Herregud… mitt huvud dödar mig! Jag visste att jag skulle få ångra allt drickande. Mina ögon var tunga och mitt huvud dunkade medan min hals var extremt torr. Jag försökte dra upp ögonlocken, men till ingen nytta. Tillslut efter några försök ville äntligen mina ögon ge mig lite syn. Det var då jag upptäckte tre saker:

1.       Jag är i en bil…

2.       Jag ligger här i endast mina underkläder…
och

3.       Jag ligger ovanpå Louis Tomlinson!

’’Shit!’’ Skrek jag, slog Louis i magen när jag klättrade över honom och hoppade till framsätet, allt detta inom en sekund. Louis stönade av smärtan och la handen på sin solbrända mage. ’’What the hell?!’’ Hans ögon var fortfarande stängda så han hade uppenbarligen ingen aning om vad som hände. Han började gnugga sömnen ur ögonen medan han höll en hand på hans troligen dunkande huvud.

Jag visste inte vart min klänning var så det här skulle bli ett pinsamt uppvaknande för honom. Jag höll andan medan han öppnade ögonen. De vidgades när han såg mig.

’’Rosie?! What the hell are you doing in my car?!’’ Sa han och höjde rösten i oro. ’’Ok first of all this is my car and second of all what are you doing in my car?!’’ Retirerade jag honom.

Han tittade ner på sig själv och upptäckte att han också bara hade underkläder på sig. Han suckade. ’’We didn´t do anything right?’’ Frågade han och tittade mig rakt i ögonen. Jag skakade mitt huvud I ovetande. ‘’I have no idea but I hope not.’’ Sa jag sanningsenligt även om det kanske fanns en liten gnutta glädje i min kropp, av någon konstig anledning?

’’Where are our clothes?’’ Frågade han när han frenetiskt letade efter sina byxor i alla fall. Jag ryckte på axlarna. ’’I don´t know.’’ Sa jag och insåg att vi var tvungna att gå ut ur bilen för att hitta dem. Han hade uppenbarligen insett samma sak eftersom at han suckade ännu en gång.
Du skulle antagligen tro att vi gjorde det här i bilen på grund utav alla suckandes och stönandes som hördes från oss.

Jag tittade ut genom fönstret och såg vilken röra Louis’ hus var i. ’’Good luck with cleaning that bomb shelter.’’ Sa jag sarkastiskt med en blinkning. Han himlade med ögonen och lutade sig fram för att öppna dörren, men jag stoppade honom.

’’Woah woah woah… what do you think you´re doing?’’ Frågade jag honom i förfäran. Ingen chans att jag går ut ur bilen så här. ’’Well I think I’m getting out of this stuffy car to find some clothes if that´s alright with you.’’ Svarade han sarkastiskt. ‘’Well I´m not going.’’ Berättade jag envist. ‘’Fine I didn´t ask you to go… instead drive home naked.’’ Sa han och blinkade.

Jag visste att jag var tvungen att lämna bilen. Det är nog ingen bra ide att komma hem i endast underkläder…

Louis gick ut först och frös på stället innan jag hörde hur han brast ut i skratt. Omedelbart följde jag efter honom och försökte hitta det han tyckte var så roligt.

Uppe på taket låg en naken Harry Styles med endast Svampbob kolsonger på sig. Det såg ut som att han sov och bredvid sig hade han våra kläder… perfekt. ’’Ok how the bloody hell did he get up there?!’’ Frågade jag medan jag försökte hålla in skrattet som hotade att komma ut. ’’The more important question is how did he get our clothes up there with him?’’ Sa Louis som fortfarande stirrade på honom. Jag tittade mot huset och såg att dörren stod vidöppen. Ut kom en rykande stank av alkoholen och det luktade vidrigt. Det var plastmuggar över hela gräsmattan tillsammans med kondomer och andra sexuella objekt jag inte vill nämna… Jag kom på att jag fortfarande bara hade mina underkläder på mig så jag sprang in i huset med Louis tätt bakom.

’’How are we going to get Harry down?!’’ Frågade jag när vi var säkra inomhus även om det låg några stönande baksmälla patienter på golvet. ’’Forget him… how are we going to clean this house up?! Sa han och tittade runt på röran. ‘’We?!’’ Frågade jag honom i misstro. ’’There are no we. I´m going home as soon as I get my clothes!’’ Berättade jag. Han kollade helt klart in mig medan jag pratade, så jag himlade med ögonen. Killar…

’’You´re my wife. You have to!’’ Sa han med ett flin på läpparna. ’’Oh my god…’’ Sa jag över vad jag plötsligt kommit på. ‘’What?’’ Frågade han medan hans ögon vidgades. ’’The doll…’’ Sa jag och sprang snabbt tillbaka till bilen. Jag brydde mig inte ens om att jag inte hade några kläder på mig. dockan var mycket viktigare. Jag tog en bordsduk medan jag sprang och lindade den runt mig för att se lite presentabel ut. Jag suckade av lättnad när jag såg att den var där även om vi fortfarande inte var de bästa föräldrarna. Låt oss titta på vad vi gjort för fel hittills.
Vi har bara matat barnet en gång…
Vi har aldrig bytt blöja…
Vi tappade bort den…
Foten ramlade av…
Och vi har inte gett den någon uppmärksamhet alls, istället hade vi en fest…

Jag undrar vad som kommer hända… oh juste… vi kommer att bli underkända!

’’Louis we serious need to step up and get a good grade on this project or else we can say good bye to college.’’ Sa jag och hoppades på att han skulle hålla med. Han suckade och gjorde en liten dans. En sådan dans man gjorde när man var liten och inte fick som man ville, med armarna flängandes överallt. ’’I don´t wanna tough!’’ Klagade han och jag tog mig för pannan. ‘’It´s not something we just don´t have to do. We´re partners and I actually want to get a job and not work in a fast food joint like someone right beside me and sitting on a roof.’’ Sa jag och syftade på honom och Harry. Jag kan bara tänka mig Louis och Harry servera mat på McDonalds. ’Do you want fries with that?’

’’Haha very funny and I don´t talk like that!’’ Woah sa jag det där högt… bäst att jag är tyst.

’’Yes you did say that out loud.’’ Jag himlade med ögonen och hoppade in i bilen för att åka hem.

’’Where do you think you´re going?’’ Frågade den fortfarande halv nakna Louis mig och la händerna på höfterna. Jag fortsatte titta på hans perfekt tonade kropp och jag fick behärska mig för att inte börja dregla. Även när jag är full gör jag ett bra jobb, komplimenterade jag mig själv.

’’Home. Good luck with your cleaning! Just because we may have done some things last night doesn´t mean I’m your friend. Good bye Louis!.’’ Skrek jag när jag backade ner från uppfarten och körde hem utan klänningen för att vila lite och försöka lära mig att ta hand om den här ungen…

Förhoppningsvis.

Riktigt ledsen att jag inte uppdaterat! Verkligen jag skäms!

Det har varit så mycket läxor, orkestrar, sånglektioner, gymnasieval etc.

Hoppas ni förlåter mig !

(Fortsätt skicka in shipping namn!)

Flaskan lades ner och snurrades. Det kändes som en evighet innan den stannade och pekade på min hångel kompis…

Jag tittade upp och såg de chokladbruna lockarna och de intensiva gröna ögonen stirra på mig med ett flin på läpparna. Oh nej… Man kunde höra flera ’oohs’ och Hallie gav mig en tydlig mördarblick. Oh vad fan. Hallie går mig på nerverna i alla fall. Nu gör vi det här!

Jag tog tag i Harrys skjorta och drog honom mot städskrubben. Det skulle torka bort hans hånflin. Det här betyder ändå ingenting!

Alla stod bakom oss när jag öppnade trädörren och jag och Harry klev in.

’’You sure you want to do this?’’ Vi var båda fulla och jag visste att vi båda skulle ångra oss. Han hade fortfarande ett stort flin på läpparna och hans ögon skrek av lust. ’’Yeah I mean come on it´s not like it means anything… just a dare right?’’ Lugnade jag honom och han nickade. Hans andetag var skakiga när han lutade sig mot mig och jag mot honom.

Efter bara några sekunder var våra läppar vilda och min andning var hackig. Jag vet inte om det var alkoholen eller något annat men det kändes inte bra.

Jag tänker inte gå in på detaljer men Harry är rätt bra på att hångla. När dörren öppnades var vi båda andfådda och håret var rufsigt. Harry blinkade mot mig innan han lämnade städskrubben med mitt röda läppstift i ansiktet. Jag kunde inte hjälpa att jag började skratta.

Alla retade oss när vi anslöt oss till gruppen igen. Ärligt talat kände jag ingeting av kyssarna men jag har en känsla av att Harry gjorde det och jag hoppades att han skulle ha glömt allt till imorgon och inte prata om det…

Louis har i princip ignorerat mig hela kvällen och jag brukade inte bry mig ett piss men ikväll var något annorlunda?! Jag bestämde mig för att släppa det och bara ha kul resten av kvällen.

’’TRUTH OR DARE!’’ Skrek Louis ut övermusiken och de högljudda tonåringarna. Det är nu festen börjar! Jag har hört att när Louis är full… blir det… intressant… Alla verkade enas om det nya spelförslaget och vi satte oss ner igen med samma flaska eftersom ingen orkade komma på något annat sätt att välja person på.

Glasflaskan lades tillbaka på den numera fläckiga mattan och Liam snurrade på den. Vi stirrade på flaskan medan vi väntade på att den skulle avslöja det första offret.
Den stannade på Niall och jag kunde inte bry mig mindre. Jag är ganska säker på att han inte kommer säga någonting som har med mig att göra.

Nu till den person han måste tala sanning eller konsekvens med… jag vet att det är konstiga regler… men vem bryr sig.
Flaskan pekade på Hallie som såg lite nervös ut men hon gav mig fortfarande mördarblickar för det där med Harry. Herregud, ta det lugnt kvinna!

’’Truth or dare?’’ Sa Niall djävulskt när han stirrade Hallie i ögonen vilket fick mig att skratta. Hans irländska brytning gjorde allt mycket roligare.
’’Dare.’’ Svarade hon kisandes med ögonen bara för att se modig ut, vilket hon i själva verket inte var. Jag bara tittade på underhållningen när Niall tänkte så det knakade.

’’I dare you to… snog Louis right in front of us!’’ Skrek Niall. Wow… Det hade jag inte förväntat mig… hon kommer aldrig gå med på det dock.

’’Fine.’’ Svarade hon innan hon flinade stort mot mig. vad var det där?

Jag tittade på Louis som också flinade mot mig. Allvarligt, vad har jag gjort?

Hallie kastade sig på Louis och alla ’ooed’ över synen.
Jag ville kräkas men det var också en annan känsla i min mage som jag inte riktigt kunde identifiera.

Dags att glömma all den här skiten!

Låt oss bara säga att resten av natten… var lite suddig…

Jag har faktiskt ingen aning om vad som hände sen… vilket var därför jag fick en chock när jag vaknade nästa morgon.

Var är jag?!

Spännande! Var kan hon vara?

Jag älskar att någon trodde att Louis var hångelkompisen... Tyvärr så var det lille Harry ;)

Ni kan ju kommentera! ;) Fortsätt med det snälla! Jag vet att det är jobbigt att kommentera, men det gör allt mycket enklare för mig!

Sen måste jag be er om lite shipping namn...

Harry+Rosie

Louis+Rosie

Valet är ert<3

Jag satte på duschen och började ta av mig mina förstörda kläder medan vattnet värmdes upp.

Jag väntade tills vattnet blivit skållhett och gick sedan in. Jag lät de ångande heta vattnet lugna min stinkande kropp. Jag tvättade håret två gånger med mitt favorit schampo och tvålade in min kropp innan jag avslutade med balsam. Jag hoppade ut ur duschen in i den kalla luften och ångrade genast mitt beslut. Efter att jag torkat mig lindade jag in mig i handduken och började leta genom garderoben efter något sexigt. Jag behövde en ny kille och jag kände på mig att det skulle bli en bra natt för mig.

Jag bestämde mig för att klä upp mig ikväll. Jag vet inte varför men jag kände på mig att jag var tvungen eftersom det var min första fest hos Louis.

Ärligt talat var jag lite nervös.

Så småningom efter minst en halv timme av att försöka få dockan att inte gråta och rota genom mina hundratals kläder hittade jag den perfekta outfiten. Det var definitivt inte något jag normalt skulle ha på mig på en fest, men idag gör jag ett undantag.

Jag tog ut den svarta långarmade tighta spetsklänningen ur garderoben och la den på min säng. Sedan tog jag fram mina röda högklackade LouBoutin skor och la dem på samma ställe. Outfit klar. Smink och hår här näst. Jag tog ut mitt röda hår ur handduken och började borsta det.

En timme senare var allt perfekt. Topparna i mitt hår var perfekt lockade, mina naglar och läppar var målade i rött för att matcha mitt hår och mina skor. Mina guldiga ögon hade en vinge av eyeliner och min hud var perfekt solbränd. Min klänning var i en perfekt passform och visade mina kurvor riktigt bra. Jag satte på mig skorna och var nu redo att gå.

Synd bara att den här dockan var tvungen att följa med mig. Jag antar att hon kan stanna i bilen. Japp, där kan hon stanna. Jag tog dockan som fortfarande var täckt med mat, min mobil och mina nycklar sedan gick jag ut ur sovrummet.

Självklart stod Tyler där i bara sina kalsonger och det såg ut som att han nyss vaknat. ’’Where are you off to looking all fancy like?’’ Frågade han med ett flin på läpparna och jag himlade med ögonen. ’’I´m going to a party not that it´s any of your business.’’ Sa jag skämtsamt och han skrattade. ‘’Well mum and dad are pissed so I’d be careful if I were you.’’ Han pekade med fingret varnande mot mig men behöll flinet på läpparna och gick sedan tillbaka till sitt rum. Jag suckade när jag tänkte på att träffa mina föräldrar.

Jag smög försiktigt ner för trappen men tydligen hade jag ingen skicklighet när det gällde att smyga.

När jag kom längst ner i trappen stod mamma redan där och väntade på mig. Jag har inget tålamod för det här just nu. ’’And where do you think you´re going Rosemarie?’’ Frågade hon mig med händerna på höfterna. Jag ville himla med ögonen men jag visste att det inte skulle leda någon vart. ’’Out.’’ Svarade jag enkelt utan att bry mig om vad hon tyckte. Jag har aldrig haft någon bra relation med min mamma heller. Min pappa är den jag alltid går till men det är han som alltid skämmer bort mig så jag antar att det inte är så bra.

Jag smällde igen dörren bakom mig, sprang in i min röda mini och vred om nyckeln. Bilen startade på signal. I natt är det min natt… inte ens dockan ska få förstöra den!

Som tur var visste jag vart Louis’ hus låg, annars hade jag varit körd! Jag kom fram till festen på mindre än tio minuter eftersom hans mamma bor ganska nära mig. när jag parkerade min bil framför det tonårsfyllda, alkoholstinkande huset placerade jag dockan i baksätet och såg till så att inget skulle kunna hända den.

Jag drog mig själv ut ur bilen medan jag försökte se så elegant ut som möjligt i en klänning som knappt nådde över rumpan. Ja jag gick efter den slampiga looken ikväll. När jag gick fram till dörren fick jag redan blickar från några killar. Det kommer bli en bra kväll ikväll!

Jag öppnade dörren och såg tonåringar gnida sig mot varandra till den höga musiken som dånade genom huset. Bara lukten av alkohol fick mig berusad. Direkt såg jag Harry och Hallie. Jag visste att de skulle hänga på varandra hela kvällen och jag antar att jag hade rätt. Han höll henne mot ledstången på trappan gränslandes och hon stönade. Allvarligt skaffa ett rum! Jag ignorerade dem båda två och gick istället fram till Mackenzie.

’’Mackenzie!’’ Skrek jag över sorlet och hon hörde mig precis. ’’Hey Rosie! I didn´t know you were coming?!’’ Hon såg faktiskt rätt så glad ut över att se mig där hon satt i någon killes knä, det blev en ganska pinsam situation. Hon såg fantastisk ut. Hon hade en vit Hollister klänning med en militär rosett och militär pumps, hennes bruna hår var perfekt plattat. ’’You look great!’’ Sa jag när hon ställde sig upp och snurrade ett varv. ‘’This old thing?’’ Sa hon skämtsamt, tog min hand och ledde mig ut ur vardagsrummet. ‘’You’re the looker tonight Rosie! Every guy wants to be on you right now!’’ Jag himlade med ögonen och var tvungen att anstränga mig för att inte skratta.

Mackenzie försökte tydligen hitta någon när hon drog mig genom huset men min uppmärksamhet fastnade på Louis.

Han såg inte så dålig ut. han hade på sig mellanbruna chinos, en vanlig vit T-shirt och en jeans skjorta med sitt vanliga o-fixade hår. Jag måste erkänna att han såg bra ut. Inte ens jag kan neka det. Han såg mig uppenbarligen också eftersom han för en stund frös med blicken och bara stirrade. Men efter några sekunder vände han sig snabbt om utan att ens säga hej.

Jag kunde inte säga att jag blev sårad för jag hatar honom, men det kändes inte bra…

Efter det ville jag bara undvika Louis… det var i alla fall det jag trodde jag skulle göra.

Jag följde efter Mackenzie ännu en gång och hittade henne i köket där hon hämtade något att dricka. ’’You want one Rosie?’’ Frågade hon hållandes på en flaska öl i vardera hand och väntade på att jag skulle ta en av dem. Jag hade faktiskt inte tänkt på om jag skulle dricka ikväll. Vill jag verkligen ha en baksmälla imorgon?

Ah vad fan. Jag ska bli full och ingen kommer kunna stoppa mig! jag tog flaskan från hennes hand och började klunka. Stort misstag…

Inom en timme var jag helt dyngrak. Inte på det sättet att jag behövde gå hem utan mer på det sättet att jag precis när som helst kan göra något riktigt dumt.

’’Let´s play seven minutes in heaven!’’ Sluddrade jag ut genom det människofyllda vardagsrummet. Stort misstag nummer ett. Nja, inte riktigt, jag hade reda hånglat upp sex olika killar vid det här laget. Jag var inte attraherad utav någon av dem.

Några få personer som var lika fulla som jag anslöt sig till mig. Jag brydde mig inte om vilka, jag ville bara ha kul. Tack gode gud att det är fredag!
Gruppen bestod av mig, Mackenzie, Louis, Jenna (ja hon blev bjuden av någon anledning), Hallie, Harry, Niall, Zayn, Liam och några andra jag inte kände igen.

’’Ok so how will we choose?’’ Frågade Liam som antagligen var den minst berusade av oss.
 Jag hade inte ens tänkt på hur.
Louis kom plötsligt fram med en tom ölflaska och la den i mitten av ringen. Andra personer stod runt omkring oss och väntade spänt på att spelet skulle börja. ’’So I’m gonna spin the bottle on two people. The two people have to go in that closet and make out!’’ Sluddrade jag och fnittrade till när jag pekade på den lilla städskrubben under trappan.

Alla jublade och jag snurrade den kalla glasflaskan.

Den pekade på Zayn. Jag är säker på att han inte hade något emot det. Jag menar ingen av oss tjejer är speciellt ful. Förutom att Jenna skrämmer livet av mig.
Spänningen steg i rummet när jag snurrade flaskan ännu en gång.

Jag drog efter andan i lättnad när flaskan pekade på Mackenzie. Hon log stort och ställde sig upp direkt. Alla visslade och retade dem båda när vi följde efter dem till ’hångel rummet’. Harry hade stoppuret på sin telefon och tryckte på start när dörren stängdes vi hade alla våra öron pressade mot trädörren och väntade på ett tecken på att de kysstes.

Tiden rann ut fortare än vad vi trodde och när vi öppnade dörren förstod vi att de faktiskt hade gjort något…

Zayn´s quiff låg platt på hans huvud likaså med Mackenzie bara att hon inte har någon quiff… Det var läppstift på Zayn’s ansikte också…

Deras ansikten var röda när de gick ut ur städskrubben och vi retade dem till döds över vad som nyss hänt.

Vi gick alla tillbaka till cirkeln och snurrade flaskan ännu en gång.

Den här gången hade jag inte lika tur…

Flaskan pekade på mig.

Jag tittade runt omkring mig och kände mig precis som jag gjorde tidigare idag… livrädd.

Flaskan snurrades igen. Det kändes som en evighet innan den stannade och pekade på min hångel kompis…

Hej Allihopa!

Vad tycker ni så här långt av novellen?

Jag vill inte börja sätta några kommentarsgränser .... Men ni har slutat kommentera och då känns det som att ni tröttnat på novellen :(
Ni hjälper mig väldigt mycket om ni tar två sekunder av erat liv och skickar en kommentar! <3

 ‘’I hope you all knew that there is no way I am touching any of that disgusting food!’’ Påstod Christina när vi gick ifrån rektorns kontor och jag himlade med ögonen mot henne. Varför dejtade ens Louis henne? Oh jag vet… de är båda idioter som är helt självupptagna. Jag tar tillbaka det jag sa, de är perfekta för varandra.

’’I hope you knew you´ll get expelled if you don´t’’ Sköt jag tillbaka och hon himlade med ögonen.

Hallie flirtade skamlöst när vi gick tillbaka till våra lektioner eftersom lunchen nu var över. Vi alla var tvungna att ignorera det faktum att vi var helt täckta i stinkande mat. Ugh!
’’So Harry, you got a girlfriend?’’ Hallie blinkade flirtigt medan hon snurrade sitt hår runt sitt finger, jag var tvungen att hålla mig för att inte skratta. Harry föll för det dock. Jag visste hela tiden att han inte var den skarpaste kniven i lådan.
’’Actually no. What about a fine lady like yourself?’’ Jag tror Louis också kände sig obekväm med deras extremt töntiga sätt att flirta eftersom vi båda snabbade på stegen.

’’What are we going to do about the doll?’’ Frågade jag Louis eftersom jag börjat bli orolig. ’’Louise will be fine. She´s probably just somewhere in the canteen. Come on we have time, let´s go find her.’’ Jag följde efter Louis in genom dörrarna och såg röran vi hade orsakat. Aldrig har jag sett så mycket mat på väggarna, golvet och på borden. Jag började leta under bord och stolar, där jag möttes av klibbig utspilld dricka och pizza bitar. Ingen lycka för mig.

’’Did you find her?’’ Skrek jag högt över rummet. ’’Not yet.’’ Jag kommer att misslyckas med det här projektet sen få ett dåligt betyg sen kommer jag inte komma in på universitetet sen kommer jag få ett uselt jobb utan framtid, behöva bo i en kartong och det enda sällskap jag har är mina sjutton katter som jag hittat på gatan. Hela mitt liv går dåligt bara för att Louis är dum nog att tappa bort en dum docka.

’’Wait I found her!’’ Skrek Louis från någonstans där jag inte kunde se honom. ’’Really?! Where?!’’ Skrek jag tillbaka och han kom fram bakom matvagnen. ’’How the hell did she get over there?’’

’’I guess someone thought she was a piece of food?’’ Svarade Louis när han hoppade över vagnen och sprang fram till mig. ’’Louis…’ Sa jag i chock över synen. ’’Her foot is missing…’’ Sa jag och Louis fick panik.

’’We´re going to fail and die. We´re going to fail and die.’’ Upprepade Louis medan han drog I sitt hår. ’’Relax Lou we just need to find the foot and… tape it back on?’’ Sa jag osäker över min plan.

‘’Did you call me Lou?’’ Sa Louis flinandes, glad över att jag äntligen kallade honom de som alla andra gjorde. ’’I don´t know what you´re talking about.’’ Sa jag, korsade mina armar och tittade bort från hans intensiva blick. ’’Oh you know you finally just called me Lou!’’ Sa han och slog näven i luften. Jag himlade med ögonen mot honom och fortsatte rota bland maten.

 ***********************************************************

’’Do you think it´s noticeable?’’ Frågade Louis mig efter att vi tejpat fast foten på dockan. ’’Of course not.’’ Sa jag, mer för att övertyga mig själv än honom. Det slutade med att vi skolkade resten av dagen eftersom det tog så lång tid att hitta foten och att sätta på den.

’’The others should be here any minute.’’ Sa han och tittade på klockan som hängde på väggen. Vi var tvungna att städa matsalen i två timmar varje dag med ett gäng människor jag hatar. Jag suckade och stoppade dockan i skolväskan för att minska risken att tappa bort den igen.

’’Hey Lou!’’ Ropade Harry när han kom in i matsalen. Louis sprang direkt fram till honom och gav honom en kram. ’’I missed you Haz!’’ Sa Louis när de släppt varandra. Jag svär på att de där två är i ett hemligt förhållande… ‘’Hey Rosie.’’ Hälsade Hallie på mig med en falsk mjuk kram och släppte mig snabbare än vad du kan säga ‘gå’. ’’Hey Hallie…’’ Sa jag i en långt ifrån glad ton. Jag har inget emot Hallie men ibland går hon mig på nerverna.

Okej, snabbspola igenom två timmar av Christinas mördarblickar, Hallie praktiskt taget försöker ha sex med Harry, Louis agerar som en idiot, Jenna vaggar sin docka som om det vore en nyfödd bebis och jag som ville ta livet av mig.

’’Look you can… come tonight, you know if you want to?’’ Sa Louis till mig när vi plockade undan vår städutrustning. ’’Maybe I´ll stop by.’’ Sa jag snabbt innan jag tog min väska och lämnade matsalen.

Louis kanske inte är så tokig ändå… vad är det jag säger… jag hatar honom!

Men jag ska gå på den där festen… äntligen får jag se varför alla gillar honom så mycket, varför de tycker hans fester är så och jag citerar ’the best parties since cave men created them’. Jag menar kom igen. Niall Horan kan inte ha en enda liten hjärncell i sitt söta lilla huvud med blonderat hår.

Jag gick ut ur skolan och hoppade in i min röda mini cooper. Jag fick den i sexton års present och det är min lilla älskling. Jag förstår varför killar älskar sina bilar så mycket. Jag vred om nyckeln och körde ut från parkeringen. Jag kom på att dockan fortfarande var i min väska så jag plockade snabbt upp den och satte henne i sätet bredvid mig. Allvarligt talat så behöver jag inga fler motgångar innan det här projektet är över.

Snart körde jag upp mot min herrgård till hus och hoppade ut ur bilen med både dockan och väskan i handen. Jag låste upp dörren och gick in i mitt familjefyllda hus. Du skulle bli överraskad över hur stor min familj är.

Du har: Min mamma, min pappa, min storebror Tyler, min storasyster Valerie, min lillasyster Leila, min lillebror Charlie och så är det en till på väg. Jag lovar att mina föräldrar har sex 24/7. Det är sjukt om du tänker på det…

Tyler är 22 år gammal. Han har mörkbrunt år, nästan svart och solbränd hud som mig. Han har riktigt bruna ögon och är löjligt lång. Jag måste stå på mina tår bara för att titta på honom. Vi har en ganska bra relation bortsätt från att han är väldigt överbeskyddande…

Valeria är nitton år gammal. Vi har en hemsk relation. Vi båda hatar varandra för någon okänd anledning. Vi kommer bara inte överens. Hon har guldigt blont vågigt hår som når henne en bit nedanför axlarna, bruna ögon, solbränd hud och är i samma längd som mig.

Leila är tretton och jag är den som är överbeskyddande över henne. Hon hamnar alltid i trubbel i skolan och hon har redan en pojkvän som mamma och pappa inte vet om. Hon har färgat topparna på hennes bruna hår lila och hon har guldbruna ögon som jag.

Charlie är fyra. Han är den sötaste saken som finns. Jag svär på att jag skulle kunna äta upp honom. Han har ask blont lockigt hår och bruna ögon. Han älskar mig vilket också är bra. Jag älskar att leka med honom utomhus.

Tillslut så har vi mamma och pappa. Min mamma och pappa har alltid föredragit Valeria framför mig. Hon var alltid den som fick bäst betyg och var aldrig i trubbel. Inte det att jag får dåliga betyg. Men hon får bättre. Dom är de föräldrar som är ganska strikta och älskar varandra lite för mycket. Det är anledningen till att det finns så himla många ungar i det här huset.

Min mamma är ganska vacker. Hon har ljust blont hår klippt i en page, gröna ögon och bländande guldigt hudton. Hon är som en typisk femtiotals husmor. Hon bär klänningar och pärlhalsband hemma utan någon anledning och hon jobbar inte. Hon avgudar marken min far går på.

Min pappa har mörkbrunt hår och bruna ögon. Charlie har fått sina lockar från pappa. Han är hjärnkirurg. Jag har inget att leva upp till eller hur? Precis… han vill att vi alla ska bli antingen doktor, advokat… eller något sådant skit. Inte vad jag vill alls. Jag är skådespelaren i familjen och jag får självklart inget stöd… alls.

I alla fall tillbaka till storyn…

Det första jag möttes av var en arg höggravid kvinna. Min mor.
’’Where the hell have you been Rosemarie Moore?!’’ Skrek hon åt mig när jag stängde dörren. ‘’And why do you look like something threw up on you?!’’ Jag ignorerade henne och sprang upp till mitt rum. Jag hatar när hon kallar mig vid mitt fulla namn. Och det vet hon om.

Jag drämde igen min sovrums dörr bakom mig och på mindre än två sekunder knackade det. Härligt. Sällskap.

’’Rosie? Can I come in?’’ Sa Charlie genom trädörren. Jag antar att jag skulle kunna träffa min oskyldiga lillebror.
’’Come on in Charlie.’’ Sa jag och han öppnade dörren, hans lockar studsade när han sprang upp på sängen och kramade mig. Det är en sak du bör veta och det är att inget får dig att må bättre än en Charlie kram.

’’How was school?’’ Frågade jag honom och hans små händer lämnade min rygg. ’’Great! We colored and guess what I drew?’’ Sa han i spänning och hans ögon vidgades. ’’What did you draw?’’ Frågade jag lika glatt. ‘’I drew you Rosie! Look!’’ Han tog upp en skrynklig teckning från sin ficka. Det var jag. Jag kunde se det eftersom han till och med målat mitt hår rött. Jag kunde inte hjälpa att jag log stort och jag viskade ett aww. ’’Thank you so much Charlie!’’ Sa jag och gav honom en till kram.

‘’You´re welcome! Why are you wearing food?’’ Frågade han mig och jag började skratta. ’’I was very clumsy today.’’ Svarade jag och vi båda började skratta.

‘’Now go downstairs and I´ll be down in a little while after I clean up, ok?’’ Sa jag och han nickade ivrigt innan han lämnade mitt rum.

Jag började leta i min walk-in garderob efter snygga festkläder.

Time to look damn fine…

Älskar Larry Stylinson Moment i det här kapitelet!

Var riktigt sjuk igår som ni vet och jag är inte helt frisk men jag känner mig mycket bättre idag!
Hoppas ni fortsätter att läsa och älskar novellen lika mycket som jag gör!

 Rosie bara gav mig dockan och gick… super. Vad ska jag göra nu då? Jag kan inte äta lunch med den här… saken skrikandes i ansiktet på mig. jag kommer se ut som en tönt…
Jag vände mig om och gick mot matsalen där jag skulle möta killarna i hopp om att minst en av dem skulle ha sin docka med sig.

Jag gick in och såg mina fem bästa vänner och en publik runt omkring dem precis som vanligt. Jag älskar uppmärksamheten dock. Det har bara varit så jobbigt senaste året med min mamma och pappa. Hur mycket jag än försöker kan jag inte glömma bort skilsmässan, och Rosie bara älskar att påminna mig. Jag tror hon tycker det är kul att se mig ledsen. Hon vet precis vart mina känsliga ställen är och hur hon ska trycka på rätt knapp. Jag har fortfarande inte hittat hennes, men jag vet att jag kommer klura ut det innan det här projektet är över… Hon kommer gå under.
jag gick fram till vårt vanliga bord och såg att endast Zayn och Niall hade sina dockor. Jag antar att de är fast att spela pappa de också…

’’Hey.’’ Sa jag likgiltigt samtidigt som jag tungt satte mig på stolen och la försiktigt ner Louise på bordet. ’’How´s Rosie doing?’’ Retade Harry mig och jag himlade med ögonen. ‘’You know the usual. She hates me, I hate her. The end.’’ Förklarade jag snabbt. ‘’Hey does anybody know what to feed these things?’’ Frågade Niall medan han tittade förvirrat på sin docka. ‘’Just give it some of your lunch?’’ Föreslog Liam men jag kunde se att han inte riktigt var säker.

‘’So… who did you guys get stuck with?’’ Frågade jag när en pinsam tystnad smög sig på. ’’Jenna.’’ Sa Harry och lotsades att rysa. Låt oss säga så här, i alla skolor finns det en galen tjej som egentligen hör hemma på psyket, men hon är sjukt snygg. Det är Jenna. ’’She called the doll princess…’’ Harry tittade på mig som om han sa ’can you believe her?’. ’’I´m quite happy with mine.’’ Sa Liam leendes. ’’I got Zoe. She´s really nice.’’ Det lät som om han inte riktigt brydde sig och det är bättre än att hata henne. ‘’We named him Conor.’’

Jag tittade på Niall som var ovanligt tyst. ’’Niall? Want to tell me who you got?’’ Frågade jag honom misstänksamt och kisade med ögonen. Han såg mer och mer nervös ut. ’’I got uh…’’ Han harklade sig och tittade mig i ögonen. ‘’Christina…’’ Mina ögon vidgades. ‘’ You got my ex-girlfriend? God help you man.’’ Var allt jag hade att säga. Christina var ren ondska. Jag gjorde slut med henne för att hon var en bitch. Det ända jag gillar med henne är att hon också hatar Rosie. När vi var tillsammans gjorde vi Rosies liv till ett rent helvete.

’’But I actually like her.’’

‘’It´s all an act Niall. She´s going to snap your neck or strangle you in your sleep!’’ Varnade jag honom och tittade mot den mörk håriga, kurviga, super fina tjejen i hörnet av matsalen, Christina. En rysning gick ner för min rygg. ’’All I´m saying is be careful.’’ Han nickade och fortsatte med att mata sin docka med en smörgås, vilket inte riktigt fungerade.

Jag tittade på Zayn som log som en idiot mot sin docka. Vad var han så glad över? ’’Hey Zayn… uh why so smiley?’’ Frågade jag när han vände blicken från dockan till mig. ‘’Oh it´s just…my partner… Hallie...’’ Han såg ärligt talat förälskad ut. Han hade varit kär i Hallie i typ fem år. Det är nog en dröm som går i uppfyllelse… några är i alla fall lyckliga.
’’Right…’’ Sa jag och började äta min lunch. Jag tog bort pappret från min mystiska sandwich och tog en stor tugga utan att ens bry mig om att kolla vad som fanns i. Jag var på väg att mata dockan när jag upptäckte något.

Hon är borta… Jag fick panik och ställde mig upp från stolen. Jag började frenetiskt kasta mat runt omkring mig medan jag letade efter henne. Det slutade med att jag av misstag slog till den person jag minst ville slå till. ’’Christina… I´m so sorry…’’ Jag försökte be om ursäkt när hennes ansikte blev rött av ilska. Oh shit… jag är dödens.

Toppen Christina ska nu döda mig och oh, har jag berättat att mitt projekt är borta?
Japp, det här är slutet…

Hon tog en hand full med potatismos från sin tallrik och jag kunde känna hur hennes ögon grävde sig in i min själ. Hon höjde sin hand och kastade potatisen, men som tur var hann jag ducka precis i tid.

Olyckligt vis blev resultatet att den träffade en annan person… Rosie… Jag hade inte ens sett märkt att hon stod bakom mig. Hon var vänd åt andra hållet så när den kladdiga, vita saken träffade hennes hår trodde hon uppenbarligen att det var jag.

’’Louis Tomlinson… you are dead!’’ Förklarade hon när hon tog sin tallrik med pasta och kastade den mot mitt ansikte. Hela matsalen satt nu och tittade på oss i spänning. De visste alla om vår rivalitet. Rosie, Louis och Christina.

Jag drog mina händer över ansiktet och torkade bort tomatsåsen från mina ögon. Jag tittade på Rosie ondskefullt innan jag plockade upp min sandwich. Jag höjde armen och kastade den rakt på henne. Självklart duckade hon och det ledde till att hennes äldre vän fick min sandwich i ansiktet. Helt perfekt.

Jag hörde några slumpmässigt valda personer skrika ’’Food Fight!’’ och innan jag visste ordet av flög det mat genom hela rummet. Jag hoppade upp på ett bord som skydd och det gjorde några andra smarta personer också. De vill säga jag, Harry, Rosie, Christina, Hallie och Jenna. Hur han fan kom Jenna hit?
Jag såg Rosie fnittra till när en bit av hennes paj landade på min randiga T-shirt.
Hon är söt när hon skrattar!

Woah… vad var det där Lou? Okej, det där var väldigt konstigt. Tillbaka till matkriget…

Jag tog mer mat i handen precis som hon och alla andra som stod på borden.
Kan du gissa vad som hände sen?

’’Louis, Rosie, Christina, Jenna, Hallie and Harry. My office. Now! Everyone else, lunch is over. Get to class!’’ Skrek Mrs. Hudson vår extremt läskiga rector vilket fick alla att frysa. Hon gick iväg och ett lågt ’oh’ hördes från flera håll. Vi sex klev skamset ner för bordet och följde efter henne.
Korridoren var helt tyst förutom ljudet från våra fotsteg. 

Vad säger ni ska vi strukturera lite?
Jenna: Galen tjej som hör hemma på psyket.
Christina: Hatar mig för inga uppenbara skäl.
Hallie: Hora som har fler killar än någon annan jag känner.
Harry: Kaxig och irriterande. Han tror han kan få vilken tjej som helst.
och sist men inte minst
Louis: Jag hatar honom helt enkelt.

Efter det såg jag att Louis inte höll i Louise. ’’Louis!’’ Viskade jag tyst när vi närmade oss rektorns kontor. ’’Where´s the doll?!’’ Min röst blev allt mer irriterad även om jag försökte var tyst. ‘’I don´t know… I lost her back at the food fight and then I got… distracted.’’ Förklarade han och jag ville slå till honom hårt. Där försvann mitt biologi betyg till college.

’’How do you lose a doll?! It doesn´t move!’’ Jag försökte att inte höja rösten eftersom jag inte ville mer problem än vad jag redan hade. Vi kom fram till kontoret och satte oss på bänkarna utanför medan Mrs. Hudson bestämt gick in.
Jag var helt dränkt i mat och jag luktade skit. Det var paj i mitt hår, sås i min bh och ketchup i mitt ansikte. Nämn vad som helst och jag hade det på mig.

’’I don´t know… I turned my head for a second and then she was gone.’’ Förklarade han och jag gömde mitt huvud I mina händer fulla av potatis. Uh!

’’Well we have to find her.’’ Sa jag och han nickade. ’’But right now let´s just face our punishment.’’ Det är inte så att jag aldrig hamnar i problem… för det gör jag. Men det betyder inte att jag gillar när folk skriker på mig och när jag får kvarsittning.
’’You can go in now!’’ Berättade Abigaile, sekreteraren och vi alla ställde oss upp och förberedde oss för utskällningen vi snart skulle få.

Vi gick alla in på kontoret men ingen vågade sätta sig ner, vi visste konsekvenserna för det. ’’Care to explain yourself?’’ Frågade Mrs. Hudson vältaligt när hon korsade armarna och försökte hålla tillbaka från att visa hur arg hon egentligen var.

Louis kommer bli oförskämd… bara vänta…

’’Well seventeen years ago my mummy and daddy loved each other ver-‘’ Jag kunde se hur hennes ansikte blev rödare och rödare när Harry började skratta.
’’MR. TOMLINSON DON´T YOU DARE GET SMART WITH ME!’’ Skrek hon på ett sätt man bara ser i tecknad film. En bris kom från hennes mun som luktade elefant bajs och som fick Louis’ hår att resa sig. Jag var tvungen att hålla in mitt skratt.

’’I don´t even want to look at you all. You´re punishment is detention every day cleaning up the canteen for the next month.’’ Sa hon innan hon skickade ut oss.

Kan den här dagen bli mycket värre?

Vad tycker ni?

Jag älskar Louis´ kommentar om att hon är söt när hon skrattar :) Det finns en snäll själ någonstans där inne!

‘’Now I have informed all your teachers of this project. They know that at all times you must have one of these baby doll simulators with you for the next two weeks.’’ Sa Mr. Walters medan han höll upp en naken plast docka med ett batteri fasttejpat på ryggen. Det här kan inte vara sant. Jag tittade mot Louis och såg honom fnissa över den nakna dockan. Han är så omogen!

Jag hoppas att han förstår att han ska ta hand om den här saken lika mycket som jag ska. ’’And lads don´t forget, the girls don´t just look after this! It´s your responsibility too!’’ Tack! Jag såg hur Louis tappade hakan över det magistern sagt. I det ögonblicket ville jag hoppa upp på bänken och skrika ’ha!’ rakt upp i ansiktet på honom.

’’Now go sit with your new partner and discuss the name of your baby and just get to know each other better!’’ Sa Mr. Walters som om det var den mest spännande saken i världen. Jag vände mig om och stirrade på Louis som om jag sa ’Ingen chans att jag flyttar. Flytta över ditt feta arsle hit!’ Men han rörde sig inte.

Vi båda satt fortfarande och blängde på varandra när resten hade satt sig i sina par. Det var som en blinknings tävling man hade när man var liten, bara att vi var sjutton.

’’Rosie and Louis if one of you don´t move this instant, so help me I don´t know what I´m going to do with you two.’’ Sa magistern i misär. Om han trodde att jag skulle flytta på mig fick han vänta. Ingen av oss rörde sig en centimeter.

’’Rosie move. Now!’’ Jag suckade och drog mig själv upp från stolen jag satt i. Med släpande steg gick jag dit Louis och resten av hans gäng satt. Han hade världens störta leende på läpparna och jag ville bara slå till honom hårt. ’’Hello Wifey!’’ Sa han sarkastiskt medan han la sin arm om mina axlar, vilken jag slog bort i avsky.

’’Don´t touch me Louis!’’ Varnade jag honom när han tänkte göra det igen. Ännu en gång kunde man höra några ”oohs” även om de skulle koncentrera sig på sin egen partner.

’’Alright calm down everyone! I´m going to hand each couple a doll, I don´t know which gender but you are going to name it and look after it until the end of the project. If anything happens to the doll like it gets broken, you lose it or just don´t care for it properly, you will fail. There is a video camera in its eye so the other teachers and I will be able to see how you treat the doll.’’ Det här måste vara olagligt! Hur kan han få lov att sätta i en kamera i en docka som ska bo hos hans elever.

Jag sjönk längre in i stolen och suckade medan han fortsatte att förklara. ’’You must also get along with your partner. I will keep an eye on you around the school together and you will be sitting next to each other in all classes. The doll will live with both of you. Every second night it will switch houses. You will report your progress to me in every science class. Remember you must also concentrate on your schoolwork for your other classes. This project will not be more important than your other classes. You must keep your homework up to date. This is all part of the challenge.’’

Det här måste vara den värsta dagen i mitt liv. Jag kommer inte kunna träffa mina vänner på två hela veckor på grund utav det här. Den här dockan kommer ta över mitt liv.

Jag tittade på Mr. Walters när han delade ut olika dockor till alla par. Vissa par såg väldigt glada ut och såg ut som om de redan var gifta, vissa såg ut som om de inte brydde sig ett skit, några hatade varandra och sedan var det jag och Louis. Vi båda hatade varandra men jag visste att vi båda skulle försöka irritera varandra så mycket som möjligt under den här tiden. Äntligen fick vi vår docka och Louis tog den direkt ur magisterns händer. ’’It´s a boy!’’ Skrek han så högt att hela England säkert hört honom.

’’It´s a girl Louis.’’ Sa jag irriterat och visade honom dockans kvinnliga delar. Han tappade hakan och ansiktet lyste av avsky.

’’We´re calling her Susan Boyle!’’ Sa han stolt over namnet han kommit på och jag himlade med ögonen. ’’We´re not calling my child Susan Boyle!’’ Förklarade jag tydligt, redan väldigt irriterad på honom.  ’’You mean MY child!’’ Rättade han mig och jag tog dockan ur händerna på honom.

’’My Child!’’
’’Mine!’’
’’Mine!’’
’’Mine!’’
’’No mine.’’

‘’It even has my ass. Look!’’ Sa Louis och pekade på dockans plastrumpa. ’’Louis it´s a bloody doll! How can it have your genes?’’ Frågade jag retoriskt. ‘’I didn´t say it had my jeans, I said it has my ass.’’ Rättade Louis mig sarkastiskt vilket gjorde att hela klassen började skratta. Jag hade inte ens insett att hela klassen lyssnat koncentrarat på vår konversation. Harry, Zayn, Niall och Liam visade inget intresse alls för sina partners utan uppmuntrade istället Louis till att fortsätta.

’’So Louis tell me about yourself?’’  Sa jag med en extremt flickig röst medan jag förförde honom med mina ögonfransar och vilade kinden mot handen. Jag blinkade också åt honom vilket fick hela klassen att dra efter andan. Jag lovar att du trodde det bara var jag och Louis som flirtade med varandra.
Nja, inte exakt.

’’How about I tell you about yourself? You´re a wannabe and everyone hate you. That’s enough?’’ Sa han och fick en high five av Niall. Jag himlade med ögonen. ’’How about we reverse that Boobear. That´s what your mummy and daddy call you don´t they? Well they did before they had an ickle fight and got divorced.’’ Sa jag samtidigt som jag torkade bort en fejkad tår.

’’Oh, that´s enough you two! Everyone pack up and go to you next class.’’ Sa Mr. Walters och alla började plocka ihop sina böcker för att sedan gå ut ur klassrummet. Jag ställde mig upp och lämnade dockan hos Louis. Vi hade fortfarande inte kommit på något namn. Jag är säker på att alla andra redan hade hittat på ett namn och är sams, när allt jag och Louis gör är att bråka. Hur ska vi överleva två veckor tillsammans?

Jag stormade genom korridoren och fram till franska lektionen jag brydde mig inte om han följde efter.

Jag satt på min vanliga plats när Louis kom in och satte sig bredvid mig med ett stort flin på läpparna. Jag suckade. ’’I´m not going to be able to get away from you am I?’’ Frågade jag samtidigt som jag begravde mitt huvud i mina händer, mitt klarröda hår slingrade sig mellan mina fingrar. Jag färgade mitt hår första gången när jag tolv och jag har fortsatt ända sen dess. Det är samma färg som en tomat. Jag har guldiga ögon som ibland skrämmer mig. Det är i en brunguldig färg och jag använder alltid svart eyeliner på ögonlocken… Jag kan inte lämna huset utan de.

’’You’re stuck with me for two weeks Rosie, so you better get used to it.’’ Sa han samtidigt som han placerade dockan framför oss på bänken. ’’Now what are we calling this thing?’’ Frågade jag när jag tog upp dockan i ena benet.

’’Louise.’’ Sa han bestämt och satte armarna i kors över bröstet som om det vore det bästa namnförslaget någonsin. ’’You seriously want to call our child a girl version of your name?’’ Frågade jag i misstro. ‘’Oh, so now it´s our child?’’ Hånade han. ‘’And why not?’’

‘’If I say yes can we at least try to get along?’’ Frågade jag honom och hoppades på ett ja. Jag kan inte fatta att jag erkänner nederlag till Louis Tomlinson, men jag kan bara inte fortsätta såhär.

’’Yes!’’ Sa Louis samtidigt som han höll ut sin hand mot mig. jag tog hans hand och skakade den. Jag kände något riktigt konstigt. Jag ignorerade det och vände mig snabbt bort från honom och lotsades som om ingenting hänt.

’’Now class I understand that today you have all started The Marriage and Baby Project, but I want no funny business or slacking off. Full concentration for this class!’’  Varnade Ms. Kensington oss när hon kom in i klassrummet och placerade sin väska på katedern. Precis när hon börjat ta fram sina lärarböcker började ’Louise’ gråta och hela klassen vände sig mot oss. ’’Well do something!’’ Skrek jag åt Louis som bara satt och stirrade på den skrålande dockan som en idiot.

’’What do I do?’’ Han fick panik och plockade upp dockan. Skriken var öronbedövande och jag kunde se hur Ms. Kensington blev mer och mer irriterad.
’’Calm down that doll!’’ Skrek hon och jag tog Louise från Louis’ famn. Jag vaggade mina armar tafatt i några sekunder och tillslut fungerade det, tack gode gud! Jag suckade av lättnad och satte mig för att ta fram mina böcker.

Under hela lektionen började olika dockor agera på något sätt. Harry och Jenna’s var nog roligast. När Harry hörde dockan gråta slog han av misstag till den så att den flög ner från bänken. Jenna började också gråta eftersom hon trodde den var död. Jag tror hon har en skruv lös.
Det visade sig att dockorna kan ha ”olyckor” om du förstår vad jag menar. Deras docka lämnade dem en liten present i sin blöja.

Efter franska lektionen var det lunch och det var ingen chans att jag spenderade mer tid med Louis så jag gick för att hitta Mackenzie och Jason för att berätta för dem hur mycket jag hatade mitt liv.  ’’Uh? Where do you think you´re going?’’ Skrek Louis åt mig när jag praktiskt taget sprang till matsalen. Shit! Jag frös till på stället och vände mig sakta om för att se honom med Louise i sin famn. ’’To the canteen?’’ Förklarade jag som mer en fråga. ’’Well take Louise!’’ Beordrade han medan han sträckte fram henne mot mig. Jag vägrade att ta den ifrån honom. ’’I take her tonight if you look after her at lunch.’’ Jag försökte förhandla och han suckade. ‘’Fine! But you really have to take her tonight! I have a party to go to.’’ Varför var inte jag bjuden? Undrade jag och jag tror han såg mitt förvirrade uttryck. ’’It´s my party in case you´re wondering.’’ Det förklarar saken. ‘’Well have fun at lunch husband! Au Revoir!’’ Sa jag sarkastiskt innan jag vände mig om och lämnade honom med barnet från helvetet.

I Wish I Was A Fly On The Wall.

Åhh Vad jag älskar er allihopa! Ni gör verkligen min dag :)
Kan inte fatta att jag fått 12 kommentarer! Helt otroligt!
Fortsätt kommentera!!!! :D

ps. Följ gärna bloggen på bloglovin iconen finns i menyn
      Och mig på twitter ;)

Jag gick in i skolan som om vilken dag som helst skulle börja. Mitt lojala följe av ”vänner” trängdes runt mig där jag gick i de fyllda, skrikiga korridorerna.

’’Good Morning Rosie.’’ Brittany, en av mina följare, hälsade på mig i en irriterande ljus röst. Jag log mitt vanliga falska leende och svarade henne med samma fras. Hon gick sedan iväg utan att ens försöka säga något mer. Jag himlade med ögonen och fortsatte mot mitt blåa skåp för att hämta dagens böcker.

’’Hey Rosie!’’ Mackenzie, en av mina riktiga vänner hälsade glatt på mig medan hon öppnade sitt skåp som låg två stycken bort från mig.  ’’Hey!’’ svarade jag. Konstigt nog var jag glad över att se henne.

Mitt namn är Rosie Moore. Jag är sjutton år gammal och är troligen en av de populäraste tjejerna i skolan. Jag ska inte ljuga, jag är bortskämd och jag är en bitch mot de jag inte gillar. Jag är den typiska populära tjejen du känner igen från filmerna. Jag har en ny kille varje vecka och jag har alla dyra märkes kläder.

Men på ett sätt är inte det här som i filmerna… Det är ingen opopulär ensam tjej som får sin drömprins i slutet… Det är bara jag, den typiska elaka bitchen som en populär tjej ska vara.

’’So who do you think you´ll get partnered with today?’’ Frågade Mackenzie med en ganska ivrig ton. Shit, det hade jag helt glömt bort…

Du förstår vår biologi lärare Mr. Walters har ordnat ett nytt slags projekt år oss. Ett projekt där varje tjej, i vår klass, blir ihop parade med en kille. De måste agera som ett par mot varandra. Ett gift par. Och ta hand om en slags docka, en bebis simulator. Det här ska vi göra i två hela veckor. Ska jag vara ärlig är jag riktigt nervös. Men jag är mer nervös över att jag inte vet vem som ska bli min partner.

’’I have absolutely no idea but I´m scared shitless about it.’’ Sa jag uppriktigt och hon himlade med ögonen mot mig innan hon fortsatte med att gräva runt i skåpet.

Just i det ögonblicket gick min rival, fiende, vad du än vill kalla honom, förbi mig. Louis Tomlinson. Han och hans vanliga grupp av vänner som var där för honom när han ville ha deras hjälp. Han behandlar dem inte som vänner. Mer som… assistenter. Medan han gick förbi mig fixade han till sitt perfekta hår åt sidan och slätade ut rynkorna från den randiga tröjan. Jag suckade när jag såg honom. Jag antar att han hörde det för bara några sekunder senare stod hon framför mig.

’’Well good morning Rosie! Looking hideous as always!’’ Han praktiskt taget spottade mig i ansiktet med en falsk mesig ton, medan Harry en av hans närmaste ”vänner” fick de andra att skratta åt allt han sa. Han hade mig fast mot mitt skåp så det var ingen chans att jag skulle komma här ifrån. Jag bestämde mig för att argumentera emot så gott jag kunde när han ändå stod kvar.

’’Good morning to you to. How´s mummy and daddy?’’ They doing okay? Or is the divorce still splitting you further… and further… apart?’’ Mina ord blev ilsknare och ilsknare ju längre in I meningen jag kom. Jag vet att jag gick lite för långt men jag ville att han skulle gå härifrån. Vid varje ord jag sa tog jag ett steg närmare honom vilket ledde till att han backade i chock eller kanske var han lite sårad.

Han stormade snabbt iväg och jag flinade glatt åt mig själv. Nu kommer han inte störa mig något mer idag i alla fall. ’’Well done Rosie.’’ Sa Jason, en till av mina riktiga vänner, till mig i beundran medan han klappade händerna i bekräftelse.

Jag lotsades som ingenting och log stort upp mot honom. Jason är minst två meter lång. Han är allvarligt talat den längsta killen jag känner. Vilken tjej som helst måste ha styltor för att kunna kyssa honom. Och det är många tjejer. Han är antagligen en av de starkaste killarna i plugget. Han har ask blont hår och en lurvig frisyr. Håret ligger nära ansiktet så att han alltid måste ta bort det med baksidan av handen. Han har också mörkbruna ögon som ofta lockar dig till sig och solbränd hud. Antagligen ser han ut så här för att han kommer från Australien, men det kan man inte alltid se. Han har ingen brytning. Jag och han är bara vänner dock. Han är mer som en bror för mig.

’’Why thank you Sir Jason.’’ Svarade jag honom sarkastiskt. ’’So how´s queen been doing this morning?’’ Retade han mig och syftade på att jag var den populäraste tjejen I plugget.

’’Well I´m dreading getting partnered up today for that science project.’’ Jag suckade och lotsades att banka mitt huvud i skåpet. ’’Oh you mean The Marriage and Baby Project?’’ Frågade han märkligt nog. Jason var tvungen att gå om år 12 så han hade redan gjort projektet. ’’I heard you guys were doing that. It´s not that bad apart from someone constantly nagging you, the crying, the screaming, the feeding, the nappy changing…’’ Jag avbröt honom snabbt. ‘’I´m sorry I thought I just heard you say nappy changing.'' Han tittade på mig oförstående. ‘’You´re joking right?’’ Jag skrattade falskt och hoppades att han drev med mig. ’’I´m completely serious Rosie.’’ Sa han ärligt.

’’Someone just kill me now.’’ Sa jag innan jag fortsatte att banka huvudet i skåpet, vilket ledde till at några elever stirrade på mig på grund utav ljudet jag orsakade. Sekunder senare ringde första ringningen och berättade för mig att det var dags att gå till lektionen. ’’Well I better head off. Good luck!’’ Sa Jason när han la sin arm runt mina axlar och kramade mig hårt samtidigt som han pussade mig i pannan, sedan gick han. ’’Goodbye.’’ Jag försvann tyst iväg i min egna lilla värld medan jag vinkade svagt mot honom.

Jag måste ha stått där längre än vad jag trodde eftersom att när jag kom ut ur min bubbla var korridoren helt tom. Jag tittade på klockan och såg att jag var två minuter sen. Jag tog min väska, drämde igen mitt skåp och sprang till sal 4 där min hemska dag skulle börja.

Jag kom fram till klassrummet på mindre än en minut, men jag såg säkert gräslig ut. Jag öppnade dörren och möttes av en irriterad Mr. Walters.

’’So nice of you to join us Ms. Moore.’’ Hälsade han mig med en retad ton medan Louis uppmuntrade klassen att skratta åt min sena ankomst.

Du förstår våran skola är som ett kungarike. Om du förstår hur jag menar. Louis är kungen och jag drottningen. De flesta av er tror nog att kungen och drottningen kommer bra överens och kanske till och med dejtar? Så är inte fallet! Louis och jag skulle inte kunna hata varandra mer än vad vi redan gör. Vi liksom tävlar över kronan, även om vi är av olika kön och skulle enkelt kunna ha den båda två. Vi båda vill vara bättre än den andra. Vi har också olika slags arméer och följare.

Han har sina och jag har mina.

Jag himlade med ögonen mot Louis’ patetiska försök att irritera mig och satte mig bredvid Mackenzie som höll på att bläddra i sin biologibok. ’’Now class today is a day that I know a lot of you have been waiting for.’’ Sa Mr. Walters och jag himlade med ögonen ännu en gång. Vem ser fram emot det här? Jag tittade runt och såg några av det mindre populära drama töntarna studsa av glädje. Jag antar att för dem var det här en slags drama övning. Jag menar, missförstå mig inte… Jag älskar drama och jag är den stora stjärnan i alla musikaler. Men det här är ingenting jag skulle vara entusiastisk över.

Jag satte mig upp i min stol, la mitt färgade röda hår på ryggen och började lyssna intensivt på vad han egentligen hade att säga om det här. ’’Today we begin The Marriage and Baby Project.’’ Sa han i en väldigt tillgjord röst, han klappade sina händer i spänning. Jag kan inte fatta hur entusiastisk en vuxen man kan vara över ett projekt som det här?

’’This project will teach you all the importance of responsibility and commitment to helping your partner out.’’ Började Mr. Walters och jag suckade men inte så högt att han kunde höra mig. inte en enda kille i min klass skulle jag vilja bli partner med. Jag tittade på killarna var för sig och det var inte en enda kille jag skulle ens tänka mig att hångla med och absolut inte gifta mig med!

’’Now I will call out two names. A boy and a girl picked completely by random.’’ Eller hur, Mr. Walters var ute efter mig och jag visste att han valde den värsta maken till mig. jag tittade på den största tönten i klassen som satt längst ner i hörnet. Tom heter han. Han höll just på att peta i näsan och jag rynkade pannan i avsky. Han hade brunt hår i despirat behov av en klippning och det såg ut som det inte hade varit nära vatten på flera veckor. Om jag blir ihop parad med honom, tar jag livet av mig…

’’So here we go… the first pair is Julia Redmond and Jack Sommerton.’’ Sa han i spänning och flera busvisslingar hördes. Herre gud de är så omogna. Jag såg att den som startade det var Niall Horan. En annan populär skitstövel som kom hit från Irland för några år sedan. Louis tog honom ’’under sina vingar’’. 20 minuter senare satt jag uttråkad stilla och väntade på att bli uppropad. Jag vilade mitt huvud mot armbågen, jag såg nog inte det minsta attraktiv ut. Plötsligt hörde jag mitt namn och jag tittade hastigt upp. Äntligen!

´Rosie Moore. You will be partnered with…´´ Han vevade sin ena hand över ett papper medan han höll för ögonen med den andra. BARA SÄG DET!

´´Louis Tomlinson´´ Jag började ärligt talat skratta.

´´You´re joking right?’’ Hela klassen satt tysta förutom några få ”oohs” startade av Zayn Malik. En till av de populära. Det finns i princip fem killar i min skola som jag inte tål. Harry Styles, Zayn Malik, Niall Horan, Liam Payne och djävulen själv Louis Tomlinson. Nu är jag för i helvete gift med honom.

’’I couldn´t be more serious Ms. Moore.’’ Sa Mr. Walters med en tom blick.

Jag tittade på Louis och såg hur han blängde på både mig och magistern, antagligen för att bestämma vem han skulle hata mest. När jag tittade på honom föreställde jag mig att hans huvud sprängdes i tusen små bitar. Sedan insåg jag att jag skrattade högt medan jag fortfarande tittade på honom. Han gav mig en förvirrad blick som om han sa ’’vad fan tittar du på?’’  och jag vände mig snabbt om.

’’Now I know you two don´t exactly see eye to eye but hopefully this project will strengthen your friendship.’’ Jag himlade med ögonen. Vänskap? Vilken vänskap? Louis och jag har hatat varandra ända sen vi var små… Nu är jag gift med honom och vi har en bebis tillsammans.

’’Welcome to The Marriage and Baby Project!’’ Sa Mr. Walters glatt och jag begravde huvudet I händerna.

Det här kan inte vara sant…

Kul att så många gillade biografin!
Här var kapitel 1 då.
Jag kommer inte tagga folk på dv från och med nu, tyvärr.
Så kommentera här om ni tycker den är bra! Ju fler kommentarer desto snabbare kommer kapitlen ;)