Onsdagen var snart här och jag märkte hur sakta den här veckan gick… Det kändes som om det här aldrig skulle ta slut men samtidigt hade jag en känsla av att jag inte ville att det skulle ta slut. Är det konstigt?

Jag lämnade Louise hos Louis igår kväll och allt var väldigt obekvämt. Normalt skulle vi reta eller irritera varandra innan jag gick men istället sa vi ingenting… inte ett ord och det var knappt att vi fick ögonkontakt.

När jag kom in i skolbyggnaden fastnade min uppmärksamhet på meddelandet ur högtalarna. ’’I would like to inform all year 12 students involved in The Marriage and Baby Project this year that on Friday during the Halloween Carnival all you´re doll simulator packs will be switched off giving you a night of freedom. That is all.’’ Jag kunde inte hålla inne hur glad jag var över det Mr. Walters mörka stämma berättat. Jag började hoppa omkring, slog näven i luften och skrek av lycka. Alla tittade på mig som om jag var stöd eller ännu värre… Jenna.

Jag behöver verkligen hjälp… Jag var så rädd över att jag kanske skulle behöva gå och bära på en bit plast.

Precis när jag vände mig om såg jag någonting som verkligen gjorde min dag. ’’Good morning Louis.’’ Sa jag leendes när jag såg den gråhudade pojken med påsar under ögonen släpa sig in genom dörren bärandes på Louise i benet. ’’Please help me!’’ Bönade han och tittade rakt in i mina ögon, hans blodsprängda borrade sig in i min själ men jag kunde ändå inte kväva mitt skratt. ’’Wow finally finding it difficult huh?’’ Jag korsade mina armar och mitt flin växte. Ärligt talat saknar jag det här. När vi båda retade varandra… under de senaste dagarna verkar allt blivit så seriöst. ’’What is Mr. Walters trying to do to us?!’’ Frågade han medan han försökte gnugga bort sömnen ur ögonen. ‘’Ruin our lives maybe?’’ Svarade jag sarkastiskt och höjde på ögonbrynen år honom. Jag tog dockan ifrån honom och la henne i mina armar eftersom hon än en gång börjat gråta. Jag vaggade henne en stund och Louis suckade. ’’She just doesn´t shut up!’’ Skrek han när Hallie kom in och snärtade honom på rumpan innan hon sprang iväg. Jag kisade i förvirring och min blick följde henne. ’’Uhm… what was that?’’ Frågade jag Louis som nu var klarröd i ansiktet. ‘’I don´t know what you´re talking about.’’ Svarade han med ett leende innan han dansade iväg mot sitt skåp. ’’Save those skills for Grease, Tomlinson! What´s going on with you and Hallie?!’’ Det var en stark känsla inuti mig. Jag hade aldrig känt den förut och jag kan inte säga att jag gillade den. Jag kände hur hjärtat slog snabbare inuti bröstet och mina knytnävar var hårdare än någonsin.

Var jag avundsjuk?

’’Not that it is any of your business but I may have asked Hallie to the carnival…’ Han mumlade den sista delen och hoppades antagligen på att jag inte skulle höra men jag hörde vartenda litet ord. ’’Well… that´s great Louis… I´m happy for you.’’ Jag gav honom ett fejkat leende och slog mig själv mentalt när jag gick mot Mackenzie.

Vad är det för fel på mig? Louis har en dejt. Jag har en dejt. Det är allt. Varför bryr jag mig om vem han tar med sig?

Jag bryr mig inte… det gör jag inte!

’’Well someone looks like they want to kill someone…’’

‘’Bloody hell Jason! Why do you do this every time! You nearly gave me a blooming heart attack!’’ Snäste jag mot honom och försökte få tillbaka min andning. ’’Your knuckles are white and you look like smoke is going to start emerging from your ears at any moment!’’ Jason skrattade och ignorerade precis allt jag sagt. ‘’Oh my god you´re so funny!’’ Sa jag sarkastiskt och himlade med ögonen. ‘’But honestly I don´t even know what´s wrong with me today… I´ve been having weird… feelings.’’ Sa jag sanningsenligt medan jag fifflade med mina fingrar och undvek hans blick. ’’Ok I´m sensing you obviously don´t want to talk about it but maybe you should rethink your ’feelings’. You´ll know what to do then.’’ Bra jobbat Jason… tack för du gräver djupt och citerar en tid som denna.

Kanske har han rätt ändå… nej.

’’Good Morning Rosie!’’ Hälsade vår extremt käcka klassföreståndare med ett smickrande leende. Katie är toppen. Hon är bara lite… för mycket… ’’Good morning.’’ Jag försökte matcha hennes intensiva leende men såg antagligen ut som en rädd clown.

Hur som helst, varför pratar hon med mig?

’’I just wanted to talk to you about Friday night. It´s two days from now.’’ No shit Sherlock. Tror hon verkligen att jag är så dum? ‘’Ok what´s up?’’ Frågade jag när jag fortsatte gå mot klassrummet och hon följde tätt efter. ’’Well I was wondering if you were maybe willing to help out on the night?’’ Frågade hon hoppfullt. Jag visste att något skulle förstöra det här för mig. Inget kan någonsin bli som man vill eller hur? What do you have in mind?’’ Jag suckade och vände mig äntligen mot den perfekta blondinen bredvid mig. ’’The kissing booth!’’ Hon log och började klappa sina händer i lycka som om hon gjort mig en tjänst. Det har hon verkligen inte!

Jag trodde faktiskt att jag kunde ha en kväll då jag kunde ta det lugnt och ha roligt, men jag antar att det inte blir så.

Jag höjde mina ögonbryn och hennes leende minskades en aning och jag såg rakt genom hennes falska handlingar. ’’Look, I know it´s short notice and you want to have fun night too but please! I really need someone to do it! Only one other person has applied. You two can take shifts so you´ll only be at the booth for half an hour at the most!’’ Hennes leende växte igen. Jag kunde inte tänka mig all stress Katie gick igenom. Hon var praktiskt taget tvungen att organisera hela karnevalen helt själv. Hon var tvungen att hyra alla attraktioner, clowner, stånd, mat. Allt!

Det minsta jag kunde göra var att bidra med en halvtimme av mitt liv… Jag vet att jag kommer få ångra det här!

I nästa kapitel kommer det ni alla har väntat på... Karnevalen!

ps. Jag hade tänkt att uppdatera igår men det hände mycket på kvällen och jag mådde inte alls bra...