Sex veckor har passerat. Det verkar lite men ikväll gäller det. Det är öppningsföreställningen och Louis, resten av ensemblen och jag ska framföra Grease framför en producent från L.A. Jag är väldigt nervös! I alla fall, det är en vecka till julafton. Av någon anledning är jag inte ens spänd. Jag har varit så stressad med att tänka över hur min framtid ska se ut. Jag vill inte behöva lita på ikväll. Jag sökte till ett dussin college och blev endast antagen på ett. Och även om jag väljer att gå där kommer jag inte att vara lycklig. Det finns bara en väg jag vill gå, artisteri. Det är de jag alltid velat och något annat är jag inte intresserad av. Dock kanske jag inte har något val.

Att praktiskt taget avlägsna Delilah från mitt liv har inte varit lätt. Hon är konstant i närheten av mig och jag kan inte göra någonting åt det. Jag måste lotsas att jag gillar henne och i musikalen måste jag lotsas att hon är min bästa vän. Det är inte lätt! I varje fall vet alla nu att hon är en bitch. Kanske inte alla… Du skulle aldrig gissat på vem hennes nya BFF är. Christina. Ärligt talat är dem perfekta för varandra. Båda två är bitchar och gillar att förstöra andra människors liv.

Men någonting hände som jag inte förutspådde. Jag har faktiskt blivit riktigt bra vän med Meg. Du kanske inte tror det men hon har förändrats totalt. Hon har inte försökt döda mig som jag trodde hon skulle. Hon må vara min efterträdare men hon verkar inte vara intresserad av huvudrollen. Hon och Louis är i princip de enda jag kan lita på.

När man talar om trollen. Louis har inte flirtat med mig alls. Jag lovar att han inte ens gillar mig. Det känns som om han är rädd för att vara nära mig nu för tiden. Jag förstår det inte.

’’I´m just at your house now, last dress rehearsal is in half an hour so be ready!’’ Påminde Meg mig på andra sidan luren medan jag rusade runt i mitt rum, letandes efter sista minuten saker som behövdes inför showen. ’’Yeah I´ve got everything. Louis called too. He said he´s already there with the boys.’’ Jag höll telefonen mellan kinden och högra axeln medan jag satte på mig mina slitna Converse så snabbt jag kunde. ’’Ok, come out. I´m waiting outside.’’

Jag sprang ner för trappen, sa hej då till alla utan att lägga för stor tanke i det eftersom jag skulle träffa dem senare. Ärligt talat var de ända jag ville skulle vara där Tyler, Charlie och Leila. Jag ville inte ha mina föräldrar eller den nyfödda bebisen där. Allt de gjort är att bråka sedan hon kom.  Cora, kallar de henne. Pappa har inte spenderat en hel dag hemma på flera veckor och mamma blir galen på grund utav stressen. Hur mycket hon än irriterar mig klarar jag inte av att se henne så här sliten. Det ser ut som om hon inte sovit en blund sen Cora kom.

’’There you are! We really need to hurry up!’’ Meg startade bilen så fort jag hoppat in och vi gasade mot skolan. Ridån gick upp klockan sju så vi hade fem timmar till genrep. Perfekt. ’’So are you excited yet?’’ Frågade Meg när hon började hoppa upp och ner i sätet, vilket jag kan tillägga inte är det säkraste man kan göra när man kör på motorvägen. ’’You know what, I actually am! I´ve just never felt so nervous in my life. I guess I´m sort of counting on this show. If this producer likes what he sees then this could be my future.’’ Jag log för mig själv över tanken på kändisskapet. Allt jag någonsin velat är att underhålla folk. ‘’You deserve it Rosie. You really do. If anyone should get spotted then it´s you.’’ Snart var vi framme vid skolan och vi gick mot aulan där Ms. Teasy sprang runt som en galning.

’’Everyone, twenty minutes until rehearsals begin! So get everything sorted! Change into your costumes and look over any lines you haven´t memorized.’’ Ms. Teasy såg ut som om hon skulle explodera vilken sekund som helst och jag ville inte vara i närheten när det hände. Snart såg jag Lou och grabbarna och skyndade mig till dem med Meg vid min sida.

’’Afternoon Boobear!’’ Skrek jag till min bästa vän och kramade honom hårt. Han kramade direkt tillbaka och släppte mig sedan. ’’Someone´s in a good mood?’’ Louis skrattade lätt och tittade på mig medan jag hoppade upp och ner och fnittrade som en galning. ’’I´m pretty sure that´s the nerves.’’ Retades Niall och rufsade till mitt hår medan han skrockade. ‘’Hey stop it!’’ Jag slog bort Niall´s hand från mitt hår men kunde inte kontrollera fnittret. ’’Where´s Hallie?’’ ’’Doing her make-up in the bathroom.’’ Svarade Liam, fortfarande road över mina fasoner. ’’Ok, I´ll be right back. I better start on mine too.’’ Jag rusade mot badrummen bakom scenen. Snart hittade jag Hallie som skakigt målade sina ögonlock.

‘’Hallie, are you ok?’’ Hallie tappade sminkborsten som om en maskerad mördare precis kommit in i rummet och hotat med att döda henne. Hon fumlade med att försöka ta upp den innan hon vände sig mot mig. ’’Oh Rosie, It´s you. Sorry I´m just not feeling too well. Actually that´s a lie. I have something to tell you, well everyone really.’’ Jag blev  orolig medan Hallie talade och hennes händer skakade vilt. Mitt hyper var borta och jag kunde inte vara mer orolig över vad som hade hänt. ’’Hallie, what happened?’’ Frågade jag sakta medan min handsvett kom. ‘’Oh god you´re not pregnant are you? Oh Jesus Hallie. You are aren´t you? How could you be so stu-‘’

‘’Rosie! I´m not pregnant! Actually it´s really good news! I got a college acceptance letter this morning.’’ Jag var förvirrad. Vad var hon så nervös över? ‘’That´s great! That´s so great! I´m so proud of you Hallie.’’ Jag rörde med hennes axlar lätt men såg hur hennes leende bleknade. ’’Well, the college is in Ireland. It´s one of the best there. Trinity College. It´s an opportunity I just can´t turn down. But it means-‘’ Jag avbröt henne den här gången. ‘’Leaving Harry. He´s going to be devastated Hallie. He´s been telling me how serious you guys were getting.’’

‘’I know. I don´t want to leave him. I really don´t, but it´s for the best Rosie.’’ ‘’You´re right. Just… just at least wait until after the show.’’ Jag erbjöd henne ett uppmuntrande leende och vänte mig sedan mot spegeln för att sminka mig. ’’Thanks Rosie.’’ ’’Hey come on. You should be happy. You´re going to one of the best colleges in Europe. You don´t realize how lucky you are!’’ Snart hade hon ett leende på läpparna och vi lämnade badrummet när vi var färdiga.

’’Is Mackenzie coming tonight?’’ Frågade Zayn ängsligt när jag och Hallie kommit tillbaka till alla. Mackenzie var fortfarande ledsen över uppbrottet mellan dem. Hon kunde knappt vara i närheten av honom längre. Zayn å andra sidan vill att de ska vara vänner, dock har han varit med ett dussin tjejer sedan de gjorde slut. ’’Yeah she is.’’ Jag log svagt och han såg skyldig ut som vanligt när jag pratade om henne. ’’Just try talking to her Zayn, you can´t expect her to automatically forgive you when you haven´t even said two words to her.’’ Han nickade. ‘’I guess you´re right, I´ll talk to her after the show. Just make sure she stays will you?’ Jag nickade och han meddelade att han skulle gå för att byta om.

Efter showen. Direkt efter showen. Då ska jag göra det. Jag ska definitivt fråga henne. Det här har tagit för lång tid. Hon tror säkert att jag hatar henne nu… Det är endast fem ord.

Vill du bli min flickvän?

Där, det var inte så svårt. Nu måste jag bara säga det till henne. Det är allt jag tänkt på de senaste veckorna. Nerverna inför musikalen är ingenting jämfört med vad jag känner över att prata med Rosie.

’’Everyone! Everyone! Calm down now! On stage! Last dress rehearsal is starting in two minutes. We´re going to need Louis Tomlinson and Rosie Moore here please.’’ Befallde Ms. Teasy där hon stod på kanten av scenen med en megafon och en regissörshatt. ’’Come on then Sandy!’’ Retades jag, tog Rosie´s hand och drog upp henne på scenen. Jag kände samma gnistor som jag alltid känt när jag rörde vid henne. Det är som om kulor skuts upp i armarna.

~~

’’Rosie!’’ Skrek Mackenzie när hon hittat mig och Rosie bakom ridån. Vi kunde se producenten sitta i mitten på första raden och Rosie praktiskt taget sket på sig. Ridån drogs upp om tio minuter och alla var redo. ’’Mackenzie! You made it!’’ ’’I wouldn´t miss this for the world! It´s your big show!’’ Spänningen var lite för mycket för mig så jag bestämde mig för att gå till grabbarna.

‘’Hey Nialler.’’ Jag la min hand på den blonda pojkens axel när jag kom fram till honom. Det var dags att ta snacket med honom. Jag är lite över ett år äldre än honom även om vi är i samma årskurs men jag behandlar honom alltid som en lillebror. ’’Hey Lou, what´s up?’’ Han fingrade på en flaska vatten, antagligen för att fightas med nerverna. ’’I just want to talk to you about Meg.’’ Rosie hade berättat att Mig fortfarande har känslor för Niall. Hon har bara varit rädd för att prata med honom sen incidenten på karnevalen. ’’Meg?’’ Han verkade förvirrad över att jag ens nämnde henne och han ställde ner vattenflaskan på golvet.

’’Yeah. Look, you´re not still mad at her right? I mean, she likes you. She didn´t mean for that to affect you.’’ Jag har varit så seriös på sistone. Jag har tappat mitt spontana, roliga jag. Jag önskar att jag kunde hitta tillbaka till det… ’’She likes me? I just… I thought she was using me. I didn´t realize she actually liked me.’’ Niall drog handen genom håret men kunde inte gömma leendet som växte på läpparna. ‘’She´s been afraid to even talk to you. She thinks that you think she´s a bully. She´s changed.’’ Jag bjöd på ett säkert leende. ‘’I didn´t even realize. So, do you think I should ask her out?’’ Om Niall var nervös innan, har det definitift ökat med tusen nu. ‘’I´d say give it a shot, lad. I can almost guarantee she´ll say yes!’’ Jag blinkade och gick sedan snabbt tillbaka till de andra.

’’Wait, Australia?’’ Jag kunde känna hur tårarna vällde upp i ögonen och min puls gick upp. ’’W-why?’’ ’’My mum lost her job, we have nothing else Rosie. She says there´s loads of jobs there and right now it´s our only option. She doesn´t want me staying in London on my own.’’ ‘’Mackenzie, you´re my best friend.’’ Jag kunde hantera Hallie´s flytt till Irland av två anledningar. Ett; Irland är en timme med plan härifrån och två; jag är inte lika nära Hallie som jag är Mackenzie.

’’I know Rosie, and you´re mine. If there was any way of me staying I would take it but… mum needs me. She never really got over dad. I´m still not over him dyeing either. I´m the last thing she has.’’ Jag förstod henne helt och hållet och det var ingen chans att jag skulle tvinga henne att stanna. Istället drog jag in henne i en hård kram.

‘’When are you leaving?’’ Viskade jag i hennes öra. ’’Christmas break.’’ ’’That´s so soon Mickey. I´m never going to get to see you anymore.’’
‘’Mum says you can come visit whenever you want as soon as we get a house. Besides, you´re gonna be so busy with exams and college and your whole life that you´ll probably forget about me.’’

‘’I´ll never forget about you Mackenzie.’’

~~

‘’Welcome everyone to the opening night of Grease the musical! Performed by the wonderful and talented drama class of Year Twelve! Remember to turn off all electrical devices and just enjoy yourselves!’’

Du vet när man är så nervös att allt man kan höra är sina egna hjärtslag dunka i sina öron. Hela min framtid hängde på den här kvällen. Det enkla alternativet.

Jag hörde introt till musikalen börja och jag trodde jag skulle kräkas. Jag vände mig mot Louis och han mimade ’’You´ll do great Rosie.’’ Han tog min hand i sin och jag visste att jag var redo.

Jag kunde göra det här. Jag fixade min blonda peruk och rätade ut femtiotals skjortan. Det är dags. Louis´ hand lämnade min när han och resten av killarna gick till andra sidan scenen. Jag stannade kvar med Hallie, Christina, Delilah och Willow. Oh herre gud, jag kommer spy.

Sen hörde jag Louis´ änglalika röst på andra sidan ridån. Allt han sjöng var i perfekt ton. ’’Summer lovin´ had me a blast.’’ När Louis avslutat sin första mening visste jag att det var min tur att gå på scenen. ‘’Summer lovin´ happened so fast.’’ Jag gick upp på scenen men mid arm motvilligt länkad i Delilahs arm. Delilah spelade Frenchy så hon var praktiskt taget Sandy´s bästa vän. Perfekt.

Så fort jag såg Louis igen kände jag mig mer bekväm. ’’I met a girl crazy for me.’’  Louis låste sin blick i min och blinkade. ‘’Met a boy cute as can be.’’ Jag har aldrig spelat så söt och tjejig i hela mitt liv. Det var ganska konstigt om jag ska vara ärlig. ’’Summer days driftin´ away to uh-oh those summer nights.’’ Vi sjöng tillsammans i perfekt harmoni och allt kändes perfekt.

Sången fortsatte och tog tillslut slut, det kändes bättre och bättre att stå på scenen.

Det var ett hav av visslingar och applåder från publiken när vi var klara med första scenen. Jag försökte mitt bästa att inte ens titta på producenten vilket var ganska svårt eftersom han inte kunnat vara mer osynlig.

~~

Alla sprang runt bakom scenen inför sista numret. Jag hade faktiskt inte gjort bort mig en enda gång. Jag var mer än stolt över mig själv och det var kul att se alla som stöttade mig. Mamma log faktiskt genom hela showen och pappa la armen om henne. Jag såg Mackenzie också men hon såg ut som om hon fightades mot tårarna. Jag ville krama henne men det gick ju uppenbarligen inte.

Det svåraste var ändå att lotsas gilla Delilah. Några gånger försökte hon förstöra för mig genom att försöka förvirra mig under låtar men på något sätt gjorde jag inga misstag.

’’You´re all doing brilliantly well. Everyone wait behind after the show. I will be speaking with the producer afterwards and he might want to talk to some of you too.’’

‘’I want to talk to you too Rosie.’’ Lou drog sin axel mot min och log flirtigt. Jag ignorerade Louis´ vaghet när sista låten började spelas. Alla tog åter sina platser. Jag sjöng mina rader perfekt och de gjorde alla andra också, tills vi kom till slutet.

Jag kunde se Delilah och Christina i ögonvrån, de försökte göra allt för att jag skulle misslyckas. Två rader kvar. Jag var så nära slutet, Delilah sprang nära kanten och fick det att se ut som en olycka. Hon stötte till mig i sidan och jag ramlade.

Jag har aldrig varit så generad i hela mitt liv. Jag ville springa av scenen och gråta. Louis kom upp vid min sida och hjälpte mig upp medan ridån gick ner. ’’Are you ok?’’ Frågade han så seriöst som möjligt men jag var inte på humör. ‘’Just leave me alone Louis!’’ Han verkade tagit illa vid av mitt utbrott och plötsligt kände jag mig skyldig. Jag bad inte om ursäkt dock. Istället drog jag av mig peruken och sprang till omklädningsrummen.

Det var min chans. Allt är förstört. Jag förstörde min enda chans, nej stryk det, Delilah förstörde min enda chans. Jag vet inte ens varför hon hatar mig så mycket.  Vad har jag gjort mot henne?

Jag ville springa efter henne men Ms. Teasy lät mig inte. Jag kände mig så hemsk att jag ville strypa Delilah för vad hon gjort. Det var ingenting jag kunde göra dock.

’’Harry Styles, Niall Horan, Zayn Malik, Louis Tomlinson and Liam Payne, can you please come over here?’’ Hörde jag en mans röst ropa och jag tittade upp. ’’Yeah?’’ Harry verkade lika förvirrad som vi andra. ’’Boys, this is Simon Cowell.’’ Att jag inte tänkt på det innan. Jag kunde inte riktigt se honom från scenen. Jag visste att han så bekant ut, jag kunde inte bara sätta fingret på det. Jag tittade på killarna och alla var lika starstruck som jag.

’’Nice to meet you.’’ Jag försökte låta så självsäker som möjligt när jag sträckte fram handen. ’’As to you. Now boys, I see a lot of potential in each of you. Truth is, I´ve been looking for a new boy band for a while. It seems like you five would fit the bill perfectly.’’ Så fort jag hörde ordet pojkband ville jag skratta.

Jag… I ett pojkband? Alvarligt?

’’A boy band?’’ Frågesatte Zayn medan jag kliade mig i nacken och tänkte över alternativen jag hade. ’’I know it may be a little hard to take in but if you want, we´d love you to book you five into an appointment with Sony in the morning. If they see the same talents I see then we´ll sign you.’’ Det kändes som om jag skulle börja hyperventulera. Men det enda som hela tiden ploppade upp i mitt huvud vad Rosie.

Jag kan inte bara lämna henne. Jag lovade att jag skulle vara med henne hela vägen. Meningen var att hon skulle få det här skivkontraket! Inte jag! Jag kan inte göra det här.

’’We´ll do it!’’ Sa Liam. Jag kvävdes nästan av mitt egna saliv. Jag visste att Liam skulle svara ja. Han har alltid velat ha en sångkarriär och det här var hans stora chans, det var alla våras stora chans. ’’Woah woah woah Liam. Can we please discuss this? Skyndade jag ut medan jag försökte hålla kvar mig själv stående. Jag kände mig så yr, som om jag skulle svimma.

Vi fem gick sedan mot ett hörn och ställde oss i en ring. Jag hade inte ännu fått tillbaka andningen men jag försökte vara lugn. ’’Lads, are you sure about this?’’ Min röst var knappt högre än en viskning. ‘’Louis, this is something everyone dream of. That´s freaking Simon Cowell over there!’’ Förklarade Harry med ett stort flin på läpparna. ’’We could get signed to Syco!’’ La Niall till. ’’I know but… a boy band?’’ La jag skeptiskt till och alla ögon var på mig. ‘’I just think if we let this go we´re going to regret it for the rest of our lives.’’ Zayn´s visa ord var de som fastnade hos mig. Han hade rätt. Jag menar jag har själv sagt det.; ‘ Live life for the moment because everything else is uncertain.’ Det är något jag lever efter så jag kan inte glömma bort det en tid som denna. ’’Ok.’’ Sa jag innan grabbarna slängde sig över mig. det var skrik av lycka och glädje medan alla andra gratulerade oss.

Det var så jag såg henne.

Hon stod i hörnet med tårar i ögonen men samtidigt hade hon ett svagt leende på läpparna.