På mindre än tio minuter var jag hemma igen. Hela vägen hade jag försökt komma på vad som egentligen hände. Det sista jag kommer ihåg det var när Hallie och Louis hånglade… Kom igen då Rosie tänk!

Jag fick panik när jag parkerade bilen på den långa uppfarten. Jag hoppas verkligen att mina föräldrar fortfarande sover.

Jag tittade på min spegelbild i backspegeln. Jag ser ut som Sloth från The Goonies! Okej jag kanske inte ser så dålig ut, men det är nära. Mitt röda pulserande hår var rufsigt vilket fick mig förstå att jag gjort någonting snuskigt, mitt läppstift var bort smetat från mina läppar och istället ut smetat på mina kinder och min hud var i en grå matt färg med stora mörka ringar under mina ögon. Låt oss inte glömma det faktum att jag bara har på mig underkläder och sitter inlindad i en rutig bordsduk…

Jag korsade fingrarna och knep ihop mina ögon i förhoppning att mina föräldrar inte skulle se mig när jag kröp in genom dörren med dockan i ena handen och nycklarna i den andra.

Lyckligt vis var det bara min syster som var vaken. Olyckligt vis var det den syster jag inte tycker om…

Den nittonåriga skönheten stod där och stirrade på mig med morgonkaffet i handen. Jag himlade med ögonen när hon tog en stor ljudlig klunk utav det.

’’Morning slut. Had a good time last night I see?’’ Sa hon sarkastiskt och granskade mig upp och ned, antagligen för att klura ut vad jag egentligen gjorde igår kväll. ’’At least I have a life out of school. Had a good time with our parents last night?’’ Sköt jag tillbaka och det stod nu 1-0.

‘’Ladies, ladies calm your tits!’’ Sa Tyler, fredsmäklaren, när han gick ned för trappan med armarna uppsträckta i försvar. Varför kan jag inte ha en normal familj som alla andra?

Efter det sprang Leila ned för trappen, hennes ögon var fastklistrade på telefonen och krockade i Tyler. ’’Texting the boyfriend again?’’ Frågade han när hon fått tillbaka balansen. Hon rodnade när hon sprang ner för trappan och vidare in i köket. Jag vet inte om jag någonsin kan förklara hur konstig den här situationen var. Jag står här i endast en bordsduk, hållandes i en smutsig docka, Valeria och jag bråkar, Tyler är ännu en gång i bara sina kalsonger och Leila är generad.

Uppenbarligen ville alla andra också vara med på familjemötet så självklart var mamma och pappa tvungna att komma ner för trappen, bärandes på Charlie. Så mycket för att smyga upp till sitt rum.

’’Well it was nice having a catch-up with everyone but I must be going!’’ Slängde jag ur mig medan jag sprang upp för trappen. Ingen stoppade mig den här gången men jag antar att jag får skäll senare…

Det är inte svårt att förstå vart jag var eller vad jag gjorde. Jag vet att jag är en besvikelse. Jag är den personen i familjen som aldrig gör någonting rätt, personen som aldrig kommer gifta sig eller få barn, besvikelsen.

Tyler går på college och pluggar till att bli doktor, Valeria börjar på college i år och ska plugga till advokat, Leila går bara igenom en fas. Hon har hjärnan och jag vet att hon kommer bli någonting stort. Charlie är fyra men jag vet att han kommer börja på college, träffa en tjej och skaffa sig en egen familj…

Inte jag. Allt jag vill göra är att skådespela. Jag vill bli en skådespelare och upptäcka världen. Det är dock inte målet i familjen Moore…

Jag smällde igen min dörr eftersom jag bara ville vara själv resten av dagen. Inte behöva prata med någon. Jag kastade dockan på sängen men ångrade det genast på grund utav två anledningar. Ett, meningen är att jag faktiskt ska ta hand om den här saken och två, jag kom på allt som hände igår kväll.

*FLASHBACK FROM LAST NIGHT*

Nu var musiken högre än någonsin och min syn var suddig. Jag hade definitivt tagit det ett steg för långt den här gången. Jag var tvungen att ta av mig mina röda pumps för att gå, nej stryk det, dra mig själv runt Louis’ hus. ’We Are Never Ever Getting Back Together’ började spelas genom högtalarna och jag började sjunga med, så högt att mitt huvud nästan trillade av.

Jag och Louis började på någon sorts duett och med våra skrikande röster sjöng vi till varenda en av våra ex och det är många…

När låten var slut var våra ansikten bara några centimeter ifrån varandra. Vi båda lutade oss in och jag vet inte om det var alkoholen eller attraktion som fick oss till detta. Våra läppar möttes och smaken av alkohol var uppenbar på både hans och mina läppar. Det slog gnistor och det var inte alls som de mellan mig och Harry. Det var bättre…

Saker och ting blev hetare och innan jag visste ordet av hade jag mina ben lindade runt hans midja och han drog av mig min klänning medan han gick till min bil för en liten ’privat stund’.

Våra läppar lämnade inte varandra en ända gång när jag öppnade dörren och vi föll in. Jag tog dockan som låg i baksätet och kastade den fram så att vi inte skulle göra oss illa. Den landade på instrumentbrädan. Jag hade helt glömt bort att dockan hade en liten kamera i ena ögat.

Allt spelades in…

*FLASHBACK ENDED*

Herre gud…

Jag föll ner på golvet i chock och stirrade på dockan framför mig som ännu en gång grät.

Vår lärare kanske redan har sett vår film…

Med skakande händer fumlade jag igenom min väska, kraftigt sökte jag efter min telefon för att ringa Louis.
’’Hello?’’ Svarade han helt omedveten om vad jag hade att berätta.

We are so dead…

Äntligen får ni ett kapitel! Har ni längtat?

Tillsammans fick vi besöksrekord till förra kapitelet men endast 7 kommentarer...

Kommentera mycket så får ni mig att uppdatera snabbare!

Idag mår jag själv inte så bra eftersom jag hittade min älskade dvärghamster död när jag kom hem från skolan :(

R.I.P Nasa 1/6-2010 - 4/2-2013