Hela situationen blev roligare för varje sekund som passerade. Jag vet att Rosie snart kommer explodera på grund utav hur segt det här går. Nästan alla hennes ’vänner’ gör henne galen. Jag lovar att vår popularitet är på väg ned. Men allvarligt talat… jag bryr mig inte. Vad jag bryr mig om är Rosie. Flickan jag brukade mobba och förakta. Men flickan som jag nu tror att jag älskar. Det är dock någonting hon inte ser eller förstår. Hon ser inte hur mycket jag bryr mig om henne. Hur mycket jag vill hålla om henne och kalla henne för min. Men det kan jag inte. Hon är orolig över vad andra tycker även om hon inte borde behöva vara det. Jag vill skrika ut över hela världen att Rosemarie Moore är min flickvän. Jag vet dock att hon känner någonting. Jag kan känna spänningen mellan oss när vi är nära och det är ganska flirtigt om något. Det är bara några människor som är i vägen för oss.

 

’’Oh! I almost forgot! On opening night, a music producer from L.A will be visiting our school and sitting in on our performance! He will be looking for some raw talent and might just scout one of you. So maybe this will drive you to put a little more effort into rehearsal!’’ Skrek Ms. Teasy med ett läskigt leende på läpparna.
Många elever flämtade i publiken men jag stod bara där med ett flin på läpparna. Det här är min chans. Jag kände hur Rosie spände sig bredvid mig och jag försökte hålla hennes hand, hoppades på att få trösta henne men hon drog undan sin hand. Hon gav mig en varningsblick ännu en gång och jag höll upp mina händer i försvar och oskyldighet. Jag vet att Rosie förtjänar det här mer än någon annan. Om någon skulle bli upptäckt och signerad skulle det vara hon. ’’You´re gonna get this.’’ Viskade jag i hennes öra och ännu en gång spände hon sig.

 

Hans varma andedräkt gav mig rysningar ända ner till ryggslutet men jag försökte dölja det. Jag var ärligt talat nervös. En producent från L.A. skulle komma till vår skola. Jag menar, skådespeleri är mitt första val men sången är inte långt efter.

 

Varje gång jag tittade på Lou kunde jag knappt kontrollera mig. På senare tid har han försökt att komma närmare mig och försökt röra mig. Det gjorde mig galen! Folk började märka det också… Jag måste erkänna. Jag vill inte att folk ska tro att jag är svag. Jag vill inte vara tjejen som viker sig för en kille. Jag har hatat honom så länge och nu ser det ut som om jag är en av de där bimborna som inte bryr sig om vem man är med. Jag är inte en av dem. Om Louis vill vara med mig kommer han få kämpa hårt, riktigt hårt.

 

Jag vet att den här repetitionen inte kommer att bli lätt. Louis kommer att göra det så obekvämt som möjligt. Ingen av oss är den romantiska typen men den här låten och musikalen är det, gånger tio! ’’The stage production will be set up later in the month so for today we will be practicing various songs from Grease. Summer nights is first.’’

 

‘’Rosie and Louis. You two were madly in love over the summer but when you came back to school Danny pretended he didn´t even know Sandy. Sandy was devastated and decided to forget about him. She made friends with the Pink Ladies a.k.a. Delilah-‘’ Min kropp spände sig av att bara höra hennes namn. Det var meningen att jag skulle vara arg på henne men jag var mer sårad över det faktum att hon ljög för mig och lotsades att vara min vän. Varför? Hon var den enda jag berättade i förtroende om mig och Louis för. Jag trodde att jag kunde lite på henne men hon har konspirerat mig hela tiden. Helt ärligt så hatar jag många personer som står på den här scenen.

 

’’Now Louis, you start of the song. Let´s get some chemistry going on between you and Rosie. I know you don´t get along ver-‘’ Jag hörde några på scenen fnittra och Ms. Teasy stannade upp i hälften av meningen. Jag vände mig om och såg Delilah och Christina fnittra i hörnet. Jag knöt mina nävar och hindrade mig från att springa dit och kasta ner dem båda från scenen. Det var någonting jag endast kunde drömma om. Jag tittade på Louis och kände hur hjärtat började slå snabbare precis som det gjort varje gång jag tittat på honom sen i fredags kväll. Kvällen vi kysstes. Han ser alltid så naturligt sexig ut. Hur hans morgonfrisyr alltid fungerar för honom och hur hans blågröna ögon glittrar när han är glad. Jag önskar att saker och ting inte var lika komplicerade som dom är.

 

Ibland kan jag inte vänta på att få komma ut ur den här helvetes hålan. Det verkar inte menat att jag ska bli kär. Jag måste få komma iväg från min familj. Jag vet att de flesta inte vill det men hur mycket jag än vill så kan jag bara inte förlåta min pappa för vad han gjorde. Det känns som om min mamma har någon slags bitterhet i hjärtat som hon inte kan släppa. Hon och Valeria verkar ta ut allt på mig. Jag kan inte ta det längre. Om jag blev signerad av det där bolaget skulle allt bli bra. Jag skulle kunna glömma allting. Komma iväg här ifrån och starta upp ett eget liv.

 

’’Rosie? Rosie?!’’
’’Oh…uh sorry miss. I guess I just zoned out.’’ Jag fnittrade lätt men hon såg inte road ut. ‘’Are you ok?’’ Viskade Louis i mitt öra ännu en gång. ‘’Just peachy!’’ Svarade jag sarkastiskt och han himlade lekfullt med ögonen. ‘’Mr. Walters told me that we have to collect Louise after school. Apparently he wants to delete the footage of us.’’ Jag hade helt glömt bort dockan. Jag hade varit så inne i mina tankar att jag glömt bort projektet. Saken som startade det hela.

 

Jag skakade snabbt av mig tankarna och nickade åt vad Louis berättat. ’’Have you gotten anymore texts?’’ Viskade jag osäkert och han frös innan han långsamt skakade på huvudet. ’’None. You?’’ ’’I got one just before the video. It was nothing important though.’’ Jag skakade av mig det även om det sårade mig. ‘’Are you sure?’’ Han såg orolig ut där han stod och tittade in I mina ögon. Jag skakade på huvudet ännu en gång. ‘’Do you have any idea who it is?’’ Frågade han och såg rädd ut. ’’I have a pretty good idea…’’ Sa jag och glodde på Delilah.

 

’’Mr. Tomlinson and Ms. Moore, when you two are quite finished with your daily dose of gossip, I would actually like to try and get some work done.’’ ‘’Sorry miss.’’ Sa vi som två fem åringar som hamnat i trubbel. ’’We´re going to start the music.’’ Sa Ms. Teasy när hon gick fram till det bruna pianot vid sidan av scenen och satte sig ner. ’’Then all of you will sing your parts.’’

 

Jag gjorde mitt bästa för att inte sucka men någon annan gjorde det åt mig. De första tonerna av Summer Nights hördes och jag försökte vara seriös när Louis satte på sig sitt förföriska leende. ’’Summar lovin´ had me a blast.’’ Louis sjöng helt perfekt och stirrade på mig. ‘’Summer lovin´ happened so fast.’’ Det var min tur och jag hade svårt att hålla mig för skratt när Louis kom närmare. ‘’I met a girl, crazy for me!’’ Louis luftjuckade rakt i ansiktet på mig men behöll ett sexigt uttryck i ansiktet, drev mig till vansinne men jag fortsatte sjunga. ’’Met a boy, cute as can be!’’ Jag placerade min hand på hans axel och knuffade iväg honom medan jag blinkade förföriskt. ’’Summer days driftin´ away. To uh-oh those summer nights.’’ Vi sjöng tillsammans och det lät helt fantastiskt.

 

Våra ’grupper’ hade ställt sig i position bakom oss och var redo för deras bitar medan Louis och jag förlorade oss in i sången. Hur töntigt det än låter så tyckte vi att det här var kul.
Delilah hade ett sjukt flin på läpparna när hon sjöng sina bitar och Liam såg ut som om han ville äta upp henne.

 

Har du hatat någon så mycket att allt den gör är kränkande? Det är så jag känner just nu.

 

’’Tell me more, tell me more.’’ Liam, Harry, Niall och Zayn sjöng tillsammans deras bit och jag trodde ärligt talat att jag skulle dö av garv men jag höll det inne. ’’Did you get very far?’’ Och på beställning kom Harry´s luftjuck.

Resten avlåten gick hyfsat bra förutom att jag ville mörda några personer, annars hade jag faktiskt kul.

 

’’Well done! All of you, well done! I´ll see all of you tomorrow for our next rehearsal and we should get some of the other characters in too!’’ Vi klev av scenen på ett led. Jag blev lite paranoid och trodde att Meg skulle knuffa ner mig eller att Delilah skulle slå mig i bakhuvudet.

 

’’Have you spoken to Niall?’’ Frågade jag Louis när vi gick mot matsalen. Jag tycker verkligen inte de ska bråka över någonting som hände för så länge sedan. Jag låter antagligen som en riktig hycklare just nu men jag gillar faktiskt Niall. Han är den minst jobbiga i Louis´ gäng. ’’No. He hasn´t spoken to anyone.’’ Svarade Louis och lät ledsen. ‘’No-one? Why is he taking this so hard? I´m not even close with him.’’ Sa jag helt förvirrad över Niall´s bettende. ‘’It´s not just you Rosie. It´s Meg too. Apparently he really liked her. He was going to ask her to be his girlfriend. He´s always had a hard time trusting people and now I´ve just gone and wrecked that trust he had with me.’’ It´s not your fault Lou.’’ Jag försökte trösta honom även om jag visste att det inte fungerade. ‘’No it is Rosie. I can apologies all I want but I´ve done the damage. There´s no changing what´s did.’’ Han drog ena handen genom sitt rufsiga hår och rufsade till det ännu mer när vi kom fram till matsalen.

 

Ärligt talat så ville jag kyssa honom just då. Jag ville berätta att allt skulle bli bra. Men det kunde jag inte.

 

Jag kände hur vi båda lutade oss mot varandra. Mina andetag var hackiga och åter igen slog hjärtat snabbare. Jag avbröt det dock innan någonting hände. Louis suckade. ’’Shit Rosie, I´m sorry.’’ Ursäktade han sig och drog åter igen handen genom håret. ’’It´s fine.’’ Svarade jag. Tårarna höll på att komma så jag skyndade mig in i matsalen för att möta upp Mackenzie och Jason. Jag torkade snabbt mina ögon för att få bort tecken på att jag varit ledsen när jag såg mina två vänner. Varför måste allting vara så komplicerat?

 

Matsalen var fortfarande inte helt ren. Det fanns några hörn som stank skit och behövdes tvättas. Vi har blivit informerade om att om vi sköter oss kanske vi får slippa vår kvarsittning tidigare om vi blir klara.

 

’’Rosie!’’ Mackenzie log brett när hon såg mig och drog in mig i en björnkram. ’’I haven´t seen you since the carnival! I thought you were dead! I did see that video though… naughty girl, how could you not tell me?!’’ Mackenzie ville inte sluta prata och Jason försökte sluka sin mat med händerna. ’’Oh jeez you saw that?’’ Frågade jag nervöst men kom sedan på att hon går i min klass. ‘’Yeah…’’ ‘’Can we please just find a table? I´m bloody starving!’’ Jason suckade och jag gick mot matdisken för att hämta min lunch.

 

’’Is now a good time?’’ Frågade Harry I mitt töra och jag blev så rädd att jag näsan kastade min bricka på honom. ’’Jesus Harry! You gave me a blooming heart attack!’’ Förklarade jag och tog ett djupt andetag. ’’Sorry.’’ Han skrockade lätt och kliade sig obekvämt i nacken. ‘’Look I know about you and Louis.’’

 

Fan.

 

‘’W-what?’’ Stammade jag nervöst och min lunch skakade i mina händer. ’’I know you two like each-other. It´s obvious and even a blind person could see it!’’ Vart är han på väg med det här? ‘’Which is why… I´m breaking up with you.’’ Hans röst var mjuk och snäll. Han lät inte arg eller ledsen men jag kände mig skyldig, Vem som helst skulle vara överlycklig över att ha Harry Styles som sin pojkvän. Men inte jag. ’’Thank you Harry.’’ Det var knappt en viskning men jag ställde ner brickan på närmaste bord och la armarna om hans hals. Han kramade mig tillbaka efter några sekunder innan han släppte mig. ’’And I know you like Hallie.’’ Jag blinkade åt honom och såg hur han rodnade. ‘’Go after her.’’ Jag log och tittade mot den svarthåriga flickan som stod i hörnet av salen. ‘’Ok, I will.’’ Han flinade och kysste mig i pannan. ‘’Thanks Rosie.’’ Sedan sprang han över till Hallie.

 

Varför kan inte mitt liv vara så enkelt?

---

Det var ett långt kapitel !

Tycks?

Vad hände med alla kommentarer ni som var så duktiga på de...

Kommentera mer den här gången :S