‘’I hope you all knew that there is no way I am touching any of that disgusting food!’’ Påstod Christina när vi gick ifrån rektorns kontor och jag himlade med ögonen mot henne. Varför dejtade ens Louis henne? Oh jag vet… de är båda idioter som är helt självupptagna. Jag tar tillbaka det jag sa, de är perfekta för varandra.

 

’’I hope you knew you´ll get expelled if you don´t’’ Sköt jag tillbaka och hon himlade med ögonen.

 

Hallie flirtade skamlöst när vi gick tillbaka till våra lektioner eftersom lunchen nu var över. Vi alla var tvungna att ignorera det faktum att vi var helt täckta i stinkande mat. Ugh!
’’So Harry, you got a girlfriend?’’ Hallie blinkade flirtigt medan hon snurrade sitt hår runt sitt finger, jag var tvungen att hålla mig för att inte skratta. Harry föll för det dock. Jag visste hela tiden att han inte var den skarpaste kniven i lådan.
’’Actually no. What about a fine lady like yourself?’’ Jag tror Louis också kände sig obekväm med deras extremt töntiga sätt att flirta eftersom vi båda snabbade på stegen.

 

’’What are we going to do about the doll?’’ Frågade jag Louis eftersom jag börjat bli orolig. ’’Louise will be fine. She´s probably just somewhere in the canteen. Come on we have time, let´s go find her.’’ Jag följde efter Louis in genom dörrarna och såg röran vi hade orsakat. Aldrig har jag sett så mycket mat på väggarna, golvet och på borden. Jag började leta under bord och stolar, där jag möttes av klibbig utspilld dricka och pizza bitar. Ingen lycka för mig.

 

’’Did you find her?’’ Skrek jag högt över rummet. ’’Not yet.’’ Jag kommer att misslyckas med det här projektet sen få ett dåligt betyg sen kommer jag inte komma in på universitetet sen kommer jag få ett uselt jobb utan framtid, behöva bo i en kartong och det enda sällskap jag har är mina sjutton katter som jag hittat på gatan. Hela mitt liv går dåligt bara för att Louis är dum nog att tappa bort en dum docka.

 

’’Wait I found her!’’ Skrek Louis från någonstans där jag inte kunde se honom. ’’Really?! Where?!’’ Skrek jag tillbaka och han kom fram bakom matvagnen. ’’How the hell did she get over there?’’

 

’’I guess someone thought she was a piece of food?’’ Svarade Louis när han hoppade över vagnen och sprang fram till mig. ’’Louis…’ Sa jag i chock över synen. ’’Her foot is missing…’’ Sa jag och Louis fick panik.

 

’’We´re going to fail and die. We´re going to fail and die.’’ Upprepade Louis medan han drog I sitt hår. ’’Relax Lou we just need to find the foot and… tape it back on?’’ Sa jag osäker över min plan.

 

‘’Did you call me Lou?’’ Sa Louis flinandes, glad över att jag äntligen kallade honom de som alla andra gjorde. ’’I don´t know what you´re talking about.’’ Sa jag, korsade mina armar och tittade bort från hans intensiva blick. ’’Oh you know you finally just called me Lou!’’ Sa han och slog näven i luften. Jag himlade med ögonen mot honom och fortsatte rota bland maten.

 

 ***********************************************************

 

’’Do you think it´s noticeable?’’ Frågade Louis mig efter att vi tejpat fast foten på dockan. ’’Of course not.’’ Sa jag, mer för att övertyga mig själv än honom. Det slutade med att vi skolkade resten av dagen eftersom det tog så lång tid att hitta foten och att sätta på den.

 

’’The others should be here any minute.’’ Sa han och tittade på klockan som hängde på väggen. Vi var tvungna att städa matsalen i två timmar varje dag med ett gäng människor jag hatar. Jag suckade och stoppade dockan i skolväskan för att minska risken att tappa bort den igen.

 

’’Hey Lou!’’ Ropade Harry när han kom in i matsalen. Louis sprang direkt fram till honom och gav honom en kram. ’’I missed you Haz!’’ Sa Louis när de släppt varandra. Jag svär på att de där två är i ett hemligt förhållande… ‘’Hey Rosie.’’ Hälsade Hallie på mig med en falsk mjuk kram och släppte mig snabbare än vad du kan säga ‘gå’. ’’Hey Hallie…’’ Sa jag i en långt ifrån glad ton. Jag har inget emot Hallie men ibland går hon mig på nerverna.

 

Okej, snabbspola igenom två timmar av Christinas mördarblickar, Hallie praktiskt taget försöker ha sex med Harry, Louis agerar som en idiot, Jenna vaggar sin docka som om det vore en nyfödd bebis och jag som ville ta livet av mig.

 

’’Look you can… come tonight, you know if you want to?’’ Sa Louis till mig när vi plockade undan vår städutrustning. ’’Maybe I´ll stop by.’’ Sa jag snabbt innan jag tog min väska och lämnade matsalen.

 

Louis kanske inte är så tokig ändå… vad är det jag säger… jag hatar honom!

 

Men jag ska gå på den där festen… äntligen får jag se varför alla gillar honom så mycket, varför de tycker hans fester är så och jag citerar ’the best parties since cave men created them’. Jag menar kom igen. Niall Horan kan inte ha en enda liten hjärncell i sitt söta lilla huvud med blonderat hår.

 

Jag gick ut ur skolan och hoppade in i min röda mini cooper. Jag fick den i sexton års present och det är min lilla älskling. Jag förstår varför killar älskar sina bilar så mycket. Jag vred om nyckeln och körde ut från parkeringen. Jag kom på att dockan fortfarande var i min väska så jag plockade snabbt upp den och satte henne i sätet bredvid mig. Allvarligt talat så behöver jag inga fler motgångar innan det här projektet är över.

 

Snart körde jag upp mot min herrgård till hus och hoppade ut ur bilen med både dockan och väskan i handen. Jag låste upp dörren och gick in i mitt familjefyllda hus. Du skulle bli överraskad över hur stor min familj är.

 

Du har: Min mamma, min pappa, min storebror Tyler, min storasyster Valerie, min lillasyster Leila, min lillebror Charlie och så är det en till på väg. Jag lovar att mina föräldrar har sex 24/7. Det är sjukt om du tänker på det…

 

Tyler är 22 år gammal. Han har mörkbrunt år, nästan svart och solbränd hud som mig. Han har riktigt bruna ögon och är löjligt lång. Jag måste stå på mina tår bara för att titta på honom. Vi har en ganska bra relation bortsätt från att han är väldigt överbeskyddande…

 

Valeria är nitton år gammal. Vi har en hemsk relation. Vi båda hatar varandra för någon okänd anledning. Vi kommer bara inte överens. Hon har guldigt blont vågigt hår som når henne en bit nedanför axlarna, bruna ögon, solbränd hud och är i samma längd som mig.

 

Leila är tretton och jag är den som är överbeskyddande över henne. Hon hamnar alltid i trubbel i skolan och hon har redan en pojkvän som mamma och pappa inte vet om. Hon har färgat topparna på hennes bruna hår lila och hon har guldbruna ögon som jag.

 

Charlie är fyra. Han är den sötaste saken som finns. Jag svär på att jag skulle kunna äta upp honom. Han har ask blont lockigt hår och bruna ögon. Han älskar mig vilket också är bra. Jag älskar att leka med honom utomhus.

 

Tillslut så har vi mamma och pappa. Min mamma och pappa har alltid föredragit Valeria framför mig. Hon var alltid den som fick bäst betyg och var aldrig i trubbel. Inte det att jag får dåliga betyg. Men hon får bättre. Dom är de föräldrar som är ganska strikta och älskar varandra lite för mycket. Det är anledningen till att det finns så himla många ungar i det här huset.

 

Min mamma är ganska vacker. Hon har ljust blont hår klippt i en page, gröna ögon och bländande guldigt hudton. Hon är som en typisk femtiotals husmor. Hon bär klänningar och pärlhalsband hemma utan någon anledning och hon jobbar inte. Hon avgudar marken min far går på.

 

Min pappa har mörkbrunt hår och bruna ögon. Charlie har fått sina lockar från pappa. Han är hjärnkirurg. Jag har inget att leva upp till eller hur? Precis… han vill att vi alla ska bli antingen doktor, advokat… eller något sådant skit. Inte vad jag vill alls. Jag är skådespelaren i familjen och jag får självklart inget stöd… alls.

 

I alla fall tillbaka till storyn…

 

Det första jag möttes av var en arg höggravid kvinna. Min mor.
’’Where the hell have you been Rosemarie Moore?!’’ Skrek hon åt mig när jag stängde dörren. ‘’And why do you look like something threw up on you?!’’ Jag ignorerade henne och sprang upp till mitt rum. Jag hatar när hon kallar mig vid mitt fulla namn. Och det vet hon om.

 

Jag drämde igen min sovrums dörr bakom mig och på mindre än två sekunder knackade det. Härligt. Sällskap.

 

’’Rosie? Can I come in?’’ Sa Charlie genom trädörren. Jag antar att jag skulle kunna träffa min oskyldiga lillebror.
’’Come on in Charlie.’’ Sa jag och han öppnade dörren, hans lockar studsade när han sprang upp på sängen och kramade mig. Det är en sak du bör veta och det är att inget får dig att må bättre än en Charlie kram.

 

’’How was school?’’ Frågade jag honom och hans små händer lämnade min rygg. ’’Great! We colored and guess what I drew?’’ Sa han i spänning och hans ögon vidgades. ’’What did you draw?’’ Frågade jag lika glatt. ‘’I drew you Rosie! Look!’’ Han tog upp en skrynklig teckning från sin ficka. Det var jag. Jag kunde se det eftersom han till och med målat mitt hår rött. Jag kunde inte hjälpa att jag log stort och jag viskade ett aww. ’’Thank you so much Charlie!’’ Sa jag och gav honom en till kram.

 

‘’You´re welcome! Why are you wearing food?’’ Frågade han mig och jag började skratta. ’’I was very clumsy today.’’ Svarade jag och vi båda började skratta.

 

‘’Now go downstairs and I´ll be down in a little while after I clean up, ok?’’ Sa jag och han nickade ivrigt innan han lämnade mitt rum.

 

Jag började leta i min walk-in garderob efter snygga festkläder.

 

Time to look damn fine…

---

Älskar Larry Stylinson Moment i det här kapitelet!

Var riktigt sjuk igår som ni vet och jag är inte helt frisk men jag känner mig mycket bättre idag!
Hoppas ni fortsätter att läsa och älskar novellen lika mycket som jag gör!