‘’Hello?’’ Svarade han helt omedveten om vad jag hade att berätta. ’’Hey…’’ Sa jag nervöst, min röst var skakig och extremt pipig. ’’Rosie?’’ Frågade han, antagligen förvirrad över varför jag ringde. ’’Yeah… uh… I kind of remember what happened last night and I´m not sure you´re going to take it very well…’’ Sa jag segt och kliade mig i nacken. Jag låg nu raklång på sängen med blicken i taket och tänkte på vad Mr. Walters kunde göra med filmen just nu…

Jag kunde bli utslängd från Drama, avstängd från skolan, arristerad eller det värsta av allt… han kanske har lagt upp det på internet?!

’’Look I don´t care if we did ’do it’. It meant nothing.’’ Sa han och betonade orden gjorde och det. Jag suckade och tittade på dockan jag nu mer föraktar. Den stirrade på mig. ’’You don´t understand Louis! The doll…’’ Jag började bli irriterad men bara för att jag var så frustrerad över att jag kunde vara så dum. Bara dåliga saker kan hända när man är på fest hemma hos Louis Tomlinson

’’What are you talking about? Harry be quiet and in the name of all things good in this world put your clothes back on!’’ Skrek han till Harry som gjorde sensuella ljud i bakgrunden. Allvarligt vad hände med mognad i den här världen? Det blev tyst ett tag när jag inte visste hur jag skulle formulera mig. Han kommer bli så arg. ’’Rosie…’’ Han lät mer seriös nu och hans röst hade hårdnat. Jag andades djupt.

‘’The doll. It was in the car last night. Everything was recorded.’’ Sa jag nervöst. ‘’So that´s no bi- wait… Don´t all the recordings stream automatically to Mr. Walter´s computer…’’ Även om vi pratade I telefonen kunde jag föreställa mig hur Louis’ ögon vidgades och hur hans hud blev allt blekare. Jag nickade men kom sedan på att han inte kunde så mig. ’’Yeah…’’ Jag kunde känna att han blev argare och argare när tystnaden blev allt längre. ’’This bloody doll is ruining my life. We’ve had it for a fucking day and all it´s done is made my life a living hell!’’ Skrek han genom telefonen.

‘’Louis calm down. Do you not think it’s taking over my life too?! You had the thing for two seconds yesterday and it lost a bloody limp!’’ Nu var det jag som höll på att tappa greppet. Jag kunde känna hur mitt ansikte blev rödare och min hals sved efter att jag ansträngt min röst. ’’You put it in the car and it filmed us while we were pissed!’’ Skrek han och jag hade fått nog. Jag kunde höra hur Harry försökte lugna ner honom men det hjälpte inte mig. ’’Do you know what Louis?! Screw you! Maybe we were the best friends when we were kids but that was the biggest mistake of my life. You mean nothing to me. We were put together in this project, but that does not mean we´re partners! And we never be!’’ Skrek jag och la på innan jag kastade mobilen med all kraft jag hade mot väggen. Skärmen sprack men jag kunde inte bry mig mindre.

Dockan började gråta igen och jag hörde hur det lät högre och högre tills det lät som ett andeväsen. Jag kunde inte ta det längre. ’’Shut up!’’ Röt jag mot dockan men gråtandet fortsatte. Jag begravde mitt huvud i mina händer och började tänka över saker. Jag kanske inte hade Louis’ hjälp men jag kunde ändå få ett bra betyg för det här projektet. Det blir som skilda föräldrar? Jag lämnar bara över dockan hos honom senare.

Jag gick till min garderob och tog fram ett par Hollister mjukisbyxor, ett vitt linne och satte upp mitt hår i en slarvig bulle. Jag såg definitivt inte ut som en fotomodell annars heller så det spelade ingen roll…

Första saken på listan var att äntligen tvätta den här saken. Det hade börjat stinka om den och det gjorde mig illamående. Jag tog av blöjan och insåg att den hade lämnat mig en fin liten present. Som tur var luktade inte fejkat bajs, annars hade jag blivit galen. Jag slängde blöjan snabbt i papperskorgen och gick fram till handfatet i mitt badrum för att fylla det med vatten. Jag hällde i någon oanvänd tvål och när jag bestämde mig för att jag inte skulle kunna åstadkomma någonting bättre la jag i Louise. Hon hade äntligen slutat gråta och det var jag väldigt tacksam över.

Bitar av rutten smörgås och pizza flöt runt i det varma vattnet och jag var tvungen att hålla inne kväljningarna. Tillslut bestämde jag mig för att ta på mig gummihandskar och en klädnypa på näsan.

När jag började bli klar med att tvätta dockan funderade jag över bra saker som skulle hända. Jag antar att provspelningen för skolpjäsen är en sådan sak. Självklart provspelar jag för huvudrollen men vem vet om jag får den efter vad som hände igår. Vi ska göra Grease. Jag har alltid velat göra den. Att få spela Sandy skulle vara en dröm som går i uppfyllelse.

Jag lindade om dockans fot i ny tejp eftersom den gamla var förstörd och jag torkade henne snabbt innan jag satt på en ny blöja.

Steg två: Mata Louise.

Fråga mig inte hur man matar en docka… jag ska bara gå på känsla här. Jag vet knappt hur man matar en riktig bebis, hur ska jag då veta hur man matar en docka som inte ens har en mun?

Det slutade med att jag bokstavligen tryckte in maten i hennes mun. Vilket antagligen inte låter som en moderlig sak att göra men vad väntade sig våra lärare egentligen? ’’Yes little Louise eat up now darling.’’ Det var vad Mr Walters ville höra, det här är vad han fick…
’’Just swallow the damn food!’’

Det är en liten skillnad.

Efter ett misslyckat försök att tvätta, byta och mata Louise bestämde jag mig för att jag behövde en rast. Jag hade fortfarande inte ätit på hela dagen men jag var ärligt talat inte redo för uppläxningen jag skulle få, inte än. Istället tog jag upp min halvt sönderslagna telefon från golvet, låste upp den och tittade på om jag fått några sms, tweets eller händelser.

Som vanligt hade jag tweets och händelser men jag var inte road över att läsa dem. Istället gick jag direkt in och läste mina sms. Det första jag öppnade var från Mackenzie. Jag hade glömt bort henne helt. Jag vet att det låter dåligt men jag gjorde det. Jag vet inte ens var hon hamnade igår kväll.
*Hey Rosie! I ended up hooking up with Zayn last night after the party. He´s such a nice guy and we definitely hit it off. What happened with you and Lou? ;) xxx*

Jag suckade över den sista meningen i sms:et. Kom alla ihåg det förutom han och jag? vi måste ha varit riktigt fulla…

*Hi Mickey :P I knew you two would end up together. You obviously had a good time in that closet ;) Abd oh god I don’t even want to talk about it… D: xxx*
Jag lämnade min och Mackenzie’s konversation och tittade på resten av mina olästa meddelanden. Självklart fanns där några fyllemeddelanden från några av grabbarna, men även några från brudarna… Jag vill nog inte nämna några av dem eftersom de var rätt så snuskiga…
Där fanns ett meddelande från ett okänt nummer så jag öppnade det snabbt.

*Hi Rosie it´s Harry. Lou gave me your number I just wanted to see if you´re ok? J*
Jag kunde inte låta bli att le åt det. Varför brydde sig Harry? Men det var mer intressant hur Louis fått tag på mitt nummer. Jag skakade av mig det och bestämde mig för att svara Harry och spara hans nummer inför framtida behov.
*Hey Haz J I´m fine just a little annoyed is all and extremely tired and hangover -.-*

Jag tryckte på skicka. Jag svarade på några fler sms från Jason och några andra vänner. Jag berättade för Mackenzie vad som hade hänt och allt hon gjorde var att skratta. Stödjande vän jag har eller hur…

Min telefon ramlade av misstag ner på golvet precis när jag skulle somna och väckte mig direkt. Med ett abrupt vaknande hoppade jag ner från sängen och tog upp min telefon. När jag hämtade den upptäckte jag någonting jag inte sett på länge.

Jag tog fram den dammiga gamla plastlåda som legat under min säng så länge. Jag öppnade den och såg alla foton, souvenirer och gamla smycken från när jag var liten. Det var min minneslåda. Alla minnessaker jag har från min barndom har jag förvarat där.

Jag tog fram några foton och började titta på dem eftersom jag nu mer var klarvaken. Där fanns ett foto på mig när jag precis hade börjat krypa, när jag tog mina första steg, när jag pott tränade (inte pinsamt alls) och när jag tappade min första tand. Det fanns bokstavligen hundratals bilder men det var en jag fastnade på. Min första dag i skolan…

Jag var klädd i min lilla skoluniform som jag var tvungen att bära på lågstadiet. Jag bar en stickad tröja som kliade som in i helvete, en grå veckad kjol, grå knästrumpor, svarta skor, en blå skjorta och min Dora The Explorer ryggsäck.
Min mamma hade spenderat hela morgonen på att få mig klar och flätat mitt hår till perfektion. Jag måste erkänna att jag såg riktigt söt ut… men det var en annan sötnos bredvid mig.

Louis Tomlinson. Söta, oskyldiga, gulliga Louis Tomlinson.

*FLASHBACK*

’’Come on! Just one photo! Please?’’ Bad Louis’ mamma Jay oss men vi var för exalterade för att stå still, inte en chans att vi skulle posera för ett foto. ’’Mum!’’ Suckade Louis och stampade med foten i protest. Jag började fnittra och han tittade på mig med en mördarblick.

Vi var bästa vänner. Oskiljaktiga. Våra mammor skämtade alltid om att vi en dag skulle gifta oss. Saker och ting hände… och efter det var vi inte längre vänner.

’’Just stand beside each other for one photo! Louis put your arm around her!’’ Sa min mamma och la hans arm runt mina axlar. Jag himlade med ögonen. Ja jag himlade med ögonen redan när jag var fem.

Motvilligt gick vi båda med på det och visade våra tandlösa leenden för kameralinsen. Jag hade tappat båda mina framtänder så jag såg ut som en konstig mentalsjuk unge när jag log. Efter att vi tagit kortet gick vi in i vårt klassrum tätt bredvid varandra. Det var den bästa första dagen någon skulle kunna önska sig… innan folk drog oss isär… Lou förändrades!

*FLASHBACK ENDED*

När vi började på gymnasiet lotsades vi som att vi inte kände varandra och startade direkt hatet.

Jag kände en vilsen tår lämna mitt öga och droppa ner på fotot. Antagligen ett av de sista lyckliga minnen jag delade med honom…

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera och jakänner att jag inte har någonting nytt att skylla på!

Istället vill jag bara tacka er för att ni fortfarande läser och kommenterar! Det betyder väldigt mycket!