glad över.

När provsjungningarna fortsatte blev jag mer och mer uttråkad. Tillslut berättade Ms. Teasy att det var slut för idag och vi fick gå. ’’Thank you all for being so considerate today! Tomorrow we will be holding auditions for the rest of the characters and I will also announce who got the parts of Danny and Sandy!’’ Hennes röst ekade genom aulan vilket fick mig att rysa en aning men jag var glad över att jag inte behövde vänta så länge på resultaten.

Jag tog min väska, lämnade aulan och gick snabbt mot lunchen. Äntligen!

Jag mötte Mackenzie vid skåpen och hon såg glad ut över att se mig. ’’So how did auditions go?! Did you do great?!’’ Plågade hon mig när jag öppnade skåpet för att hämta pengar till maten. ’’Great…’’ Svarade jag med ett falskt leende. ’’I heard somebody put your name in a song.’’ Sa Jason från ingenstans och fick mig nästan att hoppa ut ur mitt skin. ’’Jesus! Don´t scare me like that!’’ Snäste jag och tog mig dramatiskt för pannan. Han himlade med ögonen medan Mackenzie inte kunde se mer förvirrad ut.

’’What´s he talking about Rosie?’’ Hon tog tag i min axel och drog bak mig direkt när Jason började förklara.  Förbannade unge!
’’Apparently a certain Louis Tomlinson messed up in his audition. He put Rosie´s name in a love song.’’ Mackenzie sken upp och hennes mun formade till ett ‘o’ vilket fick mig att himla med ögonen ännu en gång. ’’I knew it! I knew it!’’ Sa hon om och om igen tills vi kom fram till matsalen. Jag var utsvulten!

’’Chicken pasta please.’’ Sa jag till den gamla, gråa mattanten som alvarligt talat gav mig rysningar medan Mickey konstant tjatade på mig. Jag fick mig lunch och jag fortsatte att ignorera henne ända till jag kom fram till bordet och satte mig ned.

Jag började massera mina tinningar när Louis, Harry, Niall, Liam och Zayn spatserade in i matsalen. Snälla inte nu. Jag tittade upp och insåg att de för en gång skull bara gick förbi mig. Louis måste ha pratat med dem. Det kanske är bäst så.

’’So do you have a date for the Halloween Carnival?’’ Frågade Mickey. Det hade jag helt glömt bort! ’’Oh my god no! I don´t even have an outfit!’’ Skrek jag och fick panik. Jag började hyperventulera vilket är det jag brukar göra när saker som det här händer. Jag är verkligen en drama queen i själen. ’’Don´t worry we´re going shopping anyway today plus we already know who wants to bring you!’’ Hon blinkade innan hon tittade mot Louis som försökte hälla varmt te genom dockans mun. Mentalt slog jag mig själv i pannan. ’’There is not a chance in hell am I going with that thing!’’ Sa jag och pekade med fingret mot honom. ‘’Oh come on you know you secretly like him!’’

Hon har ingen aning! Ibland vill jag berätta för henne vad som verkligen hände men då kommer jag ihåg den gången då vi var tretton år gamla. Låt oss bara säga att det var då jag började få min present som jag får en gång i månaden. Jag och Mackenzie hade precis blivit bästa vänner. Jag berättade för henne att jag var spänd över att bli stor och självklart berättade hon det till hela skolan.

Aldrig en gång till!

Resten av lunchen spenderade jag med att äntligen berätta för Mickey och Jason vad som egentligen hänt och de var väldigt glada över att fått höra det ’senaste skvallret’.

Vissa människor alltså…

När skoldagen var slut kunde jag inte ha varit lyckligare. Dags för att inleda en av mina favorit aktiviteter! Shopping!

’’Ready to go?’’ Frågade Delilah från sin bil och erbjöd mig ett leende. ’’Yeah sure just a minute!’’ Sa jag och gick för att hämta Mackenzie. ‘’Come on Delilah´s waiting!’’ Klagade jag när Mickey smetade läppglans på läpparna för säkert den hundrade gången idag. ’’Wait a minute… you never told me she was going!’’ Oh juste jag kanske har glömt att nämna det här men…

Mackenzie och Delilah hatar varandra för någon okänd anledning. Kanske inte lika mycket som jag och Louis gör… eller ja, brukade göra men ändå ganska mycket!

’’Well she is so deal with it Mickey! You´re both my friends and you both need to grow the hell up!’’ Snäste jag åt henne. Ingen ska få förstöra det här för mig! ‘’Well then!’’ Mumlade hon och följde efter mig till Delilah´s bil. Delilah visste redan att Mackenzie skulle med så hon himlade bara lätt med ögonen när hon såg henne.

Bilresan var tyst och full med mördarblickar mellan dem båda tjejerna. Jag korsade mina armar och vägrade att prata tills vi kom fram till Oxford Street.

’’Please just get along for today! I just need one day where I don´t have to worry about that stupid doll! De suckade men tillslut kom de överens om att de skulle vara lite trevliga mot varandra.

Halloween karnevalen är nästa vecka och på samma dag som självaste Halloween. Skolan hyr in en karneval över kvällen och vi alla klär ut oss och tar med en dejt. De flesta har nästan ingenting på sig om jag ska vara ärlig. Om du kallar underkläder för kostym så ja det är vad de har på sig. Tyvärr är det antagligen någonting liknande jag kommer ha på mig också… Det är bara till för årskurs 12 så det är första gången jag går. Jag borde vara spänd men just nu är jag så oorganiserad!

Jag behöver verkligen släppa taget!

’’River Island first girls?’’ Jag försökte få oss alla på bra humör eftersom det skulle bli en lång dag!

Kommentera mycket nu!! :)

Nu ska jag sticka för jag ska vara med i en konsert ikväll... Wish me luck!

’’Rosie and Louis.’’ Han log mot oss.

FAN.

Jag tror vi går tillbaka till hela den där hoppa ut genom fönstret grejen, det låter bra…
Jag satt blickstilla när Mr. Walter började leta i datorn för att sätta på filmen. Min hals var så torr att den nästan sprack och jag kunde inte röra på mig. Jag bara tittade på Mr. Walter när han hittade rätt fil och klickade på den. Jag kunde inte protestera, jag kunde inte göra någonting. Mitt rykte skulle försvinna, precis här, precis nu.

Skärmen blev svart och några sekunder senare startades filmen. Det började med när vi för första gången fick dockan. När vi var på franska lektionen och dockan började gråta. Alla skrattade men de hade ingen aning om vad de skulle få se.

Här försvinner min populäritet. Hej då!

Plötsligt blev filmen suddig och datorn la av.

Vad fan hände där?

Jag tittade på Louis som… log?! ’’What the bloody hell are you so happy about?! Do you realize how bad this is?!’’ Snäste jag viskandes mot honom men han rörde inte en min. Louis hade fortfarande dockan och den var försiktigt placerad på bänken. För en gångs skull grät den inte. Nätterna är ett helvete!

’’Zayn´s pretty good with that computer stuff.’’ Hans flin blev större. ‘’He put a virus on the video.’’

Va?!

‘’Are you serious?!’’ Jag praktiskt taget skrek medan ett flin växte på mina läppar. ’’Don´t get too happy. It´s a virus for now but Mr. Walters can easily get rid of it.’’ Jag tappade hakan. Jaja det är i alla fall för stunden.
Vänta jag är arg på Louis! Sluta le Rosie!

Ibland glömmer jag bort att vi ska vara fiender. Hela det här projektet har förändrat mig och vi har bara varit partners sen i fredags. Innan skulle jag inte ens tänkt efter innan kränkte eller sårade Louis men nu… jag vet inte … jag tror inte att jag kan fortsätta så här längre. Jag antar att det bästa skulle vara att ignorera honom… hur svårt det än låter, är det bättre för oss båda. För bådas rykten. Om folk fick reda på att vi faktiskt var vänner, kommer allt att gå utför.

Jag fortsatte att ignorera Louis genom hela lektionen medan olika lärare försökte få datorn att fungera. Inte ens IT-läraren kunde göra någonting. Han bara ryckte på axlarna. Bra att veta hur engagerade våra lärare är.

Jag tittade bakom mig och såg Zayn som var extremt stolt över sig själv. Jag måste verkligen tacka honom senare men nu, Drama!

Jag hade bara drama två gånger i veckan men jag blev alltid lika exalterad. Den ända lektionen jag faktiskt tyckte om!

Jag tog min väska och sprang mot dörren. Jag kom fram till Aulan precis i tid.

’’Good Morning everyone! Today we will be holding auditions for Grease the musical! So if you could all please make an orderly line in front of the sign-up sheet then we can begin!’’ Berättade Ms. Teasy när aulan fylldes med elever. Vår klass är inte jättestor men ganska. Vi är ungefär 30 personer.

Efter att alla lämnat sin väska på en stol gick vi till ansöknings bladen. Självklart skrev jag upp mig för Sandy men också för Frenchy eftersom jag alltid gillat den karaktären.
Efter att jag skrivit upp mig på karaktärerna gick jag tillbaka och satte mig på min stol bredvid Delilah. Hon är i princip den enda normala personen i den här klassen. Delilah är också skit snygg. Hon har extremt långt ask blont hår som når henne ända ner till ryggslutet och klarblåa ögon. Hon är min tjej förälskelse.

’’First we will be holding auditions for Sandy.’’ Berättade Ms. Teasy och jag gick upp på scenen tillsammans med Hallie och två andra tjejer, Sarah och Rita. ’’Hallie Hills first please.’’ Det var tydligen Hallies tur att ta hand om dockan eftersom hon bar med sig den upp på scenen. Inte för att hon tog hand om den så mycket. Den hade inte fått mat sen i fredags.

’’I will be singing ’Don´t Stop Believing’ for my audition today.’’ Hon log falskt och musiken började spelas. Jag har faktiskt aldrig hört Hallie sjunga förutom i kör men då blandas allas röster ihop. Jag fick kämpa för att inte himla med ögonen åt henne när hon började stampa med foten i takt till musiken. Åh snälla.
’’Just a small town girl living in a lonely world.’’ Herregud. Hennes röst skar genom mitt huvud och fick mig att rygga tillbaka. Snälla kan någon få det att sluta? Hon är så dålig!

Dova skratt ekade genom publiken men Hallie brydde sig inte. Full av kaxighet.

Jag var dock tvungen att se glad ut. Jag behöver ett gott första intryck om jag skulle få huvudrollen. Det skulle definitivt inte hjälpa mig om jag skrattade åt någon annans provsjungning.

Efter att hon äntligen var klar tog jag ett djupt andetag och klappade mina händer vilket det bara var några få som gjorde. ’’Thank you Hallie that was… fine.’’ Jag var tvungen att hålla in mitt skratt över det min lärare sa. Hallie verkade ganska stolt över sig själv när hon gick av scenen med ett brett flin på läpparna.
’’Rita Jones.’’ Ms. Teasly log i mörkret mot den mörkhåriga flickan som gick upp på scenen. Rita hade definitiv inte lika mycket självförtroende som Hallie men jag hoppas hon har lika mycket brist på talang. ’’I will be singing ’Defying Gravity’ from the musical Wicked.’’ Snälla förstör inte den här låten. Förstör den inte.

Musiken började spela, jag stängde mina ögon och hoppades på det bästa. Inte för att jag ville att hon skulle vara bra men jag kommer personligen förstöra hennes liv om hon förstör den här låten! ’’I hope you´re happy! I hope you´re happy now. I hope you´re happy how you. Hurt you cause forever. I hope you think you´re clever!’’ Den är förstörd. Rita har förstört en av mina favorit låtar från en av mina favorit musikaler. Det var inte så att hon var skrikig eller något sådant, det var precis motsatsen. Tänk dig en elefant som sjunger den här låten. Så lät Rita. Jag ignorerade hennes röst i resten av låten och klappade när den var slut. Snälla låt det vara min tur nu. Jag tror inte jag kan fejka den här glädjen längre.

’’Rosie Moore.’’ Dags att briljera mina damer och herrar.

’’I´d like to sing ’Don´t Rain On My Parade’ today.’’ Jag spelade skyldig och såg till så att jag inte lät allt för självsäker.

Jag visste att hur glad Rosie än var över att filmen inte kunde spelas upp så var hon ändå fortfarande arg på mig. Självklart är hon det, jag vet att jag inte kan komma tillbaka in i hennes liv så enkelt… inte för att jag inte vill.

I alla fall, nu har jag drama. En lektion jag faktiskt tycker om. En kurs som jag faktiskt får bra betyg i. Det ända sättet jag kan vara så dramatisk som jag vill, utan att hamna i trubbel.

Så här långt har jag lyssnat på två usla provsjungningar. De här tjejerna kan verkligen inte sjunga. Det här är årets första musikal och det är mitt första år som dramaelev. Jag sökte till den här kursen det här året och hittills har det inte hänt någonting stort för mig. självklart ska jag provsjunga för Danny och det var jag glad över… ända tills Rosie klev upp på scenen. Jag visste inte ens att hon var i den här klassen. Det här året har vi bara än så länge suttit i aulan och lyssnat på Ms. Teasy när hon berättat om hur det var när hon var ung och allt sådant skit.

’’I´d like to sing ’Don´t Rain On My Parade’ today.’’ Oh, så oskylldigt. Jag kan se rakt igenom de där valpögonen. Hon brukade göra så när vi var små. När hon ville ha glass eller ville till lekplatsen brukade hon sätta på charmen. Hon gör det med killar också. Kanske är det därför hon är så populär.

Jag har faktiskt aldrig hört Rosie sjunga förutom när vi var fem men det kan man inte riktigt döma efter.

Musiken startade och jag väntade spänt på att hon skulle börja sjunga. Jag tror inte hon vet att jag går i den här klassen heller. Jag sitter alltid längst bak med grabbarna och vanligtvis pratar vi, men idag är jag faktiskt intresserad.

’’At the end of the baltimore run, Fanny´s train is leaving to go on to Chicago. While Nick must catch the train for New York and then head to Europe. Nick tells Fanny he loves her and she suggests he marry her, but he wants to have a fortune.’’ Efter endast de här få raderna var jag förvånad… hon kan verkligen sjunga. Hon verkade förlorad in i texten och hennes guldiga ögon glittrade när hon tittade ut över publiken som inte var särskilt stor. Jag visste inte att hon var så här bra. Hon la in så mycket själv i det. Så mycket känsla.

Hennes ögon vidgades lite när hon hittade mig leendes i publiken. Hon vände sig snabbt bort från min blick och sjöng ännu starkare när refrängen började. ’’Don´t tell me not to live, just sit and putter, life´s candy and the sun, a ball of butter. Don´t bring around a cloud to rain on my parade.’’ Jag har en aning om vem den här låten är tillägnad till även om hon inte visste att jag var här…

När sången gick mot sitt slut blev hennes leende ännu större. ’’Thank you very much Ms. Moore! That was amazing!’’ Berömde Ms. Teasy när hon svagt klappade händerna. Jag var säkerligen inte rädd för att klappa vilket ledde till en stel blick från Rosie.

Förlåt!

Hur mycket jag än hatar att erkänna det så är Rosie en fantastisk sångare! Mycket bättre än mig och det säger någonting!

Jag märkte inte ens att en annan tjej hade sjungit klart eftersom jag tänkte igenom Rosie´s hela uppträdande, allting var perfekt.

’’Thank you Sarah for that… good version of ’Good Morning Baltimore’.’’. Jag kunde höra att Ms. Teasy säkerligen inte gillade Sarah´s provsjungning även om jag inte hade hört den själv. Det garanterar nästan Rosie en roll vilket betyder att jag måste vara bra.

Amazing.

Det var ett långt kapitel! Nu måste jag sätta mig och skriva ner fler kapitel i datorn, jag är lite efter på den fronten.

Några av er som har sportlov redan? Jag får på fredag och jag längtar !!!!!!

‘’Do you know what Louis?! Screw you! Maybe we were the best friends when we were kids but that was the biggest mistake of my life. You mean nothing to me. We were put together in this project, but that does not mean we´re partners! And we never will be!’’ Skrek Rosie I telefonen och jag hörde ett kraschande ljud.

Vi var vänner… vi var bästa vänner… allt är så mycket värre nu… vi hatar varandra. Jag gjorde ett misstag… ett stort misstag. Jag kan aldrig gottgöra det som jag gjorde för så många år sedan.

Jag höll telefonen i handen och stirrade på skärmen som om det kunde göra den här situationen bättre. Jag brydde mig inte om filmen från igår. Jag brydde mig om Rosie. Över att hon fortfarande var sårad över det jag gjorde mot henne. Hon tänker fortfarande på det. Jag som trodde att det var i de förflutna.

’’You okay mate?’’ Harry rörde min axel försiktigt vilket fick mig att lätt hoppa till. Jag nickade. Jag ville verkligen inte prata om det.

*2 DAYS LATER – MONDAY*

Louis kom för att hämta dockan igår. Vi hade ingen ögonkontakt alls. Jag visste att jag hade tagit upp någonting under telefonsamtalet som vi båda ville glömma, men som fortfarande gör ont.

Jag är ledig från dockan till imorgon i alla fall så jag, Mackenzie och några andra tjejer ska åka och shoppa idag. Jag behöver verkligen distrahera mig från honom. Louis verkar finnas i mina tankar 24/7 nu för tiden. Plus att jag har biologi idag… och du vet vad det betyder. Mer Louis… och mhm, vi måste träffa Mr. Walters för första gången efter den dumma filmen!

’’You look like you’ve been dragged down the road by an eighteen wheeler Rosie. What happened?’’ Hälsade min stödjande vän Mackenzie på mig när jag gick fram till mitt skåp. Jag har mått dåligt ända sedan festen. Jag har knappt fått någon sömn och jag har inte ätit. Normallt såg jag perfekt ut i skolan men idag kunde jag inte bry mig mindre. ’’Thanks!’’ Svarade jag sarkastiskt och himlade med ögonen bakom mina svarta RayBans. ’’Seriously though what happened?’’ Frågade hon när jag öppnade mitt skåp och fick alla mina böcker över mig. Det här kommer inte att bli en bra dag.

’’I just haven´t been feeling the best ok?!’’ Snäste jag och hon såg häpen ut över det jag sagt. Jag snäser aldrig åt henne. Jag smällde igen mitt skåp efter att jag tagit ut de få böckerna jag behövde och mötte en krullhårig grönögd kille.

’’Morning.’’ Hälsade han med ett stort leende, vilket jag inte kunde ge tillbaka på grund utav humöret som jag var i. ’’Morning.’’ Muttrade jag medan jag försökte gå förbi honom. ’’Look I was wondering if maybe… you wanted to go out with me sometime?’’ Fan också.

Fan. Fan. Fan. Jag kan inte gå ut med Harry! Nej! Nej! Nej!

Det fungerar inte så. Meningen var att vi alla skulle hata varandra. Det är så den här skolan fungerar.

Jag tittade in i hans gröna valpögon och visste att jag inte skulle komma ut ur det här. Tungt andades jag ut och nickade. ’’Fine.’’ Svarade jag irriterat men allt Harry gjorde var att le stort mot mig.

Vad ger jag mig in på? Jag gräver bara djupare och djupare för varje sekund som går.

Och gissa vad min första lektion var? Jag ska ge dig en ledtråd… Det rimmar på mykologi.

Klockan ringde högt vilken lyckligtvis tvingade mig att lämna det här pinsamma mötet med min ’makes’ bästa vän.

’’Well… bye?’’ Sa jag till honom och försökte ännu en gång att gå förbi. Han lät mig inte. ’’ I´ll walk you. We´re both going right?’’ Han lyckades övertala mig. Innan jag hann reagera var hans fingrar flätade mellan mina och vi var på väg mot biologin.
Varför jag?

’’Good morning class! If everyone would please take their seats.’’ Mr. Walters log brett mot klassen. Jag är förvånad över att han inte frågat om han får prata med mig och Louis ännu. Vi alla släpade oss till våra platser och jag satte mig tafatt ner bredvid Louis. Vi lät varandra vara och sa inte ett enda ord. Jag tog fram min vattenflaska ur min väska och började klunka ur den. Min mun var fortfarande riktigt torr från festen.

’’Now as a surprise, today we are going to watch some of the recordings from your babycams!’’ Jag kvävdes av mitt vatten och spottade ut det över Hallie som satt framför mig. Hostan ville inte försvinna. Snabbt försökte jag ta mig samman efter att jag äntligen kunde andas igen.

Mr. Walters gav mig en road min innan han fortsatte. Herre gud… det här är värre än vad jag hade föreställt mig. hela klassen skulle få se det här.

Ta djupa andetag och var lugn Rosie! Ta det lugnt, försökte jag intala mig själv när jag försökte att slappna av och hindra mig från att hoppa ut genom fönstret

Jag vågade inte titta på Louis eftersom jag visste att det bara skulle bli en miljon gånger värre om jag gjorde det.

’’The first video we shall be watching is…’’ Han började titta genom sin lista med namn på datorn. Hela min kropp skakade när jag väntade på att han skulle ropa upp två namn.

’’Rosie and Louis.’’ Han log mot oss.

FAN.

Hej Allihopa!

Jag fick en insikt av en kommentar som minnamadeleine skrev. Och därför ska jag försöka uppdatera oftare. Snart har jag lov också och då ska det nog gå bättre! Enjoy!

Titta gärna in min personliga blogg! http://fridalif.blogg.se/

‘’Hello?’’ Svarade han helt omedveten om vad jag hade att berätta. ’’Hey…’’ Sa jag nervöst, min röst var skakig och extremt pipig. ’’Rosie?’’ Frågade han, antagligen förvirrad över varför jag ringde. ’’Yeah… uh… I kind of remember what happened last night and I´m not sure you´re going to take it very well…’’ Sa jag segt och kliade mig i nacken. Jag låg nu raklång på sängen med blicken i taket och tänkte på vad Mr. Walters kunde göra med filmen just nu…

Jag kunde bli utslängd från Drama, avstängd från skolan, arristerad eller det värsta av allt… han kanske har lagt upp det på internet?!

’’Look I don´t care if we did ’do it’. It meant nothing.’’ Sa han och betonade orden gjorde och det. Jag suckade och tittade på dockan jag nu mer föraktar. Den stirrade på mig. ’’You don´t understand Louis! The doll…’’ Jag började bli irriterad men bara för att jag var så frustrerad över att jag kunde vara så dum. Bara dåliga saker kan hända när man är på fest hemma hos Louis Tomlinson

’’What are you talking about? Harry be quiet and in the name of all things good in this world put your clothes back on!’’ Skrek han till Harry som gjorde sensuella ljud i bakgrunden. Allvarligt vad hände med mognad i den här världen? Det blev tyst ett tag när jag inte visste hur jag skulle formulera mig. Han kommer bli så arg. ’’Rosie…’’ Han lät mer seriös nu och hans röst hade hårdnat. Jag andades djupt.

‘’The doll. It was in the car last night. Everything was recorded.’’ Sa jag nervöst. ‘’So that´s no bi- wait… Don´t all the recordings stream automatically to Mr. Walter´s computer…’’ Även om vi pratade I telefonen kunde jag föreställa mig hur Louis’ ögon vidgades och hur hans hud blev allt blekare. Jag nickade men kom sedan på att han inte kunde så mig. ’’Yeah…’’ Jag kunde känna att han blev argare och argare när tystnaden blev allt längre. ’’This bloody doll is ruining my life. We’ve had it for a fucking day and all it´s done is made my life a living hell!’’ Skrek han genom telefonen.

‘’Louis calm down. Do you not think it’s taking over my life too?! You had the thing for two seconds yesterday and it lost a bloody limp!’’ Nu var det jag som höll på att tappa greppet. Jag kunde känna hur mitt ansikte blev rödare och min hals sved efter att jag ansträngt min röst. ’’You put it in the car and it filmed us while we were pissed!’’ Skrek han och jag hade fått nog. Jag kunde höra hur Harry försökte lugna ner honom men det hjälpte inte mig. ’’Do you know what Louis?! Screw you! Maybe we were the best friends when we were kids but that was the biggest mistake of my life. You mean nothing to me. We were put together in this project, but that does not mean we´re partners! And we never be!’’ Skrek jag och la på innan jag kastade mobilen med all kraft jag hade mot väggen. Skärmen sprack men jag kunde inte bry mig mindre.

Dockan började gråta igen och jag hörde hur det lät högre och högre tills det lät som ett andeväsen. Jag kunde inte ta det längre. ’’Shut up!’’ Röt jag mot dockan men gråtandet fortsatte. Jag begravde mitt huvud i mina händer och började tänka över saker. Jag kanske inte hade Louis’ hjälp men jag kunde ändå få ett bra betyg för det här projektet. Det blir som skilda föräldrar? Jag lämnar bara över dockan hos honom senare.

Jag gick till min garderob och tog fram ett par Hollister mjukisbyxor, ett vitt linne och satte upp mitt hår i en slarvig bulle. Jag såg definitivt inte ut som en fotomodell annars heller så det spelade ingen roll…

Första saken på listan var att äntligen tvätta den här saken. Det hade börjat stinka om den och det gjorde mig illamående. Jag tog av blöjan och insåg att den hade lämnat mig en fin liten present. Som tur var luktade inte fejkat bajs, annars hade jag blivit galen. Jag slängde blöjan snabbt i papperskorgen och gick fram till handfatet i mitt badrum för att fylla det med vatten. Jag hällde i någon oanvänd tvål och när jag bestämde mig för att jag inte skulle kunna åstadkomma någonting bättre la jag i Louise. Hon hade äntligen slutat gråta och det var jag väldigt tacksam över.

Bitar av rutten smörgås och pizza flöt runt i det varma vattnet och jag var tvungen att hålla inne kväljningarna. Tillslut bestämde jag mig för att ta på mig gummihandskar och en klädnypa på näsan.

När jag började bli klar med att tvätta dockan funderade jag över bra saker som skulle hända. Jag antar att provspelningen för skolpjäsen är en sådan sak. Självklart provspelar jag för huvudrollen men vem vet om jag får den efter vad som hände igår. Vi ska göra Grease. Jag har alltid velat göra den. Att få spela Sandy skulle vara en dröm som går i uppfyllelse.

Jag lindade om dockans fot i ny tejp eftersom den gamla var förstörd och jag torkade henne snabbt innan jag satt på en ny blöja.

Steg två: Mata Louise.

Fråga mig inte hur man matar en docka… jag ska bara gå på känsla här. Jag vet knappt hur man matar en riktig bebis, hur ska jag då veta hur man matar en docka som inte ens har en mun?

Det slutade med att jag bokstavligen tryckte in maten i hennes mun. Vilket antagligen inte låter som en moderlig sak att göra men vad väntade sig våra lärare egentligen? ’’Yes little Louise eat up now darling.’’ Det var vad Mr Walters ville höra, det här är vad han fick…
’’Just swallow the damn food!’’

Det är en liten skillnad.

Efter ett misslyckat försök att tvätta, byta och mata Louise bestämde jag mig för att jag behövde en rast. Jag hade fortfarande inte ätit på hela dagen men jag var ärligt talat inte redo för uppläxningen jag skulle få, inte än. Istället tog jag upp min halvt sönderslagna telefon från golvet, låste upp den och tittade på om jag fått några sms, tweets eller händelser.

Som vanligt hade jag tweets och händelser men jag var inte road över att läsa dem. Istället gick jag direkt in och läste mina sms. Det första jag öppnade var från Mackenzie. Jag hade glömt bort henne helt. Jag vet att det låter dåligt men jag gjorde det. Jag vet inte ens var hon hamnade igår kväll.
*Hey Rosie! I ended up hooking up with Zayn last night after the party. He´s such a nice guy and we definitely hit it off. What happened with you and Lou? ;) xxx*

Jag suckade över den sista meningen i sms:et. Kom alla ihåg det förutom han och jag? vi måste ha varit riktigt fulla…

*Hi Mickey :P I knew you two would end up together. You obviously had a good time in that closet ;) Abd oh god I don’t even want to talk about it… D: xxx*
Jag lämnade min och Mackenzie’s konversation och tittade på resten av mina olästa meddelanden. Självklart fanns där några fyllemeddelanden från några av grabbarna, men även några från brudarna… Jag vill nog inte nämna några av dem eftersom de var rätt så snuskiga…
Där fanns ett meddelande från ett okänt nummer så jag öppnade det snabbt.

*Hi Rosie it´s Harry. Lou gave me your number I just wanted to see if you´re ok? J*
Jag kunde inte låta bli att le åt det. Varför brydde sig Harry? Men det var mer intressant hur Louis fått tag på mitt nummer. Jag skakade av mig det och bestämde mig för att svara Harry och spara hans nummer inför framtida behov.
*Hey Haz J I´m fine just a little annoyed is all and extremely tired and hangover -.-*

Jag tryckte på skicka. Jag svarade på några fler sms från Jason och några andra vänner. Jag berättade för Mackenzie vad som hade hänt och allt hon gjorde var att skratta. Stödjande vän jag har eller hur…

Min telefon ramlade av misstag ner på golvet precis när jag skulle somna och väckte mig direkt. Med ett abrupt vaknande hoppade jag ner från sängen och tog upp min telefon. När jag hämtade den upptäckte jag någonting jag inte sett på länge.

Jag tog fram den dammiga gamla plastlåda som legat under min säng så länge. Jag öppnade den och såg alla foton, souvenirer och gamla smycken från när jag var liten. Det var min minneslåda. Alla minnessaker jag har från min barndom har jag förvarat där.

Jag tog fram några foton och började titta på dem eftersom jag nu mer var klarvaken. Där fanns ett foto på mig när jag precis hade börjat krypa, när jag tog mina första steg, när jag pott tränade (inte pinsamt alls) och när jag tappade min första tand. Det fanns bokstavligen hundratals bilder men det var en jag fastnade på. Min första dag i skolan…

Jag var klädd i min lilla skoluniform som jag var tvungen att bära på lågstadiet. Jag bar en stickad tröja som kliade som in i helvete, en grå veckad kjol, grå knästrumpor, svarta skor, en blå skjorta och min Dora The Explorer ryggsäck.
Min mamma hade spenderat hela morgonen på att få mig klar och flätat mitt hår till perfektion. Jag måste erkänna att jag såg riktigt söt ut… men det var en annan sötnos bredvid mig.

Louis Tomlinson. Söta, oskyldiga, gulliga Louis Tomlinson.

*FLASHBACK*

’’Come on! Just one photo! Please?’’ Bad Louis’ mamma Jay oss men vi var för exalterade för att stå still, inte en chans att vi skulle posera för ett foto. ’’Mum!’’ Suckade Louis och stampade med foten i protest. Jag började fnittra och han tittade på mig med en mördarblick.

Vi var bästa vänner. Oskiljaktiga. Våra mammor skämtade alltid om att vi en dag skulle gifta oss. Saker och ting hände… och efter det var vi inte längre vänner.

’’Just stand beside each other for one photo! Louis put your arm around her!’’ Sa min mamma och la hans arm runt mina axlar. Jag himlade med ögonen. Ja jag himlade med ögonen redan när jag var fem.

Motvilligt gick vi båda med på det och visade våra tandlösa leenden för kameralinsen. Jag hade tappat båda mina framtänder så jag såg ut som en konstig mentalsjuk unge när jag log. Efter att vi tagit kortet gick vi in i vårt klassrum tätt bredvid varandra. Det var den bästa första dagen någon skulle kunna önska sig… innan folk drog oss isär… Lou förändrades!

*FLASHBACK ENDED*

När vi började på gymnasiet lotsades vi som att vi inte kände varandra och startade direkt hatet.

Jag kände en vilsen tår lämna mitt öga och droppa ner på fotot. Antagligen ett av de sista lyckliga minnen jag delade med honom…

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera och jakänner att jag inte har någonting nytt att skylla på!

Istället vill jag bara tacka er för att ni fortfarande läser och kommenterar! Det betyder väldigt mycket!

På mindre än tio minuter var jag hemma igen. Hela vägen hade jag försökt komma på vad som egentligen hände. Det sista jag kommer ihåg det var när Hallie och Louis hånglade… Kom igen då Rosie tänk!

Jag fick panik när jag parkerade bilen på den långa uppfarten. Jag hoppas verkligen att mina föräldrar fortfarande sover.

Jag tittade på min spegelbild i backspegeln. Jag ser ut som Sloth från The Goonies! Okej jag kanske inte ser så dålig ut, men det är nära. Mitt röda pulserande hår var rufsigt vilket fick mig förstå att jag gjort någonting snuskigt, mitt läppstift var bort smetat från mina läppar och istället ut smetat på mina kinder och min hud var i en grå matt färg med stora mörka ringar under mina ögon. Låt oss inte glömma det faktum att jag bara har på mig underkläder och sitter inlindad i en rutig bordsduk…

Jag korsade fingrarna och knep ihop mina ögon i förhoppning att mina föräldrar inte skulle se mig när jag kröp in genom dörren med dockan i ena handen och nycklarna i den andra.

Lyckligt vis var det bara min syster som var vaken. Olyckligt vis var det den syster jag inte tycker om…

Den nittonåriga skönheten stod där och stirrade på mig med morgonkaffet i handen. Jag himlade med ögonen när hon tog en stor ljudlig klunk utav det.

’’Morning slut. Had a good time last night I see?’’ Sa hon sarkastiskt och granskade mig upp och ned, antagligen för att klura ut vad jag egentligen gjorde igår kväll. ’’At least I have a life out of school. Had a good time with our parents last night?’’ Sköt jag tillbaka och det stod nu 1-0.

‘’Ladies, ladies calm your tits!’’ Sa Tyler, fredsmäklaren, när han gick ned för trappan med armarna uppsträckta i försvar. Varför kan jag inte ha en normal familj som alla andra?

Efter det sprang Leila ned för trappen, hennes ögon var fastklistrade på telefonen och krockade i Tyler. ’’Texting the boyfriend again?’’ Frågade han när hon fått tillbaka balansen. Hon rodnade när hon sprang ner för trappan och vidare in i köket. Jag vet inte om jag någonsin kan förklara hur konstig den här situationen var. Jag står här i endast en bordsduk, hållandes i en smutsig docka, Valeria och jag bråkar, Tyler är ännu en gång i bara sina kalsonger och Leila är generad.

Uppenbarligen ville alla andra också vara med på familjemötet så självklart var mamma och pappa tvungna att komma ner för trappen, bärandes på Charlie. Så mycket för att smyga upp till sitt rum.

’’Well it was nice having a catch-up with everyone but I must be going!’’ Slängde jag ur mig medan jag sprang upp för trappen. Ingen stoppade mig den här gången men jag antar att jag får skäll senare…

Det är inte svårt att förstå vart jag var eller vad jag gjorde. Jag vet att jag är en besvikelse. Jag är den personen i familjen som aldrig gör någonting rätt, personen som aldrig kommer gifta sig eller få barn, besvikelsen.

Tyler går på college och pluggar till att bli doktor, Valeria börjar på college i år och ska plugga till advokat, Leila går bara igenom en fas. Hon har hjärnan och jag vet att hon kommer bli någonting stort. Charlie är fyra men jag vet att han kommer börja på college, träffa en tjej och skaffa sig en egen familj…

Inte jag. Allt jag vill göra är att skådespela. Jag vill bli en skådespelare och upptäcka världen. Det är dock inte målet i familjen Moore…

Jag smällde igen min dörr eftersom jag bara ville vara själv resten av dagen. Inte behöva prata med någon. Jag kastade dockan på sängen men ångrade det genast på grund utav två anledningar. Ett, meningen är att jag faktiskt ska ta hand om den här saken och två, jag kom på allt som hände igår kväll.

*FLASHBACK FROM LAST NIGHT*

Nu var musiken högre än någonsin och min syn var suddig. Jag hade definitivt tagit det ett steg för långt den här gången. Jag var tvungen att ta av mig mina röda pumps för att gå, nej stryk det, dra mig själv runt Louis’ hus. ’We Are Never Ever Getting Back Together’ började spelas genom högtalarna och jag började sjunga med, så högt att mitt huvud nästan trillade av.

Jag och Louis började på någon sorts duett och med våra skrikande röster sjöng vi till varenda en av våra ex och det är många…

När låten var slut var våra ansikten bara några centimeter ifrån varandra. Vi båda lutade oss in och jag vet inte om det var alkoholen eller attraktion som fick oss till detta. Våra läppar möttes och smaken av alkohol var uppenbar på både hans och mina läppar. Det slog gnistor och det var inte alls som de mellan mig och Harry. Det var bättre…

Saker och ting blev hetare och innan jag visste ordet av hade jag mina ben lindade runt hans midja och han drog av mig min klänning medan han gick till min bil för en liten ’privat stund’.

Våra läppar lämnade inte varandra en ända gång när jag öppnade dörren och vi föll in. Jag tog dockan som låg i baksätet och kastade den fram så att vi inte skulle göra oss illa. Den landade på instrumentbrädan. Jag hade helt glömt bort att dockan hade en liten kamera i ena ögat.

Allt spelades in…

*FLASHBACK ENDED*

Herre gud…

Jag föll ner på golvet i chock och stirrade på dockan framför mig som ännu en gång grät.

Vår lärare kanske redan har sett vår film…

Med skakande händer fumlade jag igenom min väska, kraftigt sökte jag efter min telefon för att ringa Louis.
’’Hello?’’ Svarade han helt omedveten om vad jag hade att berätta.

We are so dead…

Äntligen får ni ett kapitel! Har ni längtat?

Tillsammans fick vi besöksrekord till förra kapitelet men endast 7 kommentarer...

Kommentera mycket så får ni mig att uppdatera snabbare!

Idag mår jag själv inte så bra eftersom jag hittade min älskade dvärghamster död när jag kom hem från skolan :(

R.I.P Nasa 1/6-2010 - 4/2-2013