Rosie bara gav mig dockan och gick… super. Vad ska jag göra nu då? Jag kan inte äta lunch med den här… saken skrikandes i ansiktet på mig. jag kommer se ut som en tönt…
Jag vände mig om och gick mot matsalen där jag skulle möta killarna i hopp om att minst en av dem skulle ha sin docka med sig.

Jag gick in och såg mina fem bästa vänner och en publik runt omkring dem precis som vanligt. Jag älskar uppmärksamheten dock. Det har bara varit så jobbigt senaste året med min mamma och pappa. Hur mycket jag än försöker kan jag inte glömma bort skilsmässan, och Rosie bara älskar att påminna mig. Jag tror hon tycker det är kul att se mig ledsen. Hon vet precis vart mina känsliga ställen är och hur hon ska trycka på rätt knapp. Jag har fortfarande inte hittat hennes, men jag vet att jag kommer klura ut det innan det här projektet är över… Hon kommer gå under.
jag gick fram till vårt vanliga bord och såg att endast Zayn och Niall hade sina dockor. Jag antar att de är fast att spela pappa de också…

’’Hey.’’ Sa jag likgiltigt samtidigt som jag tungt satte mig på stolen och la försiktigt ner Louise på bordet. ’’How´s Rosie doing?’’ Retade Harry mig och jag himlade med ögonen. ‘’You know the usual. She hates me, I hate her. The end.’’ Förklarade jag snabbt. ‘’Hey does anybody know what to feed these things?’’ Frågade Niall medan han tittade förvirrat på sin docka. ‘’Just give it some of your lunch?’’ Föreslog Liam men jag kunde se att han inte riktigt var säker.

‘’So… who did you guys get stuck with?’’ Frågade jag när en pinsam tystnad smög sig på. ’’Jenna.’’ Sa Harry och lotsades att rysa. Låt oss säga så här, i alla skolor finns det en galen tjej som egentligen hör hemma på psyket, men hon är sjukt snygg. Det är Jenna. ’’She called the doll princess…’’ Harry tittade på mig som om han sa ’can you believe her?’. ’’I´m quite happy with mine.’’ Sa Liam leendes. ’’I got Zoe. She´s really nice.’’ Det lät som om han inte riktigt brydde sig och det är bättre än att hata henne. ‘’We named him Conor.’’

Jag tittade på Niall som var ovanligt tyst. ’’Niall? Want to tell me who you got?’’ Frågade jag honom misstänksamt och kisade med ögonen. Han såg mer och mer nervös ut. ’’I got uh…’’ Han harklade sig och tittade mig i ögonen. ‘’Christina…’’ Mina ögon vidgades. ‘’ You got my ex-girlfriend? God help you man.’’ Var allt jag hade att säga. Christina var ren ondska. Jag gjorde slut med henne för att hon var en bitch. Det ända jag gillar med henne är att hon också hatar Rosie. När vi var tillsammans gjorde vi Rosies liv till ett rent helvete.

’’But I actually like her.’’

‘’It´s all an act Niall. She´s going to snap your neck or strangle you in your sleep!’’ Varnade jag honom och tittade mot den mörk håriga, kurviga, super fina tjejen i hörnet av matsalen, Christina. En rysning gick ner för min rygg. ’’All I´m saying is be careful.’’ Han nickade och fortsatte med att mata sin docka med en smörgås, vilket inte riktigt fungerade.

Jag tittade på Zayn som log som en idiot mot sin docka. Vad var han så glad över? ’’Hey Zayn… uh why so smiley?’’ Frågade jag när han vände blicken från dockan till mig. ‘’Oh it´s just…my partner… Hallie...’’ Han såg ärligt talat förälskad ut. Han hade varit kär i Hallie i typ fem år. Det är nog en dröm som går i uppfyllelse… några är i alla fall lyckliga.
’’Right…’’ Sa jag och började äta min lunch. Jag tog bort pappret från min mystiska sandwich och tog en stor tugga utan att ens bry mig om att kolla vad som fanns i. Jag var på väg att mata dockan när jag upptäckte något.

Hon är borta… Jag fick panik och ställde mig upp från stolen. Jag började frenetiskt kasta mat runt omkring mig medan jag letade efter henne. Det slutade med att jag av misstag slog till den person jag minst ville slå till. ’’Christina… I´m so sorry…’’ Jag försökte be om ursäkt när hennes ansikte blev rött av ilska. Oh shit… jag är dödens.

Toppen Christina ska nu döda mig och oh, har jag berättat att mitt projekt är borta?
Japp, det här är slutet…

Hon tog en hand full med potatismos från sin tallrik och jag kunde känna hur hennes ögon grävde sig in i min själ. Hon höjde sin hand och kastade potatisen, men som tur var hann jag ducka precis i tid.

Olyckligt vis blev resultatet att den träffade en annan person… Rosie… Jag hade inte ens sett märkt att hon stod bakom mig. Hon var vänd åt andra hållet så när den kladdiga, vita saken träffade hennes hår trodde hon uppenbarligen att det var jag.

’’Louis Tomlinson… you are dead!’’ Förklarade hon när hon tog sin tallrik med pasta och kastade den mot mitt ansikte. Hela matsalen satt nu och tittade på oss i spänning. De visste alla om vår rivalitet. Rosie, Louis och Christina.

Jag drog mina händer över ansiktet och torkade bort tomatsåsen från mina ögon. Jag tittade på Rosie ondskefullt innan jag plockade upp min sandwich. Jag höjde armen och kastade den rakt på henne. Självklart duckade hon och det ledde till att hennes äldre vän fick min sandwich i ansiktet. Helt perfekt.

Jag hörde några slumpmässigt valda personer skrika ’’Food Fight!’’ och innan jag visste ordet av flög det mat genom hela rummet. Jag hoppade upp på ett bord som skydd och det gjorde några andra smarta personer också. De vill säga jag, Harry, Rosie, Christina, Hallie och Jenna. Hur han fan kom Jenna hit?
Jag såg Rosie fnittra till när en bit av hennes paj landade på min randiga T-shirt.
Hon är söt när hon skrattar!

Woah… vad var det där Lou? Okej, det där var väldigt konstigt. Tillbaka till matkriget…

Jag tog mer mat i handen precis som hon och alla andra som stod på borden.
Kan du gissa vad som hände sen?

’’Louis, Rosie, Christina, Jenna, Hallie and Harry. My office. Now! Everyone else, lunch is over. Get to class!’’ Skrek Mrs. Hudson vår extremt läskiga rector vilket fick alla att frysa. Hon gick iväg och ett lågt ’oh’ hördes från flera håll. Vi sex klev skamset ner för bordet och följde efter henne.
Korridoren var helt tyst förutom ljudet från våra fotsteg. 

Vad säger ni ska vi strukturera lite?
Jenna: Galen tjej som hör hemma på psyket.
Christina: Hatar mig för inga uppenbara skäl.
Hallie: Hora som har fler killar än någon annan jag känner.
Harry: Kaxig och irriterande. Han tror han kan få vilken tjej som helst.
och sist men inte minst
Louis: Jag hatar honom helt enkelt.

Efter det såg jag att Louis inte höll i Louise. ’’Louis!’’ Viskade jag tyst när vi närmade oss rektorns kontor. ’’Where´s the doll?!’’ Min röst blev allt mer irriterad även om jag försökte var tyst. ‘’I don´t know… I lost her back at the food fight and then I got… distracted.’’ Förklarade han och jag ville slå till honom hårt. Där försvann mitt biologi betyg till college.

’’How do you lose a doll?! It doesn´t move!’’ Jag försökte att inte höja rösten eftersom jag inte ville mer problem än vad jag redan hade. Vi kom fram till kontoret och satte oss på bänkarna utanför medan Mrs. Hudson bestämt gick in.
Jag var helt dränkt i mat och jag luktade skit. Det var paj i mitt hår, sås i min bh och ketchup i mitt ansikte. Nämn vad som helst och jag hade det på mig.

’’I don´t know… I turned my head for a second and then she was gone.’’ Förklarade han och jag gömde mitt huvud I mina händer fulla av potatis. Uh!

’’Well we have to find her.’’ Sa jag och han nickade. ’’But right now let´s just face our punishment.’’ Det är inte så att jag aldrig hamnar i problem… för det gör jag. Men det betyder inte att jag gillar när folk skriker på mig och när jag får kvarsittning.
’’You can go in now!’’ Berättade Abigaile, sekreteraren och vi alla ställde oss upp och förberedde oss för utskällningen vi snart skulle få.

Vi gick alla in på kontoret men ingen vågade sätta sig ner, vi visste konsekvenserna för det. ’’Care to explain yourself?’’ Frågade Mrs. Hudson vältaligt när hon korsade armarna och försökte hålla tillbaka från att visa hur arg hon egentligen var.

Louis kommer bli oförskämd… bara vänta…

’’Well seventeen years ago my mummy and daddy loved each other ver-‘’ Jag kunde se hur hennes ansikte blev rödare och rödare när Harry började skratta.
’’MR. TOMLINSON DON´T YOU DARE GET SMART WITH ME!’’ Skrek hon på ett sätt man bara ser i tecknad film. En bris kom från hennes mun som luktade elefant bajs och som fick Louis’ hår att resa sig. Jag var tvungen att hålla in mitt skratt.

’’I don´t even want to look at you all. You´re punishment is detention every day cleaning up the canteen for the next month.’’ Sa hon innan hon skickade ut oss.

Kan den här dagen bli mycket värre?

Vad tycker ni?

Jag älskar Louis´ kommentar om att hon är söt när hon skrattar :) Det finns en snäll själ någonstans där inne!