Onsdagen var snart här och jag märkte hur sakta den här veckan gick… Det kändes som om det här aldrig skulle ta slut men samtidigt hade jag en känsla av att jag inte ville att det skulle ta slut. Är det konstigt?

Jag lämnade Louise hos Louis igår kväll och allt var väldigt obekvämt. Normalt skulle vi reta eller irritera varandra innan jag gick men istället sa vi ingenting… inte ett ord och det var knappt att vi fick ögonkontakt.

När jag kom in i skolbyggnaden fastnade min uppmärksamhet på meddelandet ur högtalarna. ’’I would like to inform all year 12 students involved in The Marriage and Baby Project this year that on Friday during the Halloween Carnival all you´re doll simulator packs will be switched off giving you a night of freedom. That is all.’’ Jag kunde inte hålla inne hur glad jag var över det Mr. Walters mörka stämma berättat. Jag började hoppa omkring, slog näven i luften och skrek av lycka. Alla tittade på mig som om jag var stöd eller ännu värre… Jenna.

Jag behöver verkligen hjälp… Jag var så rädd över att jag kanske skulle behöva gå och bära på en bit plast.

Precis när jag vände mig om såg jag någonting som verkligen gjorde min dag. ’’Good morning Louis.’’ Sa jag leendes när jag såg den gråhudade pojken med påsar under ögonen släpa sig in genom dörren bärandes på Louise i benet. ’’Please help me!’’ Bönade han och tittade rakt in i mina ögon, hans blodsprängda borrade sig in i min själ men jag kunde ändå inte kväva mitt skratt. ’’Wow finally finding it difficult huh?’’ Jag korsade mina armar och mitt flin växte. Ärligt talat saknar jag det här. När vi båda retade varandra… under de senaste dagarna verkar allt blivit så seriöst. ’’What is Mr. Walters trying to do to us?!’’ Frågade han medan han försökte gnugga bort sömnen ur ögonen. ‘’Ruin our lives maybe?’’ Svarade jag sarkastiskt och höjde på ögonbrynen år honom. Jag tog dockan ifrån honom och la henne i mina armar eftersom hon än en gång börjat gråta. Jag vaggade henne en stund och Louis suckade. ’’She just doesn´t shut up!’’ Skrek han när Hallie kom in och snärtade honom på rumpan innan hon sprang iväg. Jag kisade i förvirring och min blick följde henne. ’’Uhm… what was that?’’ Frågade jag Louis som nu var klarröd i ansiktet. ‘’I don´t know what you´re talking about.’’ Svarade han med ett leende innan han dansade iväg mot sitt skåp. ’’Save those skills for Grease, Tomlinson! What´s going on with you and Hallie?!’’ Det var en stark känsla inuti mig. Jag hade aldrig känt den förut och jag kan inte säga att jag gillade den. Jag kände hur hjärtat slog snabbare inuti bröstet och mina knytnävar var hårdare än någonsin.

Var jag avundsjuk?

’’Not that it is any of your business but I may have asked Hallie to the carnival…’ Han mumlade den sista delen och hoppades antagligen på att jag inte skulle höra men jag hörde vartenda litet ord. ’’Well… that´s great Louis… I´m happy for you.’’ Jag gav honom ett fejkat leende och slog mig själv mentalt när jag gick mot Mackenzie.

Vad är det för fel på mig? Louis har en dejt. Jag har en dejt. Det är allt. Varför bryr jag mig om vem han tar med sig?

Jag bryr mig inte… det gör jag inte!

’’Well someone looks like they want to kill someone…’’

‘’Bloody hell Jason! Why do you do this every time! You nearly gave me a blooming heart attack!’’ Snäste jag mot honom och försökte få tillbaka min andning. ’’Your knuckles are white and you look like smoke is going to start emerging from your ears at any moment!’’ Jason skrattade och ignorerade precis allt jag sagt. ‘’Oh my god you´re so funny!’’ Sa jag sarkastiskt och himlade med ögonen. ‘’But honestly I don´t even know what´s wrong with me today… I´ve been having weird… feelings.’’ Sa jag sanningsenligt medan jag fifflade med mina fingrar och undvek hans blick. ’’Ok I´m sensing you obviously don´t want to talk about it but maybe you should rethink your ’feelings’. You´ll know what to do then.’’ Bra jobbat Jason… tack för du gräver djupt och citerar en tid som denna.

Kanske har han rätt ändå… nej.

’’Good Morning Rosie!’’ Hälsade vår extremt käcka klassföreståndare med ett smickrande leende. Katie är toppen. Hon är bara lite… för mycket… ’’Good morning.’’ Jag försökte matcha hennes intensiva leende men såg antagligen ut som en rädd clown.

Hur som helst, varför pratar hon med mig?

’’I just wanted to talk to you about Friday night. It´s two days from now.’’ No shit Sherlock. Tror hon verkligen att jag är så dum? ‘’Ok what´s up?’’ Frågade jag när jag fortsatte gå mot klassrummet och hon följde tätt efter. ’’Well I was wondering if you were maybe willing to help out on the night?’’ Frågade hon hoppfullt. Jag visste att något skulle förstöra det här för mig. Inget kan någonsin bli som man vill eller hur? What do you have in mind?’’ Jag suckade och vände mig äntligen mot den perfekta blondinen bredvid mig. ’’The kissing booth!’’ Hon log och började klappa sina händer i lycka som om hon gjort mig en tjänst. Det har hon verkligen inte!

Jag trodde faktiskt att jag kunde ha en kväll då jag kunde ta det lugnt och ha roligt, men jag antar att det inte blir så.

Jag höjde mina ögonbryn och hennes leende minskades en aning och jag såg rakt genom hennes falska handlingar. ’’Look, I know it´s short notice and you want to have fun night too but please! I really need someone to do it! Only one other person has applied. You two can take shifts so you´ll only be at the booth for half an hour at the most!’’ Hennes leende växte igen. Jag kunde inte tänka mig all stress Katie gick igenom. Hon var praktiskt taget tvungen att organisera hela karnevalen helt själv. Hon var tvungen att hyra alla attraktioner, clowner, stånd, mat. Allt!

Det minsta jag kunde göra var att bidra med en halvtimme av mitt liv… Jag vet att jag kommer få ångra det här!

I nästa kapitel kommer det ni alla har väntat på... Karnevalen!

ps. Jag hade tänkt att uppdatera igår men det hände mycket på kvällen och jag mådde inte alls bra...

Louise har hållit mig vaken hela natten… Aldrig har hon gråtit så mycket. Allvarligt tala tror jag att Mr. Walters ändrat inställningarna på dockan bara för att göra projektet svårare för mig. Dumma skitstövel… Jag har inte fått någon sömn alls men på något sätt är jag ändå på bra humör. Det är aldrig bra. Alltid när jag är på bra humör kommer någon och förstör det.

Jag sträckte på mig när väckarklockan ringde för tredje gången och berättade att jag verkligen behövde gå upp. Som på beställning började den irriterande dockan gråta. Jag vände mig om för att titta på den skalliga, lena plastdocka som låg framför mig. Hur kan något som inte ens lever irritera mig så mycket?

Jag lovar att Mr. Walters hade en plan. ’’Let´s make it really easy for the first couple of days then suddenly I´m going to make the doll cry, eat, vomit and poo ten times more than any normal baby would. Excellent!’’ Jag kan faktiskt tänka mig att han sagt så. Han gillar verkligen inte mig. Han gör det säkert enkelt för Louis. Det är bara mig han hatar!

Jag kom på nu att jag inte har sett Louis ge någon ömhet mot dockan. Det ska de bli ändring på! Jag tog upp Louise från sängen och vaggade henne i mina armar så att hon skulle lugna ner sig. Efter några sekunder slutade hon gråta och jag skyndade mig till duschen. Konstigt nog blev jag inte avbruten på vägen. Jag duschade snabbt och gjorde sen ordning mig för dagen.

Jag visste redan att jag skulle få rollen som Sandy och Louis rollen som Danny. Det var inte så svårt att lista ut. Efter Louis´ provsjungning har Ms. Teasy gjort allt i sin makt för att få oss tillsammans. Det kommer aldrig att hända!

Jag kan inte fatta hur långt ner jag sänkt min gard under det här projektet. Jag har slutat med att konstant förolämpa och irritera honom. Istället ignorerar vi varandra eller har små konversationer. Saker och ting har helt klart förändrats och jag vet inte om jag tycker om det eller inte…

Jag gick ut ur badrummet och för en gångs skull var det ingen som väntade på att få skälla ut mig.
Jag brukar aldrig äta frukost så jag gick raka vägen till ytterdörren.

’’Morning Rosie!’’ Mackenzie verkade lite för exalterad den här morgonen. Någonting bra har uppenbarligen hänt… ’’Morning?’’ Svarade jag och försökte få henne att berätta vad som hänt. ’’You´re never going to guess what!’’ Hon frestade mig samtidigt som hon hoppade upp och ner. Allt jag ville var att ta mina böcker och gå till lektionen. ’’What?’’ Svarade jag snabbt och log lätt mot henne. Hon fortsatte att hoppa när jag vred in min sifferkombination till skåpslåset. ’’No you have to guess!’’ Driver hon med mig? Fattar hon inte att jag inte orkar vara med på några frågelekar just nu? ’’Did Justin Bieber arrive at your door this morning with a bunch of flowers and ask you to marry him?’’ Jag höjde ögonbrynen med ett flin på läpparna och försökte att hålla masken. Jag vet hur mycket hon hatar Justin Bieber. ’’Haha very funny but no. Zayn asked me to the carnival! Isn´t that great?!’’ Fantastiskt…

‘’Did anyone ask you yet?’’ Frågade hon ivrigt och min engelskabok blev helt plötsligt väldigt intressant. Det blev en lång obekväm tystnad innan hon fortsatte prata. ’’Louis asked you didn´t he?’’ Skrek hon och hela korridoren stirrade på oss i chock. Mina ögon vidgades innan jag viftade mina händer i protest. ‘’No! No! No! He most certainly did not ask me! He doesn´t like me actually Harry does.’’ Svarade jag självbelåtet även om jag inte var fullt så glad över honom heller. ’’Harry Styles asked you out? Is this because of the whole closet thing?’’ Frågade hon nyfiket och jag nickade. Skolklockan ringde och berättade att första lektionen snart skulle börja. Jag höll ett stadigt grepp om Louise och hon började gråta ännu en gång. Jag har inte sätt Mackenzie med sin docka någon gång. Hon måste ha mutat sin ’make’ så att han tog hand om den. Hennes föräldrar är extremt rika. ’’Talk to you at lunch.’’ Jag blinkade flirtigt mot henne och gick sedan med Delilah mot aulan.

’’So have you got a date then?’’ Frågade jag och vickade på ögonbrynen. Delilah pratar aldrig riktigt om sina egna relationer. Hon är definitivt tystade än mina andra vänner men ibland behöver jag det. ’’Not yet… no guy has asked me.’’ Jag skrattade över hennes svar och stirrade sedan på henne i chock. ’’Are you being serious?! Have you seen yourself in the mirror! You are gorgeous! Any guy would be lucky to have you!’’ Sa jag ärligt. Som jag sa förut är Delilah min tjejförälskelse. ‘’Oh stop it Rosie! You are the one all the guys are after!’’ Sa hon innan vi gick in i det stora rummet. Ms. Teasy såg rätt så exalterad ut där hon stod uppe på scenen. Jag såg att Louis stirrade på mig från andra sidan rummet. En rodnad spred sig på mina kinder och jag tittade snabbt bort.

Vad fan var det där? Jag är Rosie Moore! Jag rodnar inte! Och jag rodnar absolut inte för någon jag hatar!

Mentalt slog jag mig själv på kinden men insåg sedan när personer glodde på mig att jag slagit mig på riktigt

.

Jag var allvarligt talat riktigt nervös över att höra namnen som kom ut ur Ms. Teasy´s mun. Jag ville inte ens vara Sandy längre! Kan jag inte bara vara en inhoppare för en hund istället? ’’We´re going to drop this for now but know I am going to set you up with someone and I know exactly who!’’ Jag kisade mystiskt och satte mig på en av raderna.

’’Good morning everyone” I hope you are all excited to hear who got the main roles right?’’ Alla mumlade ett icke entusiastiskt ‘right’ och hon himlade med ögonen åt oss. Vad hade hon förväntat sig klockan nio på morgonen?
’’Anyway I am extremely happy to announce that both Rosie Moore and Louis Tomlinson will be playing the roles of Sandy and Danny.’’ Det här känns lite som deja vu eller hur? Alla applåderade obekvämt förutom Ms. Teasy som applåderade högt och glatt. Det är som om alla lärare tycker att våra namn passa bra tillsammans? Det gör de inte.

Jag himlade med ögonen åt henne och sjönk längre in i stolen. Folk tror säkert snart att vi frågar lärarna om vi får vara med varandra. ’’Now for the rest of the auditions! Everyone please respect each-other! You may chat quietly but not to much noise.’’

Jag vände mig mot Delilah som verkade dregla över Liam. Ooh! ’’Delilah?’’ Jag knackade henne på axeln och hon hoppade till lite. Hon torkade snabbt sin haka antagligen för att se om hon dreglat och rodnade långsamt. ’’You like Liam don´t you?’’ Jag log mitt bästa pedofil leende och knuffade till hennes arm retsamt. Jag lovar att du aldrig sett någon så snygg som jag. Jag såg bättre ut än alla supermodeller. Notera sarkasmen.
’’I do not like Liam!’’ Hon praktiskt tagit skrek ännu en gång vilket fick alla att stirra på oss… inklusive en viss Mr. Payne. Jag log och korsade mina armar nöjt över vad jag gjort. Allt skulle flyta på bra härifrån. Liam blev retad till max av killarna och jag skrattade. Det betyder antagligen att han gillar henne också. Jag är verkligen en matchmaker.

’’You need to go over there.’’ Jag blinkade år Delilah och tittade bort mot en flinande Liam. Hur olycklig jag än är över att jag fått huvudrollen och måste spela som om jag älskar Louis, så har jag en ganska bra dag. ’’What do I say?’’ Frågade hon mig när hon ännu en gång försökte lägga sitt långa hår bakom örat. Jag fixade det åt henne medan jag försökte komma på någonting. ’’Just act cute. But not dumb! Leave the rest to me.’’ Varnade jag och ställde mig upp för att gå med henne.

’’Hello Liam.’’ Ännu en gång visade jag mitt pedofilleende för att visa honom att han skulle ta med Delilah någonstans för att prata privat. Han uppfattade direkt vad jag menade, tog Delilah´s hand och gick mot hörnet av aulan. Jag har aldrig sett henne så lik en tomat förut… Plötsligt tog Harry sin hand i min och drog ner mig i hans knä. Wow… pinsamt… Han log fräckt mot mig och jag fejk log tillbaka. Jag tittade på Louis som såg väldigt förvirrad ut… och kanske lite svartsjuk.

Nah!

’’So babe have you got your costume?’’ Frågade han mig och det blev en obekväm tystnad innan jag bestämde mig för att svara. Jag var upptagen med att tänka på… Louis. ’’Oh… uh… yeah.’’ Svarade jag hastigt men jag behöll min blick på den blåögda, rand-älskande pojken framför mig. han gjorde detsamma och jag kände en slags kontakt som jag aldrig känt förut.

Wow det var konstigt…

’’Rosie?’’ Harry lät förvirrad och jag vaknade ur min dagdröm. ’’Yeah?’’ Svarade  jag men jag var fortfarande i en annan värld. ‘’I said you doll is crying.’’ Oh shit. Innan jag ens hann protestera gick Louis fram till min plats och började vagga Louise. Okej, det där var första gången jag någonsin sett honom göra något sådant. Jag tittade på honom när han vaggade henne fram och tillbaka och tittade på henne med ett mjukt leende.

Okej det var lite sött. Vad säger jag? Saker och ting börjar bli lite för konstiga för mitt tycke just nu…

Snabbt försökte jag få den här situationen mindre obekväm och bestämde mig för att prata med Niall. Jag brukar normalt inte prata med honom men varför inte börja nu? ’’So Niall… who are you taking to the carnival?’’ Frågade jag honom med ett litet leende. Han såg lite tagen ut från början med slappnade sedan av. ’’I actually haven’t asked anyone yet. I´m waiting for the right person. Hans irländska brytning smekte mina öron. Jag log mot honom ännu en gång innan jag tittade mot scenen och såg Delilah stå där uppe. Jag visste inte att hon sökte?

’’I will be auditioning for the role of Frenchy.’’ Sa hon till Ms. Teasy och log stort. Tja, nu vet jag definitivt vem som har en dejt med Liam. Nu när jag tänker på den passar den rollen henne perfekt! Jag undrar om hon kan sjunga?

Okej, hon kan sjunga!
Jag tappade hakan. Varje ton var helt perfekt. Varför sökte hon inte rollen som Sandy? Självklart skulle jag blivit besviken om hon fick rollen och inte jag, men ändå! Jag ville slå till henne när hon blygt gick ner från scenen.

’’Why didn´t you tell me you could sing?!’’ Frågade jag chockat. ‘’Just didn´t think I was good enough?’’ Hon ryckte på axlarna innan hennes ansikte gick tillbaka till det vanliga leendet. ’’Liam asked me to the carnival!’’ Skrek hon ivrigt och vi började dansa på stället. ‘’That´s great! Now we all have a date!’’

Vänta… vem ska Louis gå med?

Slänger ut det här snabbt för jag mår illa!

Nu ska jag lägga mig i soffan med min nya dator :)

Vart är hon? Hon kommer att få så mycket skit för att hon struntar I kvarsittningen!
jag tog fram min telefon och försökte ringa henne för tusende gången idag. ’’Any luck?’’ Frågade Harry mig när han tog ut skurborsten ur städskrubben. Varför har Harry varit så intresserad över Rosie på sistone? Borde inte han oroa sig mer för sin egen fru, Jenna! ’’No.’’ Svarade jag rakt på sak, tog borsten ur hans hand och började skura.

Vänta, varför ska jag bry mig om hon far illa ut eller inte? Det är hennes fel att hon åker och shoppar inte mitt!

’’If Rosie isn´t here than I don´t have to be here either!’’ Började Christina när hon kastade sin svamp på golvet i ilska. Snart höll Hallie med men Jenna var för upptagen med att vagga sin prinsessa för att ens lyssna på dem. Jag har inte sett Christina en enda gång med sin docka. Stakars Niall… han måste ta hand om den där saken helt själv. Zayn verkar dock ha kommit över sin förälskelse i Hallie. Nu är han mer intresserad i Rosie´s vän Mackenzie. Han började bli intresserad av henne efter att de hånglade på min fest. Hallie försöker dock göra Harry avundsjuk genom att flirta med Zayn.

Varför är min skola så förvirrande?

Jag måste ha Louise till ikväll och sedan är jag ledig i ett helt dygn.

Sen är Halloween karnevalen på fredag. Jag har ingen aning om vem jag ska gå med. Ska vi gå med vår projektpartner och dockan? Det skulle bara förstöra hela kvällen om vi alla hade med oss en skrikande unge i berg-o-dalbanorna.

Jag skakade av mig tanken en stund och fortsatte att skura upp överskottet av mat som fortfarande inte hade tagits upp från golvet. Vi hade alla ätit vår lunch i en matsal full med ingrodd rutten mat.

’’This is the one.’’ Sa jag där jag stod för mig själv, tittandes i spegeln i provrummet. Efter en timmes letande har jag hittat den perfekta kostymen. Inte för horigt men inte helt oskyldigt heller. Jag tog snabbt av mig utstyrseln, satte på mig mina normala kläder och gick ut för att träffa tjejerna som inte hade tjafsat en enda gång, konstigt nog. Jag kunde dock se att de inte ville vara nära varandra för länge.

Mackenzie bestämde sig för en kaninkostym, vilket egentligen bara var en vit baddräkt med en rosa kaninsvans och kaninöron. Ärligt talat är det nog inte så farligt om man jämför med vad jag tror Hallie kommer ha på sig. Jag rös vid tanken av det.
Delilah bestämde sig för en oskyldig fekostym. Delilah är definitivt inte den horiga typen och skulle definitivt inte gå runt inför hela skolan och visa upp sina kvinnliga delar. Den räckte ner till halva låret och var i en smaragd grön färg precis som Tingeling. Hon hade tillochmed vingar och ett trollspö, men hon såg inte ut som ett barn.

Jag hade lämnat min telefon utanför provhytten när jag provade alla kostymer så jag bestämde mig för att titta om jag hade några olästa meddelanden medan jag mötte upp tjejerna.

Va?

Jag hade minst tolv missade samtal från okänt nummer så jag ringde snabbt upp numret.

’’Hello?’’ Frågade jag förvirrat. Tjejerna tittade också förvirrat på mig men jag bara skakade på huvudet. ’’Finally Rosie! You never came to detention! If Mrs. Hudson finds out she will kill you! She won´t let you go to the carnival! Just hurry back!’’ Skrek Louis genom telefonen. ‘’Shit!’’ Svarade jag irriterat. Hur fan kunde jag glömma det?! ’’I´ll be there in ten minutes! Just cover for me!’’ Svarade jag snabbt innan jag kastade min kostym och mina pengar mot Mackenzie och sprang ut ur affären.

Vänta… Varför ringde Louis mig? Bryr han sig verkligen om jag hamnar i trubbel? Eller om att jag inte får gå på karnevalen?

Intressant…

Fan, jag har inte ens en bil! Varför kan jag aldrig ha en normal dag? Mitt liv var helt normalt… nästan i alla fall, innan jag började med det här projektet. Aja, det verkar som att min årliga löparrunda startar nu!

Som tur var ligger inte skolan så långt bort från Oxford Street. Om du inte redan har märkt det går jag på en ganska flott skola. Det är därför de har råd att hyra in en karneval varje år till sina elever.

Jag sprang mot stenbyggnaden så fort jag kunde och hoppades på att Mrs. Hudson inte hade upptäckt min frånvaro. När jag kom fram till dörrarna var mitt klarröda hår tovigt och jag var väldigt andfådd. Jag rätade ut min T-shirt innan jag lugnt gick in och försökte se så obesvärad ut som möjligt.

’’Yes I´m going to check on them now.’’ Jag hörde den gåshuds orsakade rösten tillhörande Mrs. Hudson från andra sidan korridoren. Fan. Hon kunde bara prata om oss. Jag rundade hörnet av korridoren och fann henne stå där och prata med Mr. Walters. Hmm… En liten tjuvlyssning kan inte skada.
Jag gömde mig bakom hörnet men stannade tillräckligt nära för att kunna höra allt de sa.

’’So how is the project going? Are they behaving?’’ Frågade Mrs. Hudson med sin mörka röst. Det är skrämmande hur manlig hennes röst är! ’’Well… yes all except for Rosie Moore and Louis Tomlinson. They just don´t get along. They never have in my class.’’ Mr. Walters lät ganska frustrerad och jag kunde tänka mig hur han höll sig för pannan men jag vågade inte titta fram för att bevisa att min teori var rätt. ’’I have a felling there is something else hidden behind that hatred.’’ Mrs. Hudson skrattade.

Va? Vad fan skulle de betyda?

‘’Maybe you´re right. It could be young love.’’ Mr. Walters höll med och de båda skrattade lätt.

Får lärare ens prata om våra privatliv? Hur vågar de?!

Plötsligt gjorde mina Converse skor ifrån sig ett genomträngande skrikigt ljud när de gneds mot golvet. Tillochmed jag ryckte till. ’’What was that?’’ Frågade Mr. Walters. ’’I´ll be right back.’’ Jag hörde fotsteg komma mot mig och jag sprang snabbt tillbaka ut genom huvudentrén och bestämde mig för att gå in bakvägen.
Ingen chans att jag vill springa på henne igen.

Men allvarligt, varför fortsätter alla tro att det är något på gång mellan mig och Louis?! Alla vet att jag hatar honom och att han hatar mig!
Enkelt!

Vi var vänner, saker hände och nu är vi inte det längre. Lätt som en plätt.

För att göra saken bättre så hade det börjat regna också. Perfekt! Mitt hår kommer vara helt genom dränkt. Jag kunde känna hur jag blev mer och mer frustrerad när jag kom fram till matsalen. Jag var genomblöt och iskall så det sista jag behövde var att städa upp rutten mat med de personer i världen jag hatade mest. Någon där uppe har någonting emot mig den här veckan.

Jag slog upp dörrarna till nödutgången och såg hur alla stirrade på mig i chock. ’’Oh look who decided to actually show up?’’ Snäste Christina år mig när jag fixade till håret. Jag var väldigt nära på att slå till henne i just den sekunden.

Jag ignorerade henne och alla andra och tog det första städredskapet jag kunde hitta. ’’Rosie do you need a towel?’’ Frågade Louis snällt och räckte mig en handduk vi använder efter idrotten. ’’Thanks.’’ Jag log svagt och virade handuken runt mig innan jag fortsatte att skrubba ett av borden.

Varför brydde sig Louis?

’’So Jenna what are you wearing to the carnival?’’ Frågade Hallie skeptiskt och jag är säker på att hon var rädd för svaret. Det var ganska enkelt att bli uttråkad när man gjorde det här, men jag var inte på humör för småprat. ’’I was thinking of dressing up as an evil hobbit from the dark ages!’’ Jag var tvungen att hålla in mitt skratt när jag såg hur Hallie sakta backade från den exalterade Jenna.

Tillochmed jag var rädd för den där bruden…

Christina hade inte ens lyft ett finger sen jag kom och jag antar att hon inte var till så stor hjälp innan heller. Hallie försökte bara starta en konversation med alla vilket du såg inte fungerade så bra. Jenna har babblat på om sin ’hobbit’ kostym tack vare Hallie vilket jag mentalt bankar huvudet i bordet åt. Varför?

Harry och Louis är inte till mycket hjälp heller. De har bara slängt bitar av kvarglömd mat på varandra…

Och sen har vi mig… tja, jag väntar bara på att de där två hopplösa timmarna ska vara över. Bara fem minuter kvar…

’’Hey Rosie… you know our little date. How about we take it up at the carnival. What du you say?’’ Harry flirtade skamlöst och avfyrade ett leende, som han var så känd för, mot mig.

Precis när jag trodde att den här dagen inte kunde bli bättre…

Var det någon som tänkte på att hon egentligen skulle vara på kvarsittningen? Eller hade ni helt glömt bort den detaljen? :)

 Skulle egentligen uppdaterat innan men jag råkade somna :S

Var det någon som var på 1D World idag? Jag ska dit på onsdag och jag längtar redan !!!!!!

Precis när jag skulle börja på refrängen såg jag killen som jag sjöng till, sitta längst bak i aulan.

Louis Tomlinson.

Han log och såg ganska glad ut för en gång skull. Mina ögon vidgades när jag såg honom och jag tittade snabbt bort. Inte en chans att han ska få förstöra det här för mig.

Jag sjöng högre och starkare resten av låten vilket bara fick mig att le större. När låten var slut kände jag att det inte kunnat gå bättre. Det känns verkligen som att jag hör hemma på scenen. ’’Thank you Ms. Moore! That was amazing!’’ Berömde Ms. Teasy när hon lätt klappade händerna. Jag log brett över att hon tyckte det var så bra. Plötsligt hörde jag en applåd från bakre raden och såg hur Louis stolt stod upp och applåderade. Jag stirrade på honom och gick sedan av scenen för att hämta en flaska vatten.

Jag orkade inte lyssna på Sarah´s provsjungning eftersom jag var för glad för att tänka på någonting annat än min egen provsjungning. Kommer ni ihåg att jag kände mig skitdålig i morse?  Glöm det! Nu är jag uppe bland molnen. Jag trodde inte att jag skulle älska att sjunga… jag har aldrig tänkt så mycket på det.

Jag tittade på Sarah när hon gick ner från scenen efter sin provsjungning. Hon såg inte alls självsäker ut. Jag log smått mot henne och tittade sedan mot Ms. Teasy för att se vilka som skulle provsjunga här näst.
’’Next we have auditions for Danny Zuko. Would all the guys who put their name down please make their way up to the stage.’’ Sa Ms. Teasy och tre killar gick fram till scenen inklusive ingen mindre än Louis.

Tack så mycket.

Jag hoppas han är dålig. Jag lovar att om vi ska jobba med varandra på något jag faktiskt älskar kommer jag att explodera!

Ingen ur Louis´ grupp av vänner sökte till huvudrollen. Antagligen så pratade han dem ur det. Vad jag har hört är de alla ganska bra sångare. Vår körlärare skryter om dem.

Todd, Louis och Robert stod på en rad och väntade på att få bli uppropade. Louis såg kaxig ut och flinade bak mot grabbarna, antagligen säker på att han skulle få rollen. Oh vad jag kommer skratta om han inte får den! Som tur var blev Louis uppropad först så jag behövde inte vänta länge på att få reda på om han verkligen var så bra som han trodde. Han bar Louise upp på scenen och placerade henne försiktigt vid kanten vilket fick mig att börja skratta.

’’What song will you be auditioning with today Mr. Tomlinson? Frågade Ms. Teasy när hon tog av sig sina katt-glasögon för att få sig en bättre titt på honom. ’’I´m actually singing ’Sandy’ from the musical Grease.’’ Han flinade stort när han pratade och jag himlade med ögonen.

Oh snälla.

’’Very nice choice.’’ Berömde läraren honom och startade bakgrundsmusiken till låten.

Snacka om att fjäska.

’’Stranded at the drive in, branded a fool. What will they say, Monday at school?’’

Okej han kanske inte är så dålig… men bara kanske.

Jag fortsatte att lyssna på varenda ton och plötsligt fann jag mig nickandes till rytmen. Okej han är underbar! Jag erkänner! Men det betyder inte att jag måste gilla honom.

Jag öppnade min vattenflaska igen och började dricka medan jag lyssnade på hans fantastiska röst.

’’I sit and wonder why-y-y oh why you left me, oh Rosie.’’
Jag hostade upp mitt vatten så det hamnade på mina kläder. Plötsligt kom Delilah fram från ingenstans och började klappa mig på ryggen om och om igen.

Va? Nej nej nej nej nej! Låten innehåller namnet ’Sandy’ inte ’Rosie’! Vad fan var det där? Varför händer alltid sådana här saker mig när jag dricker?!

Louis hostade obekvämt medan hans ansikte fick en mörk röd färg. ’’Sorry I uh… meant Sandy. Sorry about that. Can I start over?’’ Frågade han när han återhämtat sig och jag börjat få tillbaka min andning. Ms. Teasy log slugt innan hon startade om låten. Jag tittade på Delilah som också log. Varför tycker alla att det är så kul?

’’This is not funny.’’ Berättade jag envist medan jag korsade mina armar över bröstet. Jag drog bort mitt röda hår från ansiktet och satte upp det med en svart snodd som jag hade haft runt handleden. ’’It actually is pretty funny Rosie. He put your name in a song about wanting you to forgive him. That was hardly just a coincident.’’ Ju längre hon pratade desto större blev leendet. Delilah är den enda person jag berättat om mig och Louis för. Jag har inte ens berättat för Mackenzie. Visst hon är min bästa vän men hon har en ganska stor mun medan Delilah är tystare och skulle inte berätta för någon. ’’Maybe he was thinking about how much he dislikes me and accidentally put my name in the song!’’ Sa jag när jag kom på en ganska osannolik slutsats. Jag vet att det inte var av en slump, men det är jag för envis för att erkänna.

Jag har rätt!

Låten var slut och Louis gick obekvämt av scenen utan att ge mig någon som helst ögonkontakt, vilket jag var ganska glad över.

När provsjungningarna fortsatte blev jag mer och mer uttråkad. Tillslut berättade Ms. Teasy att det var slut för idag och vi fick gå. ’’Thank you all for being so considerate today! Tomorrow we will be holding auditions for the rest of the characters and I will also announce who got the parts of Danny and Sandy!’’ Hennes röst ekade genom aulan vilket fick mig att rysa en aning men jag var glad över att jag inte behövde vänta så länge på resultaten.

Jag tog min väska, lämnade aulan och gick snabbt mot lunchen. Äntligen!

Jag mötte Mackenzie vid skåpen och hon såg glad ut över att se mig. ’’So how did auditions go?! Did you do great?!’’ Plågade hon mig när jag öppnade skåpet för att hämta pengar till maten. ’’Great…’’ Svarade jag med ett falskt leende. ’’I heard somebody put your name in a song.’’ Sa Jason från ingenstans och fick mig nästan att hoppa ut ur mitt skin. ’’Jesus! Don´t scare me like that!’’ Snäste jag och tog mig dramatiskt för pannan. Han himlade med ögonen medan Mackenzie inte kunde se mer förvirrad ut.

’’What´s he talking about Rosie?’’ Hon tog tag i min axel och drog bak mig direkt när Jason började förklara.  Förbannade unge!
’’Apparently a certain Louis Tomlinson messed up in his audition. He put Rosie´s name in a love song.’’ Mackenzie sken upp och hennes mun formade till ett ‘o’ vilket fick mig att himla med ögonen ännu en gång. ’’I knew it! I knew it!’’ Sa hon om och om igen tills vi kom fram till matsalen. Jag var utsvulten!

’’Chicken pasta please.’’ Sa jag till den gamla, gråa mattanten som alvarligt talat gav mig rysningar medan Mickey konstant tjatade på mig. Jag fick mig lunch och jag fortsatte att ignorera henne ända till jag kom fram till bordet och satte mig ned.

Jag började massera mina tinningar när Louis, Harry, Niall, Liam och Zayn spatserade in i matsalen. Snälla inte nu. Jag tittade upp och insåg att de för en gång skull bara gick förbi mig. Louis måste ha pratat med dem. Det kanske är bäst så.

’’So do you have a date for the Halloween Carnival?’’ Frågade Mickey. Det hade jag helt glömt bort! ’’Oh my god no! I don´t even have an outfit!’’ Skrek jag och fick panik. Jag började hyperventulera vilket är det jag brukar göra när saker som det här händer. Jag är verkligen en drama queen i själen. ’’Don´t worry we´re going shopping anyway today plus we already know who wants to bring you!’’ Hon blinkade innan hon tittade mot Louis som försökte hälla varmt te genom dockans mun. Mentalt slog jag mig själv i pannan. ’’There is not a chance in hell am I going with that thing!’’ Sa jag och pekade med fingret mot honom. ‘’Oh come on you know you secretly like him!’’

Hon har ingen aning! Ibland vill jag berätta för henne vad som verkligen hände men då kommer jag ihåg den gången då vi var tretton år gamla. Låt oss bara säga att det var då jag började få min present som jag får en gång i månaden. Jag och Mackenzie hade precis blivit bästa vänner. Jag berättade för henne att jag var spänd över att bli stor och självklart berättade hon det till hela skolan.

Aldrig en gång till!

Resten av lunchen spenderade jag med att äntligen berätta för Mickey och Jason vad som egentligen hänt och de var väldigt glada över att fått höra det ’senaste skvallret’.

Vissa människor alltså…

När skoldagen var slut kunde jag inte ha varit lyckligare. Dags för att inleda en av mina favorit aktiviteter! Shopping!

’’Ready to go?’’ Frågade Delilah från sin bil och erbjöd mig ett leende. ’’Yeah sure just a minute!’’ Sa jag och gick för att hämta Mackenzie. ‘’Come on Delilah´s waiting!’’ Klagade jag när Mickey smetade läppglans på läpparna för säkert den hundrade gången idag. ’’Wait a minute… you never told me she was going!’’ Oh juste jag kanske har glömt att nämna det här men…

Mackenzie och Delilah hatar varandra för någon okänd anledning. Kanske inte lika mycket som jag och Louis gör… eller ja, brukade göra men ändå ganska mycket!

’’Well she is so deal with it Mickey! You´re both my friends and you both need to grow the hell up!’’ Snäste jag åt henne. Ingen ska få förstöra det här för mig! ‘’Well then!’’ Mumlade hon och följde efter mig till Delilah´s bil. Delilah visste redan att Mackenzie skulle med så hon himlade bara lätt med ögonen när hon såg henne.

Bilresan var tyst och full med mördarblickar mellan dem båda tjejerna. Jag korsade mina armar och vägrade att prata tills vi kom fram till Oxford Street.

’’Please just get along for today! I just need one day where I don´t have to worry about that stupid doll! De suckade men tillslut kom de överens om att de skulle vara lite trevliga mot varandra.

Halloween karnevalen är nästa vecka och på samma dag som självaste Halloween. Skolan hyr in en karneval över kvällen och vi alla klär ut oss och tar med en dejt. De flesta har nästan ingenting på sig om jag ska vara ärlig. Om du kallar underkläder för kostym så ja det är vad de har på sig. Tyvärr är det antagligen någonting liknande jag kommer ha på mig också… Det är bara till för årskurs 12 så det är första gången jag går. Jag borde vara spänd men just nu är jag så oorganiserad!

Jag behöver verkligen släppa taget!

’’River Island first girls?’’ Jag försökte få oss alla på bra humör eftersom det skulle bli en lång dag!

Kommentera mycket nu!! :)

Nu ska jag sticka för jag ska vara med i en konsert ikväll... Wish me luck!

’’Rosie and Louis.’’ Han log mot oss.

FAN.

Jag tror vi går tillbaka till hela den där hoppa ut genom fönstret grejen, det låter bra…
Jag satt blickstilla när Mr. Walter började leta i datorn för att sätta på filmen. Min hals var så torr att den nästan sprack och jag kunde inte röra på mig. Jag bara tittade på Mr. Walter när han hittade rätt fil och klickade på den. Jag kunde inte protestera, jag kunde inte göra någonting. Mitt rykte skulle försvinna, precis här, precis nu.

Skärmen blev svart och några sekunder senare startades filmen. Det började med när vi för första gången fick dockan. När vi var på franska lektionen och dockan började gråta. Alla skrattade men de hade ingen aning om vad de skulle få se.

Här försvinner min populäritet. Hej då!

Plötsligt blev filmen suddig och datorn la av.

Vad fan hände där?

Jag tittade på Louis som… log?! ’’What the bloody hell are you so happy about?! Do you realize how bad this is?!’’ Snäste jag viskandes mot honom men han rörde inte en min. Louis hade fortfarande dockan och den var försiktigt placerad på bänken. För en gångs skull grät den inte. Nätterna är ett helvete!

’’Zayn´s pretty good with that computer stuff.’’ Hans flin blev större. ‘’He put a virus on the video.’’

Va?!

‘’Are you serious?!’’ Jag praktiskt taget skrek medan ett flin växte på mina läppar. ’’Don´t get too happy. It´s a virus for now but Mr. Walters can easily get rid of it.’’ Jag tappade hakan. Jaja det är i alla fall för stunden.
Vänta jag är arg på Louis! Sluta le Rosie!

Ibland glömmer jag bort att vi ska vara fiender. Hela det här projektet har förändrat mig och vi har bara varit partners sen i fredags. Innan skulle jag inte ens tänkt efter innan kränkte eller sårade Louis men nu… jag vet inte … jag tror inte att jag kan fortsätta så här längre. Jag antar att det bästa skulle vara att ignorera honom… hur svårt det än låter, är det bättre för oss båda. För bådas rykten. Om folk fick reda på att vi faktiskt var vänner, kommer allt att gå utför.

Jag fortsatte att ignorera Louis genom hela lektionen medan olika lärare försökte få datorn att fungera. Inte ens IT-läraren kunde göra någonting. Han bara ryckte på axlarna. Bra att veta hur engagerade våra lärare är.

Jag tittade bakom mig och såg Zayn som var extremt stolt över sig själv. Jag måste verkligen tacka honom senare men nu, Drama!

Jag hade bara drama två gånger i veckan men jag blev alltid lika exalterad. Den ända lektionen jag faktiskt tyckte om!

Jag tog min väska och sprang mot dörren. Jag kom fram till Aulan precis i tid.

’’Good Morning everyone! Today we will be holding auditions for Grease the musical! So if you could all please make an orderly line in front of the sign-up sheet then we can begin!’’ Berättade Ms. Teasy när aulan fylldes med elever. Vår klass är inte jättestor men ganska. Vi är ungefär 30 personer.

Efter att alla lämnat sin väska på en stol gick vi till ansöknings bladen. Självklart skrev jag upp mig för Sandy men också för Frenchy eftersom jag alltid gillat den karaktären.
Efter att jag skrivit upp mig på karaktärerna gick jag tillbaka och satte mig på min stol bredvid Delilah. Hon är i princip den enda normala personen i den här klassen. Delilah är också skit snygg. Hon har extremt långt ask blont hår som når henne ända ner till ryggslutet och klarblåa ögon. Hon är min tjej förälskelse.

’’First we will be holding auditions for Sandy.’’ Berättade Ms. Teasy och jag gick upp på scenen tillsammans med Hallie och två andra tjejer, Sarah och Rita. ’’Hallie Hills first please.’’ Det var tydligen Hallies tur att ta hand om dockan eftersom hon bar med sig den upp på scenen. Inte för att hon tog hand om den så mycket. Den hade inte fått mat sen i fredags.

’’I will be singing ’Don´t Stop Believing’ for my audition today.’’ Hon log falskt och musiken började spelas. Jag har faktiskt aldrig hört Hallie sjunga förutom i kör men då blandas allas röster ihop. Jag fick kämpa för att inte himla med ögonen åt henne när hon började stampa med foten i takt till musiken. Åh snälla.
’’Just a small town girl living in a lonely world.’’ Herregud. Hennes röst skar genom mitt huvud och fick mig att rygga tillbaka. Snälla kan någon få det att sluta? Hon är så dålig!

Dova skratt ekade genom publiken men Hallie brydde sig inte. Full av kaxighet.

Jag var dock tvungen att se glad ut. Jag behöver ett gott första intryck om jag skulle få huvudrollen. Det skulle definitivt inte hjälpa mig om jag skrattade åt någon annans provsjungning.

Efter att hon äntligen var klar tog jag ett djupt andetag och klappade mina händer vilket det bara var några få som gjorde. ’’Thank you Hallie that was… fine.’’ Jag var tvungen att hålla in mitt skratt över det min lärare sa. Hallie verkade ganska stolt över sig själv när hon gick av scenen med ett brett flin på läpparna.
’’Rita Jones.’’ Ms. Teasly log i mörkret mot den mörkhåriga flickan som gick upp på scenen. Rita hade definitiv inte lika mycket självförtroende som Hallie men jag hoppas hon har lika mycket brist på talang. ’’I will be singing ’Defying Gravity’ from the musical Wicked.’’ Snälla förstör inte den här låten. Förstör den inte.

Musiken började spela, jag stängde mina ögon och hoppades på det bästa. Inte för att jag ville att hon skulle vara bra men jag kommer personligen förstöra hennes liv om hon förstör den här låten! ’’I hope you´re happy! I hope you´re happy now. I hope you´re happy how you. Hurt you cause forever. I hope you think you´re clever!’’ Den är förstörd. Rita har förstört en av mina favorit låtar från en av mina favorit musikaler. Det var inte så att hon var skrikig eller något sådant, det var precis motsatsen. Tänk dig en elefant som sjunger den här låten. Så lät Rita. Jag ignorerade hennes röst i resten av låten och klappade när den var slut. Snälla låt det vara min tur nu. Jag tror inte jag kan fejka den här glädjen längre.

’’Rosie Moore.’’ Dags att briljera mina damer och herrar.

’’I´d like to sing ’Don´t Rain On My Parade’ today.’’ Jag spelade skyldig och såg till så att jag inte lät allt för självsäker.

Jag visste att hur glad Rosie än var över att filmen inte kunde spelas upp så var hon ändå fortfarande arg på mig. Självklart är hon det, jag vet att jag inte kan komma tillbaka in i hennes liv så enkelt… inte för att jag inte vill.

I alla fall, nu har jag drama. En lektion jag faktiskt tycker om. En kurs som jag faktiskt får bra betyg i. Det ända sättet jag kan vara så dramatisk som jag vill, utan att hamna i trubbel.

Så här långt har jag lyssnat på två usla provsjungningar. De här tjejerna kan verkligen inte sjunga. Det här är årets första musikal och det är mitt första år som dramaelev. Jag sökte till den här kursen det här året och hittills har det inte hänt någonting stort för mig. självklart ska jag provsjunga för Danny och det var jag glad över… ända tills Rosie klev upp på scenen. Jag visste inte ens att hon var i den här klassen. Det här året har vi bara än så länge suttit i aulan och lyssnat på Ms. Teasy när hon berättat om hur det var när hon var ung och allt sådant skit.

’’I´d like to sing ’Don´t Rain On My Parade’ today.’’ Oh, så oskylldigt. Jag kan se rakt igenom de där valpögonen. Hon brukade göra så när vi var små. När hon ville ha glass eller ville till lekplatsen brukade hon sätta på charmen. Hon gör det med killar också. Kanske är det därför hon är så populär.

Jag har faktiskt aldrig hört Rosie sjunga förutom när vi var fem men det kan man inte riktigt döma efter.

Musiken startade och jag väntade spänt på att hon skulle börja sjunga. Jag tror inte hon vet att jag går i den här klassen heller. Jag sitter alltid längst bak med grabbarna och vanligtvis pratar vi, men idag är jag faktiskt intresserad.

’’At the end of the baltimore run, Fanny´s train is leaving to go on to Chicago. While Nick must catch the train for New York and then head to Europe. Nick tells Fanny he loves her and she suggests he marry her, but he wants to have a fortune.’’ Efter endast de här få raderna var jag förvånad… hon kan verkligen sjunga. Hon verkade förlorad in i texten och hennes guldiga ögon glittrade när hon tittade ut över publiken som inte var särskilt stor. Jag visste inte att hon var så här bra. Hon la in så mycket själv i det. Så mycket känsla.

Hennes ögon vidgades lite när hon hittade mig leendes i publiken. Hon vände sig snabbt bort från min blick och sjöng ännu starkare när refrängen började. ’’Don´t tell me not to live, just sit and putter, life´s candy and the sun, a ball of butter. Don´t bring around a cloud to rain on my parade.’’ Jag har en aning om vem den här låten är tillägnad till även om hon inte visste att jag var här…

När sången gick mot sitt slut blev hennes leende ännu större. ’’Thank you very much Ms. Moore! That was amazing!’’ Berömde Ms. Teasy när hon svagt klappade händerna. Jag var säkerligen inte rädd för att klappa vilket ledde till en stel blick från Rosie.

Förlåt!

Hur mycket jag än hatar att erkänna det så är Rosie en fantastisk sångare! Mycket bättre än mig och det säger någonting!

Jag märkte inte ens att en annan tjej hade sjungit klart eftersom jag tänkte igenom Rosie´s hela uppträdande, allting var perfekt.

’’Thank you Sarah for that… good version of ’Good Morning Baltimore’.’’. Jag kunde höra att Ms. Teasy säkerligen inte gillade Sarah´s provsjungning även om jag inte hade hört den själv. Det garanterar nästan Rosie en roll vilket betyder att jag måste vara bra.

Amazing.

Det var ett långt kapitel! Nu måste jag sätta mig och skriva ner fler kapitel i datorn, jag är lite efter på den fronten.

Några av er som har sportlov redan? Jag får på fredag och jag längtar !!!!!!

‘’Do you know what Louis?! Screw you! Maybe we were the best friends when we were kids but that was the biggest mistake of my life. You mean nothing to me. We were put together in this project, but that does not mean we´re partners! And we never will be!’’ Skrek Rosie I telefonen och jag hörde ett kraschande ljud.

Vi var vänner… vi var bästa vänner… allt är så mycket värre nu… vi hatar varandra. Jag gjorde ett misstag… ett stort misstag. Jag kan aldrig gottgöra det som jag gjorde för så många år sedan.

Jag höll telefonen i handen och stirrade på skärmen som om det kunde göra den här situationen bättre. Jag brydde mig inte om filmen från igår. Jag brydde mig om Rosie. Över att hon fortfarande var sårad över det jag gjorde mot henne. Hon tänker fortfarande på det. Jag som trodde att det var i de förflutna.

’’You okay mate?’’ Harry rörde min axel försiktigt vilket fick mig att lätt hoppa till. Jag nickade. Jag ville verkligen inte prata om det.

*2 DAYS LATER – MONDAY*

Louis kom för att hämta dockan igår. Vi hade ingen ögonkontakt alls. Jag visste att jag hade tagit upp någonting under telefonsamtalet som vi båda ville glömma, men som fortfarande gör ont.

Jag är ledig från dockan till imorgon i alla fall så jag, Mackenzie och några andra tjejer ska åka och shoppa idag. Jag behöver verkligen distrahera mig från honom. Louis verkar finnas i mina tankar 24/7 nu för tiden. Plus att jag har biologi idag… och du vet vad det betyder. Mer Louis… och mhm, vi måste träffa Mr. Walters för första gången efter den dumma filmen!

’’You look like you’ve been dragged down the road by an eighteen wheeler Rosie. What happened?’’ Hälsade min stödjande vän Mackenzie på mig när jag gick fram till mitt skåp. Jag har mått dåligt ända sedan festen. Jag har knappt fått någon sömn och jag har inte ätit. Normallt såg jag perfekt ut i skolan men idag kunde jag inte bry mig mindre. ’’Thanks!’’ Svarade jag sarkastiskt och himlade med ögonen bakom mina svarta RayBans. ’’Seriously though what happened?’’ Frågade hon när jag öppnade mitt skåp och fick alla mina böcker över mig. Det här kommer inte att bli en bra dag.

’’I just haven´t been feeling the best ok?!’’ Snäste jag och hon såg häpen ut över det jag sagt. Jag snäser aldrig åt henne. Jag smällde igen mitt skåp efter att jag tagit ut de få böckerna jag behövde och mötte en krullhårig grönögd kille.

’’Morning.’’ Hälsade han med ett stort leende, vilket jag inte kunde ge tillbaka på grund utav humöret som jag var i. ’’Morning.’’ Muttrade jag medan jag försökte gå förbi honom. ’’Look I was wondering if maybe… you wanted to go out with me sometime?’’ Fan också.

Fan. Fan. Fan. Jag kan inte gå ut med Harry! Nej! Nej! Nej!

Det fungerar inte så. Meningen var att vi alla skulle hata varandra. Det är så den här skolan fungerar.

Jag tittade in i hans gröna valpögon och visste att jag inte skulle komma ut ur det här. Tungt andades jag ut och nickade. ’’Fine.’’ Svarade jag irriterat men allt Harry gjorde var att le stort mot mig.

Vad ger jag mig in på? Jag gräver bara djupare och djupare för varje sekund som går.

Och gissa vad min första lektion var? Jag ska ge dig en ledtråd… Det rimmar på mykologi.

Klockan ringde högt vilken lyckligtvis tvingade mig att lämna det här pinsamma mötet med min ’makes’ bästa vän.

’’Well… bye?’’ Sa jag till honom och försökte ännu en gång att gå förbi. Han lät mig inte. ’’ I´ll walk you. We´re both going right?’’ Han lyckades övertala mig. Innan jag hann reagera var hans fingrar flätade mellan mina och vi var på väg mot biologin.
Varför jag?

’’Good morning class! If everyone would please take their seats.’’ Mr. Walters log brett mot klassen. Jag är förvånad över att han inte frågat om han får prata med mig och Louis ännu. Vi alla släpade oss till våra platser och jag satte mig tafatt ner bredvid Louis. Vi lät varandra vara och sa inte ett enda ord. Jag tog fram min vattenflaska ur min väska och började klunka ur den. Min mun var fortfarande riktigt torr från festen.

’’Now as a surprise, today we are going to watch some of the recordings from your babycams!’’ Jag kvävdes av mitt vatten och spottade ut det över Hallie som satt framför mig. Hostan ville inte försvinna. Snabbt försökte jag ta mig samman efter att jag äntligen kunde andas igen.

Mr. Walters gav mig en road min innan han fortsatte. Herre gud… det här är värre än vad jag hade föreställt mig. hela klassen skulle få se det här.

Ta djupa andetag och var lugn Rosie! Ta det lugnt, försökte jag intala mig själv när jag försökte att slappna av och hindra mig från att hoppa ut genom fönstret

Jag vågade inte titta på Louis eftersom jag visste att det bara skulle bli en miljon gånger värre om jag gjorde det.

’’The first video we shall be watching is…’’ Han började titta genom sin lista med namn på datorn. Hela min kropp skakade när jag väntade på att han skulle ropa upp två namn.

’’Rosie and Louis.’’ Han log mot oss.

FAN.

Hej Allihopa!

Jag fick en insikt av en kommentar som minnamadeleine skrev. Och därför ska jag försöka uppdatera oftare. Snart har jag lov också och då ska det nog gå bättre! Enjoy!

Titta gärna in min personliga blogg! http://fridalif.blogg.se/

‘’Hello?’’ Svarade han helt omedveten om vad jag hade att berätta. ’’Hey…’’ Sa jag nervöst, min röst var skakig och extremt pipig. ’’Rosie?’’ Frågade han, antagligen förvirrad över varför jag ringde. ’’Yeah… uh… I kind of remember what happened last night and I´m not sure you´re going to take it very well…’’ Sa jag segt och kliade mig i nacken. Jag låg nu raklång på sängen med blicken i taket och tänkte på vad Mr. Walters kunde göra med filmen just nu…

Jag kunde bli utslängd från Drama, avstängd från skolan, arristerad eller det värsta av allt… han kanske har lagt upp det på internet?!

’’Look I don´t care if we did ’do it’. It meant nothing.’’ Sa han och betonade orden gjorde och det. Jag suckade och tittade på dockan jag nu mer föraktar. Den stirrade på mig. ’’You don´t understand Louis! The doll…’’ Jag började bli irriterad men bara för att jag var så frustrerad över att jag kunde vara så dum. Bara dåliga saker kan hända när man är på fest hemma hos Louis Tomlinson

’’What are you talking about? Harry be quiet and in the name of all things good in this world put your clothes back on!’’ Skrek han till Harry som gjorde sensuella ljud i bakgrunden. Allvarligt vad hände med mognad i den här världen? Det blev tyst ett tag när jag inte visste hur jag skulle formulera mig. Han kommer bli så arg. ’’Rosie…’’ Han lät mer seriös nu och hans röst hade hårdnat. Jag andades djupt.

‘’The doll. It was in the car last night. Everything was recorded.’’ Sa jag nervöst. ‘’So that´s no bi- wait… Don´t all the recordings stream automatically to Mr. Walter´s computer…’’ Även om vi pratade I telefonen kunde jag föreställa mig hur Louis’ ögon vidgades och hur hans hud blev allt blekare. Jag nickade men kom sedan på att han inte kunde så mig. ’’Yeah…’’ Jag kunde känna att han blev argare och argare när tystnaden blev allt längre. ’’This bloody doll is ruining my life. We’ve had it for a fucking day and all it´s done is made my life a living hell!’’ Skrek han genom telefonen.

‘’Louis calm down. Do you not think it’s taking over my life too?! You had the thing for two seconds yesterday and it lost a bloody limp!’’ Nu var det jag som höll på att tappa greppet. Jag kunde känna hur mitt ansikte blev rödare och min hals sved efter att jag ansträngt min röst. ’’You put it in the car and it filmed us while we were pissed!’’ Skrek han och jag hade fått nog. Jag kunde höra hur Harry försökte lugna ner honom men det hjälpte inte mig. ’’Do you know what Louis?! Screw you! Maybe we were the best friends when we were kids but that was the biggest mistake of my life. You mean nothing to me. We were put together in this project, but that does not mean we´re partners! And we never be!’’ Skrek jag och la på innan jag kastade mobilen med all kraft jag hade mot väggen. Skärmen sprack men jag kunde inte bry mig mindre.

Dockan började gråta igen och jag hörde hur det lät högre och högre tills det lät som ett andeväsen. Jag kunde inte ta det längre. ’’Shut up!’’ Röt jag mot dockan men gråtandet fortsatte. Jag begravde mitt huvud i mina händer och började tänka över saker. Jag kanske inte hade Louis’ hjälp men jag kunde ändå få ett bra betyg för det här projektet. Det blir som skilda föräldrar? Jag lämnar bara över dockan hos honom senare.

Jag gick till min garderob och tog fram ett par Hollister mjukisbyxor, ett vitt linne och satte upp mitt hår i en slarvig bulle. Jag såg definitivt inte ut som en fotomodell annars heller så det spelade ingen roll…

Första saken på listan var att äntligen tvätta den här saken. Det hade börjat stinka om den och det gjorde mig illamående. Jag tog av blöjan och insåg att den hade lämnat mig en fin liten present. Som tur var luktade inte fejkat bajs, annars hade jag blivit galen. Jag slängde blöjan snabbt i papperskorgen och gick fram till handfatet i mitt badrum för att fylla det med vatten. Jag hällde i någon oanvänd tvål och när jag bestämde mig för att jag inte skulle kunna åstadkomma någonting bättre la jag i Louise. Hon hade äntligen slutat gråta och det var jag väldigt tacksam över.

Bitar av rutten smörgås och pizza flöt runt i det varma vattnet och jag var tvungen att hålla inne kväljningarna. Tillslut bestämde jag mig för att ta på mig gummihandskar och en klädnypa på näsan.

När jag började bli klar med att tvätta dockan funderade jag över bra saker som skulle hända. Jag antar att provspelningen för skolpjäsen är en sådan sak. Självklart provspelar jag för huvudrollen men vem vet om jag får den efter vad som hände igår. Vi ska göra Grease. Jag har alltid velat göra den. Att få spela Sandy skulle vara en dröm som går i uppfyllelse.

Jag lindade om dockans fot i ny tejp eftersom den gamla var förstörd och jag torkade henne snabbt innan jag satt på en ny blöja.

Steg två: Mata Louise.

Fråga mig inte hur man matar en docka… jag ska bara gå på känsla här. Jag vet knappt hur man matar en riktig bebis, hur ska jag då veta hur man matar en docka som inte ens har en mun?

Det slutade med att jag bokstavligen tryckte in maten i hennes mun. Vilket antagligen inte låter som en moderlig sak att göra men vad väntade sig våra lärare egentligen? ’’Yes little Louise eat up now darling.’’ Det var vad Mr Walters ville höra, det här är vad han fick…
’’Just swallow the damn food!’’

Det är en liten skillnad.

Efter ett misslyckat försök att tvätta, byta och mata Louise bestämde jag mig för att jag behövde en rast. Jag hade fortfarande inte ätit på hela dagen men jag var ärligt talat inte redo för uppläxningen jag skulle få, inte än. Istället tog jag upp min halvt sönderslagna telefon från golvet, låste upp den och tittade på om jag fått några sms, tweets eller händelser.

Som vanligt hade jag tweets och händelser men jag var inte road över att läsa dem. Istället gick jag direkt in och läste mina sms. Det första jag öppnade var från Mackenzie. Jag hade glömt bort henne helt. Jag vet att det låter dåligt men jag gjorde det. Jag vet inte ens var hon hamnade igår kväll.
*Hey Rosie! I ended up hooking up with Zayn last night after the party. He´s such a nice guy and we definitely hit it off. What happened with you and Lou? ;) xxx*

Jag suckade över den sista meningen i sms:et. Kom alla ihåg det förutom han och jag? vi måste ha varit riktigt fulla…

*Hi Mickey :P I knew you two would end up together. You obviously had a good time in that closet ;) Abd oh god I don’t even want to talk about it… D: xxx*
Jag lämnade min och Mackenzie’s konversation och tittade på resten av mina olästa meddelanden. Självklart fanns där några fyllemeddelanden från några av grabbarna, men även några från brudarna… Jag vill nog inte nämna några av dem eftersom de var rätt så snuskiga…
Där fanns ett meddelande från ett okänt nummer så jag öppnade det snabbt.

*Hi Rosie it´s Harry. Lou gave me your number I just wanted to see if you´re ok? J*
Jag kunde inte låta bli att le åt det. Varför brydde sig Harry? Men det var mer intressant hur Louis fått tag på mitt nummer. Jag skakade av mig det och bestämde mig för att svara Harry och spara hans nummer inför framtida behov.
*Hey Haz J I´m fine just a little annoyed is all and extremely tired and hangover -.-*

Jag tryckte på skicka. Jag svarade på några fler sms från Jason och några andra vänner. Jag berättade för Mackenzie vad som hade hänt och allt hon gjorde var att skratta. Stödjande vän jag har eller hur…

Min telefon ramlade av misstag ner på golvet precis när jag skulle somna och väckte mig direkt. Med ett abrupt vaknande hoppade jag ner från sängen och tog upp min telefon. När jag hämtade den upptäckte jag någonting jag inte sett på länge.

Jag tog fram den dammiga gamla plastlåda som legat under min säng så länge. Jag öppnade den och såg alla foton, souvenirer och gamla smycken från när jag var liten. Det var min minneslåda. Alla minnessaker jag har från min barndom har jag förvarat där.

Jag tog fram några foton och började titta på dem eftersom jag nu mer var klarvaken. Där fanns ett foto på mig när jag precis hade börjat krypa, när jag tog mina första steg, när jag pott tränade (inte pinsamt alls) och när jag tappade min första tand. Det fanns bokstavligen hundratals bilder men det var en jag fastnade på. Min första dag i skolan…

Jag var klädd i min lilla skoluniform som jag var tvungen att bära på lågstadiet. Jag bar en stickad tröja som kliade som in i helvete, en grå veckad kjol, grå knästrumpor, svarta skor, en blå skjorta och min Dora The Explorer ryggsäck.
Min mamma hade spenderat hela morgonen på att få mig klar och flätat mitt hår till perfektion. Jag måste erkänna att jag såg riktigt söt ut… men det var en annan sötnos bredvid mig.

Louis Tomlinson. Söta, oskyldiga, gulliga Louis Tomlinson.

*FLASHBACK*

’’Come on! Just one photo! Please?’’ Bad Louis’ mamma Jay oss men vi var för exalterade för att stå still, inte en chans att vi skulle posera för ett foto. ’’Mum!’’ Suckade Louis och stampade med foten i protest. Jag började fnittra och han tittade på mig med en mördarblick.

Vi var bästa vänner. Oskiljaktiga. Våra mammor skämtade alltid om att vi en dag skulle gifta oss. Saker och ting hände… och efter det var vi inte längre vänner.

’’Just stand beside each other for one photo! Louis put your arm around her!’’ Sa min mamma och la hans arm runt mina axlar. Jag himlade med ögonen. Ja jag himlade med ögonen redan när jag var fem.

Motvilligt gick vi båda med på det och visade våra tandlösa leenden för kameralinsen. Jag hade tappat båda mina framtänder så jag såg ut som en konstig mentalsjuk unge när jag log. Efter att vi tagit kortet gick vi in i vårt klassrum tätt bredvid varandra. Det var den bästa första dagen någon skulle kunna önska sig… innan folk drog oss isär… Lou förändrades!

*FLASHBACK ENDED*

När vi började på gymnasiet lotsades vi som att vi inte kände varandra och startade direkt hatet.

Jag kände en vilsen tår lämna mitt öga och droppa ner på fotot. Antagligen ett av de sista lyckliga minnen jag delade med honom…

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera och jakänner att jag inte har någonting nytt att skylla på!

Istället vill jag bara tacka er för att ni fortfarande läser och kommenterar! Det betyder väldigt mycket!

På mindre än tio minuter var jag hemma igen. Hela vägen hade jag försökt komma på vad som egentligen hände. Det sista jag kommer ihåg det var när Hallie och Louis hånglade… Kom igen då Rosie tänk!

Jag fick panik när jag parkerade bilen på den långa uppfarten. Jag hoppas verkligen att mina föräldrar fortfarande sover.

Jag tittade på min spegelbild i backspegeln. Jag ser ut som Sloth från The Goonies! Okej jag kanske inte ser så dålig ut, men det är nära. Mitt röda pulserande hår var rufsigt vilket fick mig förstå att jag gjort någonting snuskigt, mitt läppstift var bort smetat från mina läppar och istället ut smetat på mina kinder och min hud var i en grå matt färg med stora mörka ringar under mina ögon. Låt oss inte glömma det faktum att jag bara har på mig underkläder och sitter inlindad i en rutig bordsduk…

Jag korsade fingrarna och knep ihop mina ögon i förhoppning att mina föräldrar inte skulle se mig när jag kröp in genom dörren med dockan i ena handen och nycklarna i den andra.

Lyckligt vis var det bara min syster som var vaken. Olyckligt vis var det den syster jag inte tycker om…

Den nittonåriga skönheten stod där och stirrade på mig med morgonkaffet i handen. Jag himlade med ögonen när hon tog en stor ljudlig klunk utav det.

’’Morning slut. Had a good time last night I see?’’ Sa hon sarkastiskt och granskade mig upp och ned, antagligen för att klura ut vad jag egentligen gjorde igår kväll. ’’At least I have a life out of school. Had a good time with our parents last night?’’ Sköt jag tillbaka och det stod nu 1-0.

‘’Ladies, ladies calm your tits!’’ Sa Tyler, fredsmäklaren, när han gick ned för trappan med armarna uppsträckta i försvar. Varför kan jag inte ha en normal familj som alla andra?

Efter det sprang Leila ned för trappen, hennes ögon var fastklistrade på telefonen och krockade i Tyler. ’’Texting the boyfriend again?’’ Frågade han när hon fått tillbaka balansen. Hon rodnade när hon sprang ner för trappan och vidare in i köket. Jag vet inte om jag någonsin kan förklara hur konstig den här situationen var. Jag står här i endast en bordsduk, hållandes i en smutsig docka, Valeria och jag bråkar, Tyler är ännu en gång i bara sina kalsonger och Leila är generad.

Uppenbarligen ville alla andra också vara med på familjemötet så självklart var mamma och pappa tvungna att komma ner för trappen, bärandes på Charlie. Så mycket för att smyga upp till sitt rum.

’’Well it was nice having a catch-up with everyone but I must be going!’’ Slängde jag ur mig medan jag sprang upp för trappen. Ingen stoppade mig den här gången men jag antar att jag får skäll senare…

Det är inte svårt att förstå vart jag var eller vad jag gjorde. Jag vet att jag är en besvikelse. Jag är den personen i familjen som aldrig gör någonting rätt, personen som aldrig kommer gifta sig eller få barn, besvikelsen.

Tyler går på college och pluggar till att bli doktor, Valeria börjar på college i år och ska plugga till advokat, Leila går bara igenom en fas. Hon har hjärnan och jag vet att hon kommer bli någonting stort. Charlie är fyra men jag vet att han kommer börja på college, träffa en tjej och skaffa sig en egen familj…

Inte jag. Allt jag vill göra är att skådespela. Jag vill bli en skådespelare och upptäcka världen. Det är dock inte målet i familjen Moore…

Jag smällde igen min dörr eftersom jag bara ville vara själv resten av dagen. Inte behöva prata med någon. Jag kastade dockan på sängen men ångrade det genast på grund utav två anledningar. Ett, meningen är att jag faktiskt ska ta hand om den här saken och två, jag kom på allt som hände igår kväll.

*FLASHBACK FROM LAST NIGHT*

Nu var musiken högre än någonsin och min syn var suddig. Jag hade definitivt tagit det ett steg för långt den här gången. Jag var tvungen att ta av mig mina röda pumps för att gå, nej stryk det, dra mig själv runt Louis’ hus. ’We Are Never Ever Getting Back Together’ började spelas genom högtalarna och jag började sjunga med, så högt att mitt huvud nästan trillade av.

Jag och Louis började på någon sorts duett och med våra skrikande röster sjöng vi till varenda en av våra ex och det är många…

När låten var slut var våra ansikten bara några centimeter ifrån varandra. Vi båda lutade oss in och jag vet inte om det var alkoholen eller attraktion som fick oss till detta. Våra läppar möttes och smaken av alkohol var uppenbar på både hans och mina läppar. Det slog gnistor och det var inte alls som de mellan mig och Harry. Det var bättre…

Saker och ting blev hetare och innan jag visste ordet av hade jag mina ben lindade runt hans midja och han drog av mig min klänning medan han gick till min bil för en liten ’privat stund’.

Våra läppar lämnade inte varandra en ända gång när jag öppnade dörren och vi föll in. Jag tog dockan som låg i baksätet och kastade den fram så att vi inte skulle göra oss illa. Den landade på instrumentbrädan. Jag hade helt glömt bort att dockan hade en liten kamera i ena ögat.

Allt spelades in…

*FLASHBACK ENDED*

Herre gud…

Jag föll ner på golvet i chock och stirrade på dockan framför mig som ännu en gång grät.

Vår lärare kanske redan har sett vår film…

Med skakande händer fumlade jag igenom min väska, kraftigt sökte jag efter min telefon för att ringa Louis.
’’Hello?’’ Svarade han helt omedveten om vad jag hade att berätta.

We are so dead…

Äntligen får ni ett kapitel! Har ni längtat?

Tillsammans fick vi besöksrekord till förra kapitelet men endast 7 kommentarer...

Kommentera mycket så får ni mig att uppdatera snabbare!

Idag mår jag själv inte så bra eftersom jag hittade min älskade dvärghamster död när jag kom hem från skolan :(

R.I.P Nasa 1/6-2010 - 4/2-2013