Så fort jag fått meddelandet hittade jag på en ursäkt för att gå hem.
För en gång skull spenderade jag min fredagskväll ensam. Jag gick inte ut och festade eller gjorde någonting olagligt med mina polare. Jag satt rädd inne på mitt rum och kunde inte sova. Jag spenderade hela natten på att fundera över två saker.
Rosie och meddelandet…
Hon har inte lämnat mina tankar en enda gång. Även om den inte varade så länge var det den bästa kyssen i mitt liv. Kanske är hon inte redo att erkänna det ännu men jag vet att hon också kände någonting. Men som vanligt när någonting bra händer mig måste någon komma och förstöra det.

 

Rosie hade Louise den här morgonen så jag var fri att göra precis vad ville. Vilket betyder att Starbucks är definitivt nummer ett på listan.
Jag drog mig själv upp ur sängen där jag spenderat största delen av natten till att gå över mina tankar och lunkade in i badrummet för att duscha.
Efter att jag klätt på mig tog jag telefonen och gick ner för trapporna där mina fyra systrar gjorde så mycket oväsen de kunde.

 

’’Louis!’’ Tvillingarna Daisy och Phoebe tog tag i varsitt av mina ben och klamrade sig fast. Jag skrattade lätt när jag försökte bära båda deras vikt till köket. ’’Good morning girls.’’ Jag log svagt och kom äntligen fram till köket där min mamma lagade frukost, Lottie höll på med sin telefon och Fizz tittade på något program på Tv:n.
’’Morning Lou.’’ Min mamma pussade mig på kinden när jag stod bredvid henne och tittade på vad vi skulle få till frukost.
Vad? Vad som än händer kommer jag alltid vara mammas pojke!

 

Jag bestämde mig för att skippa äggröran och berättade för mamma att jag skulle till Starbucks. Jag spenderar verkligen inte tillräckligt med tid hemma med dem…
Jag kramade mina systrar hej då och gick mot dörren. Det är bara en tio minuters promenad så jag bestämde mig för att jag kunde behöva träningen.
Den kalla oktober vinden träffade mig som och tegelsten och jag begravde huvudet i halsduken för att försöka spara lite värme.

 

Jag svarade aldrig på meddelandet jag fick. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag menar jag kunde inte bara ’Ah yeah that´s fine, I´ll do whatever you want, sure what´s better than a nice bit of blackmail?’ Jag menar jag vet inte ens vem det är! Jag kan känna den här personen eller inte.

 

Jag skakade av mig tankarna när jag kom framtill caféet. Lukten av kaffe bönor vällde över mig och den varma luften fick min insida att värmas upp. Jag ställde mig i kön och tittade runt på de alla olika människorna. En affärskvinna, en mamma, en kille med en laptop…
’’Louis?’’ Jag skulle kunna känna igen den där rösten när som helst men det var inte precis den jag ville höra. Jag vände huvudet med ett fejkat leende redan liggande på läpparna, förbered på en obekväm konversation. ’’Meg.’’ Svarade jag mellan sammanbitet, ’’Fancy seeing you here!’’ Hon log brett och betedde sig som om ingenting hade hänt. Vad är hennes problem? ’’Yeah what a funny place to run into someone… Starbucks…’’ Jag försökte mitt allra bästa för att inte låta sarkastisk men jag tror inte att jag lyckades. Jag menar kom igen!
Hon nickade och försökte undvika tystnaden och precis när jag skulle vända mig om talade hon igen. ’’Do you want to sit with me?’’ Frågade hon sött. Jag ville faktiskt höra vad hon hade att säga. Jag har inte sätt flickan på flera år och nu kom hon från ingenstans och förstörde… det måste finnas någon anledning varför.

 

Louis bara försvann igår kväll. Den enda person han berättat för var Harry och det fick mig misstänksam. Var han upprörd över Niall?

 

Jag rycktes bort från mina tankar när Louise började gråta ännu en gång. Jag fick nästan ingen sömn. Jag gick precis efter Louis och somnade i min kostym.  Jag vet dock inte hur många gånger jag vaknade.
Kvällen blev verkligen inte som jag tänkt mig…

 

Jag listade ut att jag skulle mata dockan med flaskor och andra bebis saker… nej jag är inte alltid den smartaste. Jag kom på det när jag såg min mamma komma hem med välling till vår ’nykomling’. Allvarligt talat ser jag inte fram emot att ha en ny bebis i det här huset!
Jag matade Louise en flaska och hon slutade äntligen med sitt gälla skrik och jag fick lite lugn och ro. Jag bestämde mig för att smsa Delilah och fråga om hon ville göra något eftersom hon vad den enda som inte irriterade mig.
* Hey Dee! ;) Wanna hang out today? I need someone to talk to Jx *
Jag skickade snabbt meddelandet och gick till nedervåningen för att äta frukost.

 

Valeria har äntligen åkt till college så jag var fri från att hon skulle irritera mig varje dag men resten av hushållet återstod tyvärr…

 

Jag drog mig själv ned för trapporna med Louise i mina armar, förberedde mig själv för de mentala personer jag kallar för familj. ’’Good morning Rosemarie.’’ Min mamma hälsade på mig med mitt förnamn som vanligt. Hon har aldrig gillat att alla kallar mig Rosie. ‘’Morning.’’ Svarade jag och gick in i köket där Charlie satt och lekte med sin frukost, Leila´s ögon var som vanligt fastklistrade på hennes telefon och Tyler tittade på nyheterna, påklädd för en gång skull. ’’So how was the carnival?’’ Tyler försökte starta en konversation även om hans blick fortfarande var fast på Tv:n. ’’Fine’’ Svarade jag ointressant, Jag skulle knappast berätta för honom att Meg kom, fick Louis att berättade för Niall vad som hänt och sedan kysste jag honom… han skulle inte ha fattat någonting och jag var inte på humör för att förklara. ’’Well you´re full of information this morning,’’ Svarade han och tog en sista klunk av sitt svarta kaffe och lämnade köket efter att han sagt hej då. Jag himlade med ögonen så fort han gått och fixade en kopp te till mig själv. Jag är inte riktigt en kaffe drickare. Jag behöver det inte om jag ska vara ärlig.

 

Allt jag tänkte på var Louis… jag hade så många obesvarade frågor att fråga honom. Jag såg absolut inte fram emot måndag. Jag menar vi har Biologi… den där filmen kan börja fungera när som helst och den har inte lämnat mina tankar. Sen har vi Drama. Det är första genrepet och jag kommer att få reda på vem min inhoppare är. Det betyder också att jag måste göra scener… med Louis. Och sen finns den en chans att Niall har berättat för hela skolan vad som hände med mig. Jag kommer att bli den som alla skrattar åt!

 

’’Rosie will you shut that thing up!’’ Klagade Leila och jag förstod att Louise ännu en gång grät ögonen ur sig. Jag var beredd på att bryta ihop.
Jag tog ett djupt andetag och försökte glömma hur arg jag var, men jag kunde inte hålla den inne längre. '’Do you have any idea how much stress I have been under for the past week?! Do you have any idea how hard it is to deal with being partnered with the guy who ruined you childhood?! Or look after a plastic baby doll that cries all day long! Do you know how confusing my life is right now?!’’ Jag praktiskt taget skrek huset I bitar och Leila tappade hakan i chock och Charlie såg ut som om han skulle börja gråta. ’’I´m sorry…’’ Sa jag snabbt och sprang ut ur köket och upp till mitt rum.

 

Jag slängde på mig kläder och skyndade mig ut ur huset. Som tur var gick Delilah med på att träffa mig på Starbucks annars hade jag vart fast här.
Jag hoppade in i bilen och körde mot caféet. Louise var tyst, tack gode gud, och satt i passagerarsätet. Jag kom till Starbucks på mindre än fem minuter och gick in i den varma affären och lämnade den iskalla luften utanför.

 

’’Look Lou… you have no idea how sorry I am… for everything.’’ Jag visste inte om jag skulle tro på flickan där hon satt framför mig och smuttade på sin latte. Hon stirrade rakt in i mina ögon. Vi satt i hörnet på Starbucks långt bort från alla andra. Jag tog en klunk av mitt heta kaffe och ställde sedan tillbaka koppen på bordet igen. Jag vägrade att titta henne i ögonen. Jag var inte redo för det ännu. Hon gjorde illa Rosie precis lika mycket som jag, om inte mer. ’’Please just hear me out. I was in America. After primary school we moved to California. My dad died Louis.’’ Med det tittade jag direkt upp i hennes ögon. ‘’What?’’ Sa jag chockat och hennes ögon fylldes med tårar. ‘’He was in a car crash. My mum was devastated. We came back to London. I didn´t know you guys go there. I would have never gone. You have to believe me Lou!’’ Bad hon mig med tårar rinnande nedför kinderna. ‘’Don´t cry Meg. I´m so sorry about your dad. Come here´´ Jag gestikulerade åt henne att karma mig och hon svarade direkt med att linda armarna runt min nacke.

 

’’Hey!’’ Hälsade Delilah när jag tog min heta kopp te från disken, ’’Oh hey!’’ Svarade jag och tog en klunk av mitt te. Väldigt kvinnligt jag vet. ’’Do you want anything?’’ Frågade jag när jag hällde socker i min kopp. ‘’Oh no I´m fine. I´ll get something in a minute let´s just sit down.’’ Sa hon och pekade på ett bord på andra sidan av caféet. ‘’Alright then.’’ Vi gick mot bordet och då såg jag dem.

 

Meaghan och Louis.
Kyssandes?

 

---

- Vad tycker ni om Meg?

 

Ledsen att jag inte uppdaterat så bra. Som en kommentar sa så kom livet emellan.

Jag har en ide att jag ska översätta allt på lovet då kanske det bli bättre uppdatering... Den är ju snart slut :(