’’Rosie and Louis.’’ Han log mot oss.

FAN.

Jag tror vi går tillbaka till hela den där hoppa ut genom fönstret grejen, det låter bra…
Jag satt blickstilla när Mr. Walter började leta i datorn för att sätta på filmen. Min hals var så torr att den nästan sprack och jag kunde inte röra på mig. Jag bara tittade på Mr. Walter när han hittade rätt fil och klickade på den. Jag kunde inte protestera, jag kunde inte göra någonting. Mitt rykte skulle försvinna, precis här, precis nu.

Skärmen blev svart och några sekunder senare startades filmen. Det började med när vi för första gången fick dockan. När vi var på franska lektionen och dockan började gråta. Alla skrattade men de hade ingen aning om vad de skulle få se.

Här försvinner min populäritet. Hej då!

Plötsligt blev filmen suddig och datorn la av.

Vad fan hände där?

Jag tittade på Louis som… log?! ’’What the bloody hell are you so happy about?! Do you realize how bad this is?!’’ Snäste jag viskandes mot honom men han rörde inte en min. Louis hade fortfarande dockan och den var försiktigt placerad på bänken. För en gångs skull grät den inte. Nätterna är ett helvete!

’’Zayn´s pretty good with that computer stuff.’’ Hans flin blev större. ‘’He put a virus on the video.’’

Va?!

‘’Are you serious?!’’ Jag praktiskt taget skrek medan ett flin växte på mina läppar. ’’Don´t get too happy. It´s a virus for now but Mr. Walters can easily get rid of it.’’ Jag tappade hakan. Jaja det är i alla fall för stunden.
Vänta jag är arg på Louis! Sluta le Rosie!

Ibland glömmer jag bort att vi ska vara fiender. Hela det här projektet har förändrat mig och vi har bara varit partners sen i fredags. Innan skulle jag inte ens tänkt efter innan kränkte eller sårade Louis men nu… jag vet inte … jag tror inte att jag kan fortsätta så här längre. Jag antar att det bästa skulle vara att ignorera honom… hur svårt det än låter, är det bättre för oss båda. För bådas rykten. Om folk fick reda på att vi faktiskt var vänner, kommer allt att gå utför.

Jag fortsatte att ignorera Louis genom hela lektionen medan olika lärare försökte få datorn att fungera. Inte ens IT-läraren kunde göra någonting. Han bara ryckte på axlarna. Bra att veta hur engagerade våra lärare är.

Jag tittade bakom mig och såg Zayn som var extremt stolt över sig själv. Jag måste verkligen tacka honom senare men nu, Drama!

Jag hade bara drama två gånger i veckan men jag blev alltid lika exalterad. Den ända lektionen jag faktiskt tyckte om!

Jag tog min väska och sprang mot dörren. Jag kom fram till Aulan precis i tid.

’’Good Morning everyone! Today we will be holding auditions for Grease the musical! So if you could all please make an orderly line in front of the sign-up sheet then we can begin!’’ Berättade Ms. Teasy när aulan fylldes med elever. Vår klass är inte jättestor men ganska. Vi är ungefär 30 personer.

Efter att alla lämnat sin väska på en stol gick vi till ansöknings bladen. Självklart skrev jag upp mig för Sandy men också för Frenchy eftersom jag alltid gillat den karaktären.
Efter att jag skrivit upp mig på karaktärerna gick jag tillbaka och satte mig på min stol bredvid Delilah. Hon är i princip den enda normala personen i den här klassen. Delilah är också skit snygg. Hon har extremt långt ask blont hår som når henne ända ner till ryggslutet och klarblåa ögon. Hon är min tjej förälskelse.

’’First we will be holding auditions for Sandy.’’ Berättade Ms. Teasy och jag gick upp på scenen tillsammans med Hallie och två andra tjejer, Sarah och Rita. ’’Hallie Hills first please.’’ Det var tydligen Hallies tur att ta hand om dockan eftersom hon bar med sig den upp på scenen. Inte för att hon tog hand om den så mycket. Den hade inte fått mat sen i fredags.

’’I will be singing ’Don´t Stop Believing’ for my audition today.’’ Hon log falskt och musiken började spelas. Jag har faktiskt aldrig hört Hallie sjunga förutom i kör men då blandas allas röster ihop. Jag fick kämpa för att inte himla med ögonen åt henne när hon började stampa med foten i takt till musiken. Åh snälla.
’’Just a small town girl living in a lonely world.’’ Herregud. Hennes röst skar genom mitt huvud och fick mig att rygga tillbaka. Snälla kan någon få det att sluta? Hon är så dålig!

Dova skratt ekade genom publiken men Hallie brydde sig inte. Full av kaxighet.

Jag var dock tvungen att se glad ut. Jag behöver ett gott första intryck om jag skulle få huvudrollen. Det skulle definitivt inte hjälpa mig om jag skrattade åt någon annans provsjungning.

Efter att hon äntligen var klar tog jag ett djupt andetag och klappade mina händer vilket det bara var några få som gjorde. ’’Thank you Hallie that was… fine.’’ Jag var tvungen att hålla in mitt skratt över det min lärare sa. Hallie verkade ganska stolt över sig själv när hon gick av scenen med ett brett flin på läpparna.
’’Rita Jones.’’ Ms. Teasly log i mörkret mot den mörkhåriga flickan som gick upp på scenen. Rita hade definitiv inte lika mycket självförtroende som Hallie men jag hoppas hon har lika mycket brist på talang. ’’I will be singing ’Defying Gravity’ from the musical Wicked.’’ Snälla förstör inte den här låten. Förstör den inte.

Musiken började spela, jag stängde mina ögon och hoppades på det bästa. Inte för att jag ville att hon skulle vara bra men jag kommer personligen förstöra hennes liv om hon förstör den här låten! ’’I hope you´re happy! I hope you´re happy now. I hope you´re happy how you. Hurt you cause forever. I hope you think you´re clever!’’ Den är förstörd. Rita har förstört en av mina favorit låtar från en av mina favorit musikaler. Det var inte så att hon var skrikig eller något sådant, det var precis motsatsen. Tänk dig en elefant som sjunger den här låten. Så lät Rita. Jag ignorerade hennes röst i resten av låten och klappade när den var slut. Snälla låt det vara min tur nu. Jag tror inte jag kan fejka den här glädjen längre.

’’Rosie Moore.’’ Dags att briljera mina damer och herrar.

’’I´d like to sing ’Don´t Rain On My Parade’ today.’’ Jag spelade skyldig och såg till så att jag inte lät allt för självsäker.

Jag visste att hur glad Rosie än var över att filmen inte kunde spelas upp så var hon ändå fortfarande arg på mig. Självklart är hon det, jag vet att jag inte kan komma tillbaka in i hennes liv så enkelt… inte för att jag inte vill.

I alla fall, nu har jag drama. En lektion jag faktiskt tycker om. En kurs som jag faktiskt får bra betyg i. Det ända sättet jag kan vara så dramatisk som jag vill, utan att hamna i trubbel.

Så här långt har jag lyssnat på två usla provsjungningar. De här tjejerna kan verkligen inte sjunga. Det här är årets första musikal och det är mitt första år som dramaelev. Jag sökte till den här kursen det här året och hittills har det inte hänt någonting stort för mig. självklart ska jag provsjunga för Danny och det var jag glad över… ända tills Rosie klev upp på scenen. Jag visste inte ens att hon var i den här klassen. Det här året har vi bara än så länge suttit i aulan och lyssnat på Ms. Teasy när hon berättat om hur det var när hon var ung och allt sådant skit.

’’I´d like to sing ’Don´t Rain On My Parade’ today.’’ Oh, så oskylldigt. Jag kan se rakt igenom de där valpögonen. Hon brukade göra så när vi var små. När hon ville ha glass eller ville till lekplatsen brukade hon sätta på charmen. Hon gör det med killar också. Kanske är det därför hon är så populär.

Jag har faktiskt aldrig hört Rosie sjunga förutom när vi var fem men det kan man inte riktigt döma efter.

Musiken startade och jag väntade spänt på att hon skulle börja sjunga. Jag tror inte hon vet att jag går i den här klassen heller. Jag sitter alltid längst bak med grabbarna och vanligtvis pratar vi, men idag är jag faktiskt intresserad.

’’At the end of the baltimore run, Fanny´s train is leaving to go on to Chicago. While Nick must catch the train for New York and then head to Europe. Nick tells Fanny he loves her and she suggests he marry her, but he wants to have a fortune.’’ Efter endast de här få raderna var jag förvånad… hon kan verkligen sjunga. Hon verkade förlorad in i texten och hennes guldiga ögon glittrade när hon tittade ut över publiken som inte var särskilt stor. Jag visste inte att hon var så här bra. Hon la in så mycket själv i det. Så mycket känsla.

Hennes ögon vidgades lite när hon hittade mig leendes i publiken. Hon vände sig snabbt bort från min blick och sjöng ännu starkare när refrängen började. ’’Don´t tell me not to live, just sit and putter, life´s candy and the sun, a ball of butter. Don´t bring around a cloud to rain on my parade.’’ Jag har en aning om vem den här låten är tillägnad till även om hon inte visste att jag var här…

När sången gick mot sitt slut blev hennes leende ännu större. ’’Thank you very much Ms. Moore! That was amazing!’’ Berömde Ms. Teasy när hon svagt klappade händerna. Jag var säkerligen inte rädd för att klappa vilket ledde till en stel blick från Rosie.

Förlåt!

Hur mycket jag än hatar att erkänna det så är Rosie en fantastisk sångare! Mycket bättre än mig och det säger någonting!

Jag märkte inte ens att en annan tjej hade sjungit klart eftersom jag tänkte igenom Rosie´s hela uppträdande, allting var perfekt.

’’Thank you Sarah for that… good version of ’Good Morning Baltimore’.’’. Jag kunde höra att Ms. Teasy säkerligen inte gillade Sarah´s provsjungning även om jag inte hade hört den själv. Det garanterar nästan Rosie en roll vilket betyder att jag måste vara bra.

Amazing.

Det var ett långt kapitel! Nu måste jag sätta mig och skriva ner fler kapitel i datorn, jag är lite efter på den fronten.

Några av er som har sportlov redan? Jag får på fredag och jag längtar !!!!!!