Det var droppen.

‘’I´m done’’ Mumlade jag tyst när de separerades från varandra. Louis fick ögonkontakt med mig och hans blick var fylld av skuld och vemod. Han öppnade munnen, antagligen för att hitta de rätta orden att säga men jag lät honom inte.
Jag kastade den plastiga dockan i marken. Jag hoppades på att den skulle gå sönder i tusen bitar och att den här veckan bara var en slags dröm som jag snart skulle vakna upp ifrån.
Min blick var hård och jag visade ingen smärta när jag stormade ut med Delilah bakom mig.

’’Rosie please wait!’’ Hörde jag Louis ropa bakom mig men Delilah stoppade honom. ’’No Louis! You´ve done enough. You´ve caused her enough pain. Just leave her alone.’’ Beordrade Delilah och mötte mig med en tröstande kram. ‘’I know you love him Rosie.’’ Viskade hon i mitt öra. ‘’You´d want to be blind not to see it.’’ Hon fnittrade lätt. ‘’Both you have the exact same personality. You´re both oblivious shits. He´ll come around. Just give him time. You´ve got to play hard to get.’’  Jag lyfte mitt huvud och tittade henne i ögonen. Hon verkade anstränga sig för att inte skratta och det gjorde jag med. Bara Delilah kan få mig att må bättre två sekunder efter att han gjorde det där.

’’I didn´t kiss her!’’ Hörde jag Louis skrika bakom oss. Jag vände mig om och såg honom längre ned på gatan helt gråtfärdig. Jag kisade mina ögon i förvirring. Varför skulle han inte kyssa henne? Meg är riktigt vacker. Meg är smart och allt han skulle kunna önska sig.

Men hon är inte jag.

’’I was comforting her. Rosie her dad is dead.’’ Dem orden högg mig som ett svärd. Hennes pappa är död. Jag trodde min familj var hemsk.

Men man behöver inte hångla bara för att trösta någon.

’’What?’’ Sa jag när han kommit fram till oss. Jag behövde inte ens titta för att veta att Delilah hade lämnat oss ännu en gång. ’’He was in a car crash. Meg was upset. I gave her a hug and… well she wanted more. I´m so sorry…’’ Jag visste att han talade sanning. När han ljuger undviker han ögonkontakt och börjar blinka onormalt mycket, men nu tittade han rakt in i min själ.

Jag ville förlåta honom Jag ville krama honom och kyssa honom precis som Meg gjorde men Delilah´s ord ekade inne i huvudet på mig. ’You´ve got to play hard to get!’ Jag är verkligen trött på att spela svårflörtad…

’’I forgive you…’’ Det var första gången jag berättat det för honom. Till och med när han bad om ursäkt på karnevalen sa jag ingenting.
Han drog in mig i en kram vilket jag älskade… medan den varade.
’’I have to tell you something.’’ Sa han och släppte mig. Han såg verkligen orolig ut och jag blev rädd. ‘’I got a text that night. I don´t know who it´s from. I don´t know what they want but they know everything Rosie. It´s like they´ve been stalking us.’’ ‘’What does it say?’’ Jag hade inte helt tagit in vad han nyss sagt tills han tog fram sin telefon och visade mig meddelandet.

’’Louis I don´t think I can deal with this anymore.’’ Jag fick panik. Mina andetag blev allt tyngre och skakigare. ’’I don´t think I can handle being bullied again.’’
’’Shh it´s not going to come down to that.’’ Han drog in mig i ännu en kram och strök bort håret från mitt ansikte. ‘’I´ll do what they want. I´ll do whatever they want me to do. You don´t deserve this.’’
Självklart var jag orolig. Om folk såg mig kyssa Louis och visste vad han hade gjort mot mig skulle allt bli som förut. Folk skulle kalla mig desperat, en förlorare, de skulle tro att jag var svag. Jag är allt förutom svag!

Plötsligt pep Louis´ telefon till som en signal på att han fått ett nytt sms. Mitt hjärta stannade när han öppnade det.

*Well well well. Look who actually cares about Rosie? It wasn´t too long ago when you would bully her day after day. You don´t get off that easily Lou. Anyway it´s time for some fun. I´ve given you enough time to think about it. You know the consequences. Either you do what I say or everyone finds out about you and Rosie. Simple.

First challenge. I´m sure you´re going to love this one Rosie. The video. We all know It exists. What you have to do is easy. Just make Zayn take the virus off. Volunteer your video on Monday. Embarrass yourself. I´ll be watching.

~Revenge

‘’You don´t have to do this if you don´t want to. I´ll stand by you no matter what.’’ Berättade jag ärligt. Självklart ville jag inte att videon skulle komma ut men jag ville inte heller ha allt det här traumatiserade. ’’We were drunk. We don´t remember anything. For all we know we might not have done anything. I´m calling Zayn.’’

*MONDAY MORNING*

På något konstigt sätt slutade inte Louise att fungera. Jag kastade henne ganska hårt i marken. Inget tvivel om att jag kommer bli underkänd.

Jag kunde inte ha varit mer nervös när jag gick in i byggnaden. Det kändes som att alla stirrade på mig även om de antagligen inte gav mig någon uppmärksamhet alls. Vem det nu var verkar inte berättat det för någon. Han eller hon måste veta om att Louis har pratat med Zayn om videon. Hur mycket jag än fruktade biologi lektionen fruktade jag ett till sms mer.

Jag pratade inte med någon när jag gick in i klassrummet. Klockan hade inte ringt ännu men jag var inte på humör för att små prata. Jag var rädd för att stöta ihop med Louis för då var jag tvungen att prata med honom, Harry för att jag inte ville ljuga för honom, Niall för att jag skulle vara tvungen att genomlida skulden, Hallie för att jag skulle vara tvungen att lyssna på henne när hon skryter om Lou. Vem jag än skulle prata med skulle få mig att vilja gå och dö i en grop. Så jag bestämde mig för att inte prata med någon.
Jag satte mig i det tomma klassrummet och gosade in mig i min marinblå jumper för att få värme. Jag vilade mitt huvud i mina händer och stirrade på väggen ända tills min telefon vibrerade.

*Don´t forget. I´m watching. Don´t pull any funny business. Make sure that video gets played or your sad story gets told to the whole school. Your family troubles will go straight back to square one. You´ll be the unpopular girl who was always on her own. No friends no-one to talk to. Just a broken heart and a stolen best friend.

~Revenge.

Jag kände hur mina ögon fylldes med tårar som jag vägrade låta falla. Hur vågar de blanda in min familj i det här?! Det spelar ingen roll vad min pappa gjorde, min mamma förtjänade inte att bli inblandad i det här!

Jag knöt min näve med ilskan som började fylla min kropp. Tillslut ringde skolklockan och klassen började fylla salen. Louis satte sig bredvid mig och placerade sin hand över min under bordet. Jag kände en stöt när vi rörde vid varandra och jag ville aldrig släppa. Vi kanske inte kan vara vänner öppet men kanske i hemlighet. Efter lektion ska jag berätta för honom om meddelandet jag fick han kanske också fått ett.

’’Now class! Because last week we weren´t able to get any videos played we are going to try again this week! So first up is…’’ Mr. Walters blev snart avbryten av Louis. ‘’Uhm sir…’’ Vräkte han skeptiskt ur sig. Mr. Walters höjde förvirrat ett ögonbryn men lät honom fortsätta. ’’I´d like to volunteer mine and Rosie´s video to be played.’’ Hela klassen började fnittra och det verkade som att de hade svårt att hålla inne skrattet som hotade att komma ut. Jag hörde några ’This is going to be good.’ och ’This should be funny!’ Jag himlade med ögonen åt de arroganta personerna I vår klass och sjönk ner I min stol, förberedd för det värsta.

’’Ok then Mr. Tomlinson. Please hand up your project.’’ Louis ställde sig osäkert upp och tog upp dockan från bordet. Klassen brast ut i skratt över synen av Louise. Ärligt talat ville jag slå dem allihop på käften. Mr. Walters såg chockad och rädd ut. Han praktiskt taget tog dockan ur Louis händer i avsky och placerade den på sin kateder. ’’I´ll be speaking to the both of you after class. The condition of this doll is a disgrace.’’ Han skällde på oss med en sträng röst och klassen drog efter andan.

Tyvärr var dockan i tillräckligt bra tillstånd för att koppla upp sig till vår magisters dator. På skärmen laddade filmen och det var äntligen dags att få se vad jag fruktat i över en veckas tid…

Vem tror ni ~Revenge är ?