‘’Now I have informed all your teachers of this project. They know that at all times you must have one of these baby doll simulators with you for the next two weeks.’’ Sa Mr. Walters medan han höll upp en naken plast docka med ett batteri fasttejpat på ryggen. Det här kan inte vara sant. Jag tittade mot Louis och såg honom fnissa över den nakna dockan. Han är så omogen!

 

Jag hoppas att han förstår att han ska ta hand om den här saken lika mycket som jag ska. ’’And lads don´t forget, the girls don´t just look after this! It´s your responsibility too!’’ Tack! Jag såg hur Louis tappade hakan över det magistern sagt. I det ögonblicket ville jag hoppa upp på bänken och skrika ’ha!’ rakt upp i ansiktet på honom.

 

’’Now go sit with your new partner and discuss the name of your baby and just get to know each other better!’’ Sa Mr. Walters som om det var den mest spännande saken i världen. Jag vände mig om och stirrade på Louis som om jag sa ’Ingen chans att jag flyttar. Flytta över ditt feta arsle hit!’ Men han rörde sig inte.

 

Vi båda satt fortfarande och blängde på varandra när resten hade satt sig i sina par. Det var som en blinknings tävling man hade när man var liten, bara att vi var sjutton.

 

’’Rosie and Louis if one of you don´t move this instant, so help me I don´t know what I´m going to do with you two.’’ Sa magistern i misär. Om han trodde att jag skulle flytta på mig fick han vänta. Ingen av oss rörde sig en centimeter.

 

’’Rosie move. Now!’’ Jag suckade och drog mig själv upp från stolen jag satt i. Med släpande steg gick jag dit Louis och resten av hans gäng satt. Han hade världens störta leende på läpparna och jag ville bara slå till honom hårt. ’’Hello Wifey!’’ Sa han sarkastiskt medan han la sin arm om mina axlar, vilken jag slog bort i avsky.

 

’’Don´t touch me Louis!’’ Varnade jag honom när han tänkte göra det igen. Ännu en gång kunde man höra några ”oohs” även om de skulle koncentrera sig på sin egen partner.

 

’’Alright calm down everyone! I´m going to hand each couple a doll, I don´t know which gender but you are going to name it and look after it until the end of the project. If anything happens to the doll like it gets broken, you lose it or just don´t care for it properly, you will fail. There is a video camera in its eye so the other teachers and I will be able to see how you treat the doll.’’ Det här måste vara olagligt! Hur kan han få lov att sätta i en kamera i en docka som ska bo hos hans elever.

 

Jag sjönk längre in i stolen och suckade medan han fortsatte att förklara. ’’You must also get along with your partner. I will keep an eye on you around the school together and you will be sitting next to each other in all classes. The doll will live with both of you. Every second night it will switch houses. You will report your progress to me in every science class. Remember you must also concentrate on your schoolwork for your other classes. This project will not be more important than your other classes. You must keep your homework up to date. This is all part of the challenge.’’

 

Det här måste vara den värsta dagen i mitt liv. Jag kommer inte kunna träffa mina vänner på två hela veckor på grund utav det här. Den här dockan kommer ta över mitt liv.

 

Jag tittade på Mr. Walters när han delade ut olika dockor till alla par. Vissa par såg väldigt glada ut och såg ut som om de redan var gifta, vissa såg ut som om de inte brydde sig ett skit, några hatade varandra och sedan var det jag och Louis. Vi båda hatade varandra men jag visste att vi båda skulle försöka irritera varandra så mycket som möjligt under den här tiden. Äntligen fick vi vår docka och Louis tog den direkt ur magisterns händer. ’’It´s a boy!’’ Skrek han så högt att hela England säkert hört honom.

 

’’It´s a girl Louis.’’ Sa jag irriterat och visade honom dockans kvinnliga delar. Han tappade hakan och ansiktet lyste av avsky.

 

’’We´re calling her Susan Boyle!’’ Sa han stolt over namnet han kommit på och jag himlade med ögonen. ’’We´re not calling my child Susan Boyle!’’ Förklarade jag tydligt, redan väldigt irriterad på honom.  ’’You mean MY child!’’ Rättade han mig och jag tog dockan ur händerna på honom.

’’My Child!’’
’’Mine!’’
’’Mine!’’
’’Mine!’’
’’No mine.’’

 

‘’It even has my ass. Look!’’ Sa Louis och pekade på dockans plastrumpa. ’’Louis it´s a bloody doll! How can it have your genes?’’ Frågade jag retoriskt. ‘’I didn´t say it had my jeans, I said it has my ass.’’ Rättade Louis mig sarkastiskt vilket gjorde att hela klassen började skratta. Jag hade inte ens insett att hela klassen lyssnat koncentrarat på vår konversation. Harry, Zayn, Niall och Liam visade inget intresse alls för sina partners utan uppmuntrade istället Louis till att fortsätta.

 

’’So Louis tell me about yourself?’’  Sa jag med en extremt flickig röst medan jag förförde honom med mina ögonfransar och vilade kinden mot handen. Jag blinkade också åt honom vilket fick hela klassen att dra efter andan. Jag lovar att du trodde det bara var jag och Louis som flirtade med varandra.
Nja, inte exakt.

 

’’How about I tell you about yourself? You´re a wannabe and everyone hate you. That’s enough?’’ Sa han och fick en high five av Niall. Jag himlade med ögonen. ’’How about we reverse that Boobear. That´s what your mummy and daddy call you don´t they? Well they did before they had an ickle fight and got divorced.’’ Sa jag samtidigt som jag torkade bort en fejkad tår.

 

’’Oh, that´s enough you two! Everyone pack up and go to you next class.’’ Sa Mr. Walters och alla började plocka ihop sina böcker för att sedan gå ut ur klassrummet. Jag ställde mig upp och lämnade dockan hos Louis. Vi hade fortfarande inte kommit på något namn. Jag är säker på att alla andra redan hade hittat på ett namn och är sams, när allt jag och Louis gör är att bråka. Hur ska vi överleva två veckor tillsammans?

 

Jag stormade genom korridoren och fram till franska lektionen jag brydde mig inte om han följde efter.

 

Jag satt på min vanliga plats när Louis kom in och satte sig bredvid mig med ett stort flin på läpparna. Jag suckade. ’’I´m not going to be able to get away from you am I?’’ Frågade jag samtidigt som jag begravde mitt huvud i mina händer, mitt klarröda hår slingrade sig mellan mina fingrar. Jag färgade mitt hår första gången när jag tolv och jag har fortsatt ända sen dess. Det är samma färg som en tomat. Jag har guldiga ögon som ibland skrämmer mig. Det är i en brunguldig färg och jag använder alltid svart eyeliner på ögonlocken… Jag kan inte lämna huset utan de.

 

’’You’re stuck with me for two weeks Rosie, so you better get used to it.’’ Sa han samtidigt som han placerade dockan framför oss på bänken. ’’Now what are we calling this thing?’’ Frågade jag när jag tog upp dockan i ena benet.

 

’’Louise.’’ Sa han bestämt och satte armarna i kors över bröstet som om det vore det bästa namnförslaget någonsin. ’’You seriously want to call our child a girl version of your name?’’ Frågade jag i misstro. ‘’Oh, so now it´s our child?’’ Hånade han. ‘’And why not?’’

 

‘’If I say yes can we at least try to get along?’’ Frågade jag honom och hoppades på ett ja. Jag kan inte fatta att jag erkänner nederlag till Louis Tomlinson, men jag kan bara inte fortsätta såhär.

 

’’Yes!’’ Sa Louis samtidigt som han höll ut sin hand mot mig. jag tog hans hand och skakade den. Jag kände något riktigt konstigt. Jag ignorerade det och vände mig snabbt bort från honom och lotsades som om ingenting hänt.

 

’’Now class I understand that today you have all started The Marriage and Baby Project, but I want no funny business or slacking off. Full concentration for this class!’’  Varnade Ms. Kensington oss när hon kom in i klassrummet och placerade sin väska på katedern. Precis när hon börjat ta fram sina lärarböcker började ’Louise’ gråta och hela klassen vände sig mot oss. ’’Well do something!’’ Skrek jag åt Louis som bara satt och stirrade på den skrålande dockan som en idiot.

 

’’What do I do?’’ Han fick panik och plockade upp dockan. Skriken var öronbedövande och jag kunde se hur Ms. Kensington blev mer och mer irriterad.
’’Calm down that doll!’’ Skrek hon och jag tog Louise från Louis’ famn. Jag vaggade mina armar tafatt i några sekunder och tillslut fungerade det, tack gode gud! Jag suckade av lättnad och satte mig för att ta fram mina böcker.

 

Under hela lektionen började olika dockor agera på något sätt. Harry och Jenna’s var nog roligast. När Harry hörde dockan gråta slog han av misstag till den så att den flög ner från bänken. Jenna började också gråta eftersom hon trodde den var död. Jag tror hon har en skruv lös.
Det visade sig att dockorna kan ha ”olyckor” om du förstår vad jag menar. Deras docka lämnade dem en liten present i sin blöja.

 

Efter franska lektionen var det lunch och det var ingen chans att jag spenderade mer tid med Louis så jag gick för att hitta Mackenzie och Jason för att berätta för dem hur mycket jag hatade mitt liv.  ’’Uh? Where do you think you´re going?’’ Skrek Louis åt mig när jag praktiskt taget sprang till matsalen. Shit! Jag frös till på stället och vände mig sakta om för att se honom med Louise i sin famn. ’’To the canteen?’’ Förklarade jag som mer en fråga. ’’Well take Louise!’’ Beordrade han medan han sträckte fram henne mot mig. Jag vägrade att ta den ifrån honom. ’’I take her tonight if you look after her at lunch.’’ Jag försökte förhandla och han suckade. ‘’Fine! But you really have to take her tonight! I have a party to go to.’’ Varför var inte jag bjuden? Undrade jag och jag tror han såg mitt förvirrade uttryck. ’’It´s my party in case you´re wondering.’’ Det förklarar saken. ‘’Well have fun at lunch husband! Au Revoir!’’ Sa jag sarkastiskt innan jag vände mig om och lämnade honom med barnet från helvetet.

 

I Wish I Was A Fly On The Wall.

---

Åhh Vad jag älskar er allihopa! Ni gör verkligen min dag :)
Kan inte fatta att jag fått 12 kommentarer! Helt otroligt!
Fortsätt kommentera!!!! :D

ps. Följ gärna bloggen på bloglovin iconen finns i menyn
      Och mig på twitter ;)