Jag gick in i skolan som om vilken dag som helst skulle börja. Mitt lojala följe av ”vänner” trängdes runt mig där jag gick i de fyllda, skrikiga korridorerna.

 

’’Good Morning Rosie.’’ Brittany, en av mina följare, hälsade på mig i en irriterande ljus röst. Jag log mitt vanliga falska leende och svarade henne med samma fras. Hon gick sedan iväg utan att ens försöka säga något mer. Jag himlade med ögonen och fortsatte mot mitt blåa skåp för att hämta dagens böcker.

 

’’Hey Rosie!’’ Mackenzie, en av mina riktiga vänner hälsade glatt på mig medan hon öppnade sitt skåp som låg två stycken bort från mig.  ’’Hey!’’ svarade jag. Konstigt nog var jag glad över att se henne.

 

Mitt namn är Rosie Moore. Jag är sjutton år gammal och är troligen en av de populäraste tjejerna i skolan. Jag ska inte ljuga, jag är bortskämd och jag är en bitch mot de jag inte gillar. Jag är den typiska populära tjejen du känner igen från filmerna. Jag har en ny kille varje vecka och jag har alla dyra märkes kläder.

 

Men på ett sätt är inte det här som i filmerna… Det är ingen opopulär ensam tjej som får sin drömprins i slutet… Det är bara jag, den typiska elaka bitchen som en populär tjej ska vara.

 

’’So who do you think you´ll get partnered with today?’’ Frågade Mackenzie med en ganska ivrig ton. Shit, det hade jag helt glömt bort…

 

Du förstår vår biologi lärare Mr. Walters har ordnat ett nytt slags projekt år oss. Ett projekt där varje tjej, i vår klass, blir ihop parade med en kille. De måste agera som ett par mot varandra. Ett gift par. Och ta hand om en slags docka, en bebis simulator. Det här ska vi göra i två hela veckor. Ska jag vara ärlig är jag riktigt nervös. Men jag är mer nervös över att jag inte vet vem som ska bli min partner.

 

’’I have absolutely no idea but I´m scared shitless about it.’’ Sa jag uppriktigt och hon himlade med ögonen mot mig innan hon fortsatte med att gräva runt i skåpet.

 

Just i det ögonblicket gick min rival, fiende, vad du än vill kalla honom, förbi mig. Louis Tomlinson. Han och hans vanliga grupp av vänner som var där för honom när han ville ha deras hjälp. Han behandlar dem inte som vänner. Mer som… assistenter. Medan han gick förbi mig fixade han till sitt perfekta hår åt sidan och slätade ut rynkorna från den randiga tröjan. Jag suckade när jag såg honom. Jag antar att han hörde det för bara några sekunder senare stod hon framför mig.

 

’’Well good morning Rosie! Looking hideous as always!’’ Han praktiskt taget spottade mig i ansiktet med en falsk mesig ton, medan Harry en av hans närmaste ”vänner” fick de andra att skratta åt allt han sa. Han hade mig fast mot mitt skåp så det var ingen chans att jag skulle komma här ifrån. Jag bestämde mig för att argumentera emot så gott jag kunde när han ändå stod kvar.

 

’’Good morning to you to. How´s mummy and daddy?’’ They doing okay? Or is the divorce still splitting you further… and further… apart?’’ Mina ord blev ilsknare och ilsknare ju längre in I meningen jag kom. Jag vet att jag gick lite för långt men jag ville att han skulle gå härifrån. Vid varje ord jag sa tog jag ett steg närmare honom vilket ledde till att han backade i chock eller kanske var han lite sårad.

 

Han stormade snabbt iväg och jag flinade glatt åt mig själv. Nu kommer han inte störa mig något mer idag i alla fall. ’’Well done Rosie.’’ Sa Jason, en till av mina riktiga vänner, till mig i beundran medan han klappade händerna i bekräftelse.

 

Jag lotsades som ingenting och log stort upp mot honom. Jason är minst två meter lång. Han är allvarligt talat den längsta killen jag känner. Vilken tjej som helst måste ha styltor för att kunna kyssa honom. Och det är många tjejer. Han är antagligen en av de starkaste killarna i plugget. Han har ask blont hår och en lurvig frisyr. Håret ligger nära ansiktet så att han alltid måste ta bort det med baksidan av handen. Han har också mörkbruna ögon som ofta lockar dig till sig och solbränd hud. Antagligen ser han ut så här för att han kommer från Australien, men det kan man inte alltid se. Han har ingen brytning. Jag och han är bara vänner dock. Han är mer som en bror för mig.

 

’’Why thank you Sir Jason.’’ Svarade jag honom sarkastiskt. ’’So how´s queen been doing this morning?’’ Retade han mig och syftade på att jag var den populäraste tjejen I plugget.

 

’’Well I´m dreading getting partnered up today for that science project.’’ Jag suckade och lotsades att banka mitt huvud i skåpet. ’’Oh you mean The Marriage and Baby Project?’’ Frågade han märkligt nog. Jason var tvungen att gå om år 12 så han hade redan gjort projektet. ’’I heard you guys were doing that. It´s not that bad apart from someone constantly nagging you, the crying, the screaming, the feeding, the nappy changing…’’ Jag avbröt honom snabbt. ‘’I´m sorry I thought I just heard you say nappy changing.'' Han tittade på mig oförstående. ‘’You´re joking right?’’ Jag skrattade falskt och hoppades att han drev med mig. ’’I´m completely serious Rosie.’’ Sa han ärligt.

 

’’Someone just kill me now.’’ Sa jag innan jag fortsatte att banka huvudet i skåpet, vilket ledde till at några elever stirrade på mig på grund utav ljudet jag orsakade. Sekunder senare ringde första ringningen och berättade för mig att det var dags att gå till lektionen. ’’Well I better head off. Good luck!’’ Sa Jason när han la sin arm runt mina axlar och kramade mig hårt samtidigt som han pussade mig i pannan, sedan gick han. ’’Goodbye.’’ Jag försvann tyst iväg i min egna lilla värld medan jag vinkade svagt mot honom.

 

Jag måste ha stått där längre än vad jag trodde eftersom att när jag kom ut ur min bubbla var korridoren helt tom. Jag tittade på klockan och såg att jag var två minuter sen. Jag tog min väska, drämde igen mitt skåp och sprang till sal 4 där min hemska dag skulle börja.

 

Jag kom fram till klassrummet på mindre än en minut, men jag såg säkert gräslig ut. Jag öppnade dörren och möttes av en irriterad Mr. Walters.

 

’’So nice of you to join us Ms. Moore.’’ Hälsade han mig med en retad ton medan Louis uppmuntrade klassen att skratta åt min sena ankomst.

 

Du förstår våran skola är som ett kungarike. Om du förstår hur jag menar. Louis är kungen och jag drottningen. De flesta av er tror nog att kungen och drottningen kommer bra överens och kanske till och med dejtar? Så är inte fallet! Louis och jag skulle inte kunna hata varandra mer än vad vi redan gör. Vi liksom tävlar över kronan, även om vi är av olika kön och skulle enkelt kunna ha den båda två. Vi båda vill vara bättre än den andra. Vi har också olika slags arméer och följare.

 

Han har sina och jag har mina.

 

Jag himlade med ögonen mot Louis’ patetiska försök att irritera mig och satte mig bredvid Mackenzie som höll på att bläddra i sin biologibok. ’’Now class today is a day that I know a lot of you have been waiting for.’’ Sa Mr. Walters och jag himlade med ögonen ännu en gång. Vem ser fram emot det här? Jag tittade runt och såg några av det mindre populära drama töntarna studsa av glädje. Jag antar att för dem var det här en slags drama övning. Jag menar, missförstå mig inte… Jag älskar drama och jag är den stora stjärnan i alla musikaler. Men det här är ingenting jag skulle vara entusiastisk över.

 

Jag satte mig upp i min stol, la mitt färgade röda hår på ryggen och började lyssna intensivt på vad han egentligen hade att säga om det här. ’’Today we begin The Marriage and Baby Project.’’ Sa han i en väldigt tillgjord röst, han klappade sina händer i spänning. Jag kan inte fatta hur entusiastisk en vuxen man kan vara över ett projekt som det här?

 

’’This project will teach you all the importance of responsibility and commitment to helping your partner out.’’ Började Mr. Walters och jag suckade men inte så högt att han kunde höra mig. inte en enda kille i min klass skulle jag vilja bli partner med. Jag tittade på killarna var för sig och det var inte en enda kille jag skulle ens tänka mig att hångla med och absolut inte gifta mig med!

 

’’Now I will call out two names. A boy and a girl picked completely by random.’’ Eller hur, Mr. Walters var ute efter mig och jag visste att han valde den värsta maken till mig. jag tittade på den största tönten i klassen som satt längst ner i hörnet. Tom heter han. Han höll just på att peta i näsan och jag rynkade pannan i avsky. Han hade brunt hår i despirat behov av en klippning och det såg ut som det inte hade varit nära vatten på flera veckor. Om jag blir ihop parad med honom, tar jag livet av mig…

 

’’So here we go… the first pair is Julia Redmond and Jack Sommerton.’’ Sa han i spänning och flera busvisslingar hördes. Herre gud de är så omogna. Jag såg att den som startade det var Niall Horan. En annan populär skitstövel som kom hit från Irland för några år sedan. Louis tog honom ’’under sina vingar’’. 20 minuter senare satt jag uttråkad stilla och väntade på att bli uppropad. Jag vilade mitt huvud mot armbågen, jag såg nog inte det minsta attraktiv ut. Plötsligt hörde jag mitt namn och jag tittade hastigt upp. Äntligen!

 

´Rosie Moore. You will be partnered with…´´ Han vevade sin ena hand över ett papper medan han höll för ögonen med den andra. BARA SÄG DET!

 

´´Louis Tomlinson´´ Jag började ärligt talat skratta.

 

´´You´re joking right?’’ Hela klassen satt tysta förutom några få ”oohs” startade av Zayn Malik. En till av de populära. Det finns i princip fem killar i min skola som jag inte tål. Harry Styles, Zayn Malik, Niall Horan, Liam Payne och djävulen själv Louis Tomlinson. Nu är jag för i helvete gift med honom.

 

’’I couldn´t be more serious Ms. Moore.’’ Sa Mr. Walters med en tom blick.

 

Jag tittade på Louis och såg hur han blängde på både mig och magistern, antagligen för att bestämma vem han skulle hata mest. När jag tittade på honom föreställde jag mig att hans huvud sprängdes i tusen små bitar. Sedan insåg jag att jag skrattade högt medan jag fortfarande tittade på honom. Han gav mig en förvirrad blick som om han sa ’’vad fan tittar du på?’’  och jag vände mig snabbt om.

 

’’Now I know you two don´t exactly see eye to eye but hopefully this project will strengthen your friendship.’’ Jag himlade med ögonen. Vänskap? Vilken vänskap? Louis och jag har hatat varandra ända sen vi var små… Nu är jag gift med honom och vi har en bebis tillsammans.

 

’’Welcome to The Marriage and Baby Project!’’ Sa Mr. Walters glatt och jag begravde huvudet I händerna.

 

Det här kan inte vara sant…

 

---

Kul att så många gillade biografin!
Här var kapitel 1 då.
Jag kommer inte tagga folk på dv från och med nu, tyvärr.
Så kommentera här om ni tycker den är bra! Ju fler kommentarer desto snabbare kommer kapitlen ;)