‘’Missing someone is a part of loving them. If you´re never apart, you´ll never really know how strong your love is.’’ – Unknown

Hans läppar på mina kändes som den mest naturliga saken i världen. Kemin och gnistorna jag kände var överväldigande men jag avbröt det. Jag kunde inte förlåta honom så enkelt.
Jag drog mig ifrån honom och placerade mina händer på hans breda axlar med en bedrövad min i ansiktet. ’’Louis…’’ Viskade jag. Mina ögon var ömma efter allt gråtande och min hals sved men ännu en gång kände jag tårarna välla upp i ögonen.

 

Han såg sårad ut, mest för att jag avbrutit kyssen men också över alla dåliga minnen vi två hade varit tvungna att ta upp under en kväll. Vad jag trodde skulle bli en bra ledig kväll blev till slut den mest förvirrade och känslomässigt jobbigaste dagen i mitt liv.
’’No I´m sorry.’’ Ursäktade han sig där vi stod några centimeter ifrån varandra under pariserhjulet. ‘’I don´t know what came over me.’’ ‘’No Louis… don´t be sorry… I just… I´m not ready yet. You hurt me… I can´t forgive you that easily. Everyone´s going to know now. We have to make this right.’’ Berättade jag, min röst var hes och jag kämpade för att inte snörvla. Han höjde en mjuk hand mot min kind och torkade bort några tårar under mina ögon. Jag log svagt och gjorde samma sak på honom.

 

’’I´ll do whatever I have to to make it up to you Rosie. I promise. I will never hurt you again.’’ Sa han och tittade mig rakt i ögonen. Jag visste att det han sa var sant. Kanske han verkligen bryr sig… alla dessa år har han kanske brytt sig.
’’So what do we do now?’’ Frågade jag honom när jag förstod att vi faktiskt var tvungna att träffa de andra. Niall har antagligen berättat allting för dem vid det här laget.

 

Vad hände med Meg då? Jag ville inte ens tänka på henne… På ett sätt kändes det som en stor tyngd lyfts från mina axlar… hemligheterna jag hållit inne i fem år har äntligen kommit ut… typ.
Jag hade inte mött det värsta ännu. Hela skolan skulle veta om det på måndag… Vad skulle de tro om mig? Uppenbarligen skulle all min populäritet vara borta… de skulle alla tänka på mig som en lögnare… ingen kommer att komma till musikalen…
Miljontals olika tankar flög runt i mitt huvud och jag hade inte ans märkt att jag försvunnit för ett tag tills Louis vevade sina händer framför mitt ansikte.

 

’’Rosie? Love?’’ Han började knäppa med fingrarna och tillslut kom jag tillbaka till verkligheten. ’’’’Sorry I was jut… thinking.’’ Berättade jag sanningsenligt och han skakade på huvudet. ’’Look don´t worry. Everything will be fine.’’ Han har rätt. Det är inte så att vi dejtar eller något…
Han sa bara förlåt.
Och sen kysstes vi… men ingen kommer att få reda på det eller hur?

 

’’Now come on. Let´s go back.’’ Jag tog ett djupt andetag när han sa det. I hemlighet ville jag hålla hans hand som stöd men det är nog ingen bra ide.
Saker och ting var redan riktigt jobbiga…

 

Min andning var skakig när jag såg Hallie och Harry sitta mittemot varandra vid bordet där vi åt. De hade uppenbarligen inte rört sig sen jag gick till kyssbåset och det var över en timme sedan.
Jag kände Louis´ hand mot min. Det kändes så bra men hur mycket jag än ville hålla fast i den var jag tvungen att ta bort min hand. Jag torkade mig under ögonen en sista gång och försökte få bort alla spår från oönskade panda ögon men jag visste att jag bara slösade krafter.

 

Det är i alla fall Halloween, eller hur?

 

’’Hey!’’ Hälsade Hallie glatt på oss efter att hon dragit sig bort från uppmärksamheten från Harry. Hon ställde sig direkt upp och smällde sina läppar på Louis´.

 

Jag kunde inte neka det längre. Självklart var jag avundsjuk! Känslorna jag känt de senaste veckorna har varit avundsjuka! Jag har förnekat det fullständigt. Jag ville strypa Hallie eftersom jag visste att hon bara utnyttjade Louis, men då skulle jag vara tvungen att förklara och allting skulle bli till en enda röra… som vanligt.

 

Plötsligt stod Harry vid min sida och kysste min panna ömt. ’’Have you been crying?’’ Frågade han mjukt och tittade in i mina ögon.
Jag kan inte säga att jag inte gillar Harry. Han bryr sig om mig… det gör han verkligen. Jag ser honom bara inte på det sättet.

 

Jag log svagt och skakade på huvudet. ’’No. I´m fine Harry.’’ Jag log osäkert ännu en gång och han nickade innan han vände sig mot Niall som var på väg mot bordet.

 

Här kommer det…

 

’’Louis what happened to your mouth?’’ Frågade Hallie i chock och började gnugga hörnet av Louis´ mun energiskt. Det kommer verkligen inte att hjälpa… ’’It´s nothing Hallie.´´ All Louis´ koncentration låg på den irländska blonda killen som kom emot oss. Hans uttryck var svart och jag kunde inte se om han var arg eller bara ledsen. Han var dock inte med Meg och det var jag tacksam för.

 

’’You okay mate?’’ Frågade Harry oroligt men Niall förblev tyst. Han drog argt ut stolen från stålbordet och dunsade ner på den, han undvek ögonkontakt med mig och Louis. ’’Fine.’’ Svarade Niall snabbt innan han klunkade i sig den halvtomma colaburken.

 

Varför sa han ingenting? Varför hade han inte exploderat och berättat allt redan? Varför gjorde han så här?
Louis tittade på mig med en förvirrad min och jag ryckte enkelt på axlarna. Ingen av oss visste vad vi skulle göra.

 

’’Niall can I talk to you for a minute?’’ Frågade jag honom och han mötte äntligen min blick, han såg så ledsen ut. Som om han kunde känna smärtan jag kände. ’’Ok.’’ Svarade han och ställde sig upp. Jag ignorerade Louis´ blickar och gick över till sockarvaddsståndet med Niall.
’’Why aren´t you sayin anything?’’ Frågade jag mjukt och han ryckte på axlarna. ’’I just… you don´t deserve it. You´ve been hurt for so long. I don´t think you deserve to go through any more pain of humiliation. Louis however deserves all of it. I don´t think I can forgive him for that.’’ Jag lyssnade intensivt på varje ord han sa och jag kunde inte hjälpa att jag log. ‘’Thank you Niall.’’ Viskade jag och la armarna om honom i en hård kram. Han kramade mig tillbaka lika hårt och log. ‘’Just try not to get hurt.’’ Han blinkade mot mig innan han gick.

 

Till och med han vet hur det känns…
Jag stod där för mig själv i några minuter och bara tänkte. Jag hade knappt varit själv en enda minut på hela dagen. Jag hade inte haft en chans att tänka igenom saker.
Då slog det mig.
Jag kysste Louis. Jag kysste killen jag retat dag ut och dag in i flera år. Saker och ting har verkligen förändrats.

 

Precis när jag tänkte den tanken såg jag Christina smyga genom havet av människor. Hon hade ett slugt leende på läpparna och hon tittade på mig i en hundradelssekund innan hon vände sig om.
Det är en till sak, hon har förändrats. Christina har knappt besvärat mig sedan projektet startade. Någonting är verkligen på gång där…

 

Jag var väldigt förvirrad över Niall… först slår han mig i ansiktet sedan berättar han inte för någon om vad jag gjort? Jag vet inte vad hans problem är?

 

Hallie har varit på mig ända sedan jag kom tillbaka. Hon är allvarligt talat den klängigaste tjejen någonsin! Hela tiden när jag försökt starta en konversation med Harry börjar hon kyssa och gnida sig mot mig.
En annan sak jag inte kan förstå är att jag har varit här i två timmar och jag har inte åkt en enda berg o dal bana! Jag har en känsla av att jag inte kommer få göra det hellre…
Vilken härlig kväll det har varit! Notera sarkasmen. Nu har det blivit ännu bättre… åter igen mer sarkasm.

 

Min telefon vibrerade inuti min tighta stålmannen kostym för att berätta att jag fått ett sms. Jag tog fram telefonen ivrigt för att läsa meddelandet. Jag låste upp telefonen och läste tyst för mig själv.

 

*Niall may have let you off easy but he didn´t do it for you. He´s never going to forgive you and neither will Rosie. You can´t keep that little secret of yours locked up forever. Unless you do exactly as I say I will send out this picture and your secret to the whole school. They´ll know everything Louis. Be careful…*

 

Med meddelandet fanns en bild på mig och Rosie från tidigare idag… kyssandes.

 

Vem det här än är vet den allt… det är som om den förföljer mig…

---

Äntligen får ni ett kapitel...

ps. Om ni undrar varför det tagit så lång tid kan ni läsa inlägget här under!